Kära dagbok…
Vackert i träden på stan!
Äntligen fredag! Ja, jag brukar inte säga så, men den här veckan har varit tuff. Jag har slitits hårt mellan att försöka agera professionellt och att vilja uttrycka vad jag verkligen känner. Ibland har jag brustit – ja, jag är inte mer än människa jag heller. Kalla mig vuxen eller inte, men det finns fler inblandade så kallade vuxna. Efter bästa förmåga har jag försökt lösa och mäkta med det jag förväntas göra. Jag kan inte göra bättre än så här med de förutsättningar som finns. Besvikelsen ligger på lur. Samtidigt är detta mitt eget val och nu får jag gilla läget och försöka göra det bästa av det i stället för att beklaga mig. Men det är skönt att det finns möjligheter att pysa både här och hos människor jag litar på. Såna som inte hugger mig i ryggen. Ett varmt tack till Å – jag ska försöka få till nåt lagom diplomatiskt!
Kylan har kommit tillbaka och den här gången finns det ingen återvändo – vi går definitivt mot vinter, den årstid jag verkligen avskyr. Nåt som i alla fall är vackert med den är ljus- och jullyktorna på stan. Hur det blir hemma med sånt det spörs, det. Jag känner att det faktiskt inte spelar nån roll hur det blir och vad det blir, det blir säkert så bra som det kan bli. Det finns viktigare frågor på tapeten och jag har fullt förtroende för den som vet bättre än jag när det gäller dessa ting.
Igår kväll blev det kallare och kallare och kallare, men i morse hade temperaturen stigit några tiondelar. Det var emellertid fortfarande kallt. Min höstjacka med tjocktröja under och mammas sjal höll mig ändå tillräckligt varm. Gympadojorna funkar OK så länge det inte är snö och halt. Jag fryser inte så mycket om tårna på väg till och från jobbet eftersom jag rör på mig.
Igår när jag kom hem var det -4,3 grader.
Medan jag var ute sjönk det till -5,6 grader.
Vid läggdags var det som kallast, sju minsgrader!
I morse var det rena sommarvärmen efter natten, -6,4 grader.
Med vintern följer som bekant julen. Det har varit en jobbig helg de senaste åren. I år är inget undantag. Ofta känns det som om jag mest vill tillbringa julen i en stuga i skogen. Det skulle glädja många. Förr i tiden var det tvärtom, då önskades min närvaro. Det var på den tiden jag var barn och hade en blodsfamilj. Ja ja, jag försöker uppbringa lite julglädje och har fixat årets första julklapp. Självklart är den till Anna. Hon har visst också fixat en till mig och jag luskar och luskar och luskar…
Årets först julklapp – till Anna, förstås.
Arbetsmässigt försvann dagen idag snabbt som blixten med nyhetsbrev, enhetsmöte med efterföljande julfika med mera. Ja jag tog både en lussekatt och två pepparkakor fast eftersom jag hade händerna fulla fotade jag inte. Enhetsmötet var lagom långt och intressant, synd bara att jag missade början eftersom jag var tvungen att publicera mitt nyhetsbrev hands on. Under julfikat efter mötet var det tänkt att vi skulle mingla med såna vi vanligen inte pratar så ofta med. Vi skulle berätta tre saker som vi har lärt oss på jobbet under året. Jag berättade en sak som jag lärde mig så sent som igår. Det känns gott att vara utvecklingsbar – åtminstone vad gäller mitt yrke.
Bokbyte från kriminalroman till en roman delvis om polisarbete också.
Utvecklingsbar litterärt sett hoppas jag också att jag är. Igår kväll läste jag ut en kriminalroman och bytte till boken jag köpte senast, Den stora utställningen. (Jag vill poängtera att jag köpte boken i en fysisk bokhandel – Akademibokhandeln har pocketutgåven till Vänbokspris just nu!) Den ska också rymma en del polisarbete, enligt baksidestexten. Marie Hermanson är en mycket god – och tyvärr ofta underskattad! – berättare/författare. Jag rekommenderar henne varmt och har stora förväntningar på denna hennes senaste roman. Och eftersom jag köpte boken i pocket blir det enkelt och lätt att ta den med på resan i morgon, lördag.
Läsning var inte det enda som skedde i hemmet igår. Mycket händer, men allt står inte att läsa här. Medan Lucifer sussade i soffan…
Skön sovstil…
Halvvaken…
Helvaken – det prasslade ju.
… dukade vi fram till en liten mini-torsdagsfest med var sitt glas vin och cheddarstavar. Jag har druckit vinet i en tidigare årgång, 2015, och gav det då ett högt omdöme. Gårdagskvällens intag räcker inte till ett fullödigt omdöme, men jag tyckte att vinet var bärigt och ganska lätt. Det passar till ljust kött och stekt fisk enligt Systembolagets webbplats och det tror jag faktiskt på. Oststavar funkar också, jag lovar!
Torsdagsfest med Masi-vin och cheddarstavar.
∼ ♦ ∼
I kväll festar vi vidare på räkor samt vitt vin. I morgon reser vi alltså bort och festar bland annat på italienskt, troligen. Familjen Katt stannar hemma med kattvakt. Det kan behövas med tanke på jättekattspyan jag nästan klev i i morse – nej, ingen bild!!!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Äntligen kom den, uppföljaren till 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 