Kära dagbok…
Inte ens domkyrkotornen gav skugga.
Uppsala har varit varmast i Sverige de här dagarna. Det var inte svårt att locka ut sambon på en drink (som blev två) när vi hade slutat jobba igår. Vi stämde träff vid Åkanten för att kunna sitta vid vatten, som sambon gärna vill. Jag anlände först. Vid ingången fanns ett anslag där det stod att en skulle invänta personal, inte bara traska in. Ingen kom. Jag gick ut igen och ställde mig i solen. Det var en sån där dag när inte ens domkyrkotornen gav skugga.
När Anna kom struntade vi i anslaget och klev in. Då kastade sig en personal på oss. Märkligt hur osynlig kan bli synlig… På Åkanten blev det två drinkar som hade vackra namn och som tog en evighet för bartendern att fixa till. Den ena drinken hette Passion for summer och den andra var en mojito på fläder. Båda var mycket somriga och fräscha – och väldigt svaga, jämfört med drinkarna vi fick på Churchill Arms i måndags.
Kycklingen var torr och hård, övrigt fick godkänt.
Det började bli dags att äta nåt för såväl min sambo, som är diabetiker, som mig själv. Vi kom på att det var flera år sen vi var på Tzatziki. Restaurangen har en urmysig uteservering, men är också häftig inuti eftersom den är inrymd i ett medeltida (?) hus. Sen är det inte så väldigt mycket grekiskt med den, även om menyn var i princip densamma som för ”flera år sen”. Och flera år lär det dröja innan vi går dit igen. Vi fick nämligen vänta flera år 56 minuter på vår mat, ungefär halva tiden på vinet. Serveringspersonalen påstod näbbigt att vi hade väntat endast 36 minuter. Det köpte ingen av oss. Vi var två minuter från att gå därifrån (även min blida sambo) eftersom fem (5) sällskap av olika storlek fick både mat och dryck före oss. Jag undrar om det var smörandet för vissa gäster som sinkade vår order eller vad. Jag föreslog att serveringspersonalen skulle bjuda oss på påfyllning i vinglasen. Först nekade hon, men ändrade sig sen vid ens millisekunds eftertanke – och en blick på mitt ansikte. Jag valde kycklingspett. Kycklingen var torr och hård, men grönsaker, tzatziki och potatisklyftor fick godkänt. Vinet var aningen för kallt. Serveringspersonalen föreslog dessert, men då hade vi väl fått stanna till frukost. Notan slutade på cirka 520 spänn och då var jag ändå lite snäll och betalade 30 spänn ytterligare i dricks. (För att sponsra en kurs i snabbare service, kanske?) Vi var inte hemma förrän nånstans mellan 20.30 och 21. Anna bjöd på engelska godsaker från Bettys och en härlig mugg starkt kaffe. Sen beställde vi (mest Anna) hemkörning av varor från ICA Maxi – och leveransen kom idag på förmiddagen innan Anna gick till jobbet. Det var inget dröjsmål där, inte. Nej, fan till Tzatziki går vi inte igen på några år…
∼ ♦ ∼
Idag fick jag lite sovmorgon. Jag skulle nämligen gå direkt till workshopen om vår nya organisation i Universitetshuset och evenemanget skulle starta klockan nio. Efter frukost slog jag på datorn en stund och hann läsa och besvara några jobbmejl, tidrapportera med mera.
Workshopen var… inte bra. Där var alldeles för mycket folk, gruppindelningen var konstig och att sitta två grupper i ett rum omgiven av tavlor med gamla gubbar var inte särskilt inspirerande. Vissa av oss gjorde vårt bästa. Andra var bara negativa hela jävla tiden och pratade enbart utifrån sitt perspektiv (typ ”jag och det jag gör är viktigast i hela universum”).
Inte så inspirerande konst…
Tanken var nog god. Och gissningsvis var tanken integration. Men det var alldeles för mycket folk. Folk som inte har så mycket gemensamt är ingen optimal grupp för vidareutveckling och konstruktiva idéer. Det är visst viktigt med högt i tak, men idag ventilerades alltför mycket i fel forum. Fokus gled hela tiden över på detaljer och fel saker. Lunchen var dålig – wraps är inget bra huvudmål för mig – och regnet var hemskt. Jag hann nämligen inte gå tillbaka in efter paraply eller regnjacka innan jag lämnade Main Street, så jeans, skor och strumpor var genomsura, allt annat (ryggsäck med innehåll, tröja och t-shirt) var fuktigt. Min sniggorange jacka skyddade överkroppen mot att bli regnvåt, men fukten kunde den inte hindra.
Jag kom fram till slutsatsen att i nästa liv ska jag bli en sån som brinner för att styra in folk på rätt saker i rätt forum. (Och så ska det aldrig regna blött.) De tre bilderna nedan av taket i Universitetshuset får illustrera detta med fokus… Klicka med musen för att läsa mina besserwissriga bildtexter.
Jag fick några timmars riktigt jobb gjort på kontoret innan jag återvände hem. Jag har medvetet försökt få sambon och mig att fokusera på annat än hushållsarbete och jobb genom att ta tillvara på de sköna, härliga majkvällarna. I afton var det emellertid dags att ta sig i kragen. Jag ska ta itu med en strykhög samtidigt som jag tvättar svart. En räkning betalade jag igår. Den var på mina nätshoppade kontaktlinser som levererats på rekordtid. Sen ska jag göra övriga månadsräkenskaper också. Strax innan klockan blir 20 ska jag åka och hämta hem sambon i bil från jobbet.
I morgon blir vi tre igen på Main Street och den tredje av oss ska under helgen ekiperas för stundande avslutning av grundskola.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Det blev en del böcker inköpta under helgen som vännen FEM var här. En av böckerna jag fyndade var 
Gå till Toffelprofilen
