Kära dagbok…
I natt sov jag bättre, tack till alla som inte frågar, men i morse sov ingen av oss bra. Familjen Katt, läs: Lucifer, tyckte att vi skulle gå upp klockan fyra nånting. Det gjorde vi inte, men Anna gav upp att försöka sova långt innan mobillarmet skulle gå på. Sen ville de knappt äta maten de fick. Gissningsvis ville de helt enkelt ha mänskligt sällskap. Busar! Jag klev upp extra tidigt jag också eftersom jag skulle vara på ett helt annat ställe än hemma klockan sju. Därför hann jag med att gratulera Anna på Världsdiabetesdagen också – efter att hon påmint mig, förstås. Numera firar vi allt, som synes.
Ni ska bara vakna….
…så att vi kan sova.
∼ ♦ ∼
Det var länge sen vårt hem var så rent som det är just nu. Jag dammsög nämligen helt i onödan igår kväll – Anna hade redan gjort det. Dessutom hade hon gjort det ganska sent på dan… Men… vi fokuserade på lite olika rum och de rum som redan var dammsugna är utsatta ställen, så det gjorde inget. Fast… Anna ville att jag skulle slippa dammsuga och jag ville att hon skulle slippa känna att det var skitigt här. Ja, ja, belöningen för min del blev en stunds läsning/bläddring i Antiktidningen. Jag såg som vanligt många fina saker, men finast var nog en häftig barglob. Innan dess hade jag, förutom dammsugningen, lyckats äta mögligt bröd, vattnat krukväxterna, betalat en räkning och utfodrat katterna. Den tvåbenta tvåveckorssambon värmde sin mat själv. En bit in på kvällen lyckades jag och en god vän få telefonkontakt. Det blev ett långt och trevligt samtal.
Belöning.
Kolla vilken häftig barglob!
∼ ♦ ∼
Tidigt i morse var det dags för den årliga servicen för Clark Kent*. Dessutom skulle jag få sommarhjulen skiftade till vinterdito. Eftersom det bara skulle göras en mellanservice frågade personalen på bilverkstan om jag kunde tänka mig att vänta medan arbetet utfördes i stället för att krångla med lånebil etc. Bilen blev klar efter en och en halv timme, det vill säga halv nio. (Nöjd med besöket var jag, trots att de inte hade monterat på hjulsidorna som jag bett dem om. När jag gick in och påpekade detta klev servicedisktjejen ut och utförde arbetet. Snacka om god service!) Jag hade laddat med litteratur och glasögon samt båda mobilerna. Tjifen hade gett mig löfte till distansarbete och jag kunde kolla och svara på jobbmejl och lite diverse redan på verkstan. Men jag hade inte många sidor kvar i senaste Malin Fors-deckaren, så den läste jag ut. Nu har jag grabbat tag i Maria Ernestams Innanför murarna. På författarträffen i oktober berättade hon om bokens tillkomst och läste ett stycke ur den. Det gav mersmak och jag nätshoppade boken lite senare eftersom jag inte orkade köa samma kväll som författarträffen. Dagens bokbyte blev spännande – Himmelskriket hade ett oväntat slut och Maria Ernestams bok innehåller både sorg och kusligheter.
På bilverkstan…
Laddat med litteratur.
Bokbyte från Malin Fors-deckare till en kuslig historia på ett kloster.
∼ ♦ ∼
Distansarbete vid köksbordet – och en tablettask från Toyota.
Att kunna jobba på distans, idag hemma på Main Street, är väldigt praktiskt ibland. Idag var en sån dag. Om jag inte hade kunnat jobba hemifrån skulle jag ha förlorat kanske två timmar av arbetsdagen: förutom själva tiden på verkstan och en resa i bilköer till jobbet hade jag fått slösa tid på att cirkulera runt, runt efter en parkeringsplats. Nu förlorade jag bara en timme, tiden mellan klockan åtta och nio. Och den timman tar jag ut i flextid. Dessutom kunde jag jobba mycket effektivt hemma vid köksbordet. Gott kaffe och två meter till kaffeperkolatorn var förstås ett plus, liksom tablettasken från Toyota. Katterna tyckte att det var konstigt att jag plötsligt kom hem igen, men Mini låg intill mig på röda kökssoffan och spann under större delen av tiden jag jobbade. Inemallanåt måste hon emellertid bråka lite med sin son (Lucifer), som i sin tur bråkade med sin syster (Citrus). Ibland för en agera kattdagisfröken utöver att vara sällskapsdam.
∼ ♦ ∼
Jag är del av nånting stort.
Igår eftermiddag var jag på nätverksträff. Det är guld värt att träffa andra kommunikatörer inom universitetet när en jobbar som ensamkommunikatör på en avdelning. Faktiskt är det oftast det som är det bästa med träffarna, inte träffarnas agenda. Att känna att en är del av nånting stort och att kunna utbyta erfarenheter. Jag ska eventuellt själv showa på en träff framöver. Lite hade jag väl hoppats på att få ett datum för detta, för intresse finns hos såväl arrangör som mig. Så blev det inte. Igår blev det mest fokus på den nya kommunikationsplattformen samt marknadsföring främst inom studentrekryteringen.
Bilden av oss är titeln på vår nya kommunikationsplattform. Omslagets två gubbar ger emellertid inte bilden av mig.
Den reklambyrå universitetet har avtal mer hade representanter på plats som pratade en del. Boken om plattformen, Bilden av oss, delades ut och jag kan väl säga att jag… reagerade en del, främst på bildvalet. En bild skulle illustrera Flogstavrålet i positiv bemärkelse. Själv fick jag tankar på folk som hoppade från höghustaket när studierna gått åt skogen, inte stod och skrek. Vrålet görs nämligen från fönster. Och inte för att jag är feminist men… omslaget pryddes av två män och flera av de kvinnor som var på bild inuti boken var väldigt lättklädda. Föga förvånande är detta – de tre representanterna från reklambyrån var av manligt kön. Som extra resurs hade de med sig en student – en kille. Utöver detta ska jag läsa boken mer noggrant innan jag fäller fler omdömen om innehållet. Reklambyrån är för övrigt prisad (!) för den kampanj de gjorde om det nya busslinjenätet här i Uppsala, en kampanj som många av oss blev ganska uppretade på. Men… de tre grabbarnas filmer och allt vad de gör åt universitetet kanske går hem bland presumtiva studenter i alla fall.
∼ ♦ ∼
Det var skönt att kunna ta en lunchpromenad och samtidigt handla hem en del förnödenheter. Jag jobbade på bra med diverse saker – allt från intranätuppdateringar till dagordningar och kommunikationsplaner. Belöningen i kväll blir inte mögligt bröd som igår utan Annas kycklingköttbullar. I kväll äter vi alla tre tillsammans, men de andra två äter förstås vanliga köttbullar.
Kycklingköttbullar till kvällsmat! Hurra!
∼ ♦ ∼
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Det är roligt att ha möjligheten att kunna köpa sig nyutkomna böcker. En serie jag har läst och gillat från början är 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 