Ett inlägg om en bok.

Äntligen kom den, uppföljaren till Annabelle. Alltså Lina Bengtsdotters andra bok i serien om polisen Charlie Lager. Francesca är den sista av de böcker jag senast nätshoppade som jag nu har läst. Boken kom ut på mina föräldrars 59-åriga bröllopdag i höstas. Annabelle vann jag i en tävling i december förra året, men jag läste den först i januari i år. Då fick den högsta omdöme. Förväntningarna på uppföljaren var därför rätt höga.

Charlie Lager mår inte särskilt bra efter det senaste fallet som rörde upp saker i hennes förflutna. Hennes chef vill att hon ska ta semester, men Charlie själv vill helst begrava sig i arbete. När vännen Susanne  behöver Charlies hjälp återvänder Charlie till barndomsstaden Gullspång. Samtidigt börjar hon luska i det gamla fallet med den försvunna Francesca. Fallet är olöst och det är nånting i det som påverkar Charlie. Charlie får mardrömmar en del dunkla minnen kommer upp till ytan.

Dåtid och nutid varvas i boken – det är nämligen nästan 30 år sen Francesca försvann. Detta grepp börjar nu bli rätt slitet i deckare och kriminalromaner. Men ändå. Boken är både spännande och obehaglig redan från start. Det är inte utan att jag själv får associationer till Metropolen Byhålan och uppväxttiden där. Även om den tiden inte var odelat lycklig för mig gav mina föräldrar mig en trygg uppväxt. Det kan en inte säga att Charlies och Susannes föräldrar gjorde… Charlie Lager är inte helt olik Mons Kallentofts Malin Fors, men Charlie är, precis som jag, men inte Malin Fors, ensam utan blodsfamilj. Eller är hon det? Den frågan poppar upp med flera tänkbara svar i boken.

Jag tycker att det här är en riktigt bra uppföljare till Annabelle. Persongalleriet är delvis det samma och några nya kommer till. Ska jag vara något kritisk har jag ibland lite svårt att hålla alla i minnet. Detta kan förstås handla om mig, inte om att det är för många karaktärer. Boken är en spännings- och kriminalroman snarare än en ren deckare – även om Charlie Lager agerar mer deckare än polis. Den handlar om så mycket mer än rena kriminalfall också, vilket ibland gör att den blir i mastigaste laget. Här finns allt ifrån barn som far illa och mår dåligt, alkoholproblematik, relationsstrul, påtryckningar inom yrkeskåren, psykisk sjukdom, HBTQ-tema, vem är släkt med vem för att nämna några. Det blir… liiite mycket. Men, som sagt, spännande är den och jag slukade de sista 60 sidorna på rekordtid. Jag blev för övrigt starkt påverkad av versraderna i alldeles i slutet, rader som jag skrev in i mammas dödsannons.

Toffelomdömet landar högt.

Livet är kort.