Kära dagbok…

En behöver simborgarmärket när en ska ut…

När vädret är som på bilden intill får en hitta på allt möjligt för att roa sig. Jag roade mig med att premiärbära min nya regnkappa i morse. Den var toppen – förutom luvan som hela tiden blåste av. Fast det är väl inte luvans fel. Snarare berodde det på blåsten eller på att jag är så blåst och har ett litet huvud..? Ja somliga vet att jag älskar att slå på mig själv och även om jag skojade lite nu så finns ett visst mått av sanning i min uppfattning om mig själv och mina förmågor. (Ett litet huvud = inte så mycket av värde inuti det)

Bilden tog jag igår eftermiddag. Då hade det varit grått, blåsigt och snöblandat nedfall från ovan hela dan. Snorhalt var det när jag skulle gå hem, men jag klarade lårbenshalsarna. Idag har det ”bara” regnat hela jävla dan. En behöver fan simborgarmärket när en ska ut. Sen är det inte heller världsaroligt att vara gräsänka, men Anna och jag hade en del kontakt per sms och film igår kväll. Och jag är vuxen och förväntar mig aldrig att nån annan ska roa mig. Jag gör mitt bästa själv – med ganska enkla knep. Här är några av dem:

Sno Dumlekolor från chefen.

Använd roliga strumpor.

Pussa en malmkrona.

Det sista knepet gick väl sisådär. Som synes nådde jag inte upp till kronan i Bokrummet. Men jag tänkte att kan Amanda Liberty så kan väl jag. Fast jag kunde inte. Jag är ju fortfarande kär i Anna – trots att hon är i England utan mig.

Nä… igår kväll roade jag mig med att städa. Jag dammade och dammsög och när jag var halvvägs med sugningen dog dammsugaren. Påsen var givetvis överfull (tänk katthår och kattsand), så jag bytte. Fortfarande död. Och kattsand i hela hallen… Totalt haveri och tekniskt avbrott, alltså. Familjen Katt studerade mig storögt. De älskade förstås att Helvetesmaskinen dog. Men… jag hade trumf på hand: i källaren stod min dammsugare (den vi har uppe i lägenheten är ursprungligen Annas). Jag åkte därför ner till Källarspöket och hämtade upp Helvetesmaskin nummer 2 och kunde dammsuga färdigt. Efter en och en halv timme, ungefär, startade Helvetesmaskin nummer 1 igen. Den hade gissningsvis blivit lite överhettad.

Bokrummet blev dammsuget av Helvetesmaskin nummer 2 igår. Här syns vänstra sidan av rummet.

∼ ♦ ∼

Nån som roade sig själv kungligt när Helvetesmaskinerna ställts undan var lilla Citrus. Jag tror aldrig jag har sett henne på sånt bushumör som igår kväll. Hon la sig på rygg här och där och försökte få igång brorsan. Lucifer var måttligt road. Citrus flög över stock och sten våra möbler och parketten. Ett vitt streck som såg mycket skyldigt ut när lilla bordet i Mellanrummet vältes för andra gången sen det flyttade in dit. Till sist fick Lucifer nog och gick in i duschen och gömde sig bakom duschdraperiet. Det var för dråpligt… Och nog syntes det även i det välstädade Bokrummet att en katt-orkan hade dragit fram. Genom allt detta larm sov mamma Mini i skrivbordsstolen efter att ha lämnat vardagsrummet i tid. Lilla Citrus la sig till sist tillrätta på kudden med ett synnerligen nöjt leende.

(Klicka på bilderna så blir de större och så går det att läsa hela bildtexterna. Det går också då att se bilderna i bildspel och att kommentera varje enskild bild.)

Nån som vill busa?

Kolla buset i blicken!

Kom igen, brorsan!

Lucifer försöker softa.

Jag har inte gjort nåt!

Snälla du, säg inte var jag gömmer mig!

Katt-orkanen Citrus har dragit fram i Bokrummet.

Nöjt leende.

∼ ♦ ∼

En skulle ju kunna tro att jag var helt slut idag på jobbet efter gårdagens städning, tekniska avbrott och bus – och det var jag. Märkligt tomt var det i sovrummet också – ingen Anna som snarkade och satte sina vassa armbågar i mina ögon. Men på tal om märkligt… När jag dammade våra nattduksbord hade ett av dem väldigt konstiga saker på skivan. Gissa vems!

En glasögonhållare i form av en långnäst mus, en lampa, potatismos och en bok. Gissa vems nattduksbord!

Fredag är det och underbart skönt! Mitt nyhetsbrev kom ut som planerat, med ett tillägg i sista sekunden och två förtydliganden efter publicering. Sen segade sig dan på och min motivation var ovanligt låg. I kväll ska jag fortsätta städa. Nu är det badrummet och gästtoan som ska skuras. Sen tänker jag slappa resten av kvällen. I morgon blir det en tur till återvinningen med två säckar kläder som några andra förhoppningsvis får glädje av. Vidare behöver jag nog handla, i alla fall mat till katterna och till mig själv. På söndag ska jag träffa Biografmaskinisten och äta pizza. Det blir en alldeles lagom helg som jag vet försvinner fort. Och det är bra, för då är det snart måndag igen, dagen när Anna kommer hem. Katterna och jag saknar henne.

Snuffe, a k a Lucifer, saknar också Anna.

∼ ♦ ∼

Sen är det ju så, att Tvåveckorssambon har klarat ett riktigt tufft prov. Och även om jag är den jag är, är jag mycket, mycket stolt! ❤ ❤ ❤

∼ ♦ ∼

Livet är kort.