Kära dagbok…
Det var fuktigt både igår kväll och i morse och lite disigt. Den här bilden tog jag vid 7.45-tiden idag.
Det blev en fuktig kväll igår och fortsättning följde idag. Jag hade spring i benen när jag kom hem från jobbet efter nätverksträffen igår och gav mig ut för att inhandla öl – det är ju snart helg och ölförrådet var tömt. Då hade regnet tilltagit lite. Nåja, jag föredrar regn framför snö. I morse var det inte bara fuktigt, det var disigt också. Några som inte gillar det här vädret är mina luftrör, för jag börjar hosta. Men det är mitt eget fel – jag rökte i nästan 30 år och sånt sätter sina spår även om jag har varit rökfri i typ 15 år, tror jag.
Gårdagskvällen i övrigt ägnade vi åt att glo på ett par fina brittiska serier, Antiques Road Trip och En plats på landet, som går på TV8. Sen var det förstås dags för Antikrundan. Tillbaka i Värnamo fick jag åter igen diplom som antikkunnig amatörvärderare. Nu tycker jag att omdömena är lite väl gentila. Visst fick jag en del fullpoängare, men jag gjorde även många felbedömningar. Samtidigt ska en värdera på tid och jag känner ibland att en inte hinner få alla fakta i rutan innan en skriver in vad en tror att en sak kan gå loss på. Nåja, jag tackar och tar emot såväl diplom som omdöme och fortsätter värdera. Det är både roligt och lärorikt och jag gör det givetvis inte för att få bekräftelse i form av ett digitalt diplom!!!
Antikkunnig i Värnamo den 14 mars 2019.
∼ ♦ ∼
Det var inte bara disigt i morse, det var tröttigt. Lucifer startade sin jamsession före halv fem, så sömnen blev rätt sönderhackad som vanligt. Vid halv sex-tiden gav jag upp och serverade familjen Katt biff i skålarna. Jag la mig en stund igen, men trekvart senare var det dags att kliva upp på riktigt. Dusch och frukost hann jag med innan det var dags att ta fram stora trumman och väcka min tvåveckorssambo. Det var sista väckningen på två veckor nu. Och nej. Självklart slog jag inte på nån jävla trumma, men jag rimmade följande när jag hade knackat på Pojkrumsdörren:
”Kuckeliku, klockan är sju, dags att vakna nu!
∼ ♦ ∼
Kattoaletten har egen skylt. Den har jag satt upp.
Nu har vi förresten inte bara ett Pojkrum hemma, vi har ett Kattrum också. Eller snarare har katterna fått en egen toalett. Det känns rätt bra, för vi människor har fått en fräsch gästtoa. Det är förstås Anna som har fixat det hela. Hon har fixat mycket inredningsmässigt hemma, just nu håller hon på att inreda Djungelrummet. Min lott är mest att städa här hemma, även om jag har bidragit med två kuddar och lite möbler i Djungelrummet… I helgen planerar vi att åka och slänga saker respektive lämna in saker till återvinning. Det är ganska fullt med återvinningsgrejor nere i källaren, där vi egentligen inte har nåt förråd utan mer ett skåp med hyllor. På vinden står också en trasig stol som ska kastas. Jag hoppas vi får plats med allt i bilen – och att även Anna ryms. Det är lite tråkigt att åka till återvinningen ensam. Resten av helgen är oplanerad. Vädret ser inte så lovande ut, vilket innebär att det nog inte blir nån tur till Slottet. Men Anna driver upp pelargoner av skott från mina köksväxter, så helt trädgårdsfria är vi inte.
∼ ♦ ∼
Lucifer klappar jag gärna, förstås. Knipningen med tassen indikerar att han gillar det.
Innan det blev dags att ta helg behövde jag jobba. Det blev inget nyhetsbrev idag, utan jag skrev andra texter i stället. Bland annat en liten rapport där jag verkligen ansträngde mig att inte låta sur utan konstaterande. Jag har insett att det får mer effekt – och framför allt önskad effekt! – om jag försöker vara neutral. Sen går ju vissa igång på just det också. Men det får stå för dem. Du vet, kära dagbok, det finns en människotyp som alltid ska leta – och hitta! – felhos mig. Neutralitet har även det visat sig vara nånting att reta sig på. Samtidigt kan en inte vara tonåring hur långt upp i åldrarna som helst. Då blir en surkärring. Och är det nåt jag ogillar är det människor som skickar andra att gå deras ärenden. Det spelet spelar jag inte med i längre. Vi får se hur resultatet blir. Jag kanske får stanna hemma och klappa katten*.
Mitt på dan blev det Lisbeth-lunch. Jag gillar verkligen att ”Lisbeth”** jobbar här, men jag får nog lov att döpa om henne om ett par veckor. Då får jag nämligen en ny Högsta Tjifen – och hon heter Lisbet på riktigt…Som grädde på moset följde ”Lisbeth” med till mitt våningsplan för att ta en kaffe på maten. Hur skulle det bli om det plötsligt fanns två Lisbet(h) där samtidigt???
”Lisbeth” på besök på plan 1.
∼ ♦ ∼
I kväll vet jag inte vad som händer. Det jag vet är att jag ska beundra Annas senaste piffning av gästtoan. Sen blir det till att införskaffa nåt gott att tugga på och dricka hemma i köket. Innan jag avslutar här är det säkrast att jag lägger ut bilder på de övriga två i familjen Katt här – så de inte blir sura.
Citrus Gullfia!
Fredagstvättande Mini.
∼ ♦ ∼
*stanna hemma och klappa katten = ett internt talesätt på en av mina tidigare arbetsplatser. Självklart ska det inte tolkas bokstavligt, men det handlar om att en sitter hemma och ugglar – lite för mycket
**Lisbeth heter egentligen nåt heeelt annat
Livet är kort.
Tro det eller ej, men jag lyckades i vart fall hitta ett par böcker, som jag inte hade läst tidigare, på årets bokrea. En av dem var nya författarbekantskapen Daniel Coles bok Trasdockan. Huruvida boken är välskriven eller inte på originalspråket engelska kan jag inte avgöra, men jag tror nog att den svenska översättaren har gjort ett bra jobb. Förlaget har för övrigt bara missat ett fåtal korrekturfel.
Jag förstod direkt när jag såg den lilla boken på 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 