En liter rött: Grandicone Appassimento

Ett inlägg om ett appassimentovin.


 

Grandicone Appassimento

Mycket vin för lite pengar!

Sortimentet av röda, italienska viner på det Systembolaget som ligger närmast mig är väl inte så jättestort. Inte heller går jag dit lika ofta som tidigare och när jag gör det är det inte alltid att jag har rödvin i fokus. För ett tag sen hittade jag ett appassimento-vin som fick följa med hem. Appassimentometoden innebär att vinet är gjort på torkade druvor. Detta sägs ge en intensiv smak och fyllighet.

Grandicone Appassimento säljs på literflaska. För en sån betalar köparen precis under hundringen, det vill säga 99 spänn. Vinet är ekologiskt. Det har en alkoholhalt på hela 15 procent.

Vinkompassen rekommenderar vinet till fågel, fläsk, nöt, lamm och ost. Vinklubben tycker att vinet ska drickas till nöt, pizza eller pasta. Här serverades som vanligt ost, två sorters hårdost (cheddar och gruyère), en grönmögelost (S:t Agur) och två dessertostar med smak av pepparrot respektive fyra sorters peppar.

Så här skriver Svenska Dagbladet i en recension av vinet om dess smak:

”Inslag av mörka bär, plommon, körsbär, vanilj och fat.

Vinguiden har lite utförligare på sin webbplats om vinets doft och smak:

”Kraftfull doft av mörka mogna frukter och bär så som plommon, fikon, russin, med inslag av söt kryddighet. […] Smakrikt vin med toner av torkad frukt, fat och söt kryddighet.

Jag drack endast ett glas av vinet, men föll genast för det. Det är smakrikt och fylligt. Doftinslagen av mörka frukter och bär samt kryddor är tydlig. I smaken noterade jag främst mörka bär och en aning vanilj.

Toffelomdömet blir det högsta, för här får köparen mycket vin för lite pengar. Jag vill prova mer av vinet till andra maträtter, framför allt pasta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag eftermiddag och kväll den 2 juni och onsdagen den 3 juni 2020: Klippt och glassigt och en massa omdömen

 



Kära dagbok…

E hos frisören Igor Domefrisörerna

Klippning pågår!

För första gången på flera månader (ja fler än en) skulle jag ner på stan igår på sena eftermiddagen. Jag hade bokat klipptider för mig och Gymnasisten hos Igor för ett tag sen. Vi hade kommit överens om att genast höras av ifall nån kände sig sjuk, men ta i trä mådde vi alla tre bra. Gymnasisten hade inte heller varit på stan på ett bra tag eftersom undervisningen sker på distans och att han vistas i Förorten känns tryggare tycker vi nog allihop. (Jag kan ju bara tala för mig själv, men…) Jag passade på att göra ett ärende och Fästmön, som var ledig, mötte Gymnasisten vid bussen. Anna och jag hade våra små handspritflaskor med oss. Allt gick bra (tror jag!) och såväl Gymnasisten som jag blev nöjda med klippningarna. Jag tog plats i frisörstolen efter honom. Anna och Gymnasisten köpte bland annat indisk mat med sig på hemvägen, eftersom vi skulle äta middag tillsammans hemma på Main Street. Konstigt nog smakade det jättebra med het mat i värmen. Jag köpte med mig kall dessert ifall att det skulle behövas.

Chicken Tikka Masala från Indian Kitchen

Den ganska heta Chicken Tikka Masalan smakade jättebra i värmen.

∼ ♦ ∼

Efter middagen blev det så glassprovning. Notera att detta även var första glassen för min del för säsongen. Den glass som provades var GB:s nyhet Magnum Ruby, en glass både Anna och jag har varit nyfikna på ett tag och som ofta har nämnts i vårt hem – av den som minns dess namn… Priset per pinne är 26 kronor.

Kaffe och Magnum Ruby

Dessert och glasspremiär.


Glassens yttre består av Rubychoklad
som sägs vara den fjärde typen av choklad efter mörk, mjölk- och vit choklad. Rubychoklad är gjord på nåt som påstås heta Ruby kakaobönor. Dessa bönor, som egentligen inte verkar existera, sägs vara extra bra på att framhäva bärsmak – förutom att de ger glassen en läcker (min åsikt) rosa färg.

Magnum Ruby utan papper och kaffemugg

Läckert rosa yttre.


Innanför skalet finns vit chokladglass med en hallonswirl.
Där är väl i swirlen bärsmaken skulle ligga. Dessvärre kände jag väldigt lite av den smaken.

Hallonswirl inuti Magnum Ruby

Hallonswirlen inuti Magnum Ruby släppte inte ifrån sig nån bärsmak.


Det rosa yttre på glassen tilltalade mig mest
och då i såväl smak som utseende. Men innanmätet var alldeles för smaklöst för att passa mig. Jag ville ha en riktigt syrlig bärsmak som bröt av fint mot den söta chokladen. Det fick jag inte. Och därmed får jag återvända till Magnum Strawberry White som uppfyller mina önskemål om en god och fräscht svalkande glass en varm dag.

Omdömet för Magnum Ruby blir medel. Och då är jag snäll. De tre tofflorna får glassen för god chokladsmak och snyggt yttre.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Gårdagens klippning ger jag emellertid högsta Toffelomdöme. Igor känner mig och mitt hår nu och rakar en millimeter i nacken och på sidorna och klipper det kort ovanpå huvudet. Att jag sen är skitful för övrigt kan inte Igor hjälpa. Jag är i alla fall nöjd med håret och jag har bokat en ny klipptid den 10 juli, sista arbetsdagen före semestern.


Kvällen avslutades med tredje och sista delen av Den gula hästen,
baserad på Agatha Christies deckare med samma namn. Såväl TV-serie som bok har inte vare sig Hercule Poirot eller miss Marple med, men i boken hänger vissa karaktärer ihop med Christies vanliga huvudpersoner. Det fattar man inget av i TV-serien. Nån gång i tiden har jag läst boken och även om jag minns den svagt tycker jag att den defintivt var bättre än TV-serien som bara var jättekonstig.

∼ ♦ ∼

Ventilationsdon

Vi fick två av våra ventilationsdon utbytta till större modeller i morse.

Åter en solig och härlig dag idag och som vanligt har jag suttit inomhus vid datorn och jobbat. Vi har haft och ska ha hantverkarbesök här av och till i dagarna tre. Det är ventilationen som ska undersökas och justeras. I morse plingade hantverkaren på ganska tidigt, men vi var uppe båda två – jag satt och jobbade och Anna avstod sin sovmorgon på grund av besöket. Idag byttes två av ventilationsdonen i lägenheten ut till större. Justeringen av hela ventilationen görs troligen i morrn. Om allt går bra då slipper vi få manligt besök här på fredag. Det här är ett arrangemang av bostadsrättsföreningen, så det är bara att finna sig i. Som tur är är ”vår” hantverkare trevlig – och dessutom känner han våra företrädare i hemmet.

Bitmoji Tofflan blah blah blah

Snälla, visa omdöme och tala liiite tystare.

Avbruten i jobbet har jag blivit av och till på grund av ovanstående, men jag har ändå kunnat göra en del jobb. Eftersom riktlinjer och handböcker till vissa av våra verktyg inte är uppdaterade har folk gjort fel och jag har idag fått jobba med att rätta till det efter bästa förmåga.

Mer avbruten i tankegångarna blev jag på eftermiddagen eftersom folk upplever att de måste skrika i sina mobiltelefoner precis utanför. Ljud, liksom rök, stiger och ljud ekar dessutom mellan husen. Det var inte roligt att höra skvaller om grannar, till exempel. I helgen blev jag väckt av en annan megafonpratare som stod på cykelbanan mellan huset och parkeringen. Hans favoritord tycktes vara ”farbror” för det sa han jättehögt många gånger. Stackars det medföljande barnet som torde ha hört detta ännu högre än jag som låg i sovrummet några trappor upp… Snälla människor, visa omdöme och tala liiite tystare! Omgivningen vill inte veta ”allt”. 

∼ ♦ ∼

Dagens lunch blev lätt och i kväll åt jag rester från igår, det vill säga sås, ris och en bit naan. I substansväg till den såsiga och risiga middagen serverade jag smala kycklingkorvar. Det var riktigt gott och jag blev mätt.

 

Anna jobbar och jag tänker ägna aftonen åt att försöka ta mig framåt i min bok på gång och göra som herr Katt – slappa.

∼ ♦ ∼

Jag känner mig av och till lite under isen, lite svart. Som att jag inte är särskilt behövd av nån eller från nåt håll. Mer än så skriver jag inte, utan jag får fundera vidare och eventuellt skriva under lösen för mig själv. Det är bara tungt och jag vill inte dela det med nån. Förhoppningsvis går det över snart och jag tar mig kragen eller blir förvånansvärt sprallig eller nåt.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Ett bubbligt vin: True Colours Cava Brut

Ett inlägg om en cava.


 

True Colours Cava Brut Miss Inga

Fredagens cavaflaska i Miss Inga-editionen.

Det händer att jag då och då dricker viner som varken är röda eller italienska, men det händer inte så ofta. Vita viner är inte direkt min passion. Ska jag dricka vitt föredrar jag ett friskt och bubbligt vin. Det behöver inte vara champagne, ofta är det prosecco och då och då cava.

En cava som jag har återvänt till några gånger är True Colours Cava Brut. Första gången jag drack vinet var på Fästmöns 50-årsdag. Senaste gången var i fredags. Den som kan räkna torde inse att jag gillar den här cavan.

Cava görs på samma sätt som champagne, det vill säga det jäser andra gången på flaska. Men cava får tillverkas i flera delar av Spanien medan champagne endast får göras i vindistriktet Champagne i norra Frankrike. En annan skillnad som rör tillverkningen är vilka druvor som är tillåtna.

True Colours är en brut, nåt som säger hur mycket restsocker det finns i vinet. Mellan sex och 15 gram restsocker per liter är tillåtet för en brut. Denna cavas restsockerhalt är nio gram per liter. Alkoholhalten ligger på 12 procent. På prislappen står det 99 kronor. Passande ätbart till den här cavan är fisk och skaldjur. Vi åt räkor och havskräftor. True Colours funkar också som apéritif (= fördrink, aptitretare).

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Fruktig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, kex, gråpäron och citrus. […] Fruktig doft med inslag av gröna äpplen, kex, citrus och gummi.

Doften av citrus och äpple kände jag tydligt, liksom även i smak. I smaken framträdde päron mer. Cavan smakade riktigt friskt och läskande och passar ju bara utmärkt en varm dag.

Toffelomdömet blir det högsta. Detta bubbliga vin är helt klart prisvärt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Första måndagskvällen i juni och tisdagen den 2 juni 2020: Främlingar och på väg ut i samhället

 



Kära dagbok…

Citrus på en köksstol på balkongen

En köksstol för Citrus på balkongen.

Strålande härligt väder var det igår och även idag vaknade jag till en klarblå himmel. Det blev en liten nypa luft för mig igår eftersom jag gick och handlade tillsammans med Fästmön efter avslutad arbetsdag. Magen kändes tack och lov bättre framåt kvällen. Kvällen i övrigt blev ganska seg. Om jag hade orkat skulle jag ha tagit en kvällspromenad, men orken var noll och lust att gå ensam ville jag inte – Anna hade ju varit ut en sväng på eftermiddagen medan jag jobbade klart. Jag hade heller ingen lust att sitta på balkongen, utan det blev fåtöljhäng framför TV-program som ingen av oss egentligen tittade på – vi satt med våra mobiler i händerna. 

Citrus sov en stund med oss på soffan inomhus, men framåt kvällningen ville hon ut på balkongen för att jaga insekter. Lämpligt nog stod där en köksstol som Anna hade tagit ut för att rätta till en persienn. Där satte sig Citrus och nådde precis över fönsterkanten för att se ut om hon stod på bakbenen.

Lucifer och Citrus trängs i köksfönstret

Trängsel på första fågelskpdarparkett när Lucifer och Citrus sitter där samtidigt. Bilden tog jag i morse vid frukosten.

Katternas favoritplats just nu är emellertid köksfönstret. Anledningen är troligen att en talgoxfamilj har sitt bo nånstans till höger om fönstret. De små katthuvudena far fram och tillbaka med fåglarnas flykt genom luften. Vi har en liten springa i fönstrets nederkant öppen. Katterna kan absolut inte fånga nån fågel och förhoppningsvis är de inte starka nog att få upp fönstret heller. Men lite observant får en vara. Vi stänger alltid fönstret om vi ska gå hemifrån och om nätterna.

Vi får se hur det blir med fågelskådningen de kommande dagarna. Tyvärr ska vi ha hantverkare skenande hos oss i dagarna tre från i morrn. För att justera ventilationen ska dessa ha tillgång till lägenheten mellan 7.30 och 15.30 onsdag – fredag. Jag jobbar ju hemifrån vilket innebär att jag är uppe och klädd tidigt och även kan se till att de håller ytterdörren stängd så katterna inte smiter ut. Men ändå. Inte så lätt med koncentrationen om det är okänt folk i hemmet. Att det är jobbigt med främlingar som springer in och ut tycker vi nog allihopa. Katterna är framför allt inte så förtjusta i män som de inte känner igen och Anna, som har sovmorgon alla tre dagarna, tycker nog inte heller att det är så kul. Hantverkarna ska bland annat in i badrummet, men även i köket och i smatten mellan Djungelrummet och Pojkrummet ska de in och greja med ventilationen.

Själv är jag mest asförbannad på de ”hantverkare” som härjar utanför om nätterna. I natt började oljudet klockan två. Minst en timme lät det som om ett gäng gubbar kastade containrar fram och tillbaka. I pauserna skrek de till varandra, för gissningsvis blir man hörselskadad när man slänger containrar omkring sig. (Hörselskadade har ofta en tendens att tala högre, ibland nästan skrika, än personer med normal hörsel.) Det här är långt ifrån OK att leva rövare om nätterna och om jag visste vem, vad och varför skulle jag framföra ljudliga protester. Det var uppenbarligen folk som jobbade och inga fylltrattar på väg hem från krogen.

Bitmoji Tofflan slår på trumman Wake up

Ljudliga protester…

∼ ♦ ∼

Den här tisdagen fanns  inget ovanligt på jobbagendan: Zoom-möten och diverse textgranskningar och uppdateringar. Jag kunde konstatera att vi pratade päron och äpplen och att jag uppfattades som Den besvärliga. Det är väldigt tröttsamt, när det faktiskt finns nedtecknat vad och hur. Det blev bara en kort lunchpromenad ner till soprummet idag eftersom jag ska flexa ut lite tidigare. I stället passade jag på att skriva några rader här på lunchen. På seneftermiddagen har jag bokat tid till Gymnasisten och mig själv hos min frisör. Jag ska alltså gå genom stan upp till Drottninggatan. Det känns som 100 år sen jag sist gick där. På vägen ska jag försöka våga mig på ett ärende in i en butik. Jag känner mig inte bekväm med det, men jag måste börja ta mig ut lite mer hemifrån. Från och med måndag nästa vecka ska vi också vara mer på jobbet, enligt ett rektorsbeslut. Vi har diskuterat detta inom enheten och vi har bestämt att vi fortsätter som överenskommet. Det är lite svårt att våga sig ut mer i samhället när antalet covid-19-fall faktiskt ökar i Uppsala. Framför allt käns det motsägelsefullt.

Lucifer i köksfönstret

Lucifer tycker inte om att mammisen ger sig ut mer i samhället när antalet covid-19 fall ökar i Uppsala.

∼ ♦ ∼

I kväll äter vi middag med Gymnasisten efter att vi har blivit klippta han och jag. Anna och jag ser senare den avslutande delen av Den gula hästenInnan dess ska jag plocka undan så att hantverkarna når ventilationsdonen. I övrigt har jag tömt kattpottorna och fyllt på med sand. (Mitt spännande liv är som en jävla parentes just nu.) Anna är ledig idag och tog cykeln till Slottet. Det gjorde hon helt rätt i!

Citrus på rygg på köksgolvet

Vi har så spännande liv, Citrus och jag.

∼ ♦ ∼

Dagens fundering går kring det engagemang folk visar när såväl drevet går (de enda som vet allt är de inblandade) och den uppslutning som exploderar i vissa sammanhang trots avstånd rent fysiskt eller teoretiskt. Jag känner mig genomledsen när jag noterar bristen på omtanke och solidaritet när det gäller den nära kretsen.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Morsdagskvällen och den första dagen i juni 2020: Rena grekiskan för den som är lesserwisser

 



Kära dagbok…

Nej, min mamma är inte i livet att firas, Annas snälla mamma blev firad förra helgen och några barn har jag inte. Så mors dag… nej, det firade jag inte igår. Däremot bjöd jag ut Fästmön på grekisk middag. Vi hade pratat hit och dit om att hämta mat och äta i parken eller i Slottsträdgården, men enades om att äta ute passade oss bäst. Vi åt tvårätters på Akropolis och delade en flaska vin innan vi gick hem och somliga somnade ifrån kvällskaffet i sin fåtölj.


Jag såg i alla fall
Vera innan jag borstade tänderna och slocknade på en halv minut. Innan dess, just när vi hade kommit hem från middagen, fick jag ett sånt fint sms från Biografmaskinisten. Det gladde mig mycket. Idag är jag väldigt stolt att vara hans bonusmorsa, för den killen har verkligen… (I will say no more, han vet vad jag menar!).

∼ ♦ ∼

Åter vaknade jag till en solig och varm dag. Tack och lov var huvudvärken bortblåst. Dessvärre var den ersatt av magont. Jag åt nog lite för mycket igår, de där två raderna frukt & mandel-choklad till kvällskaffet hade jag kunnat låta bli. Problemet är bara att även Anna hade ont i magen idag och hon åt ingen choklad igår. Solbrännan svider rätt bra också, framför allt den på ryggen strax under nacken. Det känns OK att sitta instängd vid datorn och jobba i fem dar nu, så att huden får vila. Jag har emellertid ett ärende i morrn som tvingar ut mig, men jag måste faktiskt röra på mig lite grann också.

Solbränna

Det svider rejält.


Anna
traskade iväg tidigt till jobbet,
jag klev upp några minuter efter att hon hade gått, tror jag. Efter kattpottömning, dusch och frukost satte jag mig för att jobba. Min arbetsdag inleddes med genomläsning av ett ganska omfattande material jag hade fått på remiss. Det var kort sagt förskräcklig läsning och om tanken är att nån ska begripa vad där står har skribenten misslyckats. Resten av arbetsdagen innehöll det vanliga, bland annat ett längre Zoom-möte och diverse uppdateringar. 

∼ ♦ ∼

Våra nya balkongpersienner är underbara och stänger ute mycket värme. Än så länge har katterna inte rivit ner dem. Det var nära igår kväll när Citrus och Lucifer jagade en stackars nattfjäril. Jag har haft ett par fönster öppna på glänt hela dan för att luften ska cirkulera och det är faktiskt dräglig temperatur i lägenheten. Katterna slåss om att ligga i köksfönstret och få lite luft, men Lucifer och Mini trivs också på balkongen. Citrus föredrar oftast soffan i vardagsrummet såväl på dagtid som på kvällarna. Anna och jag har inte haft så mycket energi för balkongsittning – vi har mest däckat i våra fåtöljer om kvällarna.

∼ ♦ ∼

Ett nytt ord lärde jag mig/plockade jag upp igår: lesserwisser. Det kände jag mig själv lite som just under gårdagen. En lesserwisser är inte helt och hållet motsats till besserwisser även om båda orden är nedsättande. En besserwisser tycker att den vet bättre än andra. En lesserwissser är en som vet mindre än andra men ändå ”föreläser” för dem som vet mer. Synnerligen användbart ord!

∼ ♦ ∼

Magen har krånglat hela dan, värkt mest. Därför blev det bestämt att äta en lättare middag i kväll för att vara på den säkra sidan. Jag har inte orkat promenera mer än till affären idag.

Kyckling sallad tzatziki och Staropramen

Kyckling med sallad och tzatziki samt en Staro till blev perfekt middag.

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett grekiskt vin: Agiorgitiko Nemea

Ett inlägg om ett rött, grekiskt vin.


 

Vin Nemea Agiorgitiko

Gott och grekiskt Nemea-vin.

När en äter grekisk mat tycker jag att även drycken ska vara grekisk. När vi besökte Akropolis på mors dag åt vi givetvis grekisk mat. Den här gången valde jag en flaska Agiorgitiko Nemea till maten. Vinet är förstås rött, men också grekiskt, och skulle passa utmärkt till ljust kött. (Vi åt kyckling.) Systembolaget för inte det här vinet, så en flaska kostade förstås lite mer än ett vanligt köpevin. Alkoholhalten ligger på 12,5 procent.

Som namnet förtäljer kommer vinet från Nemea och är gjort på druvan agiorgitiko. Druvan är blå och anses vara lite av Greklands nationaldruva. Den kan användas till olika sorters vin.

Wicked Wine, som rekommenderar vinet till såväl ljust som mörkt kött och kyckling, skriver så här på webben om vinets smak:

”Medelfyllig, rikt fruktig med inslag av mörka bär, körsbär, cassis och plommon med lätt kryddighet och ekfatston. 

Jag tyckte att vinet både doftade och smakade mycket. Det var nåt obekant i smaken, nåt som jag inte kunde beskriva. Cassis, kanske? Vinet var lättdrucket och passade utmärkt till kycklingen. Kanske var det emellertid i dyraste laget.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2020: Maj most favorite things…

Ett inlägg om de böcker jag läste i maj månad 2020.


 

Så kom sköna maj och gick. Den här månaden blev inte heller lik nån annan maj, inte ens nån annan månad – på flera sätt än ett. Att hålla sig inne (läs: hålla sig borta från folk), att isolera sig… Då tarvas knep för att inte bli tokig. Jag har till stor del ägnat mig åt mina favoritsaker – nämligen böcker. Den som läser är nämligen aldrig vare sig isolerad eller ensam utan får många nya vänner och upplevelser vid varje ny litterär bekantskap.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Maj månads böcker 2020:

Kristina Appelqvists bok En giftig skandalFlorence Wetzels bok The woman who went overboard

Kristina Ohlssons bok Henrys hemlighetEmma Donoghues bok Miraklet

Mariette Lindsteins bok Sekten på DimönLene Kaberböls och Agnete Friis bok Näktergalens död

Karin Wahlbergs bok De drabbadeBjörn Hellbergs bok En sorts memoar

Mons Kallentofts bok Hör mig viska

 

Påbörjad i maj:

Sarah Perrys bok Ormen i Essex

 

Jag rivstartade månaden med att läsa ut en bok redan den 1 maj (En giftig skandal). Deckargenren fortsatte jag givetvis att favorisera. Totalt blev det sju böcker i kategorin deckare/spännningsroman/thriller (En giftig skandal, The woman who went overboard: a Scandinavian thriller, Henrys hemlighet, Sekten på Dimön, Näktergalens död, De drabbade, Hör mig viska). Jag läste också en skönlitterär roman (Miraklet) och en självbiografisk bok (En sorts memoar). Av böckerna jag läste i månaden ingår sex i serier (En giftig skandal, Henrys hemlighet, Sekten på Dimön, Näktergalens död, De drabbade, Hör mig viska). Det blev en ny författarbekantskap (Mariette Lindstein).

Av svenska författare (Kristina Appelqvist, Kristina Ohlsson, Mariette Lindstein, Karin Wahlberg, Björn Hellberg, Mons Kallentoft) läste jag fem böcker (En giftig skandal, Henrys hemlighet, Sekten på Dimön, De drabbade, En sorts memoar, Hör mig viska). Det blev en bok (The woman who went overboard: a Scandinavian thriller) av en amerikansk författare (Florence Wetzel), en bok (Miraklet) av en irländsk författare (Emma Donoghue) och en bok (Näktergalens död) av två danska författare (Lene Kaaberbøl och Agnete Friis). Jag läste en bok på engelska (The woman who went overboard: a Scandinavian thriller).

Jag fick tre av månadens lästa böcker (En giftig skandal, The woman who went overboard: a Scandinavian thriller, Sekten på Dimön), varav två stycken i födelsedagspresent (En giftig skandal, Sekten på Dimön) och en för recension (The woman who went overboard: a Scandinavian thriller). Tack till givarna Fästmön, Florence Wetzel och vännen FEM! Jag lånade två böcker av Anna (Henrys hemlighet, En sorts memoar). Fyra böcker köpte jag (Miraklet, Näktergalens död, De drabbade, Hör mig viska). Av dessa var tre stycken nya och inbundna (Miraklet, De drabbade, Hör mig viska) och en second hand och inbunden (Näktergalens död).

Sammanlagt läste jag nio böcker i maj månad 2020. Högsta omdöme fick tre böcker (The woman who went overboard: a Scandinavian thriller, Henrys hemlighet, Hör mig viska), medan fem böcker fick högt omdöme (En giftig skandal, Miraklet, Sekten på Dimön, De drabbade, En sorts memoar) och en bok fick medelomdöme (Näktergalens död).

Som alltid läste jag bara bra böcker och det är också alltid lika svårt att utse månadens, enligt mig, bästa lästa bok. Men nu har jag bestämt mig för att maj månads bästa bok är

Hör mig viska av Mons Kallentoft

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Pingsten 2020: Slottsbränt och färgexplosioner

 



Kära dagbok…

Inte kom jag på förrän idag att det är pingst den här helgen! Det är som att pingsten försvann för mig när annandag pingst – och en ledig arbetsdag – togs bort. Pingsten har blivit en högtid som inte räknas längre. Förr om åren var det många som gifte sig i pingst, hänryckningens tid, enligt Esaias Tegnér. Idag vet väl folk knappast vad pingsten handlar om, så här kommer en liten föreläsning:

Enligt kristendomen gavs den helige ande till apostlarna, det var premiär för tungomålstal och 3 000 pers döptes i Jesu namn till syndernas förlåtelse i pingst. Men pingsten har sitt ursprung i judendomen när Gud gav judarna de tio budorden. Och så var pingsten även en judisk skördefest.

Igår vare sig gifte jag mig eller talade i tungor, än mindre hade jag skördefest. Men jag tillbringade många sköna timmar i Slottsträdgården.

Blommor i krukor och vattenkanna

Växtlighet i krukor i Slottsträdgården.

∼ ♦ ∼

Anna och penséer

Blommornas Blomma bakom en kruka med penséer.

Pingstafton började rätt tveksamt vädermässigt sett. Därför gjorde jag mig inte nån större brådska att komma iväg till Slottsträdgården. Det var lite att göra hemma innan jag kunde packa en tung matkasse och min ryggsäck. En bok följde med, men förblev liggandes i ryggan. Nånstans runt 12-tiden landade jag i Slottsträdgården.

Jag klippte gräset iförd shorts och linne för då hade det blivit varmare. Slottsfrun med syster anlände och jag fick hjälp att fixa trimmern så att jag även kunde kantklippa. Jag drog några maskrosor. Slottsfrun och jag satte rödlök. Vidare kunde jag konstatera att vår potatis överlevt de kalla dygnen och är på väg upp. Strax före klockan 14 åkte jag för att hämta Fästmön som gick av sitt jobbpass. När vi kom tillbaka till Slottet hade Slottsfrun kaffet färdigt till oss. Jag mumsade en kanelbulle som trots att den var ”gammal” smakade väldigt bra.

När den äldre generationen lämnat Slottet satt vi och njöt en stund, Blommornas Blomma (= Anna) och jag innan vi tände grillen. På grund av ett missat samtal hade jag inget annat än vanlig kalkonbrännarkorv att grilla till mig. Men det var OK, det var gott och jag blev mätt av korv, bröd, räksallad och bostongurka. Anna grillade fläsk, halloumi, rödlök och citron och jag fick smaka en bit halloumi. Jag hade gjort en stor bunke grekisk sallad till Anna. Eftersom jag inte åt av den (passar inte till kalkonkorv) blev det lite kvar även av den till henne till dagens lunch.

Vi var nog hemma på Main Street nånstans mellan 17.30 och 18. Familjen Katt hade fått vara ensam utan oss i många timmar, nåt som numera är väldigt ovanligt. De levde emellertid alla tre och ingen hade svultit ihjäl.

Jag fick ta huvudvärkstablett nummer två för dagen när vi kom hem, för en envis huvudvärk hade legat och malt sen förmiddagen. Tyvärr vaknade jag med den även i morse, så det blev till att ta en tablett igen.

Annars har jag klarat mig från krämpor sen sist, förutom att jag naturligtvis skaffade mig en bonn-bränna slotts-bränna igår med röda axlar och nacke. Men det är en skön känsla. Så mycket ljus och luft igår gjorde att vi var i säng före klockan 22.

∼ ♦ ∼

Idag vaknade jag strax efter klockan sju – med huvudvärk. Kom då ihåg, kära dagbok, att jag inte intog nån som helst alkohol igår. I fredags blev det tre glas cava, inget mer. Med en tablett och nybryggt kaffe i mitt system kunde jag äntligen läsa ut den spännande Palma-deckaren. Slutet var riktigt bra och jag kunde knappt lägga ifrån mig boken för att hämta mer kaffe och gå på toa. Nu har jag bytt genre för att lugna ner mig (?!) med en bok om en brittisk sjöorm. Jag köpte den boken i slutet av mars i den lilla bokhandeln Böcker & Bläck nära centralen här i Uppsala. Bokhandlaren informerade oss om att handeln tillfälligt skulle flytta ut under sommaren eftersom där skulle säljas biljetter till museijärnvägsresor. Hur det blev med detta med tanke på corona-pandemin vet jag faktiskt inte.

Fint, soligt och blåsigt är det idag också. Gräsklipparen från igår ska bytas ut mot dammsugaren här hemma, men det är nog också det enda jag tänker göra här. Ja, jag måste kanske vattna igen. Mina tomatplantor står ännu i vardagsrumsfönstret och de var väldigt ledsna när vi kom hem igår. Lyckligtvis reste de på sig efter att ha fått en rejäl dusch. De får nog följa med till Slottet nästa gång.

Bäst att sätta fart så jag är färdig till klockan 16 när Anna slutar jobba. Nån mor firar vi inte idag – Annas snälla mamma firades förra söndagen, min kan jag inte fira och själv är jag tack och lov inte nåns mamma. 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Hör mig viska

Ett inlägg om ett fiktivt sökande efter en försvunnen dotter.



Mons Kallentofts bok Hör mig viskaNog har jag läst de flesta böcker Mons Kallentoft har skrivit. 
I hans stora produktion finns många bra böcker och bara få lite mindre bra. Bäst av allt gillar jag när Mons Kallentoft skriver böcker på egen hand. Serien om polisen Malin Fors i Linköping gillar jag mycket. I den nyaste serien, Palma-serien, kom del två ut i slutet av april. Boken Hör mig viska låg i det senaste paketet med böcker som jag nätshoppade.

Tim Blanck fortsätter att leta efter sin äldsta dotter Emme. Emme var 16 år när hon försvann under en resa till Palma med några tjejkompisar. I förra boken trodde Tim att hans letande var slut. Nu har det gått fem år sen Emme försvann och nya ledtrådar har dykt upp – bland annat ett rep. Frun Rebecka och yngsta dottern Maia är kvar i Stockholm. Tim missar mycket av sin yngsta dotters utveckling och givetvis också av sin fru. Dessvärre är han besatt av att få veta sanningen om Emmes försvinnande – om det så än handlar om att hon är borta för alltid. Han rör sig som vanligt i högst tvivelaktiga kretsar.

Att följa Tim Blanck är lite som att hänga med ner i underjorden. Jag inser ju att han är besatt och att han försummar de nära och kära som han faktiskt vet är vid liv. Ändå kan jag inte låta bli att ryckas med, genom de korta kapitlen, in i berättelsen om en fars sökande efter sin försvunna dotter. (Det är bland annat sånt här som gör att jag inte ångrar att jag inte själv skaffade barn.)

Välskrivet, spännande och ett rasande tempo. Och slutet… Jag höll på att smälla av när jag närmade mig slutet. Det är min sammanfattning av den andra delen i Palma-serien.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Första delen i Palma-serien (läste jag vid exakt samma tid förra året som i år!):

Se mig falla

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Namnsdagskvällen och lördag förmiddag den 30 maj 2020: Bättre att ha känslor och reagera..?

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan uppspärrade ögon på skylt

Jag stör mig.

Jag stör mig på mig själv att jag blir så störd över andras ord. Jag stör mig på mig själv när jag är så lättstörd att andras ord, kanske ändå lite tanklöst strödda men inte avsiktligt onda, sårar mig. Det här har jag kämpat med i många år och det har med mitt bagage att göra. Vissa perioder går det bra, vid andra tillfällen… mindre bra. Oavsett, det är väldigt frustrerande och jag måste bara fortsätta att jobba med detta – om jag nu vill förändra mig. Ibland tänker jag att det ändå är bättre att ha känslor och att reagera. För det handlar om många års… umbäranden och snudd på en livstids försakelse. Det är svårt att ändra sig för att bättre… ”passa in”. Allt rapas inte upp här, det som har varit går inte att förändra. Men det finns taggar och det finns ett tungt bagage.

∼ ♦ ∼

Igår var det min namnsdag och det kom inget kort från mamma. I stället hade jag köpt hem bubbel till skaldjuren som jag också köpte. En flaska cava för 99 spänn bara, ingen äkta champagne. Jag har nog inte druckit champagne sen den 26 april 2016 när jag fick besked om att jag hade fått ett jobb som jag sen skulle älska och trivas med fram till oktober förra året. Färska räkor och var sin havskräfta… Jaa, det kostar. Men ibland äter även jag fiskbullar eller en macka till middag.

Vi höll oss vakna genom att se andra delen av Den gula hästen och säsongsavslutningen av Tyst vittne. Jag läste en stund innan jag somnade, men jag somnade sen väldigt snabbt.

∼ ♦ ∼

Boken Hör mig viska och kaffe på sängen i Toffle och Wifflemugg

Lite lördagsmys.

I morse skulle Fästmön upp tidigt och jobba. Jag ville ha lite sovmorgon, men jag tycker inte att 6.30 är nån sovmorgon. Därför lär även jag vara astrött i kväll, trots att jag är ledig idag. Jag klev upp och tog hand om tre maskiner torr och ren tvätt samt tömde kattpottorna. Sen gick jag tillbaka till sängen med nybryggt kaffe och låg och läste en stund. Boken jag läser är spännande och då läser jag snabbt.

När jag klev upp  började packa min ryggsäck. Jag ska åka till Slottet och klippa gräs och förhoppningsvis få lite sol på min bleka lekamen. I ryggan ligger shorts och linne, nycklarna till Slottet, handsprit och sen också min bok. Anna hämtas till Slottet i bil av mig när hon går av sitt jobbpass klockan 14. Planen är att vi ska grilla. Anna har skrivit en lååång kom-ihåg-lista med mat och grejor till mig.

För två dar sen nätshoppade jag lite nödvändigheter från Apotea, för jag vill inte springa till apoteket varenda dag. Redan i morse hade varorna levererats med tidningsbudet. Suveränt! Därför sparkade jag igång datorn så att jag på enklaste sätt kunde betala räkningen för varorna – och även passa på att skriva några rader här.

Men nu är det dags att jag sätter fart. Jag ska fixa en sallad, bädda, duscha, klä på mig, äta frukost, borsta tänderna, plocka ur diskmaskinen och packa ner mat innan jag tar hissen ner till Clark Kent* i garaget. Katterna får vara lite ensamma med varandra idag, men som jag ser det har de fullt sjå med fågelskådning. Och den som lämnar sin plats på första parkett för att äta lite, den kan glömma platsen!

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar