Ett inlägg om en cava.

Fredagens cavaflaska i Miss Inga-editionen.

Det händer att jag då och då dricker viner som varken är röda eller italienska, men det händer inte så ofta. Vita viner är inte direkt min passion. Ska jag dricka vitt föredrar jag ett friskt och bubbligt vin. Det behöver inte vara champagne, ofta är det prosecco och då och då cava.

En cava som jag har återvänt till några gånger är True Colours Cava Brut. Första gången jag drack vinet var på Fästmöns 50-årsdag. Senaste gången var i fredags. Den som kan räkna torde inse att jag gillar den här cavan.

Cava görs på samma sätt som champagne, det vill säga det jäser andra gången på flaska. Men cava får tillverkas i flera delar av Spanien medan champagne endast får göras i vindistriktet Champagne i norra Frankrike. En annan skillnad som rör tillverkningen är vilka druvor som är tillåtna.

True Colours är en brut, nåt som säger hur mycket restsocker det finns i vinet. Mellan sex och 15 gram restsocker per liter är tillåtet för en brut. Denna cavas restsockerhalt är nio gram per liter. Alkoholhalten ligger på 12 procent. På prislappen står det 99 kronor. Passande ätbart till den här cavan är fisk och skaldjur. Vi åt räkor och havskräftor. True Colours funkar också som apéritif (= fördrink, aptitretare).

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Fruktig, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, kex, gråpäron och citrus. […] Fruktig doft med inslag av gröna äpplen, kex, citrus och gummi.

Doften av citrus och äpple kände jag tydligt, liksom även i smak. I smaken framträdde päron mer. Cavan smakade riktigt friskt och läskande och passar ju bara utmärkt en varm dag.

Toffelomdömet blir det högsta. Detta bubbliga vin är helt klart prisvärt.

Livet är kort.