Kära dagbok…
Com Hem går bort snart,
Igår kväll blev det faktiskt lite TV-tittning. Det känns roligare att glo nu när vi slipper evighetstexten från Com Hem i bildens överkant. Men jag anser fortfarande att Com Hem gör fel som inför digitalkanaler nu i dessa coronatider. Många behöver byta TV, många behöver hjälp att ställa in sin TV. Inget av detta är enkelt när en pandemi härjar. (Sen kan vi tycka att pandemin har dämpats, fast vi vet ju faktiskt inte…) Jag tycker på ren svenska att det inte bara är fel av Com Hem, det är skit. För vår del ska vi kanske se över vilken kanaldistributör vi väljer i framtiden. Jag vet också att bostadsrättsföreningen har sagt upp sitt avtal med Com Hem. När detta beslut fattades av årsstämman var jag missnöjd. Nu känner jag mig faktiskt ganska nöjd. Eftersom uppsägningstiden är lång har vi gott om tid att hitta bättre alternativ. Men hurra för Fästmön som plötsligt bara lyckades med kanalomställningen! (Hon vet inte själv att hon gjorde nåt annorlunda mot sist hon försökte.) Vi såg bland annat på Morden i Sandhamn igår kväll och det var skönt att få fly verkligheten en stund.
DVD-hårddisken är inställd på inspelning av analoga kanaler så den lär vi nog inte kunna använda från den 8 september, för jag tror inte att den klarar av att ta in digitala kanaler. Men än så länge funkar den. Praktisk och användbar är den när vi följer serier som Anna inte hinner hem till när hon jobbar kväll. Därför har jag ställt hårddisken på inspelning av andra delen av gårdagens Morden i Sandhamn.
∼ ♦ ∼
Frugal frukost? Nej då!
Jag somnade med hjärtklappning och jag vaknade med hjärtklappning. Det kanske är så att kroppen försöker tala om nåt för mig. Idag har jag också mått illa av och till. Men jag försöker äta och jag försöker äta vettigt. Min frukost kan tyckas aningen frugal (googla på ordet, kära dagbok, om du inte förstår det!), det var i alla fall vad jag kunde få ner: grekisk yoghurt med müsli, blåbär och lite flytande akaciahonung. Kaffe är obligatoriskt och det reagerar min mage aldrig på här hemma, bara på jobbkaffet. Till detta la jag nästa bok jag läser för recension. Det är en bok som jag tror passar yngre människor bättre än jag själv, en sorts sci-fi framtidsberättelse. Jag är väl en 60nånting sidor in i boken och kan avslöja att den är välskriven, men det är tur att den innehåller såväl prolog, bakgrundsfakta och en lista över persongalleriet. Annars skulle jag aldrig klara av att läsa den. Så nej. Min frukost var inte särskilt frugal.
∼ ♦ ∼
Idag har jag jobbat hemifrån och det ska jag fortsätta med resten av veckan. Det känns skönt på en del sätt, främst att jag slipper möta vissa personer. Jag får också mer gjort, jobbar mer effektivt hemma. På andra sätt känns det inte lika skönt. Det handlar om att det är ganska ensamt och isolerat, för, tro det eller ej, jag kan samarbeta och jag gör det med de flesta människor på jobbet. Men nu är det som det är. Jag är inte den enda som jobbar på distans och jag är glad att jag har den möjligheten.
Dagens assistenter var emellertid tämligen oengagerade, får jag lov att säga…
Jag försökte ett tag få fart på dem genom att fylla deras boll med torra godsaker, men bollen är tung och trög. Anna tillverkade i stället en för syftet lämpligare leksak. Jag hörde hur det rasslade här och var i lägenheten…
Men har jag gjort nåt seriöst idag? Tja, jag har till exempel försökt utföra de förberedande uppgifter vi har fått i det så kallade medarbetarskapsprogrammet. I detta ska vi använda ett verktyg som flera av oss inte kan, känner till så mycket eller använder. En av dem är jag och jag tror inte att jag ska använda verktyget framöver heller på nåt sätt, i nåt sammanhang. Redan här skapar det ett stort motstånd hos mig.
Medarbetarskapsprogram? Där sitter ”dom”, här sitter jag. ”Dom” föregår verkligen med gott exempel. (<== ironi)
Jag fixade en lunch som var lättuggad – jag grävde fram kycklingkorvar och bröd ur frysen, bostongurka och bubbelvatten ur kylen. Anna köpte räksallad åt mig när hon var och handlade. Medan ugnen grillade korvarna jobbade jag. Därför hann jag gå och lämna in Annas cykel för reparation. Vi har en cykelmoj i varje gathörn här, nästan. Jag har tidigare gått till Cykel-Nestor med Biografmaskinisten, så till honom gick jag även idag. Men min sambo hade dålig koll på lås och nycklar, nåt som innebar att jag fick gå ett par extra turer i trapporna. Bra för min feta lekamen! Sen tog det två minuter att lämna in cykeln som behövde få ett nytt däck.
I övrigt har jag gjort this and that jobbmässigt. Arbetsdagen började redan 7.10, vilket innebar att den också slutade tidigt. Det var länge sen jag jobbade gratis.
∼ ♦ ∼
Reparation och reservdel för Annas cykel gick på en tiondel av senaste fakturan för min bil. Och då funkar min bil fortfarande inte utan står kvar i Köping.
I kväll har jag varit och löst ut Annas lagade cykel. Reparationen och reservdelen gick på totalt 370 pix. Cykeln är provcyklad – mycket vinglig färd! – hem utan ”motorstopp”. För egen del har jag betalat cirka 3 500 kronor för reparation och reservdelar till Clark Kent* som ändå står kvar i Köping eftersom den fick motorstopp vid provkörningen… Jaa, det svider lite, det gör det… Fakturan kom idag och jag hade bara tre dagar på mig att betala. Men jag är ändå tacksam att verkstan drog av en hel del – beloppet skulle ha varit ett par tusenlappar högre. Jag har telefonerat med Annas snälla mamma och hon är gullig nog att skjutsa oss för att storhandla på söndag.
Nu ska jag försöka komma vidare med läsningen av Siri, boken på frukostbilden ovan.
∼ ♦ ∼
*Clark Kent = min älskade, sjuke, döende lille bilman
Livet är kort.
För ett tag sen fick jag via e-post en förfrågan om jag ville recensera två böcker. Genrerna är inte mina förstahandsval, men jag tackade ändå ja – det är viktigt att bredda sig. Feelgoodboken om en livskrisande kvinna blev den jag läste först. 
För tio år sen gav jag 
I TV-tidningen hade jag sett att det på fredagskvällen skulle visas en långfilmslång TV-deckare på SvT1. 
Av en händelse snubblade jag över 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 