Kära dagbok…

En glass tillåter jag mig då och då i värmen. Glassen matchar för övrigt mina ben i färgen.

Värmen håller i sig, även om dagen idag började disigt. Men en bit in på förmiddagen tittade solen fram trots att det var molnigt. Jag duschar varje morgon, vilket dessvärre inte känns efter några timmar. Tidigare var jag så noga med att smörja in mig, nu bara duschar jag och handdukstorkar mig. Det blir ofta en dusch på kvällen också.

Jag fortsätter att försöka äta mindre portioner och röra mer på mig. I lördags åt jag en kexchoklad, men annars har jag låtit bli godis på typ två veckor snart. När det är så här varmt blir det i alla fall en glass då och då. Som igår kväll, när Fästmön köpte hem en Magnum Strawberry White, en otroligt läskande glass. Jag går till och från jobbet. Eftersom jag tänker jobba växelvis på jobbet och hemma blir det därför inte 2 x 20 minuters promenad varje dag. Trapporna här i huset tar jag emellertid. Än har det inte gett nåt resultat på vågen. Däremot känner jag att kroppen mår bättre. Dessvärre krånglar magen av och till. Jag tror att det beror på oro till viss del, kaffet på jobbet till viss del. Igår behövde jag verkligen kaffe på eftermiddagen och sen var det kört och jag fick springa på toa tre gånger på jobbet och ett par gånger när jag kom hem. Självklart tvättade jag händerna noggrant och spritade dem.

∼ ♦ ∼

Bokrummet är inte bara arbetsrum för mig när jag jobbar hemifrån. Det är visst sovrum för familjen Katt också.

Trots att jag skulle jobba hemifrån idag lät jag larmet gå 6.15 som vanligt när jag jobbar på jobbet. Det är bra att försöka få in rutiner. Igår kväll var jag jättetrött och gick och la mig nånstans mellan 22 och 22.3o. Sen vaknade jag klockan tre och sov oroligt fram till 6.15. Tankarna snurrade om bilen, för jag hade ju bestämt att ringa bilverkstan idag.

När familjen Katt hade fått sin frukost och jag hade duschat noterade jag att de hade gjort sovrum av Bokrummet. Mini låg i skrivbordsstolen, Citrus intill Annas brudkista och Lucifer närmast kameran. Bokrummet fungerar även som arbetsrum för mig när jag jobbar hemifrån. Snacka om allrum…

Jag hade gott om tid på mig innan jag började arbeta idag, så jag hann läsa ut en av böckerna jag köpte på Återvinningen i Motala. Det blev ett bokbyte vid frukostbordet, alltså, från en bok från 2017 om en kvinnlig polis till en nyutkommen bok om en annan kvinnlig polis.

Bokbyte från en äldre bok om en kvinnlig polis till en nyutkommen bok med samma typ av huvudperson.

Efter kattpottömning med mera tornade ett mindre sopberg upp sig på mattan innanför ytterdörren i hallen. Det fick bli min lunchpromenad att gå ner till soprummet och kasta skräp och gå uppför trapporna hem igen. Förmiddagen ägnade jag åt att jobba med enkätfrågor kring ett projekt jag har varit inblandad i. Vidare skulle jag ha varit med på ett Zoom-möte, men mötesledaren hade skickat en länk som inte fungerade. Det blir möte på fredag i stället. Klockan 9.45 ringde jag bilverkstan, men mekanikern (säger man fortfarande så???) hade inte tid att prata utan den som svarade lovade att han skulle ringa tillbaka. Idag. Det gjorde han inte. Jag bokade in en lunch med goa vännerna Ewa och make B i morgon hos Café Victoria i Botaniska trädgården. Det är Ewa som så vänligt har erbjudit mig transport till och från bilverkstan i Köping. De vill förstås gärna veta när trippen ska bli av så att de kan göra roligare saker. Jag vill också veta status för bilen – live or die. Men det känns ju inte så hoppfullt när en inte får nån återkoppling/återuppringning från verkstan. Hur dåligt är inte det??? Jag menar, hur jävla svårt kan det vara att ringa ett telefonsamtal?

Vänligt i Botaniska också.

Under förmiddagen inträffade en incident på jobbet och inte förrän vid 15-tiden, när jag skulle ta 15 minuters rast, blev jag inkallad som kommunikatör. Det sägs att rutinerna är uppdaterade för hantering av detta, men det har jag svårt att se. Samtliga inblandade, även jag själv, försökte göra det bästa av situationen. Att det har blivit sämre var dock mitt första intryck. Det är ju liksom inte det enda som har blivit.

∼ ♦ ∼

I kväll gick Gymnasisten och jag ut och åt middag på Churchill Arms. Trerätters, troddde jag, men jag har uppenbarligen dyskalkyli – vi åt ”bara” två rätter. Jag körde min vanliga veggie bookmaker, medan Gymnasisten åt steak and chips. Till dessert blev det kaffe och äppelpaj med kardemummaglass för mig, glass och massa mumsigt som nötter, kolasås, banan och digestive till dessert för Gymnasisten. I kväll behöver vi inte äta nåt mer.

Kanske London Pride räknas som förrätt?

Veggie Bookmaker till huvudrätt.

Gymnasisten åt steak and chips.

Äppelpaj med kardemummaglass och kaffe blev min dessert.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.