Kära dagbok…
Igår kväll var det italiensk afton på Main Street, åtminstone vad gäller intagandet av mat och dryck. Fästmön lagade en alldeles underbart god kycklingpasta. Kycklingen simmade omkring i gräddsås tillsammans med bland annat vitlök och soltorkade tomater. Till det bred bandspaghetti. I glasen serverade jag det sista av Copertinovinet, men eftersom jag hade öppnat ett primitivo också tog vi även ett glas av det – fast senare, till var sin ostassiett.
Det är med mat och dryck, läsning och datorer samt ett TV-program då och då som vi fördriver kvällarna. Katterna sover på sina favoritställen. Lilla Citrus hänger vanligen med oss i vardagsrummet. Jag tycker att det blir allt svårare att jobba på distans, det är rörigt och arbetet känns väldigt… ja jag vet inte vad. Det gör mig trött. Minen i mitt ansikte är ungefär som Citrus på bilden – fast hon är ju förstås sötare än jag.
Citrus hänger vanligen med oss om kvällarna i vardagsrummet. Jag känner mig lika trött som hon, fast är förstås inte lika söt.
∼ ♦ ∼
I morse var det väl min tur att kliva upp vid femtiden och utfodra våra skrikande katter. En kan tro att de verkligen håller på att svälta ihjäl – men det gör de inte. De fick var sin påse blötmat och jag hoppade in på toa innan jag la mig för att slumra en timme till. Senast klockan 6.15 kliver jag upp varje vardagsmorgon när jag jobbar. Det kan ju också vara ett skäl till att jag är trött på kvällarna. Men det jag känner är en psykisk trötthet. Jobbet tar för mycket energi och nu har det ju nästlat sig in här hemma också eftersom det är här jag befinner mig när jag jobbar på distans.
Mini jobbar på distans på Gymnasistens skrivbordsstol.
Höga ljud gör även Lucifer trött.
Nästa vecka ska jag också jobba hemifrån, har jag bestämt. De skärpta lokala råden från Folkhälsomyndigheten förlängs till och med den 17 november beslutades idag. Det senaste vi hörde från Gymnasisten är att han inte ska ha lektioner på distans, vilket innebär att han återvänder till Main Street i helgen, gissningsvis. Det är en fördel om bara en av oss har distansjobb/-lektioner hemma eftersom det ställer krav på andra som vistas i lägenheten att de är tysta. Du kan ju försöka få en tonåring som spelar datorspel på raster och håltimmar med sina kompisar att sänka röstläget… Jag har inte sagt ifrån än, trots att jag är Den Elaka, men… Höga ljud gör mig också väldigt trött numera. Eller också gör tröttheten att jag blir mer känslig för höga ljud.
Men ännu är det höstlovsvecka. Jag hade tänkt vara lite flexibel idag jobbmässigt för att få vara tillsammans med Anna som är ledig. Tyvärr har jobbet inte varit lugnare den här veckan utan snarare tvärtom och framför allt mot slutet av veckan. Det har varit/är flera Zoom-möten varje dag och det kommer uppgifter som ska lösas under tidspress på grund av att somliga inte är ute i särskilt god tid eller helt enkelt för att det uppstår akuta händelser. Utöver det fick jag ta emot frågor per telefon som inte rörde mitt område (IT), men jag kunde hänvisa personen vidare, förhoppningsvis till rätt ställe. Vilken tur att jag fick en riktig go-lunch idag – resterna får gårdagens middag!
Go-lunch idag på gårdagens middagsrester.
∼ ♦ ∼
I morrn har vi arbetstidsförkortning och då är arbetsdagen endast fyra timmar lång. Jag tänker troligen göra ett nytt försök att vara flexibel och bara jobba två timmar. Anna dammsög lägenheten på eftermiddagen i två omgångar (det var nästan två veckor sen sist), badrummet behöver städas och flera golv torkas. Städning är sånt vi får ägna lediga timmar och dagar åt. Som man bäddar får man ligga. Väljer man att köpa en femrumslägenhet och bo ihop med tre inomhuskatter får man ta konsekvenserna. För övrigt gillade Tisslingarna inte att mamma Anna dammsög, medan jag blev glad för då slipper jag göra det i morrn.
Nej, Tisslingarna gillade inte att mamma Anna dammsög.
Men ärligt talat ligger jag ganska bekvämt, trots allt. Det är bara att jag inte har mått särskilt bra sen vi flyttade hit. Då började det bli sämre på jobbet och sen i privatlivet. Sammantaget blev det katastrof. Det är sånt jag försöker återhämta mig från nu, två år senare. Tyvärr går det inte jättebra, för det känns som om de insatser jag har gjort är förgäves vad gäller jobbet. Privatlivets problem varken vill eller får jag lägga ut här, men det har inte bara orsakat sorg och irritaion, detta har även orsakat förändringar på flera plan, bland annat i form av stängda dörrar. Resultatet har blivit att jag har blivit stärkt i min uppfattning om att jag måste vara stark i mig själv, men inte nödvändigtvis ensam. Det finns människor – och katter! – att ta hjälp och stöd ifrån.
Citrus är en av mina hjälpgivare genom sin blotta närvaro i mitt liv.
∼ ♦ ∼
Men även roliga saker händer när en går hemma. Idag kom äntligen recensionsexemplaret från Bonniers som jag har väntat på i över en månad. När jag har läst ut Stenhjärtat ska jag genast kasta mig över Ann Rosmans senaste spänningsroman Marvatten. Tusen tack till förlaget! Förväntningarna är höga.
Den här vann jag idag!
Utöver boken ovan lyckades jag även vinna en bok. Idag presenterades vinnarna på Instagram och jag var en av dem som vann Christina Wahldéns bok Nämn inte de döda.
Det är för övrigt en bok som är nominerad till Årets bästa kriminalroman av Svenska Deckarakademin och författaren är bosatt i… Uppsala. Givetvis håller jag tummarna för att även Christina får utmärkelsen, för jag tror att hennes bok om en Uppsalastudent som hittar en död kropp – i Australien! – har stora möjligheter att knipa hem det hela. Den här boken har jag också höga förväntningar på. Extra roligt är ju att författaren är lokal, så att säga – och att vi faktiskt har träffats. Tack och lycka till!
∼ ♦ ∼
I kväll blir det kycklingwok för omväxlings skull till middag. Ja omväxlingen består i att kvällens mat är thaiinspirerad medan gårdagens ju var italiensk. Annars är det kyckling och pasta i båda. Jag kan tänka mig att det även blir som igår – lite läsning och lite TV.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis vill jag tacka mammakusinen M för besöket på mina föräldrars grav. Tack vare mammakusinen M har mina föräldrar nu både blomma och ljus. Och i helgen ska ytterligare ett ljus tändas, från deras dotter, men via Fonus. Tack mammakusinen M och Fonus! Ovärderligt för en som bor 28 mil bort.
Tack, mammakusinen M, för ljus och blomma till mamma och pappa!
Livet är kort.
För ovanlighetens skull visade TV 4 på lördagskvällen en film som varken var repris eller verkade trist. 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 