Kära dagbok…
Jag läser och jag läser och jag läser när jag inte äter, jobbar eller städar, ungefär. Hur jag hinner? Tja, om en inte gör så mycket mer än är hemma hela dagarna och jobbar behöver en få input på nåt sätt. Att läsa böcker är ett av de bästa sätten. Sen är det förstås extra roligt att få recensionsexemplar från förlag och författare. Då känns det som om läsningen blir… lite viktigare. Utgivaren och/eller upphovspersonen har ju lagt sitt verk i mina händer och vill veta mitt omdöme.
Igår blev det bokbyte från en bok med ett historiskt och nutida kriminalfall till en bok där obehagliga upplevelser i barndomen fortsötter 30 år senare…
Som recensent känner jag mig utvald – och det är jag ju. Det är smickrande, förstås, men det ställer också en del krav. För mig ska läsningen vara lustfylld. Därför tackar jag ganska ofta nej till böcker som har andra genrer än dem jag läser i vanliga fall, om jag själv får välja. Skälet är att det blir svårt att ge en bok ett vettigt omdöme om genren i sig inte tilltalar mig. Men ibland försöker jag förstås vidga mina vyer. Då får jag kämpa lite extra med såväl läsning som recension för att den senare ska ge en rättvis bild av ett verk som kan vara välskrivet, men inte tilltalande för just mig.
Igår kväll slukade jag de sista 80 sidorna i den senaste boken jag fick för recension. Jag läste ut en spänningsroman som varvar ett historiskt kriminalfall med ett nutida och bytte till en annan spänningsroman där obehagliga upplevelser i barndomen får en fortsättning 30 år senare… Jag har redan läst 50 sidor i boken till höger i bild ovan och den kusliga stämningen byggs upp i ren Stephen King-anda. Stephen King har för övrigt lämnat en rekommendation på pocketbokens framsida (omslaget).
Och medan jag läste slavade Fästmön i köket.
Hennes piga?! (Citatet är ur Marvatten av Ann Rosman.)
Eller… nej, hon var faktiskt inte helt ensam. Jag var där och la mig i lite försökte hjälpa till. Jag fixade grönsakerna (en skål tomater av olika sorter), skar korvar, dukade och sånt som typ barn klarar av. Anna skötte matlagningen. Jag var så hungrig att jag åt upp precis allt – fyra portioner (!) makaroner och åtta skivor kycklingkorv… Gymnasisten och Anna åt vanlig falukorv med spaghetti respektive blomkål till. Hela spishällen var full av kastruller och pannor.
Jag åt upp all mat som Anna lagade till mig – det vill säga två gånger detta.
Resten av måndagskvällen ägnade jag åt läsning – se inläggets början! – samt godisätning. Det fanns ganska mycket godis kvar i påsen från helgen. Fanns. Nu finns det… lite mindre kvar. Jag ringde Annas snälla mamma och fick veta att nån operation av sjuklingen hade det inte blivit igår, möjligen i slutet av veckan. Sen tittade vi på den andra delen av Kanal 5:s dokumentär om Estonia. Det är fruktanskvärt jobbigt att glo på serien, men den är väldigt intressant och bra.
∼ ♦ ∼
Ibland behöver en handla seriöst… Då kan det se ut så här i vår varuvagn. Nu funderar vi på en hemkörning i stället.
Idag var jag trött och sov nästan hela natten och ända fram till klockan 6.10. Familjen Katt övade för en gångs skull inte serenader utanför sovrumsdörren, men de fick mat i alla fall och sina pottor tömda av mig. Anna har varit ledig idag och det behövde hon sannerligen efter helgens långpass. Vi har kikat på vilka varor vi behöver få hemkörda, för nu är det så där att en inte så jättegärna vill ge sig ut i affärer med tanke på smittspridning. Anna har gjort en beställning som levereras på fredag eftermiddag. På Korgtassen, där vi handlar lite smått i vanliga fall, har folk blivit lite bättre på att hålla avstånd. Och häromdan fick en unge tillsägelse av butikspersonal och det var riktigt bra. Barn som inte är jättesmå mår inte dåligt av att nån säger ifrån. Men för den som ska handla seriöst gäller att gå dit vettiga tider och helst att undvika att handla på lunchtid och kvällstid. Ibland har en förstås inget val och jag själv hinner knappt gå dit på lunchen – jag ska ju hinna fixa lunch, äta den, plocka undan och sen slänga kattskit. Då är 30 minuter inte mycket.
Men idag blev det bestämt att jag skulle ta ut en friskvårdstimme och gå en promenad tillsammans med Anna. Det var nämligen inte igenmulet utan betydligt ljusare än igår, stundtals till och med soligt. Och dagsljus är vad som fattas mig – rejält. Vi stannade till vid Nya Björcks blomsterhandel och botaniserade (!) bland fina blommor och krukväxter en stund. Bland annat såg jag en helt underbar blå orkidé, men den kostade närmare 400 spänn. I stället fick tre ljungträd till balkongen följa med hem. Ett av dem sattes i den lila ampeln.
∼ ♦ ∼
Arbetet då? Jodå, dan har tuffat på. Den har varit betydligt lugnare idag jämfört med igår och då blev det också möjligt för mig att ta ut friskvårdstimme. Roligast i arbetsväg var att jag blev inbjuden till ett Zoom-möte om tillgänglighet/UX på fredag. Det är liksom sånt jag är speciellt bäst på och tycker är rätt så mycket viktigast.
Lunchrasten bestod av en stunds läsning till varma koppen med kantarellsmak och tre rostade mackor varav en med kokt ägg på. Till middag blir det kycklingklubbor. Inte svälter vi här.
Jag fick Barnfondens tidning idag och förutom att se min gamla kursare K på bild läste jag att det numera går att mejla till sitt fadderbarn. Mejlet skrivs ut till barnet så att det får det på papper. Det låter suveränt och jag ska testa i kväll, för jag fick ju brev från min Oscar häromdan! Pojken, som blev föräldralös i december förra året.
I kväll ska Oscar få svar.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis några bilder från graven i Motala på allhelgona. Fotografen är som synes ett proffs och make till mammakusinen M. Tack både M och A för alla fina foton!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I september blev jag tillfrågad av en representant från 
En dag i oktober, när livet kändes extra trist, fick jag ett vitt paket nedknölat genom brevinkastet. Paketet innehöll ett brev – med kaffefläckar! – från Harriet Vesterberg, civilutredare i Lerviken med omnejd. I paketet låg även utredningsmaterial i form av 
I morse vaknade jag strax före klockan sju. Som vanligt var det ingen idé att försöka sova längre, så jag gick upp och startade Moccamastern och tömde kattpottorna under tiden. Nybryggt kaffe tog jag med mig in till sovrummet. Sen läste jag ungefär totalt 60 sidor. Två Muminmuggar kaffe gick åt. När klockan hade passerat åtta startade jag den första tvättmaskinen. Det blev ytterligare ett par korta maskiner.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 