Ett inlägg om en film om vår Astrid Lindgren som ung.

För ovanlighetens skull visade TV 4 på lördagskvällen en film som varken var repris eller verkade trist. Unga Astrid (2018) hade jag länge velat se och igår kväll/natt fick jag chansen. Ja, filmen började klockan 22.15 och slutade inte förrän klockan var närmare ett på natten. Nu fick vi ju tillbaka en timme den gångna natten, så att det blev sent gjorde inte så mycket. Dessutom höll vi oss vakna båda två, Fästmön och jag.

Den här filmen är dansk-svensk och handlar om Astrid Lindgrens sena tonår. Hon växer upp i en gudfruktig familj på en gård i Vimmerby (granne med min mormor). Det är nåt… annorlunda med Astrid, hon kan berätta historier och drar sig inte för att driva med Guds ord. Hennes pappa ordnar ett jobb åt henne på Vimmerby tidning när hon är i sena tonåren. Där möter hon Reinhold Blomberg. Reinhold är Astrids chef. Han ligger i skilsmässa och har flera barn, men innan skilsmässan har gått igenom inleder han och Astrid en relation. Strax blir Astrid gravid.

Filmen handlar om Astrid och hennes son Lasse. Den är en gripande skildring av hur dåtiden såg på barn som föddes utanför äktenskapet. Astrid är tack och lov en kämpe. Hon klarar såväl sitt nya liv i Stockholm – hon kunde ju inte bo kvar i Vimmerby – som graviditeten. Men hon klarar också av att återknyta banden med sonen som växte upp på andra håll under sina fem första år.

Ladda med näsdukar och var beredd på en film som kniper om hjärtat. Skådespeleriet är av yppersta klass och den lille Lasse… Till och med en icke-barnsmänniska som elaka jag grips av hans öde.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.