Kära dagbok…
Den som har lite koll, och det har säkert du, kära dagbok, mer än jag som skriver dig ibland, vet att jag just nu läser en bok jag har fått för recension. Det händer då och då att jag citerar böcker jag läser, även de böcker jag ska recensera. Antingen skriver jag citatet i ett inlägg eller fotar av det ur boken. Igår kväll, när jag hade lugnat ner mig efter att som vanligt ha gått igång på somliga på jobbet, efter avslutad arbetsdag, strykning och middag tillsammans med Gymnasisten, ägnade jag mig åt Mörkermannen. Boken, som trillade ner i brevinkastet i måndags efter en riktigt shitty dag på jobbet. Första recensionsdag är inte förrän den 2 november. Därför ska jag inte avslöja alltför mycket om vad jag tycker om boken. Men… den förgyllde min måndag och den förgyller de stunder jag sliter åt mig för läsning just nu. Och boken är, precis som Ett kallt fall, inte bara spännande, den har en humor som tilltalar mig mycket. Vad sägs om citatet nedan om nyttigt bröd kontra Snickers..? (Har Harriet dissat Dumlekolorna???)
Har Harriet dissat Dumlekolor för Snickers?
Nu ska jag inte avslöja mer, men citat kan vara teasers, det vill säga locka till läsning. Citat kan också vara gott för självkänsla och självförtroendet, för gissa om jag höll på att smälla av när jag först igår kväll, när jag var mer än halvvägs in i boken, upptäckte att jag själv är citerad på bokens skyddsomslag?! Citatet handlar om den andra boken i serien, Skuggspelet.
Meh! Jag är citerad på bokens skyddsomslag.
Den som är jättemycket mer nyfiken på andra böcker jag har recenserat eller bara bloggat om där jag har blivit citerad kan snoka på min citatsida.
∼ ♦ ∼
Även idag, fredag, vaknade jag till en regnig dag. Men vad gjorde väl det när jag slapp gå till jobbet och kunde sitta hemma och jobba?! (Sen blev det soligt!) Även om jag gick igång på ett par jobbgrejor igår trots distansen, känns det ändå bättre för mig att jobba hemifrån. Då behöver jag inte vara på jobbet och utsätta mig för vare sig virus eller personer som flera, däribland jag, inte vill ha som kollegor. Det gör så jävla ont att skriva detta, men det är sanningen. Och jag har försökt göra massor för att det ska bli bättre, bland annat sökt stöd, råd och hjälp hos
- närmaste chef
- chefer på andra avdelningar
- kollegor på avdelningen
- kollegor på andra avdelningar
- HR-avdelningen
- lika villkorsombud
- facket
- karriärcoach
- företagshälsovård
Vad mer kan jag göra? Jo, söka jobb. Det gör jag, men det är inte så jättemånga tjänster utlysta. För tillfället har jag tre aktiva ansökningar inskickade. Jag har åldern emot mig, samtidigt som erfarenheten är med mig. Mina erfarenheter är inte nåt man borde kasta i Fyrisfloden sjön.
Och här lägger jag in en bild på Lucifer som borde ha legat lite mer till vänster för att vara helt centrerad på mattan i Bokrummet (på sätt och vis en yrkesskada hos mig, detta med lay outfixering precis som korrekturfel i professionella texter).
Lucifer borde ha legat lite mer till vänster för att vara helt centrerad på mattan i Bokrummet.
På tal om professionella texter… Det är liiite svårt att låta bli att ta sig för sin panna när våra så kallade ledare ska skriva texter om året som gått. Den ena texten är fantasifullare än den andra. Idag liknades vår omorganisation vid ett Lego-bygge, vi medarbetare som Lego-figurer och som medskick till oss så kallade Lego-figurer citerades… en seriefigur. Jag har ofta det senaste året undrat om jag jobbar vid en lekskola/förskola eller ett universitet… En annan text om samma ämne relaterade till temperaturer, Saudiarabien och Putin. Inte direkt min värld, även om jag börjar bli mer och mer väderfixerad som mina föräldrar. Åldersgrej?
Lego tillhör (lek)skolan. Eller i alla fall lämpar sig den här Legosatsen till personer i åldrarna 5 – 12 år.
∼ ♦ ∼
Dramaten formerly known as Roland rymmer mycket.
Mina sambor gick iväg vid lunchtid (en har varit ledig idag, en har undervisning på distans) och handlade – med sin cykel. Dramaten formerly known as Roland är det visst bara jag som använder (jag var ju dum nog att ge bort min cykel för ett par år sen, hade behövt den i somras när jag var billös). Dramaten formerly known as Roland rymmer mycket, men gnisslar pinsamt och är limegrön, så det kanske inte är så hög poppisfaktor på den. För egen del skiter jag i eventuell popularitet och går gärna med Dramaten och handlar för att slippa bära tungt. Jag vet att jag inte är poppis nånstans och då bryr sig inte folk om hur jag ser ut eller beter mig – om jag inte plötsligt skulle bli skitsnygg eller skitsnäll. Att tiga ihjäl mig är också ett sätt.
Jag tog en nypa luft på eftermiddagen (för att inte tala om motion, jag tog faktiskt trapporna både upp och ner) när jag slank ner till Butiken på hörnet för att inhandla nåt smaskigt. Jag skämdes när jag mötte inte bara en granne utan två och jag kom bärande på en hel jävla tårtkartong. Speciellt som en av grannarna kom med stavar. Men… vi var tre som skulle ha nåt gott till eftermiddagsfikat. För säkerhets skull köpte jag även tre mindre godbitar till kvällskaffet. En bör ju inte fakta av inför helgen…
∼ ♦ ∼
Till middag i kväll äter vi lax. Vissa av oss dricker bubbel till. Kanske får en nåt vett i sig på det viset – en ska ju bli smart av fisk. Eller lugn. För jag har blivit upprörd flera gånger under den här fredagen. På jobbsaker, förstås.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Härom fredagen vann jag en pocketbok i en utlottning hos 
I september blev jag kontaktad av en spännande författare med rötter i Uppsala. 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 