Söndag kväll den 7 februari och måndagen den 8 februari 2021: Nej, det blev ingen bra dag

 



Kära dagbok…

Middagen igår kväll levererades med ett pling på ytterdörren. Jag tycker inte om när mina grannar släpper in okända personer (vi har porttelefon), men jag kunde ju liksom inte skälla på matbudet. Han levererade tre portioner kycklingspett med jordnötssås och ris till ett riktigt bra pris från Foodcourt Gamla Uppsala och det hjälpte något. 

Kycklingspett med jordnötssås ris och Staropramen

Söndagsmiddag från Gamlis till ett riktigt bra pris.


Söndagskvällen i övrigt hängde jag över en bok som närmade sig sitt slut
samt framför TV:n. Jag såg både När livet vänder och Tunna blå linjen, det ena programmet ur verkligheten, det andra fiktion – båda handlade om självmordsförsök och båda var riktigt bra. Jag dammsög inte, men jag mår riktigt dåligt över att det knastrar under tofflorna. Det kan jag inte göra nåt åt förrän tidigast i kväll och då vet jag inte heller om jag orkar.

Däremot läste jag. I morse blev det bokbyte från en debutbok i genren psykologisk thriller till en verklig psykologisk thriller, nämligen en bok om Mona Sahlins sista vecka som partiledare för sossarna. Jag tror att den bok jag ska läsa nu är mindre förutsägbar än den jag nyss läste ut – trots att jag ju vet hur det går (dock inte hur det gick till bakom kulisserna, så att säga).

Böckerna Ett hem att dö för och Makt-Lös

Bokbyte från förutsägbar psykologisk thriller till verklig thriller.

∼ ♦ ∼

I natt sov vi inte bra nån av oss. Fästmön kände sig nog tvingad att gå till jobbet eftersom hon har ett viktigt uppdrag varje måndag, men jag tror ändå att hon mådde bättre. Ett par dars vila efter andra vaccinsprutan var nog väldigt bra.

Gymnasisten har distansstudier den här veckan, det vill säga han har elektroniska lektioner. Det gäller nu att vi inte stör varandra, ibland räcker inte ens dörrar till att stänga ute ljud.

Min arbetsdag började inte alls som den var tänkt, eftersom mitt första möte för dagen avbokades. Igår kväll. Klockan 21.30. Då, det vill säga söndagskvällar vid halv tio-tiden, läser inte jag jobbmejl. Jag fick i uppdrag att uppdatera agendan till dagens andra möte tillsammans med ytterligare en person. Vi uppdaterade på var sitt håll och informerade varandra. Under mötet fick jag nya uppgifter som jag utförde direkt efter mötet. Utöver detta har jag deltagit i en dialog på chatten om att skriva begripligt samt de krav vi har på oss i tjänsten att göra detta. Det skulle jag inte ha gjort. Sen tog jag en kafferastpromenad och släppte ut en hel del ”ånga”… Och så blev jag uppringd av chefen.


Under eftermiddagen deltog jag i ett två timmar långt 
möte via Zoom, en uppföljning av det obligatoriska program vi medarbetare deltog i, vissa av oss fysiskt pandemin till trots.

∼ ♦ ∼

På hemmafronten är den största nyheten att Citrus har tappat en riktigt besvärlig tova. Tovan har suttit på bröstet och vi har inte fått komma till och klippa den. I morse hittade jag den på golvet.


De andra två då?
Ja igår kväll skedde detta ovanliga – de låg i samma fåtölj. Fåtöljens ägare fick sitta nån annanstans. Eller också lekte hon… kurragömma..?

Mor och son Mini o Lucifer och boken Kurragömma

Mor och son i samma fåtölj, kors i taket! Mini på ryggstödet, Lucifer på ena armstödet.

∼ ♦ ∼

I kväll blir det andra delen av Atlantic CrossingOm jag inte hoppar framför tåget, det finns en viss risk för det när en får lite för mycket skit. Lätt inspirerad av gårdagens TV, milt uttryckt. Det är oändlig tur att jag har uppbackning.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett hem att dö för

Ett inlägg om en debutbok.



Lina Arvidssons bok Ett hem att dö förAndra boken jag läste ur den första högen julklappsböcker
jag köpte för presentkortet jag fick av min arbetsgivare blev en debutbok. Lina Arvidsson är författaren bakom den psykologiska thrillern Ett hem att dö för. Och utan att riktigt veta hur följde även uppföljaren Blåmärken med vid samma köptillfälle. Den sparar jag ett tag till.

Huvudpersonen Hanna är en ung tjej i tjugoårsålderns början som flyttat till Stockholm från Sala och sin alkoholiserade mamma. Men livet i Stockholm är hårt. Hanna har varken fast jobb eller bostad. Hon hankar sig fram på timmar inom hemtjänsten och hon flyttar ofta mellan andrahandsboenden. Genom en av de äldre hon jobbar hos får hon kontakt med ett par som ska resa bort en längre tid och behöver nån som tar in deras post och vattnar deras krukväxter. Ett enkelt uppdrag som ger en viss intäkt, tänker Hanna. Så upptäcker hon att det finns nån i huset. Simone är en gammal vän till husägarna. Hon gömmer sig där för att undkomma en våldsam pojkvän. Säger hon. Hanna och Simone blir kompisar, men frågan som både Hanna och läsaren ställer sig är förstås: vem är Simone egentligen?

Jag känner ganska snart att jag är lite för gammal för den här boken. Boken vänder sig nog till en yngre målgrupp. Jag tycker att huvudpersonen är otroligt naiv – och det är kanske inte så konstigt med tanke på hennes ålder. Men ändå. Hon har tagit sig från byhåla till storstad, hon hankar sig fram och ändå känns hon väldigt… lättledd. En äldre person hade nog ifrågasatt hela Simones existens betydligt mer än Hanna. Det gör att jag inte riktigt kan känna nån samhörighet med Hanna. Jag förstår inte att hon inte tänker sig för och jag har svårt att känna sympati för henne trots att jag inser att hon är väldigt utsatt på flera olika sätt.

Den här boken har visst höjts till skyarna och fått flera positiva recensioner. Jag hänger upp mig på huvudpersonen som jag kommer fram till inte känns riktigt trovärdig. Boken är välskriven och har ett bra flyt rent språkmässigt. Författaren kan helt klart skriva även om boken ändå känns lite seg bitvis. Jag hittar vissa luckor i berättelsen som inte riktigt täpps igen och det hela känns väldigt förutsägbart – jag listar ut typ ”allt” i förväg.

Toffelomdömet blir medel (och då är jag lite snäll).

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 6 februari och söndagen den 7 februari 2021: Långsamt och dammigt, men en matchande papegojvas

 



Kära dagbok…

Det var jag som stod vid spisen igår. Ja, det är sant. Nästan. Jag stod vid hällen och ugnen. Den senare är så jävla långsam att klockorna stannar och pommes fritesen i ren desperation måste ätas nästan råa. Jag vill bygga om hela köket vissa dar. De dar jag lagar mat där… 

Till mig grillade jag kycklingkorv, till samborna stekte jag vanlig korv. Det dög och vi blev mätta och vilket var huvudsaken.

Kycklingkorv pommes Staropramen

Lördagsmiddag.


Jag öppnade en flaska Rubesco,
men Fästmön är ju lite sjuklig efter sin vaccindos så jag drack ett par glas ensam, efter maten. Innan jag tog ett glas telefonerade jag med Annas snälla mamma. Även hon skulle se melodifestivaldeltävling på TV. Vinet öppnade jag mest för att klara av att genomlida schlagereländet som var bland det tradigaste jag har hört på länge. Men jag satt med i alla fall och tyckte väl att de två minst dåliga bidragen gick vidare till final. Lena Ph och Herman Lindqvist var roliga, Christer Björkman hade jag hoppats skulle ha gått i pension i år. Det underlättade med vinet – och godiset. Lucifer föredrog ostbågar och höll sig tätt intill Gymnasisten

∼ ♦ ∼

Idag sov vi länge. Jag mår rätt bra, även om det högg till i ryggen några gånger på förmiddagen. Anna mår sisådär. Hon ska i vart fall gå och jobba i morgon, men har tack och lov en kort dag.

Jag läste och drack kaffe på sängen. Tyvärr känner jag mig rätt besviken på boken jag läser. Det är som att jag inte är rätt målgrupp för den, nåt direkt annat fel på den är det väl inte. Jag är nu ändå mer än halvvägs efter läsestunden.


Jag borde ha städat, skurat och skrubbat idag,
men jag orkar fan inte. Det känns så tröstlöst, för här är otroligt dammigt. Och så snart jag har sopat i hallen skenar en katt ut från katternas toa och lämnar ett sandigt spår efter sig. Nä, idag struntade jag högaktningsfullt i dammsugningen, men jag polerade av ekbyffén lite och sopade och swiffrade typ hundra gånger.

Vid lunchtid drog jag ut Anna på en liten söndagspromenad för att vi skulle få ljus och luft, men även för att hon skulle känna om hon pallar att gå till jobbet i morgon. För egen del har jag möten nästan hela dan i morrn och det ser varken ryggen eller jag fram emot.

Vi gick Storgatan förbi gamla mejeriet där lilla Anna och farbror Bosse lämnade in mjölk och köpte ost. På Frodegatan passerade vi ett fint gult hus från 1925. Verkligen underbara byggnader båda två.

LottaUppsala antik och vintage hade öppet och vi tittade in en stund. En lagom stund för att jag skulle köpa en papegojvas för små enstaka handplockade blommor, en vas som perfekt matchar papegojlampan från mammas hem!

Papegoja vas vid papegojlampan

Perfekt matchning!

 

Kaffe med cookie och boken Ett hem att dö för

Söndagsgöra.

På hemvägen köpte vi med oss cookies hem till eftermiddagskaffet. Jag har suttit och skrivit i stället för att städa och nu ska jag läsa en stund till innan vi ringer och beställer mat. Jag har lovat att bjuda samborna på thaimat, hemkörd från Foodcourten i Gamlis.

I kväll ska jag naturligtvis se När livet vänder klockan 19 i Svt 2 samt Tunna blå linjen klockan 21 i Svt 1. Städa gör jag… en annan dag…

∼ ♦ ∼

Och ja just det. Nytt rektorsbeslut kom i fredags. Det innebär att jag fortsätter jobba hemifrån till den 31 maj. Suck…

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredag kväll den 5 februari och lördagen den 6 februari 2021: Dubbla promenader och ett annat liv

 



Kära dagbok…

Fyrisån i solnedgång

Floden i den blå timmen.

Jo det blev ju en promenad till igår. Igor the man not the cat skulle klippa mig och det var underbart att bli av med kalufsen, framför allt håret på sidorna. Nästa gång kanske Gymnasisten följer med. Jag gick genom stan, mest på gågatan eftersom den är snö- och isfri och tanten ville inte halka. Det var ganska mycket folk ute denna fredag, mest ungdomar, men det var ändå rätt OK med utrymme. Inte alls som en fredag förr i tiden, så att säga. Annars var det enda som var sig likt floden. Mörk och sunkig där den flyter genom stan, fast i den blå timmen, när solen går ner var den ändå ganska vacker, faktiskt.

På hemvägen hoppade jag in i en affär och införskaffade en present. Det är ju två personer som står mig nära som fyller jämnt snart. Och oavsett hur det blir så ska de firas med paket. För det ska en när en fyller år.

Hemma hade Fästmön börjat med middag, trots att hon mådde sisådär. Det blev en av rätterna som vi gillar alla tre och som går hyfsat snabbt att laga: chicken tikka masala.

Chicken Tikka masala och Staropramen

Fredagsmiddag av Annas hand.


Kvällen fortskred med var sitt glas vin och läsning.
TV:n stod på, men på fredagar är det egentligen inget att glo på. Vi läste lite, småpratade och var allmänt fredagströtta.

Fredagstrött Lucifer

Även Lucifer var fredagstrött.

Boken jag läser just nu har nog egentligen en yngre målgrupp än jag. (Huvudpersonen är strax över 20 år.) Jag känner att den inte riktigt är min bag, men jag ska självklart läsa vidare. Och den får pluspoäng för att Motala nämns – två (2) gånger!

∼ ♦ ∼

Den här helgen är det Annas jobbarhelg. Därför var det bestämt att Gymnasisten och jag skulle gå och handla nånstans mitt på dan. Vi behövde kompletteringshandla till middagen och givetvis även lite vin och godis till i kväll – det är ju både lördag och premiär för melodifestivalen. Det senare lär jag få genomlida, men okejrå. Det är nämligen också premiär för En mördare bland oss klockan 22 och det gäller att jag håller mig vaken till dess.

Anna tassade iväg till jobbet i morse – och tassade sen tillbaka hem eftersom hon inte mår så bra. Troligen är det på grund av att hon fick sin andra dos vaccin i torsdags. Hon fick helt enkelt krypa ner i sängen igen. Runt åtta satte jag på kaffe åt oss och det blev en stunds läsning för min del. Jag passade även på att fota sprutmärket som ser ut som ett myggbett. Armen var ganska öm det första dygnet, men sen har illamående och huvudvärk, tröttma och frysningar varit värre. Det blir till att vara hemma i morrn också.


Gymnasisten och jag traskade iväg till Kvarnen som planerat.
Vi passade på att panta en kasse tomburkar också. Det var inte mycket folk vare sig på Korgtassen eller Systembolaget, men faktum är att jag även idag fick mig två promenader. Mellan dagens promenader träffade jag en granne som var på besök hemma för att kolla läget, en granne som blev sjuk i höstas. Det blev ett lite rörande återseende.

När jag kom upp till mig upptäckte jag att Patrik på Bolaget hade tagit betalt för två flaskor Vivanti och jag köpte bara en sån. Visserligen drack vi det vinet igår kväll, men den flaskan hade jag köpt tidigare. Dessutom köpte jag en Rubesco och en Ricossa Barolo också, men, som sagt, tre flaskor totalt, inte fyra. Jag ringde och fick ge mig ut igen för att få en hundring tillbaka.

Hemkommen blev det fika och rocky road,Gymnasistens förslag. Den kakan kunde jag äta med gott samvete, tyckte jag.

Nu har jag suttit tillräckligt länge vid datorn och knackat. Citrus har hållit mig sällskap av och till. Hon och morsan (= Mini) hade världens cat fight tidigare idag. SEn blev den lilla rätt sömnig…

Citrus på lila kudden i Bokrummet

Citrus, söt och lite sömnig efter cat fighten med morsan.

∼ ♦ ∼

Lika söt som Citrus är jag inte, men jag bjuckar i alla fall på en nyklipptselfie från igår – alla finns ju inte på Instagram, kära dagbok.

Mary Poppins ovanför mitt nyklippta huvud

Mary Poppins svävar ovanför mitt nyklippta huvud.

∼ ♦ ∼

På tal om sociala medier upptäckte jag i morse att mitt gamla hem nu bebos av en ny familj. Sen jag flyttade i februari 2018 har det hemmet alltså haft två ägare. Det kändes lite… märkligt att se en del detaljer från det hemmet… Ett annat liv, liksom.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 4 februari och fredagen den 5 februari 2021: Bordat och värderat i Salen, lekskola på jobbet och ett bokbyte på det

 



Kära dagbok…

Butlerbordet på plats i Salen

Det ser stort ut på den här bilden…

Ibland är det lite roligt att köpa ”nytt” till hemmet, trots att även suckas och sägs att här finns så många saker. Men vi har varit på jakt efter ett soffbord ett längre tag. Mitt gamla glasbord, som vi har använt, är för stort och för svårt att hålla rent när det finns tre katter i familjen. Men Fästmön och jag är lite kräsna. Det händer att vi inte har samma smak, fast det händer oftare att vi har det. När det gällde nytt soffbord var kraven från oss båda två: det ska vara mindre, gärna ha rundade hörn och det ska vara annorlunda.

Jag kan vara den som bromsar i affärer. Det gjorde jag även denna gång när Anna hittade ett butlerbord hos Retrolyckan som hon tyckte att vi skulle slå till på. Jag tyckte att vi har två jämna födelsedagar att fira i februari, försäkringspremier, gravskötselavgifter etc att tänka på – och sen behöver vi faktiskt en ny dammsugare… Men… helt omöjlig är jag inte, även om jag kan vara seg. Bordet Swishbetalades, Anna var och tittade på det efter jobbet i onsdags och igår kväll skulle vi hämta det.

Det var väldigt litet, tyckte jag vid första anblicken, och undrade om vi ändå inte hade slängt pengarna i sjön. På vissa av bilderna i bildspelet ser bordet ganska stort ut och det är det inte. Men det blev väldigt bra och efter en kväll vid bordet känns det rätt. Nu planerar vi nästa steg av fullbordandet av Salen. Visst vore det snyggt med brunt skinnmöblemang i Chesterfieldstil..?

 

Anna med pizza och öl

Anna och jag delade på två pizzor som Dr Oetker hade bakat.

Det gamla bordet då? Ja det vill vi inte ha. Det finns ett sidobord till det också och det står kvar på sin plats så länge. Glasskivan till soffbordet har vi skjutit in bakom ekbyffén. Underredet med hylla tryckte vi in i vindsförrådet så länge. Antingen lämnar vi det till återvinning eller så kan nån få det – eller båda borden – väldigt billigt.

Efter möbleringen såg Anna till att Gymnasisten fick middag. Därefter blev det vår tur. Och visst är det väl tur att den mångsidige Dr Oetker kan göra pizzor som både är billiga och rätt goda – i alla fall med en öl till… Anna hade varit och köpt två pizzor åt oss – en med enbart ost och en sedvanlig vegetarisk med bland annat tomater och basilika på. Vi tog en halva var av pizzorna och båda var goda.

Klockan 20 var jag redo att amatörvärdera antikviteter i Antikrundan från fåtöljen intill butlerbordet. Och det gick så bra så att jag nog tycker att jag borde ha fått en stjärna till i diplomet. Men, men, jag är nog inte expert utan bara kunnig.

Diplom antikkunnig 4 feb 2021

Två stjärnor och omdömet Antikkunnig efter gårdagskvällens värderingar.

Och efter bordsuppställningen men före pizzan fick jag en kanonfin rekommendation av min tidigare chef på universitetet till min LinkedIn-profil. Den var så fin att jag hade högläsning i köket för mina sambor. Tusen tack, M!

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan gungar i kristallkronan

Lekskola på ett universitet?

I morse vaknade jag och hade nästan inte alls ont i ryggen. Anna däremot hade huvudvärk igen och hon hade inte sovit bra på natten. Dessutom ömmade armmuskeln där hon hade fått vaccinspruta nummer två igår. Nåja, hon knatade iväg till jobbet när termometern faktiskt inte nådde ner till minus tio utan stannade på -9,6 – alltid något! Det blev nån grad varmare under dan, solen tittade fram ett tag och sen… kom det lite snö också. Jag behövde inte tvätta håret idag, för det skulle Igor The Man not Igor the Cat göra åt mig efter jobbet. Därför blev det bara dusch efter kattpottstömningen. Gymnasisten hade sovmorgon och skulle inte väckas förrän kvart i nio. Efter frukosten startade jag en maskin tvätt före min datorutrustning och kickade igång veckans sista arbetsdag. På chatten, ett verktyg som det vanligen är så himla noga med att det bara används för jobbfrågor, diskuterades gårdagens lek. Jag undrar, som sagt, om jag jobbar vid en lekskola eller ett universitet. Jag undrar också om vissa människor har lite för lite att göra… Andra människor på avdelningen skaffar sig i stället allt mer makt. Jo, jag blev varnad, men bestämde mig för att göra egna bedömningar. Varningarna tycks emellertid stämma.

Kafferastpromenad tog jag även idag, trots att jag skulle ut och promenera på eftermiddagen också. Ljus och luft behöver jag sannerligen! När en gör det jag gör och känner det jag känner behöver en rensa skallen med normala ting. Dessutom stod ett sopberg i hallen och väntade på att bli förflyttat till soprummet. Det snöade bara lätt och solen tittade fram – helt underbart!

∼ ♦ ∼

Till frukost i morse läste jag ut en bok och det blev bokbyte. Jädrar så spännande och gripande Dimön-serien är! Bokbytet gick från en bok där människor lever i en sekt till en bok där en tjej som bor i kollektiv vill ha en egen bostad… Den senare är en debutbok.

Böckerna Sekten som återuppstod och Ett hem att dö för

Bokbyte från sektliv via kollektiv till egen (?) bostad…

Det kom några bra erbjudanden i årets bokrea, så jag passade på att förboka sex böcker. Eller egentligen fem, för den sjätte var inte med i bokrean, men kostar ändå bara 39 spänn. Totalsumman blev 356:- och alla böcker stod på min inköpslista!

∼ ♦ ∼

I kväll blir det uppenbarligen kyckling till middag. Jag fick som synes en uppgift rörande detta – såväl text som piktogram. Och kors i taket klarade jag av att ta fram pippin ur frysen och tina den! 

Lapp fr Anna Ta fram kyckling

Text och piktogram – jag klarade av att tina pippin!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, HBTQ, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Sekten som återuppstod

Ett inlägg om andra delen i Dimön-serien.



Mariette Lindsteins bok Sekten som återuppstodFörra året fick jag i födelsedagspresent
av vännen FEM med familj den första delen i Dimön- serien av Mariette Lindstein. Jag läste boken i maj månad och tänkte väl sen köpa uppföljarna. Det blev nu inte av förrän i lördags, när jag inhandlade Sekten som återuppstod, del två, som en av julklapparna från min arbetsgivare. Och det i sin tur berodde på att jag blev påmind om serien eftersom jag vann del fem hos Omnible i fredags. En kan ju liksom inte bara läsa del ett och sen del fem av en bra serie, eller hur? Nu är andra delen avslutad för min del och pärmarna ihopslagna. Och del fyra har jag skymtat nånstans på årets bokrea…

I den andra delen i Dimön-serien får läsaren följa Sofia Bauman, som med nöd och näppe undkom sekten Via Terra och dess ledare Franz Oswald. Ledaren dömdes till fängelse i två år, men tro inte att han är kuvad för det. Genom att dupera sin advokat förlänger han sina armar. Och målet är inte bara att sekten ska återuppstå. Det handlar också om att hämnas på Sofia.

Precis som i första delen är det här riktigt obehaglig läsning. Det mest obehagliga i boken är den makt som en person kan ha över andra människor. Hur kan det komma sig? Jag skulle inte vilja kalla boken deckare eller kriminalroman, men den är oerhört spännande och läskig. Även Sofia vill ju hämnas för det hon har blivit utsatt för. När läsaren till sist förmås att tro att nu är det bra, nu vill ingen av de inblandade ge igen nåt mer, då sker det som jag faktiskt gissar mig till. Det gör att jag känner att karaktären Sofia trots allt verkar ganska naiv.

Det är väldigt tydligt att författaren skriver om nåt som hon känner till mycket väl. Inte är det nån tvekan om att jag ska fortsätta läsa de andra böckerna i serien, trots att jag rodnar över sexskildringarna varav de flesta är av det våldsamma slaget.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Onsdag kväll den 3 februari och torsdagen den 4 februari 2021: Bordlagd middag och bord på ingång

 



Kära dagbok…

När somliga köper hem så mycket go-fika till eftermiddagskaffet…

Morotskaka och kaffe

Go-fika när vi firade Morotskakans dag igår eftermiddag.

…kan det ibland bli så att en inte orkar äta middag/kvällsmat efter det. Så blev det igår, i alla fall för oss människokvinnor på den här adressen. Gymnasisten ville i alla fall äta med korv och pasta (och det lagade hans mamma till), minsann, men så är han ju ung. Äh det blev ju lite tokigt. Att fira Morotskakans dag har sitt pris. Och priset blev i stället ost, kex, fikonmarmelad och ett glas ripasso lite senare på kvällen. Lustigt, men just det här vinet drack vi för nästan exakt ett år sen… (Kolla länken i förra meningen, får du se, kära dagbok!)


Förutom att fira kakdag och dricka vin igår
slog vi till på ett bord som Fästmön hade hittat hos Retrolyckan. Vi har lite löst letat efter ett mer praktiskt och lite mindre soffbord än mitt gamla repiga glasbord. Glasbordet bara suger åt sig damm och tassmärken från vissa djur vi har i familjen. Det är helt enkelt svårt att hålla snyggt. Dessutom är det för stort. Jag sitter nästan i elementet och ser inte TV-rutan så bra. (Tur att jag mest läser i fåtöljen, dårå…) Men vi är rätt kräsna och ville inte ha nåt dussinbord utan nåt som är lite annorlunda. I kväll ska vi hämta vårt butlerbord. Anna var och tittade på det igår, men jag har inte sett det ännu. Bild kommer senare om vi lyckas få hem bordet!

∼ ♦ ∼

Minus tio komma sex grader ute

Det var -10,6 ute när jag klev upp i morse och 19,2 i köket.

Idag vaknade jag till samma väder som igår: kyla och snö. Det är fortfarande mycket kallt i Uppsala alltså och det snöar ymningt (visst är det ett häftigt ord?!). Den som inte har tak över huvudet har svårt att klara sig. Jag såg på lokala SvT-nyheterna att det är många frusna hemlösa som köar för att komma in och värma sig på Mikaelsgården, som drivs av Stadsmissionen.

Anna har varit ledig idag, men blev tvungen att ge sig iväg till jobbet ändå. Hon skulle få sin andra vaccinspruta. Gymnasisten och jag hamnar visst sist i kön för vaccin trots ny gruppindelning. Vi lär få vänta till perioden april – juni om det nu stämmer. Till dess gäller att vi försöker vara rädda om oss så mycket vi kan.

Jag fortsätter att jobba på distans, det vill säga hemma, tills vidare. Ryggen har börjat säga ifrån ordentligt, jag har ont varje dag. Igår kväll låg jag på golvet en stund med benen i rät vinkel upp på fotpallen. Katterna hovrade runt mig och undrade vad jag höll på med.

På förmiddagen tog jag sedvanlig kafferastpromenad, eftersom hela eftermiddagen var reserverad för avdelningsmöte med spel och lek. Lek på arbetstid är nåt jag avskyr och vi var faktiskt runt 20 pers som loggade ur mötet efter en och en halv timme när spelandet skulle börja. I stället jobbade jag med annat samt betalade en räkning för årsskötsel och blommor på graven i Motala.

Som du märker, kära dagbok, gillar jag, till skillnad från att leka, att fota hus. På gamla dar har jag blivit intresserad av arkitektur, kanske för att husen i Höganäsområdet där vi bor, oftast är så vackra. Jag fotar varje vardag när jag går ut och ofta blir det åtminstone en bild på nån byggnad. Här är några av husen jag har fotat hittills i år:

Hus jag har fotat i januari o februari 2021

Några av husen jag har fotat hittills i år.


Och så tre bilder från dagens promenad,
där jag faktiskt inte plåtade mest hus utan… snö…

∼ ♦ ∼

Det här inlägget tidsinställer jag, för i kväll är vi upptagna. Jag ska göra vad jag kan för att kunna bänka mig framför Antikrundan klockan 20 för att amatörvärdera, dock.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis en bild som på ett bra sätt illustrerar att vi är lika, men ändå olika. Vilken ände av ägget har du uppåt???

Två kokta ägg

Lika, men ändå olika.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdag kväll den 2 februari och onsdagen den 3 februari 2021: Dagar som inte existerar och vad är egentligen värdefullt i livet?

 



Kära dagbok…

Brev från Oscar på en dag som inte finns

Jag fick ett brev skrivet en dag som inte existerar.

Det kom ett brev till mig. Ett brev ända från Uganda i Afrika. Det var mitt fadderbarn Oscar som hade skrivit brevet en dag som inte existerar (den 31 november). Nåja, brevet existerar och så även Oscar. Oscar bor sen ungefär ett år tillbaka hos sin mormor eftersom han blev föräldralös i slutet av 2019. Han tackade för julklappspengen. Ordet tack är, som bekant, rätt underskattat och används inte alltför flitigt, i alla fall inte här. Jag blev glad för brevet och tacket och att få veta vad pengarna hade gått till. Det blev mycket pengar för Oscar och hans familj. Jag försökte tyda siffrorna (valutaomvandlingen) och jag vet inte om jag läste rätt. De är så oerhört, obegripligt fattiga. Pengarna jag skickade till jul, som var  yttepytte jämfört med de pengar jag la på julklappar och julmat här, hade familjen använt till en get, kycklingar, kläder och mat. Han avslutade sitt brev med att ge mig sin välsignelse. Sin välsignelse… 

Så du… Det gör inte ont att bli fadder hos Barnfonden. Även små insatser kan hjälpa ett barn att få mat, kläder, skolgång och hälsovård.

Det är bra med breven från Oscar för jag får andra perspektiv på tillvaron. Jag tänker till exempel att även om det underlättar att ha mycket pengar så är pengar inte allt. Vänlighet, tacksamhet och kärlek är så mycket mer. I skrivande stund är jag så jävla trött på att bli behandlad som nån sorts slagpåse från alla möjliga håll. Det gör mig förbannad och taggarna sitter synliga utanpå mig och gör mig otrevlig. Inga fredade zoner där jag bara kan få vara… lite omtyckt för den jag är. Det jag mest önskar går inte att köpa för pengar. Oscars brev gav mig i alla fall en känsla av att vara behövd och uppskattad. Jag har läst brevet flera gånger även idag, för att klara av att ta mig igenom dagen, helt enkelt.

Igår kom också Antiktidningen. Inuti låg ett erbjudande om att köpa fina viner och få gratis hemleverans. Jag var nära att nappa på det när jag insåg det sjuka i det hela. Vad är värdefullt i livet, liksom..? Nåja, en stunds verklighetsflykt och underhållning bjöd i alla fall Antiktidningen på.


Fästmön la lök på laxen och citron
och tillagade den i ugnen åt oss igår. Det var gott och mättande och jag tackade för maten och lunchlådan till idag.

Lunchen idag var uppenbarligen intressant för flera…

 

Kvällen avslutades inte lyckligt, men med LyckovikenSkönt att vissa av oss var helt oförmögna att ta in det som gjorde ont. Det måste vara underbart att ha teflon/vara katt och ha päls.

Lucifer sover i f d hallstolen

Så skönt att vara katt.

 

∼ ♦ ∼

Åter en kall morgon med lite snö i luften. Dan började som kvällen slutade igår. Jag har sån ångest och känner mig så värdelös i precis allt. Det blev inte bättre av att jag fick veta att morgondagens möte ska ägnas åt interaktiv lek. Asså, jag orkar inte! Jag trodde att jag jobbade på ett universitet, inte en lekskola. Igår trodde jag i min enfald att somligt var utrett eftersom det var fler som kände som jag. Nu har jag slutat föra andras talan, så nån mer hade uppenbarligen sagt sin mening. Men vad är det för mening när det inte hjälper..? Vad är det för mening med nånting..? Det var i alla fall skönt att få vara ensam en stund idag och gråta ut. Jag gillar inte att gråta, men det har onekligen goda effekter. Sen hjälpte det också att få en vettig uppgift att sätta tänderna i från en vettig projektledare.

Det blev en kafferastpromenad även idag. Det var faktiskt så att solen tittade fram en stund.


Jag passade på att utföra ett par ärenden under promenaden.
Jag hämtade en låda läkemedelstillbehör åt Anna och ett bokpaket till mig. Tack för vinstboken, Omnible!

∼ ♦ ∼

Jag har telefonerat med min bankman under dan, det räcker kanske vad gäller spänning. Insatsen var snabb och värdefull. Vi har också firat Morotskakans dag och – HÄPP! – köpt ett nytt soffbord som vi eventuellt ska hämta i morgon kväll. Nog med spänning för idag.

Morotskaka och kaffe

Firande av Morotskakans dag.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag kväll den 1 februari och tisdagen den 2 februari 2021: Snodd mat, ärligt middagsskapande och mera snö

 



Kära dagbok…

Gnocchi med kycklingfärs och dolmio

Lyckat resultat i köket igår.

Igår gjorde vi det igen, nåt vi gör alldeles för sällan: vi lagade mat tillsammans. Nu är väl både Fästmön och jag vana att ta ut svängarna i köket när en kan härja där fritt och allena. Att fixa käk tillsammans är lite av en… övning/prövning. Men det är inte rättvist om Anna alltid ska laga mat. Samtidigt är det ju oftast jag som dammsuger. Ja ja, vi gör väl kanske mer av sånt vi är bättre på.

Igår blev resultatet av matlagningen väldigt lyckat. Anna gjorde en Dolmiosås på köttfärs, jag på kycklingfärs. Till detta åt vi alla tre gnocchi. Gnocchi? Ja, när ICA Maxi hade levererat fel påse till oss en gång trodde jag att Anna hade beställt just gnocchi (två paket) och stoppade in dem i skafferiet. Den som skulle ha pastan blev då utan, fast det visste jag ju inte. För övrigt blev den utan bananer och syltlök den gången också… Men killen på ICA sa att vi fick behålla utan kostnad det som jag hade lyckats packa upp och stuva undan eftersom jag inte visste exakt vad som var beställt. Det är Anna som lägger in beställningarna hos ICA och ibland beställer hon ju saker som jag inte vet om. Gnocchin hade hon inte beställt, men den var jättegod tyckte vi. Ett paket okokt återstår. Och så blev det en lunchlåda till Anna idag och två till mig i frysen. Suveränt!

Annas snälla mamma ringde mitt i middagsskapandet, så jag bad att få ringa efter maten. Det blev en lång pratstund hon fick sen – både med mig och sin dotter. Vi hade tänkt ringa senare, nu förekom hon oss.

Jag hade ont i både rygg och huvud igår, men jag klarade av att se premiäravsnittet av Atlantic Crossing. Det var mycket bra och gripande om kungafamiljen i Norge när tyskarna anföll landet under andra världskriget.

∼ ♦ ∼

Vinter utanför Bokrumsfönstret

Det är vinter utanför fönstret i Bokrummet.

I morse skulle det vara varmare än igår och snöa. Det var lika kallt och det snöade inte. Först. Runt åttatiden kom snön och temperaturen steg. Stora tunga flingor dalade ner utanför fönstret i Bokrummet, min arbetsplats sen flera månader. Anna hade bytt arbetspass och jobbade dag i stället för kväll, så hon fick gå iväg när det var som kallast. Gymnasisten fick gå i snöfallet i stället. Idag var han lite tröttare än igår, men det gick ändå bra att väcka honom. Jag tömde som vanligt kattpottorna. Efter frukost körde jag igång diskmaskinen. Den plockade jag ur på lunchen. Under tiden min datorutrustning startade sorterade jag tvätt som tvättmaskinen skulle få jobba med på eftermiddagen när Anna hade kommit hem. Tvätten hängde jag i Salen tills vidare.

Jobbmässigt idag grejade jag bland annat med några uppdateringar på vårt intranät, lämnade språkliga synpunkter på texter samt hade ett Zoom-möte med chefen. Mitt e-recept hade skrivits och skickats iväg igår, så idag tog jag en ut friskvårdstimme (!) för att gå till ett apotek lite längre bort och hämta ut medicinen. På hemvägen mötte jag vår BRF-ordförande och fick en liten pratstund samt Gymnasisten, på väg till lunch med sina klasskompisar.

∼ ♦ ∼

I kväll äter vi lax. Anna har köpt en hel sida och det brukar bli så gott när den tillagas i ugn. På TV-agendan står Lyckoviken.

I övrigt blir det med all säkerhet läsning. Sekt-boken börjar bli rejält tung nu. Och tänk… det kan faktiskt vara så där i verkligheten också… Igår hade jag sms-kontakt med vännen FEM som ju var den som gav mig första boken i Dimön-serien i födelsedagspresent förra året. Vilken tur..! Lite sämre tur hade jag med utdelningen av vinstboken, del fem i serien. Brevbäraren orkade visst inte (?) bära den till min lägenhetsdörr utan den skickades till utlämningsställe. Det får jag besöka i morrn.

Citrus är en liten bokmal hon också och besökte ett hörn mellan två bokhyllor. Hon blev lite rädd när grannen kom hem i rullstol och det slamrade ute i trapphuset.

Citrus gömmer sig mellan bokhyllor

En liten bokmal? Citrus blev lite rädd för grannen idag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den första februaridagen 2021: Fortsatt skitkallt

 



Kära dagbok…

Tolv minusgrader på termometern

Skitkallt i morse.

Igår kväll när vi skulle åka ut till Förorten var det runt åtta grader kallt här i stan. Under resans gång sjönk temperaturen till minus 13. Inte klokt, tyckte jag, men gladdes åt att både rattvärme och sätesvärme och värmen i bilen fungerade. Och att bilen överhuvudtaget fungerade. I morse visade appen 14 minusgrader här, medan termometern utanför köksfönstret stod på exakt minus tolv grader. Oavsett, den här första dagen i februari startade skitkallt. Temperaturen skulle stiga något under dan för att sen sjunka igen till natten. I morrn, tisdag, kan vi eventuellt få snö. Det enda bra med det är att det blir lite varmare. Asså jag vill inte ha vinter nu. Jag vill ha sol och vår och jag vill kunna åka till Slottet och påta i Slottsträdgården tillsammans med Fästmön och Slottsfrun. Men det lär dröja… Än så länge får vi nöja oss med att drömma och planera det vi ska så och sätta i jorden. Det lär bli annorlunda i år eftersom Slottsherrn inte är med oss. Jag ska försöka se till att jag håller ordnining och reda i hans bod, det är det minsta jag kan göra.

Mediciner

Förnyade recept på alla tre.

Innan min arbetsdag startade passade jag på att förnya några recept. I dessa tider är det bäst att göra det i god tid så att en plötsligt inte står där utan. Det hände med en sort i våras, men då hade jag tur och hittade ungefär motsvarande – i en hälsokostaffär. Den viktigaste medicinen för mig är den jag tar mot bråcket på magmunnen. Om jag skippar den blir det kräkningar till följd och det är inte roligt för nån. Efter lunch kom besked om att receptet är förnyat. Det får bli morgondagens ärende på kafferastpromenaden att gå och hämta ut medicin. Idag är det annars ryggen som har jäklats. Gissar att det beror på kylan. Jag kör stenhårt med Linnex och sen försöker jag hoppa upp och studsa lite så att jag inte fastnar i en stel, sittande position. Lite svårt dock när en har datorn som sitt främsta verktyg. Det var i vart fall inga möten idag, alltid något.

Halv åtta knackade jag på Pojkrummet för att väcka Gymnasisten. Han ska nu ha växelvis undervisning, dvs varannan vecka på skolan, varannan på distans. Bara det att redan idag var en lektion inställd – som så ofta. Han var emellertid hyfsat glad och pigg i morse när han traskade iväg. Gissningsvis känner han som de flesta andra att det är tråkigt att jobba enbart på distans.

Själv harvade jag på här hemma tillsammans med mina tre assistenter. En tyckte mest att jag störde (Citrus), en undrade vad som pågick (Lucifer) och en tycker att hon är en sån stor stjärna att hon inte behöver jobba (Mini).

Jag har en viss elektronisk kontakt med kollegor och det är roligt, men samtidigt känner jag mig allt mer isolerad. På helgerna försöker jag gå ut och vara ute minst 60 minuter för att åtminstone se folk på håll. På vardagarna fortsätter jag mina kafferastpromenader kylan till trots. Idag var det i alla fall ganska soligt, alltid något. Jag passade på att göra ett ärende på promenaden också, köpa TV-tidningen. På så vis blev det lite mer meningsfullt.

∼ ♦ ∼

I kväll blir vi tre vid matbordet. Jag tror att det står pastasås på menyn. Vi får försöka hjälpas åt eftersom hela hällen blir full av kastruller och pannor.

Senare ska jag glo på premiäravsnittet av Atlantic Crossing klockan 21 i SvT 1 där Sofia Helin spelar kronprinsessan Märtha av Norge.

∼ ♦ ∼

Och på tal om… ingenting. Nya ICA-Stig… Blev inte det lite… tramsigt med en av var? Så lagom, så… svenskt. Sen undrar jag inte hur det är om Lars och Junior ska skiljas eller inte. Finns det inga vettiga nyheter???

Citrus på mattan i Bokrummet

Citrus undrar också om det inte finns några vettiga nyheter.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar