Kära dagbok…
Citrus blev också trött av att sitta bredvid när jag läste handlingar.
Det är inte bara vardagarna som snabbt passerar, det gör även helgen. Jag hann med det jag hade tänkt göra av hushållssysslor i lördags. Sen var jag helt slut. Jag hann också sitta med möteshandlingarna. Vissa av dem var ganska svårgenomträngliga och skrivna av utredare vid ett statligt verk. Slutsatsen jag kom till var så förvånande att jag trodde att jag hade missuppfattat eller inte förstått. Dessvärre verkar jag ha fattat, vilket jag fick bekräftat via ett förvånat mejl från ordföranden. Även h*n lät minst sagt lite trött och framför allt upprörd, med tanke på vissa löften från 2018. Nåja, i morrn kväll (tisdag) får vi diskutera det hela – om jag nu får en plats i styrelsen. Jag är liksom inte invald (än).
Regnig lördag…
Lördagen var regnig. Det regnade lite lätt när jag var och handlade. Sen tilltog det. Jag erbjöd mig därför att åka och hämta Fästmön från jobbet när hon slutade klockan 16. Medan jag satt och väntade på henne lyckades jag återställa serviceindikatorn som har blinkat i ett par veckor i bilen. Jag behöver nämligen inte göra nån service än eftersom det gjordes en i september förra året inför att jag skulle köpa bilen. Sen dess har jag inte kört mycket alls. Så jag hoppas att bilen går igenom besiktningen den 11 mars ändå. Service bokar jag efter sommaren.
Även Anna var trött på lördagen, men mycket lättad över att ha en semesterdag på söndagen. Vi åkte hem och det enda vi behövde göra i köket var att koka ägg, öppna proseccoflaskan och skiva avocado och citron. Jag fixade äggen, Anna flasköppningen, avocadon och citron. Sen bänkade vi oss i Djungelrummet med räktrålare, bubbel, brödrost med mera och bara skalade, åt och njöt.
Prosecco och räkor…
Jag gjorde en matig räkmacka.
Som så många andra i Sverige kollade vi Melodifestivalens tredje deltävling. Jag lyssnade med ett halvt öra, men det uppfattade att rätt låtar vann. Familjen Katt var inte så intresserad den heller. Betydligt bättre var den tredje delen av En mördare bland oss. Skuldfrågorna liksom studsar – och det handlar inte bara om vem som eventuellt är skyldig till mord.
Trött kisse Lucifer.
Trött kisse Citrus.
Trött kisse Mini.
∼ ♦ ∼
Även på söndagen vaknade jag tidigt. Jag låg och tänkte på jobbet och hade ångest. Ja, det är inget konstigare än att min ångest numera handlar nästan enbart om jobbet. Jag gick upp och tömde kattpottorna, fördelade medicin (tyvärr inget mot ångest) och fixade kaffe. När Anna hade vaknat berättade jag hur jag kände och mådde, utan krusiduller. Det behövs liksom inte. Jag kunde i alla fall läsa en stund – jag hade ungefär en tredjedel kvar i Vargaboken. Det blev en lätt frukost följd av dusch. Medan jag duschade torkade Anna golven i köket, hallen och Salen – precis som hon hade lovat på lördagen. Det gjorde mig glad, för det visade en omtanke om mig. Jag har ju så svårt när det är skitigt omkring mig och ofta ökar det min ångest.
En tredjedel kvar i boken igår morse.
Jag kunde inte läsa ut hela, men lite grann.
Att bli kvitt ångesten är svårt, men det är betydligt enklare när omgivningen förstår – utan att jag behöver grotta ner mig i detaljer. Då kan jag faktiskt till och med komma ur dess järngrepp, jag menar, om människor förstår. Jag lyckades inte helt när vi gav oss av för att först hämta beställda blommor och därefter fira en blivande 80-åring, men det gick bra och det blev bättre under dan.
Vi hade med oss förhoppningsvis smakfulla gåvor (vin, blommor, pussel och presentkort), men vi blev också bjudna på så mycket gott att magarna blev tämligen fyrkantiga. Först serverades vi bubbel, därefter tvårätters middag (missade att fota förrätten, Skagenröra på toast!) och avslutningsvis kaffe och tårta (White Lady, min favorit). Jag kunde inte fota allt det goda, men jag njöt i fulla drag. Gott vin fick vi till maten också och lille Walter var ett otroligt gulligt och tyst spädbarn på tio dagar, ett barn som endast orsakade lite ståhej när han kissade på sin pappa.
En smakafull gåva, hoppas vi…
Blommorna hämtade vi hos Björcks blomsterhandel.
Potatisgratäng med underbar kalkonstek, svampsås och grönsaker.
White Lady, min favorittårta.
Vi promenade hem. Nästan all snö har regnat bort. Här syns regndroppar i taket på en gångtunnel.
På hemvägen stannade vi vid ICA Heidan för att handla nåt gott till kvällen. Inte för att vi var hungriga, mer ifall att. Och ifall att blev det förstås. Men det var skönt att promenera hem efter allt ätande och all sittning.
Jag hoppas att Annas snälla mamma, som egentligen fyller 80 år först idag, blev nöjd och glad över firandet. Vi var nog där alldeles för länge, ända från klockan 14. Hem kom vi inte förrän 19.30… När livet vänder ser vi därför en annan dag, men Tunna blå linjen såg vi klockan 21, då med var sin ostassiett och ytterligare ett glas vin. Jag var trött och sov hela natten. Ångest är energikrävande, men den släppte tack och lov under eftermiddagen. Vin gör förstås också sitt till.
En ostassiett fick avsluta söndagen.
∼ ♦ ∼
Den här dagen blev inte alls som jag hade trott. Det beror på sjukdom, dock inte min egen. Nån hjälp från annat håll vill jag inte ha. ”Annat håll” får plussa bäst de vill utan min medverkan. Jag försökte vara lugn och saklig, men känner mig skrattad åt och förlöjligad. Stresskänslan var hög hela dan. På onsdag har jag tänkt mig en tur till min arbetsplats för att göra diverse saker och möta diverse människor. Det tar emot fruktansvärt mycket att gå dit, men jag ska träffa människor jag gillar, vilket underlättar.
En kafferastpromenad blev det efter ett Zoommöte. Det blev premiär i år, tror jag, för gympadojor. Eller i vart fall känns det som det. Nu är den mesta snön borta, men det är mycket is och vatten på sina ställen och framför allt, massor av sand. Jag passade på att köpa TV-tidningen och lite choklad, båda behövs synnerligen väl. På lunchen ringde jag 80-åringen och grattade och tackade för igår.
Underbar kafferastpromenad med gympadojor på Toffelfötterna.
Bara lite snö kvar, men massor av sand.
Titta! En typisk vårgräsmatta.
∼ ♦ ∼
Anna jobbade kort dag idag och i morrn är hon ledig igen. Det behöver hon! Jag behöver också vara ledig, de tre arbetsfria veckorna i december-januari till trots, men det känns onödigt eftersom jag ju ändå ingenting gör mer än går hemma. Eller läser…
På tur att läsa står i alla fall att i en bok jag fick i slutet av januari för recension. Den har dock medvetet legat på vänt. På lunchen läste jag ut den realistiska nutidsromanen Vargen och bytte den mot recensionsboken, en thriller som både utspelar sig på 1600-talet och 2011.
Byte från realistisk nutidsroman till thriller som utspelar sig både på 1600-talet och 2011.
Idag kom också posten med spännande litteratur till mig. Vinsten från fredagsdragningen hos Omnible, boken Drunkna inte i dina känslor, (Omnible länkar fortfarande till fel bok trots att jag påtalat detta!) hade hittat hit. Den ska jag läsa och begrunda ordentligt eftersom den bär undertiteln En överlevnadsbok för sensitivt begåvade. Tack för vinsten!
Posten kom med ett paket från Omnible…
Paketet innehöll den här spännande boken.
∼ ♦ ∼
Annas tonfiskpasta – MUMS!
Efter jobbet gick jag och handlade. Dramaten formerly known as Roland var mitt sällskap medan Anna förberedde middagen, pasta med tonfisksås. Och maten var såå god. Mums!
Senare i kväll ser jag (troligen vi) Atlantic Crossing. Det är en historisk serie om Norge under andra världskriget, alltså baserad på verkliga händelser. TV-serien är en aning dramatiserad. Men fiktion eller verklighet spelar ingen roll – det är en riktigt bra TV-serie med spännande story och duktiga skådespelare!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I januari månad i år fick jag en förfrågan av Hoi Förlag om jag ville recensera en nyutkommen pocketutgåva. Lisa Hågensens bok Hennes ögon blå kom ut redan 2012 och i början av 2021 var det dags att ge ut boken i pocket. Jag försökte ärligt talat komma undan eftersom jag hade fått för mig att boken vänder sig till en yngre målgrupp. Boken anlände och först nu, en månad senare, har jag läst den och inser att jag hade fel – det här är helt klart en bok för vuxna läsare. Tack till förlaget och Hanna Åberg som stod på sig och övertalade mig!
Nej, alla böcker jag läser köper jag inte eller får. Men boken 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 