Kära dagbok…

Vi vilar och tar det lugnt så mycket vi kan, Lucifer och jag.

Jag känner mig trött. Understundom. Understundom… sjuk. Covid 19? Jag vet inte. Inbillning, troligtvis. Rädsla därtill. Allmän tröttma och jobbelände. Ryggskott. Allt tar väl kanske ut sin rätt och slut på mig. Ibland känner jag av nåt i halsen, ibland i näsan. Men det blir inte mer. Frusen var jag både igår och idag. Både igår morse och i morse hade jag typ 35 grader nånting i feber. Inte konstigt att en fryser då… Ryggen är bättre. Jag kämpar på med mina övningar för ryggen. Kroppen kämpar på med sin motståndskraft. Jag tänker inte bli sjuk i covid 19 utan kamp. Men jag tänker vara försiktig mot mig själv och gentemot min omgivning, förstås. Och vila och ta det lugnt så mycket jag kan. Jobbar gör jag troligen i morgon, på distans hemifrån, som de senaste månaderna.

När Fästmön kom hem från jobbet igår eftermiddag tog vi en promenad som bestämt. Dels för ryggens skull, dels för att vi behövde göra några ärenden. På vägen hälsad vi på avstånd på såväl grannar som kollegor med söner. (Undras när jag får träffa frun/sambon???) Så väldigt många ärenden orkade vi inte göra, men det blev lunch en kaffetår med toscaäpplekaka och grädde hos min vän Greken på Kafferummet Storken. Energin från detta räckte till ett inköp av en bokreabok hos Akademibokhandeln. Det blev presentkortet från jobbet som betalade den, så en kan säga att det var en julklapp.

Energivande toscaäppelkaka.

Bokreainköp.

På hemvägen köpte vi kattmat och Anna träffade en gammal kollega/kompis. Hemma blev det en stunds vila innan jag höll mitt löfte och lagade mat. Paradrätten stekt kalkonfilé med klyftpotatis och hot béa serverade jag – och grönsaker (ketchup, tomater). Till matlagningen drack jag en Staropramen, till maten ett glas vin. Sen var det nog med alkohol.

Kalkonmiddag med ketchup…

Nej då, jag glömde inte de riktiga grönsakerna!

Kvällen avrundades som för så många andra med andra chansen i melodifestivalen. Jag lyssnade med ett halvt öra och blev förvånad över att det faktiskt var ganska bra låtar och programledare även denna gång. Men jag var lite för trött för att läsa min recensionsbok på gång. När den brittiska kriminalserien Hedersmordet drog igång den första delen av två på SvT 1 vaknade jag till. Skrämmande, men tyvärr realistisk, är mitt omdöme. (Jag har ju bott granne med en viss (ö)känd familj.)

∼ ♦ ∼

Sängläge och söndagsstart.

I morse var jag astrött. Jag var så tacksam att jag var ledig och kunde ligga kvar i sängen. Så småningom behövde jag förstås gå på toa. Då passade jag på att ta febern (35,7), ta medicin, fördela veckans medicin, sopa i hallen, dra upp köksklockan och fixa kaffe. Sen kröp jag ner en stund igen i bingen och slumrade lite och läste. Märkligt nog kände jag mig helt OK så länge jag låg i sängen. När jag klev upp blev jag… trött igen. Så jag ska vika även den här dan till vila för att orka hämta Anna efter jobbet, åka ut till Förorten och hämta Gymnasisten och hans skolgrejor samt köpa pizza och yoghurt på hemvägen. I skrivande stund är det inte aktuellt med dammsugning eller att besöka Annas snälla mamma, men jag har ringt. Familjen Katt och jag vilar.

Citrus vilar på mattan i Bokrummet med klösbrädan som kudde.

Mini vilar på Gymnasistens renbäddade säng.

Lucifer vilar i soffan.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.