Kära dagbok…

Vinter igen…
Ovädret kom även hit till mig i Uppsala, men det blev väl inte så jättedramatiskt. Snön som föll/faller har varit och är allt mer åt regnhållet. Det blåser en del om än inte orkan. Ett tag igår kväll snöade det ymnigt, så jag erbjöd mig att hämta Fästmön i bil när hon slutat jobba klockan 21.15.
Det blev i alla fall vinter igen, tyvärr. Nu hoppas jag att de höga temperaturerna och regnet snabbt gör att snön försvinner. Längtan efter vår och trädgårdsarbete växte sig allt större igår när jag bläddrade i tidningen Koloniträdgården som Annas snälla mamma skickade med i en bokpåse. Där kunde jag bland annat läsa om föreningen Viola, Uppsalas äldsta koloniträdgårdsförening. Föreningen fyllde 100 år i augusti förra året. Den ligger ett kvarter bort från där vi bor, ungefär… Nu har vi emellertid tillgång till Slottsträdgården där vi jobbar tillsammans med Annas snälla mamma. Och det är verkligen en härlig oas. Enklast att ta sig dit är med bil, vilket nu har försvårats eftersom det bara finns en hyrd parkeringsplats till Slottet och parkering på gatan nu är avgiftsbelagd.
Middag lagade jag till runt klockan 17. Igår kväll åt Gymnasisten och jag potatisbullar med lingonsylt. Gymnasisten fick bacon till också. En helt OK vardagsmiddag.
Några goda ostar till senare fanns det inte så mycket av och appassimenton började ta slut. Men det blev ett par brödpinnar och var sin klick färskost med vitlök och örter samt ett halvt glas vin till mig och Anna. En liten guldkant, med andra ord.
∼ ♦ ∼

Grå himmel, grått hus, men lustigt träd på väg till Korgtassen.
Fredagen jag vaknade till var trist. Dagen var fulltecknad av möten och efter bara en ledig dag väntade massor av mejl på svar och åtgärder. Jag fick ett högt stresspåslag, ont i huvudet, ont i magen och ont i ryggen.
Anna har varit ledig idag och gick iväg för att handla. Min kafferastpromenad blev senarelagd och i anslutning till Annas inköpsrunda eftersom Senila Damen hade glömt plånboken hemma. Det är tur att det inte är så långt till Korgtassen. Och bra att jag inte skippade min promenad idag igen – det blev ju ingen igår. Sen såg Anna till att fylla på mitt energibehov med lite eftermiddagssmaskens från Butiken på hörnet. Är det sånt som kallas för intern muta?

Intern muta?
I kväll tar vi maten från indiern på Kungsgatan på andra sidan järnvägen och sen blir det nog lite spänning via nån play. Det är fredag och två lediga dar ligger framför mig. Kan knappt tro att det är sant… Jag ska läsa och ägna mig åt sektungar. I skrivande stund återstår ungefär 180 sidor. I morrn behöver vi säkert handla igen och dammsuga.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.