Kära dagbok…

Anna i blåsten.

Jag missar visst ”allt” numera. Känner mig jämt så trött, så trött och då blir jag väl vimsig i kolan. Igår, till exempel, missade jag att det var vårdagjämningen och idag att det var Marie bebådelsedag. Nåja, jag var i alla fall ute på promenad igår och firade väl våren på det sättet då. Idag har vi inte firat att jungfru Maria skulle bli morsa utan vi blåste ut till farbror Bosse som fyller år i morrn med en liten blomgrupp inköpt hos Björcks. Det värmde mig ända in i själen att se hur långt (!) hans leende blev för att vi kom och stannade en liten stund, bara så där, utan att bestämma i förväg.

Ryggen är ju som den är på mig också och det bidrar väl till tröttman. Smärtan, alltså. För det mesta är ryggen OK, men ibland hugger det till och understundom värker den. Idag har jag inte gjort så många övningar, så då lär jag få sota för det i morrn. Men jag har i alla fall varit ute och gått och rört på mig. Alltid något. Totalt sett är ryggen bättre. Igår kväll dammsög jag hela lägenheten medan Fästmön, trött efter en arbetsdag, ställde sig i köket och lagade mat. (Vad hade jag då att klaga på som varit ledig hela dan?!) Vi åt kyckling och potatisgratäng (mormor får inget jävla recept) samt drack det sista ur appassimenton.

Lördagsmiddag.

Resten av kvällen gäspade vi nästan käkarna ur led. Jag läste en del och TV:n förblev avstängd, hör och häpna.

∼ ♦ ∼

Den här skrattar jag högt åt ibland och jag kan nästan bortse från bokens stavel för att den är så rolig.

I morse vaknade jag av en riktig stressig mardröm. Jag drömde att jag hade parkerat min bil på en enorm parkering. Givetvis kunde jag inte hitta bilen och engagerade såväl polis som väktare i sökandet. Vaknade med hjärtklappning och alldeles torr i käften. Gick upp och tog medicin och fördelade veckans tabletter medan kaffet bryggdes. Sen sopade jag i hallen och faktum är att jag tömde pottorna senare. Det går, men det gör ont att böja sig framåt. Till klockan tio, ungefär, låg jag och läste och drack kaffe innan vi klev upp och åt frukost. Boken jag läser är rolig och jag skrattar högt ibland. Det är nästan så att jag bortser från stavfelen… Nyduschade åkte vi sen till farbror Bosse där vi var kanske trekvart.

Exempel på hiskeligt skitfult.

På vägen hem till stan svängde vi av vid Ulva kvarn. Vi kikade inte nåt på hantverksbodarna, utan det var diversehandeln som vi hade siktena inställda på. Där finns liksom… allt. Men mest gamla grejor, förstås. Den som vill komplettera glas och porslin, köpa matsilver eller fina gamla burkar kan hitta nåt där. En del böcker finns, fina saker, vackra ting och somligt mest roligt eller hiskeligt skitfult.

Jag slog på stort idag och inhandlade en metallisk apa som kan tänkas hålla ett värmeljus i Djungelrummet samt salt- och pepparkar i form av påskiga hönor. Även Anna handlade nåt till Djungelrummet, tror jag, men det får hon själv berätta om, kanske på Instagram eller så.

De tre aporna har jag tittat på förut…

En bok om Klas och Ursula fick vara kvar.

Pipi Pikksukk… det låter nästan snuskigt. Estniska säger folk i sociala medier.

Mina inköp.

Grekisk pizza med ostar, nötter och honug samt tjeckisk öl till.

Innan vi körde ner i garaget på Main Street svängde vi in på Tokerian för att handla lite nödvändigt och framför allt, två lådor kattmat. Anna fick bära det tyngsta, det vill säga kattmaten, jag en kasse matvaror, lite blomjord och det vi handlat på Ulva.

Det blev bestämt att vi skulle käka pizzor idag, så när vi hade packat in varorna gick vi iväg till Akropolis. Därifrån kom vi hem med tre feta grekiska pizzor. Gymnasisten och jag tog var sin pizza med olika ostar, nötter och honung på, Anna tog en klassisk grekisk pizza med fetaost, oliver, lök, tomat etc. Efter maten blev det äntligen kaffe. Och nu sitter vi och väntar på att se sista delen av Tunna blå linjen.

∼ ♦ ∼

I morrn väntar en ny arbetsvecka för Anna och mig och en ny skolvecka för Gymnasisten. Den senare har lektioner i skolan efter en veckas distansundervisning. Jag är lite orolig och spänd inför den kommande veckan och vad den medför, men jag känner mig trygg i det stöd jag känner att jag har nu.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.