Kära dagbok…
Solkatten Mini på balkongen.
Vädret stabiliserade sig igår redan under eftermiddagen och kvällen. Visserligen blåste det, men det blev varmare. Det var hopplöst att få in solkatterna Mini och Lucifer från balkongen på eftermiddagen när det är som hetast där. De njuter verkligen av sol och värme. Citrus går hellre ut senare på kvällen. Båda damerna var nådiga nog att låta mig borsta/karda dem igår. Jag tror att de tycker att det är skönt att bli av med överflödigt hår. Ingen av katterna äter mycket när det är varmt, men de har ätit sin mat, tack och lov. När det är varmt brukar vi varva med kattsoppor så att vi är säkra på att de får i sig vätska. I år gillar de soppa alla tre, lustigt nog. Tidigare har det varit si och så.
Torsdagsmord till torsdagsmiddagen.
Jag vill inte heller ha nån kraftig mat när det är varmt. Igår kväll gjorde jag en variant på Caesarsallad med fetaost i. Det ska det inte vara, men det hade jag i tillsammans med kyckling, tomater, gurka, sallad, egenrostade krutonger och så dressing. Jag blev mätt för stunden, men jag ska erkänna att jag var småsugen på nåt senare på kvällen. Som tur är fanns inget direkt hemma att småäta på. Jag tog en nektarin och kvällsfikat bestod av två släta muggar kaffe.
Nån som nästan alltid kan äta eller i vart fall är intresserad av ätbart är Lucifer. Igår kväll var han väldigt ivrig och ville in i skafferiet där han vet att kattmaten och kattgodiset finns. Han strök sig mot benen och var så gosig. När jag gick ut i köket kastade han sig ömsom mot skafferidörren, ömsom mot mig. Vem kan motstå?
Jag, katt-mammisen, grattade mammakusinen B.
Men jag pratar inte bara med katterna. Igår efter jobbet ringde jag mammakusinen B för att gratta, men fick inget svar. Skickade därför ett sms. Efter kvällskaffet ringde jag Annas snälla mamma och vi pratade nog i 40 minuter. Jag gillar att prata med henne. Medan vi pratade tutade det i luren. Det var mammakusinen B som försökte komma fram. Jag ringde upp när jag hade pratat färdigt med Annas snälla mamma. Vi pratade inte lika länge, men även dessa samtal uppskattar jag mycket. Både Annas snälla mamma och mammakusinen B är så kloka.
∼ ♦ ∼
Äntligen fredag! Så kände jag i morse när jag vaknade. Och det handlar inte om att jag har tråkigt ”på jobbet” utan att jag känner mig trött och sliten och vill ha semester. Men, men, två veckor återstår till ledigheten. Det ska jag väl klara av. Lite orolig är jag för andra vaccinsprutan som jag ska få på måndag förmiddag, fast de flesta jag har pratat med har mått OK efter den. Alla har känt ungefär som efter första, det vill säga som träningsvärk i armen. Fästmön var hemma från jobbet några dar efter dos två, men hon har ju en grundsjukdom som kanske påverkar.
Citrus är också lite trött och sliten där hon ligger i vår kattbäddade balkongsoffa.
Jag blev lite trött.
Det var lite segt att jobba idag, men jag fick en artikel åter från översättning och publicerade den. Runt lunch uppdagades det att det verkar ha blivit nåt missförstånd och ingen ny dator eller jobbmobil är beställda till mig (min ordinarie chef skulle göra det). Detta gjorde mig lite trött (<== understatement of the year)… Jag har nu bokat en tid för migrering av mina filer från en gammal server till en ny, men det blir inte nästa vecka utan först veckan efter det. Jag vågar inte chansa på att jag mår bra efter sprutan. På eftermiddagen kom beskedet att min nya dator och mobil är beställda och beräknas bli levererade… efter min semester…
Jag behövde kyla ner mig med en glass på eftermiddagen och Anna följde med på en tur längs med Fyrisån. Sen ville ingen av oss gå hem igen, det var så härligt ute. Fast det gjorde vi förstås.
∼ ♦ ∼
I helgen vet jag inte vad som händer, vi har inga direkta planer mer än matplaner för i kväll. Sånt är viktigt när vi är tre. När vi är två eller jag är ensam blir det mer spontant och annan typ av mat, ofta skaldjur. Det kan jag längta ihjäl mig efter just nu!
En tripp till Österbybruk står på programmet framöver, men kanske inte den här helgen. Anna handlade när vi var där sist och alla varor kunde inte följa med hem då utan skulle hämtas senare. Mycket, mycket spännande!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
När det gäller böcker unnar jag mig. I mitten av juni unnade jag mig en hög litteratur från 
Skit på TV, men lust att se nåt bra på lördagskvällen. Det hade 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 