Kära dagbok…

Midsommardagen bjöd på allt bättre väder. Det fortsatte att vara behagligt och strax över 20 grader, men på kvällen blev det soligare. När Fästmön kommit hem från jobbet och fräschat till sig gick vi till Churchill Arms för att äta. Jag hade lovat att bjuda mina sambor på midsommardagsmiddag.

Mig själv hade jag lovat att äta nåt annat än den vegetariska bookmakern. Det löftet höll jag. Jag åt grillad kyckling med grönsaker och potatis. Det var väldigt gott, men väldigt mycket. Tyvärr glömde jag att kolla ordentligt i menyn för det var bacon strött ovanpå. Bacon äter inte jag. Måltiden fick därför inledas med avplockning av fläsk. Det gick bra och maten var sen god. Jag sänkte två London Pride, en till maten, en efter. Anna och jag satt kvar i den sköna junikvällen och tog var sin kaffe medan Gymnasisten gick för att köpa lördagsgodis.

Midsommardagsmiddag på Churchill Arms.

Sprit till händerna, öl till mun och mage.

På hemvägen var himlen alldeles blå och solen värmde så gott över Raoul Wallenbergskolan. Vi tog en liten omväg hem och hade gärna gått lite till om inte ölen gjorde sig påmind…

Blå himmel över Raoul Wallenbergskolan lockade oss till en liten omväg hem.

Hemma gjorde vi mer kaffe och jag glufsade under kvällen i mig en hel hundragrams chokladkaka. Det kändes ändå rätt OK och tillåtet, för jag hade inte ätit nåt godis på hela veckan, bara några småkakor. Och så såg vi ju film. Det var en sån där film där vi nog alla understundom känner igen oss. Jag gjorde det i alla fall. Ibland känns det som om jag är hemmafru trots att jag faktiskt jobbar heltid, men hemifrån för tillfället. Och jag lagar ju inte mat, men…

∼ ♦ ∼

När en möts av detta en söndagsmorgon när en går ut i köket för att ta sin medicin och sätta på kaffebryggaren… Då blir en allt annat än glad. Då finns det heller inget val, för en normal människa tar då på sig hemmafrurollen och skrubbar och tvättar. Katterna kan inte hjälpa att de kräks upp hårbollar tillsammans med mat, men det kan vara jädrigt svårt att få bort fläckarna. Idag lyckades jag emellertid. Det blev dessutom ytterligare ett par maskiner tvätt när jag ändå var igång.

Inget som gjorde mig glad i morse.

Det blev en stunds läsning mellan tvätt och tvätthängning.

Mellan maskinerna och tvätthängningarna gick jag och la mig och läste och drack kaffe. Jag kände mig lika arg som lilla My på min mugg. Men det gick förstås över och ingen drabbades, inte ens katterna. Jag älskar ju dem och de kan ju inte hjälpa att de kräks.

Detta är dagens andra inlägg och jag känner att magen har börjat knorra. Väderappen utlovade åska redan i morse, men ännu har jag inte märkt av nåt. Jag ska äta frukost, duscha och sen gå och handla. Tänkte hämta hem Anna med bilen när hon slutar samt resterna från midsommaraftonen från Slottet. Potatis och gräslök från Slottsträdgården behöver vi också för i kväll ska Anna och jag äta sill. Gymnasisten får kyckling. Slottsfrun sa att hon tyckte att vi kunde ta potatis nu även om somliga hävdar att vi ska vänta. Det är nu den tidiga potatisen vi har satt är som godast. Vi har också satt sen potatis, så vi lär inte bli utan.

Förresten… jag kanske åker tidigare till Slottet och njuter av dagen där i stället för inne i lägenheten. Ingen åska vad jag kan se och höra…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.