Kära dagbok…

Vi behöver bli sedda, lyssnade på och få positivt återkoppling.

Det vore intressant att få veta hur mycket en påverkas av det som sker runt omkring en. Hur mycket det förändrar en…

Precis som min mormor och min mamma pratar jag för mycket. Inte har det minskat under pandemin. Det har ju inte funnits/finns inte överflöd av lyssnare på mitt prat, precis.

Jag tror på öppenhet, kommunikation, inte på att dölja saker som inte är nåt att dölja. Därmed inte sagt att jag avslöjar allt jag är med om eller tänker, inte ens här och för dig, kära dagbok. Alla behöver inte veta allt och ingen behöver veta det jag sparar djupast inne i hjärtat. Funderingar kring huruvida jag ska finna mig tillrätta där jag är just nu eller nån annanstans. Oavsett, jag är ju alltid i sällskap med mig själv.

På söndag är det min namnsdag. De senaste åren, sen mamma gick bort, brukar jag gå ut och fira mig själv med en räkmacka nånstans. Ganska ny tradition för mig, för allting behöver ju inte vara som det alltid har varit. Livet består som bekant även av döden, men en ska också vara lite snäll mot själv.

Måndagskorv och spännande läsning till middag.

Jag tror dock att vi alla behöver bli sedda – och lyssnade på. Vi behöver få veta när vi gör fel, så att vi kan rätta till dem, men vi behöver också få veta när vi gör rätt och bra saker. Igår gladdes jag åt en kämpe som lyckats med nåt svårt och att det finns kundvårdare som lyssnar på den lilla människan. Jag gav dem båda positiv återkoppling. För egen del fick jag nog ingen positiv återkoppling alls igår. Men jag var i alla fall nöjd med mig själv och det arbete jag utförde. Det är inte fy skam det heller, alltså att vara nöjd med det en själv åstadkommer.

Igår lyckades jag åstadkomma middag till mig själv. Jag lämnade företräde till ugnen för mina sambor. Sen grillade jag min kycklingkorv och åt med bröd, räksallad och bostongurka i köket i sällskap med min bok. Jag var alldeles i slutet och det var så spännande!

Jag läste nog över 100 sidor innan jag slog ihop pärmarna på den första boken jag nätshoppade i juni. Nu har jag bytt från en riktig påskekrim till en bok om en mordklubb på ett äldreboende! Jag vet inte hur det kom sig att jag köpte den boken, men jag har läst cirka 50 sidor och den tilltalar mig redan mycket. Richard Osman är dessutom en ny författarbekantskap, brittisk sådan.

Bokbyte från påskekrim till en mordklubb på ett äldreboende.

Kvällen avslutades sen med lite true crime på TV. Verkligheten är sannerligen vidrig ibland.

∼ ♦ ∼

På tisdagsmorgonen vaknade jag av att nån klöste på sovrumsdörren. Nej, det var inte Gymnasisten, det var Citrus. Jag känner väl igen vilka ljud var och en av våra tre kissar frambringar. Gymnasisten brukar för övrigt aldrig klösa på nån dörr. Kattan var hungrig, så jag klev upp en trekvart innan jag skulle och gav alla tre mat. Sen la jag mig en stund igen och blundade lite.

Citrus, a k a Klösa-Maja.

Tisdagen visade upp en molnfri, blå himmel och det kändes lite trist att veta att jag hade möten nästan hela förmiddagen och nästan hela eftermiddagen också. Men så blir det ibland och jag är glad och tacksam över att jag får jobba med det jag gör just nu. Dessutom är de flesta möten jag deltar i intressanta och relevanta för det jag gör. Här blir jag sedd och lyssnad på och jag får ofta positiv återkoppling. För övrigt har jag skickat iväg fyra, inte tre, bilder till min nuvarande chef, med några rader om att hon kan ta bort vinflaskan ifall hon tror att nån tar illa upp.

Bilderna:

Italienska viner, framför allt Amaronevinder, älskar jag.

Familjen Katt älskar jag också och katterna är en viktig del av mig.

Motalabron älskar jag och den representerar mina rötter trots att den inte fanns där när jag föddes.

En vacker bok och en penna representerar min kärlek för böcker och skrivande.

∼ ♦ ∼

I morrn eftermiddag har jag medarbetarsamtal med min ordinarie chef. Jag är nervös inför det. Jag vet att hans fru läser min blogg och det är ju helt OK, jag har en öppen blogg. Vinke, vink! Frun och jag är dessutom gamla arbetskamrater och jag sov i deras säng under många år. Ja, inte samtidigt som de utan jag köpte den av dem som min första dubbelsäng.

∼ ♦ ∼

Det har varit en varm dag. Jag ser fram emot att bara få ta det lite lugnt i kväll. Klösbrädan i Bokrummet verkar vara ett bra softarställe.

Även Lucifer softar gärna vid klösbrädan i Bokrummet.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.