Kära dagbok…

Det är inte bara vardagarna som går fort förbi, det gör även helgerna. På mina två lediga dar är det mycket som ska rymmas, men den här helgen hade jag bestämt mig för att mest göra avkopplande saker. Eller i vart fall inte städa. Jag har tvättat och strukit – that’s about it when it comes to houshold chores. Fast jag har förstås lagat mat också. Överraskat mig själv genom att göra det två dar i rad. Överlevde båda gångerna, varken leddes ihjäl (det är ju så tråååkigt med matlagning, tycker jag!) eller blev matförgiftad. Men den här söndagen inleddes med lite uppiggande litterärt snusk. Det kanske är så att mat ändå ger mig en viss vilja att inte bara försöka orka leva utan också bränsle för såväl hjärna som kropp? Snusket var emellertid väldigt oskyldigt mellan två damer i boken jag läser just nu.

Maj gadd, jag rodnade när jag läste även om det inte blev snuskigare än så här.

Mitt på dan åkte jag till Fänriken och hämtade Fästmön. Himlen var blå och solen sken och vi tog bilen till Gamlis för att promenera lite, med betoning på lite. Hälsporren bråkar igen. Vi träffade C och A som också var ute och spatserade i vårsolen. Ett antal foton senare samt en stund i kyrkan försökte vi få plats att fika på Odinsborg. Det var omöjligt. Vi drattade ner en stund på nylagt, mjukt grus till Antikmannen med man och hund och tittade på fina kristallkronor och smycken. Nytt försök på Odinsborg… men nej. Det var ännu mer folk. Några trevliga alternativa kaféer utanför stan dök inte upp i våra sinnen – men så kom jag på Fullerö handel.

Vi promenerade lite och fotade mycket – som vanligt.

På Fullerö handel var vi inte heller ensamma. Clark Kent* fick ställas på en lerig parkering medan vi klafsade inomhus och direkt ner till Café Villan. Där var det ganska mycket folk, men vi hittade plats vid ett fönsterbord och kunde avnjuta gott kaffe och finfin citroncheesecake med grädde till ett hyfsat pris.

Finfint fika!

Sen tog vi en rök och passade på att lära oss lite franska… Skämt åsido, det fanns många saker som var rätt… konstiga i handeln. Och några priser som definitivt inte var hyfsade längre var priserna på sakerna. Jisses, vi höll på att smälla av när vi såg prislapparna på en del saker (sånt en kan göra själv, allra helst…).

Meningen med denna tavla, nån???

Jag upptäckte en stake av smide som nog skulle vara en julsak och föreställa den heliga familjen. När jag betraktade den såg jag palmer, herdar med lamm och tre vise män på kameler, Maria och Josef och… Jesus som en ruggig döskalle! Sanslöst fult!

Palmer, herdar, lamm, vise män, Maria, Josef – och Jesus som en ruggig döskalle!

Men där fanns en och annan sak en blev lite glad när en såg. Vad sägs till exempel om dessa tokiga krabbor, utan nån som helst funktion mer än pryda ett skaldjursbord, kanske?

Krabbor med prydnadsfunktion.

Eller dessa ystra tuppar? (Ja det är visst påsk snart…)

En kan ju inte bli annat än glad när en ser dessa ystra tuppar.

Sen var det slut på det roliga och eftermiddagen nästan passé. Jag skjutsade hem Anna och ställde mig vid strykbrädan medan jag funderade på högt och lågt. Det blev en lång fundering, för det var massor att stryka.

Rätt mycket att stryka idag. Notera strykjärnet i snigg-orange!

Söndagsmiddag.

Två laxfiléer låg på tining och dem stekte jag i min grillpanna (tack SGU, för julklappen 2015!). Det fanns gott om potatisklyftor kvar från igår och dem micrade jag. Romsås och körsbärstomater gav lite extra färg. Sen tände jag ett ljus och slog upp Än skyddar natten (min bok). En starköl blev måltidsdryck till denna fina söndagsmiddag.

Efter mat och disk tog jag dans sista tablett. Sen var det dags att fördela en ny veckas medicin i min Anabox. (Jag tycker att de var lite snåla med n:en i namnet!..) Resten av kvällen tillbringade jag vid datorn eller med boken eller vid TV:n. I kväll gick det sista avsnittet av Innan vi dör.

Rena kläder är framtagna, jobbväskan och passerkortet ligger i hallen och två lunchsmörgåsar med ost och tomater ligger i smörgåsasken med gult lock i kylen. (Till skillnad från Anna har jag en riktig smörgåsask, inte en tvålask!) Jag är redo för en ny, härlig arbetsvecka.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min dammige och lerige lille bilman

Livet är kort.