Tisdag kväll den 6 september och onsdagen den 7 september 2022: Mycket att göra = lite tid att tänka

 



Kära dagbok…

Vad ska man säga om gårdagskvällen? Det finns inte mycket att berätta. Jag gjorde mina kvällsmackor, Fästmön kom med en mugg kaffe där jag satt vid datorn. Sen gick jag ut på balkongen och åt och läste. En kollega och jag hade världens Wordfeudmatch igång. Jag blev helt utmattad.

Det blev bokbyte och den japanska boken jag läste på engelska tog sig lite i slutet. Men ändå. Den var inte riktigt min typ av bok. Nu läser jag en svensk rysare. Jag vet inte varifrån eller hur jag fick höra talas om den, men den har börjat riktigt bra.

Böckerna Before the coffee gets cold och Grävlingen

Bokbyte från japansk bok på engelska till svensk rysare.


Sen innehåller den dessvärre sånt persongalleri
som finns i mitt verkliga liv. Det blev lite tufft igår när jag upptäckte det. Jag försökte skratta åt det och göra en rolig grej av det, men skrattet fastnade i halsen. Jag gick och la mig tidigt.

Jättebebis i Grävlingen

Jättebebisar tycks förfölja mig och finns även i litteraturen.


I stället kom gråten.
Stilla tårar över mina tillkortakommanden som människa. Det jag önskar av andra och det andra önskar av mig tycks inte kunna mötas. Kort sagt: jag är värdelös på vissa relationer. Det är med stor sorg i hjärtat jag tvingas konstatera att jag står inför ett nytt misslyckande. Jag dör inifrån och ut. En liten framgång för mig personligen är emellertid att jag i alla fall i morse bad en person om ursäkt. Även om man är ledsen och arg får man inte bete sig illa mot människor som är snälla och harmlösa.

∼ ♦ ∼

Det finns i alla fall folk som vill vara med mig. Två luncher med före detta kollegor är nu inbokade i morrn respektive senare i månaden. Idag var jag inställd på lunch med Grävlingen, men fick sällskap av före detta kollegorna M och F. Jag funderar på vilken dag jag ska simma den här veckan. Det lutar åt morgondagen. Vi har visserligen en uppvaktning på jobbet på eftermiddagen, men jag kan nog ändå gå skapligt och ta ut min friskvårdstimme.

Kycklinglunch med boken Grävlingen

Kycklinglunch med Grävlingen – fast bara en kort stund. Sen fick jag mänskligt sällskap av M och F.


Idag var det möten en stor del av eftermiddagen
samt en avtackning för en kollega på en annan avdelning. Och i kväll har jag styrelsemöte med efterföljande protokollskrivning. Jag har också kört en maskin tvätt och hängt tvätten. Mycket att göra = lite tid att tänka.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Before the coffee gets cold

Ett inlägg om en japansk bok på engelska.



Toshikazu Kawaguchis bok Before the coffee gets coldI somras, när vi var i England, köpte vi ett par böcker vardera hos Daunt Books. Jag noterade att Fästmön kämpade länge med en bok och blev nyfiken. Boken är på cirka 200 sidor och har den mysiga titeln Before the coffee gets cold. Författare är Toshikazu Kawaguchi. Jag tänkte att det skulle bli en annorlunda upplevelse att läsa en bok av en japansk författare, dessutom på engelska. Så jag lånade boken och nog blev det en annorlunda upplevelse… 

På en bakgata i Tokyo finns sen över 100 år ett litet kafé. Där kan gästerna dricka kaffe, men de kan också resa bakåt i tiden. I den här boken får läsaren följa fyra personer som tar den möjligheten. Men givetvis finns det regler för de resande att hålla sig till. Bland annat måste de sitta på en speciell plats, de får inte lämna kaféet och de måste återvända till nuet innan kaffet blir kallt.

Ovan som jag är med japansk berättarkonst tycker jag att boken är omständigt skriven. Reglerna för att få resa i tiden tycks hela tiden föröka sig och bli fler – eller också får de resande gästerna nya saker att förhålla sig till. Vad tror de egentligen att de kan uppnå med sin tidsresa, de får ju inte möjligheten att förändra nåt?

Boken har ett ganska vackert språk. Varken personbeskrivningarna eller miljöskildringarna är inte särskilt djupa. Det här är en tänkvärd liten bok. För vem av oss har inte velat resa i tiden? MEN så frustrerande att trots allt inte kunna ändra nåt. Boken ”tar sig” något i slutet. Ändå är den här boken inte helt i min smak

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 5 september och tisdagen den 6 september 2022: Inte mycket ljus på mig

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan konfunderad

Typat…

Igår kände jag av ryggen. Det är ju själva… Förra veckan mejlade min naprapat mig. Han frågade hur läget var och skrev att han hade lediga tider ifall jag behövde komma och få hjälp. Jag svarade att ryggen är bättre än bäst, ungefär, likaså foten och att jag promenerar och simmar och hej å hå. Rätt typat… Det var kyligt igår och kanske är det kylan som orsakar det onda. Hur som helst kom jag på att jag hade glömt att jag hade bestämt att varva stående och sittande vid skrivbordet på jobbet. Så jag började stå. Och stå och stå och stå. Faktum är att jag glömde bort att sitta… Jag satt bara när jag fikade och när jag åt lunch. På Main Street, där det luktade gryta med vin i hela lägenheten, drog jag på Linnex. Jag bad att få låna Fästmöns massagekudde, vilket jag fick. Två omgångar massage medan jag åt mina kvällsmackor och drack kaffe på balkongen så var ryggen ganska OK.

Till klockan 20 gick jag in och kollade på Det sitter i väggarna. Igår kväll handlade det om ett gammalt missionshus i Faringe som ju ligger ganska nära här. Snyggve* var för övrigt vid biblioteket i Uppsala. Undras om jag stöter på honom nån gång, antingen här i Uppsala, där han verkar var ganska ofta, eller i Stöllestan**, där jag befinner mig då och då och där han bor.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan WTF

Jag blev ganska arg på att samtalen till min privata mobil inte kom fram.

I natt hade jag värk. Lite i ryggen, men ännu mer i höger handled. Jag har svårt att komma till skott med att kontakta läkarmottagningen, jag känner sånt motstånd. Idag tog jag mig i kragen och ringde på förmiddagen. Mottagningen skulle ringa upp klockan 14, men tre samtal kom inte fram, visade samtalshistoriken. Jag fick göra ett nytt försök att få en telefontid via tjänstetelefonen. Och lyckades. Nu har jag en läkartid bokad den 15 september – och det är inte hos doktor Oskar, tack och lov!

Det var varmare i morse, men det blev ändå frukost vid köksbordet efter morgonduschen. Mitt frukostsällskap var lokalblaskan, mobilen och min bok på gång. Det är snart dags för bokbyte igen.

Boken Before the coffee gets cold och kaffe vid köksbordet

Frukostsällskap.

 

Gult hus blå himmel vid St Eriks torg

Lite sol och blå himmel på mig.

Tisdagsmorgonen var solig och solen skulle fortsätta att hålla sig framme hela dan. Men det är långt ifrån de temperaturer som det var för bara ett par, tre veckor sen. Jag fick i alla fall se såväl sol som blå himmel under mina promenader till och från jobbet. Annars är det inte mycket ljus på mig. Jag harvar på. Idag var det inte så många möten på jobbet, så jag fick tid att bland annat putsa på en text och greja med lite diverse som jag annars inte hinner med. Vidare förberedde jag nästa artikel. Det är en intervju jag ska göra om en studio och den ligger lite längre fram i tiden.

Jag passade också på att ordna parkeringsplats vid hotellet i Örebro i oktober. Eller det blev kollegan som bokade rummen som fick fixa.

Lunch åt jag mellan för- och eftermiddag. Idag åt jag vegetarisk korv Stroganoff i sällskap av min bok. Jag har också bokat in mänskligt lunchsällskap på fredag samt en fika en lördagseftermiddag senare i månaden med en före detta kollega.

Vegetarisk korv Stroganoff

Vegetarisk korv Stroganoff och min bok på gång till lunch.

∼ ♦ ∼

En författare hörde av sig igår och undrade om jag ska till bokmässan senare i september. Det har jag inte planerat för, bland annat jobbar jag och ska ta ut ett par semesterdagar i månaden därpå. Men visst, bokmässan finns på min bucket list. Fast… en annan författare som ska till mässan är ju Elly Griffiths och henne ska jag lyssna på här i Uppsala den 21 september. Samtidigt har jag en spännande vecka i oktober att se fram emot – först konferens i Örebro och därefter några dar i Motala.

∼ ♦ ∼

*Snyggve = Richard Thunér
**Stöllestan = en Vadstenabos benämning av den egna stan Vadstena

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Senare delen av söndagen den 4 september och måndagen den 5 september 2022: Upp på vinden, ner i källaren och UT!

 



Kära dagbok…

Söndagseftermiddag på Main Street… Ingen roligare dag än nån annan. Jag bar upp golvfläktarna till vinden och dammade i lägenheten. Framför allt i sovrummet var det fruktansvärt dammigt och jag tror inte att det är bra att dra i sig när en sover.

Golvfläktar upp på vinden

Upp på vinden med dessa.


Nog hade jag tänkt mig en roligare utflykt
än den jag gjorde på eftermiddagen, men men… Jag fick komma ut från Main Street, bilen fick köras och jag fyndade kattmat, tandkräm och deo till bra priser. Kattmaten ställde jag i källaren och därifrån bar jag upp en låda som stått där ett tag eftersom kattmaten i skafferiet var nästan slut.

Kattmat deo och tandkräm i varuvagnen

Ner i källaren med dessa (inte tandkrämen och deon dock, bara kattmaten).


Slut var däremot inte lördagsgodiset,
så det blev en lite sen, men god, eftermiddagsfika på balkongen.

Godispåse kaffe och boken Before the coffee gets cold

Söndagsfika.


Runt 17.30 begav jag mig ner till stan för att äta middag.
Jag tog förstås med mig min bok på gång, men på stan var jag inte ensam. Det hade varit ett sportevenemang och matställen och pubar var fulla av fulla (!) människor. Till sist blev det China Garden som fick mig och Mimmi som matgäster. Där var det lite stökigt först, bara, men förhållandevis lugnt och samtalsvänligt. Två ordningsvakter kom in för att låna toaletten. Just då skulle två överförfriskade herrar lämna lokalen och den ena höll på att ta med sig ölglaset ut. Skickligt av ordningsvakterna att lyckas undvika detta, måste jag säga! Maten var annars god och vårt samtal orsakade både tårar och skratt – så där som det ska göra tillsammans med riktigt goda vänner. Nu är det bara förnuftet och klokheten som måste segra. Och nyfiken är jag på överraskningen som väntar Mimmi.

Fortune cookie Your wisdom will find a way

Hmm…

∼ ♦ ∼

Jag hade haft ont i huvudet hela dan igår förutom att jag hade ont i högerbenet. Benet känns bättre idag, men huvudet hade jag så ont i i morse att jag mådde illa. Jag tog en tablett och det lindrade lite. Det blev tidig sänggång igår. Jag sov inte bra och huvudvärken var som sagt kvar när jag vaknade.

Det var en riktigt kall septembermorgon jag vaknade till. Frukost på balkongen var uteslutet. Jag kröp in i min röda galonsoffa i köket efter morgonduschen och åt min fil och drack dagens två första muggar kaffe där.

Tre komma åtta grader ute den 5 sep 22

Kall septembermorgon.


Jag sopade två gånger i hallen,
men tömde inte kattpottorna i morse. Det kan nån som inte ska till jobb eller skola gott göra. Katterna fick tonfisk till frukost och de slickade nästan skålarna rena. Sen gick de och la sig på sina nya favoritställen i Bokrummet: Lucifer i Zebrafåtöljen formerly known as Farfarsfåtöljen och Citrus i stora kattkorgen. Jag hade svårt att gå ifrån dem i morse, det liksom nöp i hjärtat av nån anledning.

Lucifer i zebrafåtöljen o Citrus i stora korgen

De här två… ❤ ❤


På jobbet var det som vanligt spretigt med arbetsuppgifter
och möten. Men ibland uppskattar jag just den spretigheten. Torsdag och fredag den här veckan hade jag avsatt för korrekturläsning av universitetets årliga magasin. Detta är nu framflyttat till måndag och tisdag nästa vecka. Det blev bättre dagar för mig, för jag lyckades boka ett rum där jag kan sitta och korra ostörd. Jag läste korr även förra året, men då från Main Street. Det funkar inte i år.

Till lunch hade jag mänskligt sällskap idag. Lunchen var annars ganska beige, men kycklingen var väldigt god.

Beige lunch med kyckling

Beige, men god kycklinglunch.

 

Bitmoji-Tofflan skrattar

Idag fick jag skratta tillsammans med andra.

På eftermiddagen skrev jag färdigt en artikel, skickade den på fakta- och citatgranskning och därefter på översättning. Hepp! Och sen har jag fått skratta ut i eftermiddag. Det behövde jag. Skratta tillsammans med andra. Idag skrattade vi åt att jag tog en advokat till hjälp för att få skriva en längre text än brukligt via klarspråksknorr på en ålderdomlig notis och avvundsjuka fram till en svägerska på flakmoppe och en som fick en spricka i sitt revben.

∼ ♦ ∼

När jag inte jobbar den här veckan ser jag på Det sitter i väggarna, i kväll från Faringe. På onsdag kväll har jag styrelsemöte. På lördag är det Kulturnatten i Uppsala. Jag får se om jag tar mig ut. Och på söndag är det val. Jag ska inte förtidsrösta utan göra som jag alltid har gjort – gå till vallokal. Ut alltså, vilket tycks vara helt ute numera.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördag kväll den 3 september och söndagen den 4 september 2022: Sällskap

 



Kära dagbok…

Jag har inga problem att äta ensam, jag gör det nästan varje dag när jag inte har nåt mänskligt lunchsällskap på jobbet. Fast med en bok till maten är en aldrig ensam. Jag tog med mig ett litterärt sällskap till Trattoria Alessandro. Började med en öl…

Öl och boken Svartfågel

Boken och jag började med en öl.


Sen utökades sällskapet med oliver, ett glas rött och vatten…

Öl uppslagen bok och oliver

Sällskapet utökades med oliver och vatten och ett glas rött.

Därefter kom Giovannis ostpizza…

Bok pizza och ett glas rött

Giovannis ostpizza var mumsig som vanligt.


Nån dessert tog jag inte.
Det blev däremot en dubbel espresso och en fyra whisky. Whisky dricker jag alltid när jag är ledsen eller sjuk. Igår var jag ledsen. Men rätt klok, för det blev ingen mer starksprit – mer än litterärt. Då tänkte jag på min vän Finske Pinnen och kände mig lite mindre ensam.

Trots det var stegen ganska tunga när jag och min bok gick tillbaka till Main Street. Det börjar bli höst, men tillvaron känns rätt grå.

Gråa plattor med vissna löv

Grå tillvaro.


Jag satte mig på balkongen med boken
och ett halvt glas ripasso medan jag bryggde kaffe. Jag fick levande sällskap i form av Citrus.

 

Det blev bokbyte. Recensionen av boken Svartfågel publicerade jag i morse. Nu läser jag en bok som jag har lånat av Fästmön, en bok hon köpte i England i somras. Boken är på engelska, men skriven av en japansk författare. Trots sitt lilla omfång, drygt 200 sidor, är boken väldigt tung, erfor jag i morse. Jag läste inte mer än ett par sidor igår kväll. Vi åt ostar och kex, Annas morotsmarmelad och jag öppnade ripasson jag hade köpt på dan. På TV var det nån Hulk-film som jag slöglodde på medan jag efter ostarna mumsade på lite lördagsgodis. När jag inte kunde hålla ögonen öppna knappt borstade jag tänderna och gick och la mig.

∼ ♦ ∼

Boken Before the coffee gets cold och kaffe på sängen

Märklig bok…

I natt sov jag dåligt. Det var ganska livat utanför, men det var också rätt livat inuti mig. Fram på morgontimmarna drömde jag om vännen FEM och Finske Pinnen. Jag såg dem på håll. Hon bar på en resväska. Jag ringde hennes mobil, han svarade och sa att hon skulle gå och jobba. Varför ville hon inte prata med mig? 

När jag vaknade klev jag upp och vek tvätt från igår. Jag tömde kattpottorna och sopade samt fixade kaffe. Tog med mig kaffe in till sovrummet och hämtade sen en mugg till Anna som hade vaknat. Jag tog mig igenom det första, ganska långa kapitlet i den märkliga japanska boken. Nog minns jag att det tog tid för Anna att läsa ut boken. Det förstår jag nu.

I morse publicerade jag min recension av föregående bok, som sagt. Sen blev det frukost på balkongen. Jag hade sällskap av lokalblaskan.

Frukost med lokalblaskan på balkongen

Frukost på balkongen i sällskap av lokalblaskan.

Efter frukost startade jag diskmaskinen. Den tar två timmar på sig, så medan den har jobbat fördriver jag tiden med att skriva här. När den är klar tänkte jag åka en sväng med bilen. Jag vill inte vara på Main Street mer än jag måste. Det var länge sen det kändes som mitt hem. Tyvärr hann det börja regna.

∼ ♦ ∼

Jag plågas av en del krämpor, inga jag vill gå in närmare på här mer än en – ont i högerbenet, det känns som om jag har haft kramp. Dessvärre tror jag inte att nån av krämporna är livshotande. Det är synd, tycker somliga.

∼ ♦ ∼

I kväll äter jag middag med Mimmi. Mänskligt sällskap, för ovanlighetens skull. 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Svartfågel

Ett inlägg om den första delen i en ny deckarserie.


 

Frida Skybäcks bok SvartfågelEfter att ha läst ut en av Frida Skybäcks feelgoodromaner blev jag lite till mig i trasorna när hon skulle släppa en spänningsroman. Frida Skybäck skriver nämligen bra böcker i en genre – feelgood – jag egentligen inte är så förtjust i. Svartfågel är hennes första deckare och den första boken i serien om poliserna Fredrika Storm och Henry Calment. Tack till Bokförlaget Polaris och författaren själv för recensionsexemplaret!

En äldre kvinna blir en kall vintermorgon vittne till hur en ung kvinna springer ut på den tunna isen på en sjö. Isen spricker och kvinnan drunknar. Det visar sig att den yngre kvinnan är nyinflyttad till Harlösa och ingen tycks känna henne närmare. Den äldre kvinnan är farmor till polisen Fredrika Storm, återvändare till byn. Tillsammans med kollegan Henry Calment tar Fredrika sig an utredningen. Fallet visar sig leda till inte helt goda hemligheter i hennes egen familj. Vilken koppling har till exempel den döda kvinnan till Tobias Falk och Fredrikas mamma som båda försvann från byn för 20 år sedan?

Även denna bok, liksom den jag läste före den, inleds mycket spännande och tragiskt. Inledningar är viktiga och här lyckas författaren genast fånga mitt intresse. Sedan gäller att intresset är kvar… Jag gillar personteckningarna, som tidigt ger mig som läsare en vink om att Fredrika och hennes familj döljer saker som kan vara ganska ljusskygga. Karaktären Henry är en udda fågel och det sätter lite piff på berättelsen.

Boken kom med en ganska opersonlig utskriftshälsning från författaren dock utan underskrift signerad för hand. Lite trist. Bokmärket som låg i ger pluspoäng. Detta är ofta något man får med böcker när man köper böcker i England. Anglosaxisk påverkan? På ett ställe i boken blir den påverkan tydlig i språket, nåt som jag inte känner mig helt tillfreds med. Det saknas ett pronomen. Utöver det hittar jag några små korrekturfel som dock borde ha upptäckt.

Kapitlen i boken är föredömligt korta. Språket och sättet att skriva är till viss del lite mer pratigt än i andra deckare. Miljöskildringarna är i mitt tycke mer omfattande än brukligt i spänningsromaner. Det är väl lite här som författarens andra genrer anas. Men det blir ändå inte för långa meningar eller för tungt, det hela flyter på bra. Berättelsen i sig är spännande och hur jag än försöker lyckas jag inte lista ut i förväg hur Fredrikas familjehemligheter hänger ihop med den drunknade unga kvinnan. Givetvis vill jag läsa kommande delar i serien! Jag måste få veta vad som hände Fredrikas…

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i serien om Fredrika Storm och Henry Calment:

  1. Svartfågel (läs inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 2 september och lördagen den 3 september 2022: Förtjänat

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan Why even try

Jag gav upp försöken att boka tider.

Den dumma lågheten sitter i. Dessutom är den kompletterad med riktig jävla tröttma. Jag har försökt lista ut hur man bokar tid för provtagning samt läkartid på läkarmottagningen där jag är listad. Dessvärre är webbplatsen inte särskilt användarvänlig – jag vill ju boka både läkartid och provtagning och det går inte att göra samtidig – så jag gav upp.

Tröttman går kanske över av sig själv liksom lågheten. Jag brukar hitta verktyg som funkar. Det gör jag säket även denna gång. Men att känna sig ensam och utan grupptillhörighet kan inte alltid åtgärdas om det inte finns nån vilja att ha mig med eller ingen finns där.

∼ ♦ ∼

Jag var i alla fall mycket nöjd med min simning igår och att jag pallade ytterligare två längder. Blir det 14 nästa gång? Igår simmade jag alltså 300 meter. Ett simborgarmärke är 200 meter. Nu har jag tagit det två gånger på en vecka!

När jag kom till Main Street var jag vrålhungrig, men orkeslös. Det blev två torra mackor och en knäckemacka samt mjölk på balkongen. Jag hade lite fredagsmys med sudoku och min bok på gång – och sällskap av Lucifer. Trots att både han och hans syster fått kanin till kvällsmat av mig ville han smaka min torftiga fredagsmiddag.


När Fästmön kom hem
från jobbet såg vi de två sista delarna av Hollington Drive. Riktigt spännade brittisk psykologisk thriller i fyra delar på CMore!

∼ ♦ ∼

Boken Svartfågel och kaffe på sängen

Lördagsstart.

I morse vaknade jag sent, klockan var närmare 8.30. Ja, jag tror jag nämnde att jag är trött… Då fick jag skuldkänslor för att jag hade legat så länge, men lyckades ändå tvinga mig att ligga kvar, läsa och dricka kaffe på sängen. Försöka pigga upp mig, vara lite snäll mot mig. 

Jag har tömt kattpottorna, slängt sopor, varit och handlat och pantat tomburkar samt kört och hängt fyra maskiner tvätt. Tur att Anna dammsög i torsdags, jag skulle aldrig ha orkat det idag. Jag har fortsatt att försöka pigga upp mig med läsning av boken jag har fått för recension. Vidare har jag filat på recensionen. Häromdan fick jag en inbjudan till bokrelease och mingel i Stockholm den 14 september, men det räcker med att jag ska orka mingla på jobbet dan därpå, den 15 september, så jag har tackat nej.

Inte vet jag, men jag blir nog inte lyckligare för att jag dricker vin, äter goda ostar och mumsar lördagsgodis. Jag har i alla fall handlat det. Jag köpte två italienska viner. Båda vinerna har jag druckt tidigare. Det ena vinet ska passar till ostar. Det andra vinet var ur ett tillfälligt sortiment och lite dyrare. Jag tänkte att ost och vin kan passa lite senare i kväll.

Vin ost och godispåse

Lördagsgodis.


På eftermiddagen sprang jag ner Butiken på hörnet och köpte två kakor
– dels för att jag ville ha, dels för att det inte skulle märkas hur ensam jag är. Det gick inte att undvika att tänka på mamma och hennes sista födelsedag. Då hade hon bett US köpa två bakelser. Kanske låtsades hon att nån skulle komma och fika eller kanske trodde eller hoppades hon. Jag kom inte. Jag var i Uppsala, jobbade på mitt nya jobb och tillbringade varje ledig stund med Anna – för jag orkade inte åka ner till mamma bara över en helg. Jag skäms. Och förtjänar den ensamhet jag nu lever med.

Balkongfika med två kakor och boken Svartfågel

Två kakor – så kan nån tro att jag inte fikade ensam.


Middag äter jag i sällskap av min bok på gång på lokal i kväll.
I morrn kväll får jag eventuellt sällskap av en kompis. Sen blir det måndag och jag går till jobbet, beblandar mig med människor och låtsas att allt är finfint. Jag börjar bli bra på det. Men här hos dig, kära dagbok, har jag nu skrivit mer öppet än jag brukar om hur jag verkligen tänker och känner. Till en viss del kan censuren hindra mig, aldrig helt och hållet. Samtidigt skriver jag förstås inte allt. Det här är bara en bråkdel…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett ripassovin: Tenuta Vignega Valpolicella Ripasso Superiore 2019

Ett inlägg om ett ripassovin jag fått.



Tenuta vignega Valpolicella Ripasso superiore 2019

Ett ripassovin från Annas snälla mamma.

Annas snälla mamma är ärligt talat väldigt snäll. Ofta sticker hon till mig en flaska vin när jag har skjutsat henne eller så. Detta skedde även vid bortforsling av trädgårdsavfall från Slottsträdgården. Jag fick ett beigebrunt paket som innehöll en flaska Tenuta Vignega Valpolicella Ripasso Superiore 2019.

Det här vinet lite mer än medelfylligt och strävt och har en hög fruktsyra. Det är gjort på fyra druvor: corvina, rondinella, molinara och oseleta. Corvina är en favoritdruva som även används för amaroneviner. Rondinella och molinara är vanliga minoritetsdruvor i viner från nordöstra Italien. Oselata är ovanligare och ger god krydda.

Vinets alkoholhalt ligger på 13,5 procent och sockerhalten på 0,7 gram per 100 milliliter. Det kostar 139 kronor på Systembolaget. Där rekommenderar man vinet till vegetariska rätter eller rätter av fläsk- eller lammkött. Vi drack som vanligt vinet till smakrika ostar, bland annat cheddar, getost och S:t Agur samt Annas morotsmarmelad. Jag drack också vinet till cheddarostbågar. Det passade alldeles utmärkt.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets doft och smak:

”Kryddig, fruktig doft med inslag av fat, torkade körsbär, salvia, jordgubbar och kanel. […] Kryddig smak med inslag av fat, torkade körsbär, jordgubbar, kanel, blåbär och vanilj.

Det som slog mig först var vinets färg. Enligt Systembolaget ska den var mörk och blåröd. Jag tyckte att den var ganska ljusröd och blev lite rädd att vinet skulle vara för lätt. Det var det inte. Det doftade fruktigt och bärigt och smakade även fruktigt. Vidare doftade det kryddigt, men jag tyckte inte att det hade särskilt kryddig smak. Kanel kände jag lite svagt liksom vanilj, men mest i doften.

Den här italienaren fungerade utmärkt till ostarna. I och med att vinet hade hög fruktsyra kom ostarna mer till sin rätt. Jag är mer och mer förtjust i ripassoviner som ofta är fina, fylliga, men ändå inte för tunga och kraftiga. Det här vinet tillhör den typen jag gärna dricker igen.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 1 september och fredagen den 2 september 2022: Provsmakning och simma lugnt in i helgen

 



Kära dagbok…

En ska inte smocka i sig godsaker kvällen före vägning. Men försök låta bli… Fästmön hade kokat grönsakssoppa och köpt bröd till oss båda. Jag avstod från soppan och tog brödbullen till kvällsmat. Fast… sen hade hon kokat morotsmarmelad… Det enda jag gillar med morötter är färgen. Morotskaka kan jag också äta och rivna morötter dränkta i olja, vitlök och svartpeppar. Nu kan jag adda Annas morotsmarmelad. Sååå himla god! Vi provsmakade den med några bitar ost och kex. Jag öppnade ripasson jag hade fått av Annas snälla mamma – Anna själv hade ju faktiskt hjälpt till att dra ihop trädgårdsavfallet så hon förtjänade att dela flaskan med mig. Vi tog var sitt halvt glas, det blir nog mer i kväll.


Jag hade tänkt läsa.
Det blev inte mer än några sidor, så jag får ägna en del av fredagskvällen och helgen åt boken jag har fått för recension. (Jag klagar inte.) I stället kollade vi på CMore om det fanns nåt. Vi hittade en brittisk serie i fyra delar som handlar om en tioårig pojke som försvinner, Hollington drive.  Två avsnitt såg vi av denna psykologiska thriller, två ser vi nog i kväll när Anna har slutat jobba.

∼ ♦ ∼

I morse var det kallaste morgonen hittills, bara sju grader. Det hindrade mig inte från att äta frukost på balkongen efter morgonduschen. Katterna låg utslängda och sov. Lucifer höll på att driva mig till vansinne tidigare. Redan vid 4.30-tiden satte han igång att pipa och krafsa på sovrumsdörren. Nån timme senare gav jag upp tanken på att få sova och klev ur sängen för att ge dem mat. Sen slumrade jag en stund tills larmet gick igång 6.15. Och resten av morgonen sov Lucifer och hans syster Citrus väldigt gott, som sagt. Busar! Anna hade för övrigt dammsugit igår också. Det kunde en inte tro när en såg hallgolvet i morse – fullt med kattsand som jag sopade upp nödtorftigt.

Jag klarade mig precis från en regnskur och anlände torr till jobbet. Det var väldigt få människor på plats fysiskt på jobbet, men så är det i hela huset på fredagar. Och det är ganska skönt. Fredagar är ofta tämligen mötesfria för min del. Därför släpade jag med mig badkläder, handduk etc så att jag skulle kunna ta ut min friskvårdstimme på eftermiddagen och gå och simma.

Bitmoji Tofflan simmar

Simning idag.

 

Vegetarisk pastarätt och bok till lunch

Min bok på gång var mitt sällskap till lunchpastan.

Under arbetsdagen blev jag tydligt informerad om att jag inte var önskvärd i en viss grupp. Jag tackade för mig och tog bort mig själv som medlem. Det var inte svårt. Men efter nån timme eller så kändes det faktiskt lite… ledsamt. Jag hanterade emellertid det hela utan att visa att jag blev ledsen. Det känns bra och som ett kliv till ett stabilare liv. Varför hänga sig kvar där en inte är önskvärd? Finns inga skäl alls! Samtidigt la det förstås en viss sordin på mitt goda humör från morgonen.

Jag fikade ensam och lunchade i sällskap med en bok. Ibland gör människor för ont och jag drar mig undan. Men var inte orolig, jag överlever det här också. Och min bok på gång var ett gott och bra sällskap till lunchpastan.

∼ ♦ ∼

Dagen började OK, fortsatte mindre bra och slutade… sisådär. Jag råkade se mig i spegeln på Centralbadet. Det jag såg blev jag inte nöjd med. Har varit lite låg hela dan och att se hur ful en är utan kläder hjälper inte upp självförtroendet. Men idag simmade jag tolv längder. Inte snabbt, men jag fick upp pulsen och det var två längder mer än förra gången. Det är jag nöjd med. Morfars (!) badhandduk och min nya baddräkt hängde jag upp på tork på balkongen. Torkmöjligheterna på Main Street lämnar en del att önska…

Handduk och baddräkt på tork på balkongen

Handduken och baddräkten hängdes på tork på balkongen.


I kväll är jag ensam hemma med katterna.
Jag ska läsa och säkerhetskopiera filer, strykningen klarade jag faktiskt av igår kväll. Så skönt!

∼ ♦ ∼

Fredag och vägning ja… Det var inte roliga siffror som dök upp på vågen. Faktum är att jag blev så chockad att jag vägde mig två gånger. Efter morgonduschen hade jag gått ner 100 gram… Annars pekade de siffror, som borde vara neråt, uppåt. Under den gångna veckan har jag inte fuskat, bara igår kväll (och så åt jag ju lite grädde och sylt till pannkakorna på lunchen). Två personer, en på jobbet och en jag känner privat, frågade mig så sent som igår om jag har gått ner i vikt. Och så har jag inte det! Stor besvikelse hos mig. MEN… Jag har visserligen gått upp 600 gram och BMI har stigit med två tiondelar. Däremot har mängden fett i kroppen minskat med 4,3 procent. Benmassan har ökat med tre tiondelar och muskelmassan med hela 4,1 procent. Mängden vatten låg 3,1 procent högre än förra fredagen. Så helt illa är det inte egentligen. Muskler är tyngre än fett… Fast BMI ska inte öka så där mycket…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag och den första dagen i september 2022: Inte så mycket kristallkronehäng

 



Kära dagbok…

Det var ganska skönt att efter en mötestyngd dag på jobbet och ett par turer till återvinningscentralen få slänga sig i fåtöljen. Visserligen satt jag mest bakom ratten till och från återvinningen, men Annas snälla mamma och jag hjälptes åt att lasta i och ur bilen samt tömma säckarna i de stora avfallscontainrarna. Vissa säckar var bra tunga. Min svärmor är stark! Framöver ska en större buske beskäras och då skulle hon be sin äldsta dotters man om assistans med att frakta bort avfall eftersom han har släpkärra.

Det var bra att röra lite på sig ändå igår kväll – jag vred ju inte bara på ratten i bilen. Men somliga tycks trivas bäst i rygglägge.

Citrus utfläkt i stora kattkorgen

Somliga, här Citrus, tycks trivas bäst i ryggläge.


På Main Street hängde det tvätt lite här och var. Fästmön
hade tvättat, dock inga av sina eller mina kläder. Jag tog kvällskaffe och senare lite qwarj. Vi slötittade på en del inredningsprogram på TV och det där programmet där hundar, som lämnats in på ett hem, får nya hem. Och så läste jag boken jag har fått för recension. Jag kan pysa lite att den är bra. Mer än så avslöjar jag inte ännu.

Det blev också en del styrelsearbete per e-post. Och vår snälla ordförande lvoade igår att hjälpa mig i kväll med batteribyte i fjärrkan till garageporten – fjärrkan har krånglat de senaste gångerna. Det har hon gjort så nu ska väl porten fara upp galant.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan gungar i kristallkronan

Jag är lite yr, trots att det inte har blivit så mycket kristallkronehäng på sista tiden.

Torsdagen var ganska ljus, men kall. Jag huttrade lite i min tröja när jag gick till jobbet, för termometern nådde inte upp till tiogradersstrecket. Nåja, jag rör på mig och blir varm av det. Idag kändes emellertid stegen tunga. Jag blev lätt andfådd – och blir så av och till egentligen utan anledning. Yrseln har kommit tillbaka dessutom, trots att jag inte har hängt i kristallkronor den sista tiden. Det börjar väl bli dags, som sagt, att boka den där läkartiden och tid för provtagning trots att jag inte vill.

På jobbet har allt gått sin gilla gång, inget utöver det vanliga för min del. Igår blev det en impromptulunch på Feiroz med en av mina favorit-Lenor, men hon hade så kort om tid att vi pratade och uppdaterade varandra snabbt. Inget foto, alltså. Jag åt en god vegetarisk rätt. Idag blev det en riktig klassiker till lunch ärtsoppa (vegetarisk för min del) och pannkakor. Kanske inte det bästa med tanke på att det är vägning i morrn, men… rätten ger ju viss motor när en ska lämna jobbet (ärtsoppan gör saker med ens mage som får effekt utåt). Trevligt lunchsällskap hade jag också, tre herrar från avdelningen. Bland samtalsämnena noterades juckande män i duschen på gymmet, varför klätterskor är så trånga och lycrademoner.

Pannkakor och ärtsoppa

En klassiker till lunch.


Och medan vi klev uppför trapporna (och in i hissen) kom regnet
. Inte måttligt, heller. Under eftermiddagen var det flera skurar och jag hade bara en tröja och en halvtaskig regnponcho i jobbryggan. Men regnbågen vid Domkyrkan var rätt snygg.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan simmar

I morrn ska jag simma.

I kväll ska jag inte heller gripa mig an strykhögen. I morrn är det fredag och då är jag ensam med katterna på Main Street en stund på kvällen. Det ser jag fram emot, men jag får nog lov att stryka då också. Behovet av ensamtid ökar, känns det som. Jag ska inleda helgen med att ta en friskvårdstimme och gå från jobbet vid 15-tiden för att simma. Efter dusch och bastu vore det gott med en drink nånstans, men tråkiga jag går nog hem och njuter av ensamtiden. På lördag ska jag hitta på nåt utanför Main Street så att jag känner mig lite stimulerad. Det kanske blir en bilutflykt och middag på lokal i sällskap av en bok. Anna jobbar hela helgen. Konserten med Peter Jöback blev flyttad till söndag kväll, vilket inte fungerade för henne. Dessutom tycker jag att det känns för kallt att sitta på en utomhuskonsert. Så vem vet, det kanske blir middag på lokal för mig då också.

Det är vägning i morrn, men det hindrar mig inte från att provsmaka Annas nykokta morotsmarmelad i afton.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis, en massa bra böcker kommer ut i september månad, men nu får jag lägga lite band på mig. Flera återkommande kostnader har ökat, jag har betalad för tre personers vinprovning i oktober och jag har redan en bokbeställning på gång. Men givetvis vill jag läsa den senast översatta Gamache-deckaren… Så småningom…

Louise Pennys bok Hus av glas

Den här… vill jag ha…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer