Recension: Enbart kvinnor

Ett inlägg om den tredje delen i Darwin-serien.



Christina Wahldéns bok Enbart kvinnorDen som väntar på nåt gott väntar alltid alldeles för länge. Av författaren själv, Christina Wahldén, blev jag lovad ett recensionsexemplar av hennes senaste Darwin-deckare. Veckorna gick, men boken kom inte. Det visade sig att förlaget hade skickat boken, men PostNord klarade inte av att leverera den. Ett nytt försök gjordes och en torsdag i februari plingade äntligen brevbäraren på dörren och levererade Enbart kvinnor. Tusen tack till författaren och Forum! Men skämmes, PostNord!

Tillbaka i Darwin i Australien igen efter ett för mig kort uppehåll (en knapp månad). Nu är det augusti. Inledningsvis hittas, av en stackars lokalvårdare, ministern Laura Jones mördad – i högsta domstolen. Ministern har nyligen beslutat om en exploatering av en gruva. Gruvan är en helig plats för ursprungsbefolkningen och givetvis uppstår protester. Poliserna Bluey och Jess får hand om fallet, men mördaren kan ju liksom vara vem som helst. Samtidigt händer det mycket med poliserna rent privat. Vissa saker påverkar förstås utredningen.

Det här är spännande redan från start. Föredömligt korta kapitel, välskrivet och så gamla bekanta karaktärer och några nya. Intressanta miljöer är det förstås också – och kanske inte enbart kvinnor, som titeln säger, men huvudsakligen kvinnor. De flesta av dem starka. De män som tecknas är ganska svaga. Det är en av flera ingredienser som gör den här deckaren annorlunda. En annan är att det inte är nån renodlad deckare. Och då menar jag inte relationsbitarna inklusive HBTQ-temat utan engagemanget i ursprungsbefolkningen och dess villkor. Detta gör berättelsen realistisk och mer spännande och engagerande. Att slutet är såväl romantiskt som sorgligt blir pluspoäng liksom avslöjandet av mördaren. Oväntat!

Toffelomdömet blir det högsta. Och nu väntar jag på del fyra!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Darwin-serien:

  1. Nämn inte de döda
  2. Cyklonvarning
  3. Enbart kvinnor (se texten ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 12 februari och söndagen den 13 februari 2022: Extra fort förbi

 



Kära dagbok…

Lördagskvällen smög sig på. Den här helgen har på nåt sätt gått extra fort, bland annat för att vi har haft saker för oss utanför hemmet. Det blev ett par trevliga timmar igår hos Biografmaskinisten, men trots allt smaskigt som bjöds blev vi hungriga till kvällen. Jag hade föreslagit kyckling och rotfrukter i ugn med fetaoströror. Fästmön gjorde en variant på det, men kycklingen stekte hon på hällen. Allt får liksom inte plats på en plåt när vi är tre. Mitt bidrag till middagen blev som vanligt rödvin och dukning. Ja jag skivade visst lite svamp också.

Kyckling med ugnsbakade rotfrukter och två fetaoströror

Mycket god lördagsmiddag.


Allt blev suveränt gott
och vi hann röja efter maten så att mina sambor kunde vältra sig i chipsbunkar och schlagereländet. Det är förresten inga schlagers längre. Därför ska jag kanske benämna det Eländet framöver. Nåja, jag satt i fåtöljen och lyssnade och visst, John Lundskog-berg-gren-vik(?) är rätt söt med sina råttänder. En hyfsat bra låt hade han också.

Kvällen avrundades med ost och kex till Showtrial och därefter sista delen av The Victim (Offret). Den senare serien trodde jag skulle sluta som den gjorde – delvis, i alla fall. Det blev ändå ett överraskande slut. En bra serie om vad som kan hända när människor tar lagen i egna händer.

∼ ♦ ∼

Halvvägs i boken för recension och kaffe på sängen

Söndagsmorgon och halvvägs i min bok på gång.

I morse mådde jag bra när jag vaknade, men jag vaknade fan kvart över sex. Då klev jag ändå upp och gav katterna mat innan de hade börjat morgonkonserten utanför sovrummet. Sen slumrade jag väl av och till fram till åtta, i alla fall.

Jag grabbade tag i min bok på gång, som jag var halvvägs i, och en mugg nybryggt kaffe till den.

Sen blev det upp och studsa, sopa hallen, tömma kattpottor, fixa frukost, äta frukost, duscha, slänga sopor och iväg för att handla i Gnista. Det var rätt mycket som skulle handlas idag, men två saker fanns inte och en sak glömde jag köpa trots att den stod på lappen.

 

Söndagsfika med Paradis kaffe och lokalblaskan

Söndagsfika.

Nåja, jag var hyfsat nöjd och avnjöt eftermiddagskaffe med Anna, min Paradisask och lokalblaskan.

Jag försöker äta upp chokladbitarna nu så att jag inte ska frestas i veckan som kommer. Förhoppningsvis funkar det att promenera till och från jobbet (det ska både regna och snöa, men…) och det borde ge resultat på vågen. Och jo då. Jag har packat min jobbryggsäck och är redo för återgång till jobbet på jobbet. Nu hoppas jag bara att jag inte blir sjuk. I övrigt ser jag fram emot att träffa mina arbetskamrater IRL igen.

I kväll blir det laxsida i ugn med potatis och örtsås. Jag tog den sista av två i affären. Firren var stor och Anna tänker koka soppa på en del av den också. Hon grejar i köket i skrivande stund.

Lucifer har mest legat på sofflocket, Citrus kräktes nyss i hallen (ingen bild, jag har torkat upp). Undras hur de tänker i morrn när de blir ensamma på eftermiddagen eftersom vi jobbar.

Vi människor ska se Allt för Sverige i kväll. Det är väl vad vi mäktar med efter denna helg som gick extra fort förbi.

Lucifer på sofflocket

Lucifer helgar vilodagen på sofflocket.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 12 kommentarer

Fredag kväll den 11 februari och lördagen den 12 februari 2022: (För) Mycket av det goda

 



Kära dagbok…

Ibland behöver en njuta. Men ibland blir det för mycket av det goda. Det får en lida för. Frågan är om en lär sig av det. Jag är i alla fall sån att jag gör om mina misstag, igen och igen. Och en gång till.

Det blev inte bara go-fika igår på fredagseftermiddagen. Efter avslutad arbetsdag tog jag fram flaskan med Harrogategin som jag fick av Fästmön i julklapp. Jag blandade oss var sin stadig GT medan Anna blandade till var sig skål med snacks.

Efter drinken fick jag en stund tillsammans med boken jag fått för recension. Medan Anna stekte entrecôte till Gymnasisten tog vi var sitt glas bubbel. Det skulle jag kunna vänja mig vid.

 


Anna
gjorde iordning skålar med vår fredagsmat
och jag bar in i matsalen där jag dukade med egenbrutna servetter. Vi hade beslutat att ge musslor en ny chans, men det var knappt att vi fick ner de tre gratinerade Anna hade köpt hem från Korgtassen. Jag fick en laxrulle med pepparrotsost också. Båda åt vi var sin havskräfta och räkor med två sorters aioli. Till skaldjuren hyfsade vi flaskan med bubbel. Efter avdukning, handdisk av somligt och skaltömning i källaren blev det ostbricka med kex, druvor och var sitt glas rött.

Kvällen avslutades i Salen med kaffe, några bitar Paradischoklad och Professor T.

∼ ♦ ∼

Boken Enbart kvinnor och kaffe på sängen

Efter gallstensanfallet.

I natt började helvetet. Magen. Gallan. Ungefär en gång om året får jag gallstensanfall. Eller –grusanfall. Jag vet inte. Det gör ont som satan, jag svettas, mår illa och känner mig döende. Jag dör aldrig. Men det gör väldigt ont, ibland upp till ett dygn. Den här gången släppte eländet vid niotiden i morse, tack och lov. Så först då kunde jag försiktigt inleda lördagen med läsning och kaffe på sängen.

På dagens agenda stod att besök hos Biografmaskinisten som fyllde år igår. Vi lastade bagageutrymmet på bilen fullt med paket och en termos kaffe innan vi åkte och hämtade Annas snälla mamma för gemensam färd. På torget mötte vi Gymnasistens pappa som också skulle fira födelsedagsbarn. Biografmaskinisten hade bullat upp med hembakat. Det var tur att magvärken hade släppt, för jag tog två bitar kaka. Nu är han vuxen på riktigt, vår Biografmaskinist, Annas äldste. Tänk att han blev 31 år…

Jag skjutsade hem Annas snälla mamma, oss själva och bilen. Sen gick Anna och jag till Korgtassen. Anna köpte middagsmat till oss och lördagsgodis till sin minsting. (Jag står för storhandlingen i morrn.) Snart ska det lagas till kyckling med rotfrukter i ugn och fetaoströror. Jag har erbjudit mina tjänster och vi får se om Anna nappar. En flaska rött har jag öppnat, men det känns som om vi fick lite för mycket av det goda igår, så vi tar det försiktigt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 10 februari och Biografmaskinistens födelsedag 2022: Spretigt och uppgång samt fiktiva och verkliga… fall

 



Kära dagbok…

Kycklingpasta och boken Smoke and Mirrors

Ljuvlig mat!

Kycklingpastan var en ljuvlig portion mat igår. Den var inte stor, men mättande. Jag rev parmesan över och kompletterade med tomater och oliver. Dessvärre är pasta nog inte det bästa att äta när en vill gå ner i vikt. Detta plus en skräpmåltid med öl samt minikex med ost och ett halvt glas vin en kväll den gångna veckan visade sig i form av viktökning i morse. Mer om det senare.

Jag körde bara en maskin tvätt igår och hängde den i matsalen. Diskmaskinen var full igen (jävla fyllo!), så även den sparkade jag igång.

Det blev ett bokbyte cirka en halvtimme innan veckans TV-höjdpunkt. Jag slukade de sista sidorna om fiktiva barnamord i ett vintrigt Brighton 1951. Nu ska jag läsa om kvinnor, bara kvinnor, om en får tro titeln på Christina Wahldéns senaste bok. Det är del tre i Darwin-serien och jag fick den i onsdags för recension. Redan då smög jag igång med läsningen av prologen och kapitel ett. Boken verkar lovande. Värre är det när en får… mindre bra böcker för recension. Jag har själv kontaktat Blue Publishing  och bett att få recensera Björn Fredrikssons bok Vita hajar, svarta änkor och dödsänglar. Det är en tegelsten på över 500 sidor om seriemördare. Ja jag vet. Jag är sjukt intresserad av sånt. Men det handlar inte om att jag gillar mord och mördare, utan jag vill förstå. Jag vill fatta varför man gör andra människor illa, så illa att man har ihjäl dem. Men oavsett hur mycket jag har läst hittills om detta har jag ingen/inga förklaringar. Det är väl kanske så att det kan vara flera orsaker. Det kan också hänga ihop med antingen arv eller miljö eller både och. Jag gissar!

Citrus och böckerna Smoke and Mirrors och Enbart kvinnor

Bokbyte från barnamord i vintrigt Brigthon till ministermord i Darwin. Citrus verkar intresserad av Christina Wahldéns bok.

∼ ♦ ∼

Antikintresserad i Gävle 10 feb 2022

Spretigt och svårt i Gävle.

Antikrundan då? Ja den här gången gick den från Gävle. Det var riktigt svårt att göra värderingar och jag fick bara en stjärna på diplomet. Visst var det fina saker, men väldigt spretiga. Mest gillade jag nog den svarta brudklänningen, för jag fick direkt associationer till en bok jag nyligen läst, Brudar i svart. Fåtöljen Åskbollen gillade jag också och så den fantastiska byrån med marmorskiva från Carrara.


Katterna sov mest igår kväll,
men vaknade till för att äta kvällsmat. Sen gick de och la sig på var sitt ställe. Lucifer kröp ner i leopardfilten och låg där och spann medan jag satt vid datorn och skrev mina inlägg. Sötnöten! Citrus hjälpte bara till vid bokbytet som synes ovan.

Lucifer i leopardfilten

Sötnöten Lucifer kröp ner i leopardfilten.

∼ ♦ ∼

Johan firas på 30 årsdagen Trattoria Alessandro

För ett år sen blev han 30 och firades av föräldrar, syskon, mormor och mig hos Alex.

I morse var det minusgrader igen. Biografmaskinisten fick en solig födelsedag. Ja, idag fyller han 31 år, Fästmöns äldste. Firar honom gör vi i morrn när vi är lediga. Fika med hembakat är utlovat. Jag har haft kontakt per sms med födelsedagsbarnet.

Jobbfredagen var lite seg, liksom min dator. Den lät som en tröska först. Vi har fortfarande en sjuk i gruppen och det är spretigt med jobb och ärenden också. Jag försöka skapa en viss ordning och struktur, men är så rädd att jag rör till det i stället. Flera möten på plats är inbokade i nästa vecka. Det ska bli roligt att ses igen, fast där är jag också rädd att jag ska bli smittad av nåt jag inte vill ha.

Anna hade annat att göra på sin lediga dag, till exempel vissa viktiga inköp, så förutom kattpottstömning (Anna fick ta skiten, dock!) bäddade jag och tömde diskmaskinen på ren disk. Det är bra för mig att under en arbetsdag ta små mikropauser för ryggens skull. Att bädda tar dessutom bara två minuter (jag har tagit tid!) och att tömma diskmaskinen några minuter längre. Vidare fanns det ren och torr tvätt att vika och lägga undan. Några minuter av arbetsdagen går till detta, inte mer.

Tandläkaren hörde av sig idag och jag har fått en tid om ungefär en månad. Sånt är aldrig roligt, men jag behöver verkligen gå. Det var bra länge sen…

∼ ♦ ∼

Vågen Withings låda

Vågen Withing visade viktuppgång. 😦

I kväll hade jag hoppats på en delikasse från Korgtassen, men ingen av oss kom till skott att beställa i tid. Det kanske är bra, med tanke på morgonens resultat. Anna var i alla fall iväg och inhandlade skaldjur och bubbel till middag. Det säger jag inte nej till!

Men… Jag har gått upp 400 gram den här veckan, trots att jag har känt mig hungrig jämt. BMI har ökat med en tiondel, men fettprocenten minskat med fyra tiondelar. Muskelmassan har ökat med fem tiondelar. Bentätheten är samma som förra veckan, mängden vatten i kroppen fyra tiondelar högre. Märkligt att fettprocenten minskar och vikt och muskelmassa ökar. Jag har rört på mig otroligt lite. Men vågen känner av och jag får lita på den. Inte ge upp utan ta nya tag. Nästa vecka. För nu är det helg.

∼ ♦ ∼

Och för att späda på det hela… Här en liten bild på eftermiddagens lilla Alla hjärtansfika. Anna köpte hem, från Güntherska, en med beröm godkänd tarte med hallon, pistagenötter och annat gott. (Vi jobbar kors på måndag och ses inte förrän till läggdags, så vi kan inte fira då.)

Alla hjärtansbakelse och kaffe

Vi firade Alla hjärtans i eftermiddags med tarte från Güntherska.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Smoke and Mirrors

Ett inlägg om den andra delen av Brightonmysterierna.


 

Elly Griffiths bok Smoke and MirrorsRaskt har jag hoppat vidare bland Elly Griffiths Brighton-mysterier. Jag fick ju de fem första böckerna i serien av Annas snälla dotter och Boy Wonder i julklapp. Och jag bara älskar dem! Ja, både böckerna och givarna, förstås. Böckerna är spännande och mysiga och jag får träna min engelska; Annas snälla dotter och Boy Wonder är två viktiga personer i mitt liv som jag tyvärr träffar alldeles för sällan. Men jag tänker på dem, Engländarna, när jag läser julklappsböckerna. Tack till er! Nu har jag plöjt den andra delen i serien, Smoke and Mirrors.

Tillbaka i Brighton är det år 1951 och vinter. Två barn försvinner, Annie och Mark. Eftersom det är mycket snö och mycket kallt pågår ett intensivt eftersökningsarbete. Dessvärre hittas barnen döda, mördade i vackra Devil’s Dyke utanför Hove. Runt omkring barnen ligger polkagrisar (Brighton Rocks) och karameller. Polisen Edgar Stephens får hand om fallet och han drar paralleller till sagan om Hans och Greta. Men fler personer faller offer för mördaren. Även denna gång finns Edgars krigarkompis, magikern Max Mephisto, i närheten eftersom fallen tycks ha anknytning till teatervärlden. Så gör även Ruby, hans dotter, en ung kvinna som Edgar är mycket förtjust i.

Det är inte alls svårt att komma in i boken. Jag färdas tillbaka till Brighton, där jag faktiskt upplevde en ruggig vinter en gång på medeltiden när jag bodde där som ung. Den här gången gläds jag åt att få ”se” så mycket mer av stan än i den första delen. Men försvunna och mördade barn är förstås inget att skratta åt. Det är spännande redan från början och en kamp mot tiden.

Den här serien påminner lite om Agatha Christie i det att böckerna är en sorts mysiga pusseldeckare. De är också spännande och otäcka, men det är själva kriminalarbetet som är det viktiga. Karaktärerna är sympatiska, framför allt Edgar, som är en mycket känslig polis. Även den kvinnliga polisen i hans team, Emma, är sympatisk. Märkligt nog är båda väldigt barnkära. Utan att nån av dem har barn själva får de liksom barn ”i sängen” båda två. Dessutom finns ett litet, men viktigt HBTQ-tema i boken. Brighton var redan på 1950-talet ett centrum för HBTQ-personer.

Jag gillar de här böckerna, de två jag hittills har läst, jättemycket, helt enkelt. De går lika snabbt att läsa som deckare på svenska.

Toffelomdömet blir det högsta, surprise, surprise! 

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Brightonmysterie-serien:

  1. The Zig Zag Girl
  2. Smoke and Mirrors (läs om boken i texten ovan!)
  3. The Blood Card
  4. The Vanishing Box
  5. Now you see them
  6. The Midnight Hour

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Onsdag kväll den 9 februari och torsdagen den 10 februari 2022: Frestelser och ledigheter

 



Kära dagbok…

Ostassiett med druvor vin och Smoke and mirrors

Ett litet fusk igår.

Inte helt ensam var jag på onsdagskvällen, men ganska. Maten var smaskig, men jag erkänner att ett rejält sötsug satte in efter nån timme. Jag stod emot. Jag tvättade, läste Antiktidningen, läste min bok på gång och halvglodde på TV.

När Fästmön kom hem fr¨ån jobbet föll vi delvis för frestelsen. Det blev inget sött, men vi gjorde iordning var sin assiett med trekantiga minikex med S:t Agur på samt gröna druvor. Var sitt halvt glas Côte du Rhône blev pricken över i:et. Inte så bra inför vägning i morgon bitti, men å andra sidan det enda ”fusket” jag har gjort den här veckan.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan No worries

Beställaren var inte missnöjd trots dröjsmål. Inte jag heller.

Torsdagen var lite kylig men solig. Inte heller idag gick jag ut, men jag laddar för att börja gå tillbaka till jobbet. Jag planerar att vara på plats varje dag den kommande veckan. Så kanske det inte alltid blir framöver. Just nu känns det väldigt nödvändigt, av flera skäl.

Idag skickade jag iväg mitt förslag på reviderade texter till ett antal intranätsidor till beställaren. Det här jobbet har legat på vänt alltför länge. Ett av problemen var att jag ju inte visste om jag skulle få jobba kvar på min nuvarande avdelning. Den sista november lämnade jag därför över mitt material till en kollega. Sen blev jag sjuk och så kom vinterns storhelger och jag var ledig i tre veckor. Efter helgerna skulle vi ta tag i det hela, men då var det annat som var mer akut. Sen blev min kollega sjuk. Livet, helt enkelt. Nu har beställaren i alla fall fått textmaterialet. De opublicerade sidorna med bilder och lay out samt strukturen på det hela får vi visa vid annat tillfälle. Beställaren var inte missnöjd.

Jag sover

Jag vill ge mig tid att bara vara – eller sova – i födelsedagsveckan. Anna tog bilden.

Nåt februarilov ska jag inte ha, men min nuvarande chef mejlade sin enhet idag och frågade om nån ska vara ledig. Efter en del funderingar och snack med Anna har jag bestämt mig för att ge mig ledigt hela födelsedagsveckan. Kanske för att bara vara – eller sova. Det kan vara så att vi hittar på nåt helgen före min födelsedag eftersom Anna är ledig då. De andra dagarna vill jag bara ge mig själv ledigt – i present. Själva födelsedagen har jag uttryckt önskemål om att besöka en viss restaurang här i Uppsala. Även om mitt omdöme om den har varierat genom åren har den en speciell plats i mitt hjärta – och i min familj. Ledigt en hel vecka var OK med nuvarande chefen som även bokade in ett firande för mig med arbetskamraterna veckan före födelsedagen. Nu gäller bara att min ordinarie chef beviljar min semesteransökan också.

∼ ♦ ∼

Det har varit torsdag hela dan idag och även nu i kväll. För tillfället betyder torsdagar Antikrundan och amatörvärdering från fåtöljen. I afton är jag ensam som tittar, för Anna är iväg och jobbar några timmar.

Jag mumsar en låda med kycklingpasta från oktober förra året som jag tog ur frysen och tinade till middag. Och tvättar, as usual. Gårdagens rena och torra kläder har jag redan tagit hand om.

Matlåda med kycklingpasta från okt 2021

Här i ligger kvällens middag.

∼ ♦ ∼

Jag har väntat, hittills förgäves, en nyutkommen bok för recension. Författare och förlag meddelade att boken är skickad för flera veckor sen – men att PostNord inte har lämnat nån avi till mig. Förlaget gjorde ett nytt försök. Och tänk! Ibland händer det, typ i eftermiddags, att PostNord levererar och plingar på dörren, inte bara lämnar utanför. Det verkar vara lite av ett lotteri numera att snigelpost kommer fram. Anna fick ju jaga ett paket häromdan. Det kom sms om att paketet hade levererats till henne. Det hade det inte utan i stället till en granne. En undrar hur det står till med med läskunnigheten.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 8 februari och onsdagen den 9 februari 2022: Inget knaster, men ondsinta chokladkakor och rullar på ägg

 



Kära dagbok…

Det hände inte mycket på tisdagskvällen. Fästmön höll på med en tvåtimmarsgryta till sig och Gymnasisten. Före och efter köksarbetet dammsög hon och lät Robert* våttorka vissa golv. Till min förvåning blev det riktigt rent. Framför allt hallen är sandig, dammig och hårig från katter och oss människor som bor här. I denna stund knastrar det emellertid inte när en går där, vilket jag uppskattar enormt! Eftersom Anna behövde bevaka grytan och dess innehåll dammsög jag de tre återstående rummen, det vill säga sovrummet, Bokrummet och matsalen. Somliga var helt slut efteråt, som synes.

Lucifer sover i soffan

Helt slut efter dammsugningen.


Anna
hade malt kaffebönor i sin julklappsmaskin och serverade go-kaffe. Därefter såg vi två avsnitt av Offret (The Victim) på SvT Play. Ett avsnitt av denna brittiska rättegångsserie återstår. Tyvärr laggade nätet en hel del, så Anna testade att köra ett avsnitt via mobilen och Airplay. Då laggade det bara en gång.

Blåmärke på foten

Blåmärke på foten efter en ondsint chokladkaka.

Jag hoppade i säng runt 22.30 för att läsa. Även den andra delen i Brightonmysterieserien är jättebra och jag läser snabbt – redan halvvägs i boken. Hade jag inte jobbat skulle jag läsa hela tiden.

När jag hade lagt mig upptäckte jag att den ondsinta chokladkakan som överföll mig från skafferiet i helgen hade orsakat ett rejält blåmärke på vänsterfoten. Ja, jag har väldigt känsliga fötter och jag kände vid överfallet hur ont det gjorde. Tur att inget litet ben i foten gick sönder. När vi ändå är inne på krämpor kan jag också beklaga mig över domningar i fingrarna, framför allt höger ringfingertopp. Det kan vara mycket irriterande och långdraget. När det pågår har jag ingen känsel i fingret. Ja ja, det är väl en nerv som ligger i kläm.

∼ ♦ ∼

Kycklingpannbiff sås potatis och Smoke and Mirrors

Kycklingpannbiff med tillbehör – och så min braiga bok på gång, förstås, Smoke and Mirrors.

Onsdagen bjöd på plusgrader. Det blev väldigt tydligt i morse att vi går mot ljusare tider och det gillar jag. Jag satt vid datorn och jobbade runt 7.20. Kattpottorna var tömda och jag hade försökt få Citrus att äta lite mat utan framgång. För egen del tog jag fram gräddsås samt kycklingpannbiffar, som Anna hade tillagat förra veckan, till kvällens middag.

Jobbmässigt innebar dagen tre möten, varav två längre. Så jag hann inte jobba så värst mycket. Jag fick svar från översättaren att hon levererar nästa vecka. Det är helt OK för mig, för det är inga bråttomtexter.

I kväll jobbar Anna. Jag ska ägna mig åt att tvätta och att kolla in det senaste numret av Antiktidningen efter maten. Kanske lär jag mig nåt nytt eller nåt mer inför amatörvärderingen i morrn kväll på Antikrundan.

Antik och Auktion nr 3 2022

Kanske kan lära mig nåt nytt/mer av denna?

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis behöver jag tolkningshjälp. Förstår nån vad Anna menar med denna installation, en tom toapappersrulle på mitt kokta lunchägg? Notera att jag byter alltid toapappersrulle när jag har tagit det sista pappret. Fattar inget…

Toapappersrulle på kokt ägg i äggkopp

En installation, men vad menas?

∼ ♦ ∼

*Robert = vår robotdammsugare

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Måndag kväll den 7 februari och tisdagen den 8 februari 2022: Fin författarträff med fika innan det blev vinter igen

 



Kära dagbok…

Florence Wetzel med boken Annikas förråd

Florence Wetzel med sin senaste bok, Annikas förråd.

Att träffa människor och göra nya bekantskaper är för det mest nåt jag tycker är roligt. Och så var det igår. Visst är i alla fall jag svältfödd på att umgås med folk, men det är förstås extra roligt om det ”klaffar” mellan mig och dem jag möter. Igår träffade jag författaren Florence WetzelOfvandahls här  i Uppsala.

Jag var en kvart tidig, för jag kom iväg i tid efter jobbet. Tänkte att jag hoppar in på Uppsala Bokhandel som ligger intill. Men när jag passerade konditoriet och tittade in såg jag ett blont huvud i en soffa och insåg att Florence redan var på plats. Jag vände, gick in och visst var det hon!

Det blev en trevlig fika tillsammans där vi var och en berättade glimtar ur våra liv. Jag var förstås nyfiken på varför Florence gillar Sverige så mycket. Hon svarade blixtsnabbt:

– Stieg Larsson!

varpå jag kontrade:

– Men han är ju död…

Naturligtvis finns det flera skäl än så till Florence fäbless för vårt land, men eftersom jag inte bad om tillåtelse att skriva om henne, stannar jag här.

Vi avrundade vårt möte med att gå igenom hennes senaste bok, Annikas förråd: en ondskefull novellsamling. Det är den första bok hon har skrivit på svenska. Jag har läst hennes tidigare böcker också, The Grand man: a Scandinavian thriller och The woman who went overboard: a Scandinavian thriller, båda böckerna kriminalromaner på engelska. Samtliga tre böcker tilltalade mig mycket, men mest av allt gillade jag hennes senaste – som ju inte är nån roman utan en novellsamling. Vän af Ordning vet att jag inte är överförtjust i noveller, men den här boken var riktigt, riktigt bra.


Upplyftad – trots att jag glömde tandpetarna!
(jag är tandpetsfetischist) –  halkade jag tillbaka hemåt medan temperaturen sjönk. Fästmön satt och laddade ner nån app till TV:n när jag kom hem. Hon och Gymnasisten hade varit på marknaden (två gånger igår för Annas del eftersom hon var ledig) samt ätit burgare efter det. Jag möttes av hungriga katter som jag därför utfodrade genast. Valet av måltid, kyckling, föll inte så väl ut. Ibland har de ett helt smörgåsbord med skålar vid sina matplatser.

Lucifer sover i soffan med huvudet på en kudde

Livet som katt hos oss – äta, leka, gå på pottan eller som här, ligga på sofflocket. Lucifer gör det bra!

∼ ♦ ∼

Snöigt utanför fönstret 8 feb 2022

Vinter igen, tyvärr.

I morse blev jag väckt klockan fem av två hungriga katter igen. Biff smakade uppenbarligen bättre än kyckling, men skålarna från igår var trots allt tomma. Jag slumrade en stund till, lät Anna gå upp, göra sig ordning och gå till jobbet innan det var dags för mig att starta dagen. Det hade blivit vinter igen under natten. Temperaturen låg runt nollan och vid åttatiden började det snöa igen.

Jag klev upp på knastrigt hallgolv (nio dar sen jag dammsög) och tömde kattpottorna före dusch och frukost. Halv åtta satt jag och jobbade. En hel del mejl hade inkommit. Utöver det jobbade jag under dan mest med två artiklar som jag vill ha färdiga innan jag går vidare med strukturjobbet jag håller på med eller griper mig an nåt nytt skrivarbete.

Min plan är att gå till jobbet på måndag och jobba på plats. Vi får se hur resten av nästa vecka blir. Det är skönt ibland att jobba hemifrån, men ohållbart i längden eftersom jag inte bor ensam.

∼ ♦ ∼

Anna dammsög vissa rum i lägenheten på eftermiddagen med både vanlig dammsugare och Robert. Hon provade även Roberts golvtorkningsfunktion för första gången. Det knastrar betydligt mindre under Tofflans toffla nu.

Det var min tur att gå till marknaden idag och inte bara till soprummet. Vädret var inte lika bra som igår, fast det blev bättre. Men asså, hur kul är det att halvblind halka runt ensam på en marknad när alla andra är minst två? Jag äter ju inte korvar och jag gillar inte donuts heller. Nä, jag gick till Korgtassen och apoteket och handlade lite som behövdes. Sen slank jag in till Phil. Drinklistan var frestande, men det blev en Krusevic-öl (hur uttalas det, ijenklien?). Öl är alltid trevligt sällskap. Jag passade på att äta kycklingburgare med strips också till middag.


Nu blir det läsning i fåtöljen.
Jag har haft en effektiv dag på jobbet, trots att jag jobbade hemifrån. Två artiklar är klara, bilder till dem likaså. Texterna är sända på översättning. Väntar bara på att Anna ska äta sin gryta tillsammans med Gymnasisten så vi kan dricka hennes egenmalda kaffe. Visst är jag väl värd att få softa nu?  (Fast jag kanske dammsuger de tre rum som Anna inte orkade/hann suga. Jag kan nog inte låta bli, för jag hatar när saker bara blir halvfärdiga.)

∼ ♦ ∼

*Robert = vår robotdammsugare


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Söndag kväll den 6 februari och måndagen den 7 februari 2022: Mättnad, mackintresserade, manfall och marknad

 



Kära dagbok…

Söndagskvällen gick i mättnadens tecken. Pong serverade god och fräsch mat. Det enda jag skulle kunna klaga på är att ölen kändes lite avslagen. Men nu gick jag ju inte dit för att dricka öl utan för att äta.

Hemkommen läste jag med paus för Allt för Sverige samt lite nyheter. Fästmön kom hem från jobbet och tog en kvällsmacka framför TV:n. Lucifer hoppade upp på bänken och blev helt galen när han såg… Karin Tegmark Wisell. Två gånger krafsade han på skärmen så att jag fick rya i. Han verkade helt galen i henne. Men sen fick både Lucifer och Citrus syn på att Anna åt macka och vände uppmärksamheten mot henne/mackan i stället.


Det blev bokbyte igår kväll också. Den ondskefulla novellsamlingen som jag fick för recension
i fredags slukade jag i helgen. Nu fortsätter jag med Brighton-mysterierna. Den andra delen utspelar sig under vintern 1951 och börjar med att två barn försvinner…

Blommor och böckerna Annikas förråd och Smoke and mirrors

Bokbyte från ondskefull novellsamling till försvunna barn i Brighton.

∼ ♦ ∼

BitmojiTofflan har ont i magen

Manfall på jobbet, men inte jag – än så länge.

Måndagsmorgonen var kall, men blev solig. Gissningsvis är det snorhalt ute nu när vattenpölarna har frusit på igen. I min grupp på jobbet är det manfall igen, när den andra av fyra drabbas av covid. I förra veckan var en tredje sjuk, dock inte i covid. Det blir verkligen intressant att se hur återgången till arbetsplatsen blir från och med nästa måndag. Gissningsvis är det väl min (o)tur att insjukna och det vill jag förstås inte. Gymnasisten fick sin tredje vaccindos i eftermiddags och vi har hittills klarat oss alla tre.

Min måndagsförmiddag bestod av tre Zoom-möten. På eftermiddagen kunde jag börja jag mer intensivt med en text som ska vara helt klar inklusive översättning om en månad. Och mellan för- och eftermiddag åt jag linssoppa med bröd och bok till lunch.

Lunch med linsoppa bröd och bok

Linssoppelunch med bröd och bok. (Och en liten ostbit…)

∼ ♦ ∼

Idag och i morrn är det Distingsmarknad på Vaksala torg. Jag har annat för mig efter jobbet denna måndag – en författarträff – men kanske blir det ett marknadsbesök på tisdag. Mer om författarträffen kommer i morrn!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Recension: Annikas förråd: en ondskefull novellsamling

Ett recenserande inlägg om en läskig samling noveller.


 

Florences Wetzels bok Annikas förrådI början av februari landade en rykande färsk bok på min hallmatta. Det var Florence Wetzels bok Annikas förråd: en ondsint novellsamling som hittat hit med brevbäraren. I den blå påsen låg även en hälsning från författaren samt en presentpåse med choklad och pins. Tack till författaren! Meeeen, har jag fått i uppdrag att recensera en bok låter jag mig inte mutas. Jag satte igång att läsa boken med blyertspenna i handen.

Boken innehåller 13 noveller. Samtliga är i alldeles perfekt lagom längd, den sista dock lite för lång, enligt min mening. Dessutom är de alla mycket spännande. Det förvånar mig lite eftersom det är en svår konst att skriva bra noveller. Dessutom är det här författarens första bok på svenska. Författaren är amerikanska och har tidigare enbart skrivit på sitt hemspråk engelska.

Jag är mycket imponerad. Det här är en alldeles lysande samling noveller. Språket är riktigt, riktigt bra och jag gör få språkliga anmärkningar. Författaren har ett fantastiskt flyt i sina berättelser. Meningarna är exemplariskt korta, ett grepp som ökar spänningen. I samtliga noveller bygger författaren direkt upp en ruggig stämning. Att katter är favoritdjur gillar jag, att barn inte är favoritmänniskor likaså. Asså, jag blir inte bara rädd för barn, jag blir rädd för en presskanna!.. I slutet av boken får läsaren veta vad som har inspirerat författaren till varje novell. Mycket intressent och roligt.

Toffelomdömet blir det högsta. Jag tror att jag har börjat gilla noveller – i alla fall om de är så välskrivna som dessa.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer