Kära dagbok…

Florence Wetzel med sin senaste bok, Annikas förråd.

Att träffa människor och göra nya bekantskaper är för det mest nåt jag tycker är roligt. Och så var det igår. Visst är i alla fall jag svältfödd på att umgås med folk, men det är förstås extra roligt om det ”klaffar” mellan mig och dem jag möter. Igår träffade jag författaren Florence Wetzel på Ofvandahls här  i Uppsala.

Jag var en kvart tidig, för jag kom iväg i tid efter jobbet. Tänkte att jag hoppar in på Uppsala Bokhandel som ligger intill. Men när jag passerade konditoriet och tittade in såg jag ett blont huvud i en soffa och insåg att Florence redan var på plats. Jag vände, gick in och visst var det hon!

Det blev en trevlig fika tillsammans där vi var och en berättade glimtar ur våra liv. Jag var förstås nyfiken på varför Florence gillar Sverige så mycket. Hon svarade blixtsnabbt:

– Stieg Larsson!

varpå jag kontrade:

– Men han är ju död…

Naturligtvis finns det flera skäl än så till Florence fäbless för vårt land, men eftersom jag inte bad om tillåtelse att skriva om henne, stannar jag här.

Vi avrundade vårt möte med att gå igenom hennes senaste bok, Annikas förråd: en ondskefull novellsamling. Det är den första bok hon har skrivit på svenska. Jag har läst hennes tidigare böcker också, The Grand man: a Scandinavian thriller och The woman who went overboard: a Scandinavian thriller, båda böckerna kriminalromaner på engelska. Samtliga tre böcker tilltalade mig mycket, men mest av allt gillade jag hennes senaste – som ju inte är nån roman utan en novellsamling. Vän af Ordning vet att jag inte är överförtjust i noveller, men den här boken var riktigt, riktigt bra.

En deckare i Gamla stan…

…en deckare bland annat på ett kryssningsfartyg…

…och en novellsamling.

Upplyftad – trots att jag glömde tandpetarna! (jag är tandpetsfetischist) –  halkade jag tillbaka hemåt medan temperaturen sjönk. Fästmön satt och laddade ner nån app till TV:n när jag kom hem. Hon och Gymnasisten hade varit på marknaden (två gånger igår för Annas del eftersom hon var ledig) samt ätit burgare efter det. Jag möttes av hungriga katter som jag därför utfodrade genast. Valet av måltid, kyckling, föll inte så väl ut. Ibland har de ett helt smörgåsbord med skålar vid sina matplatser.

Livet som katt hos oss – äta, leka, gå på pottan eller som här, ligga på sofflocket. Lucifer gör det bra!

∼ ♦ ∼

Vinter igen, tyvärr.

I morse blev jag väckt klockan fem av två hungriga katter igen. Biff smakade uppenbarligen bättre än kyckling, men skålarna från igår var trots allt tomma. Jag slumrade en stund till, lät Anna gå upp, göra sig ordning och gå till jobbet innan det var dags för mig att starta dagen. Det hade blivit vinter igen under natten. Temperaturen låg runt nollan och vid åttatiden började det snöa igen.

Jag klev upp på knastrigt hallgolv (nio dar sen jag dammsög) och tömde kattpottorna före dusch och frukost. Halv åtta satt jag och jobbade. En hel del mejl hade inkommit. Utöver det jobbade jag under dan mest med två artiklar som jag vill ha färdiga innan jag går vidare med strukturjobbet jag håller på med eller griper mig an nåt nytt skrivarbete.

Min plan är att gå till jobbet på måndag och jobba på plats. Vi får se hur resten av nästa vecka blir. Det är skönt ibland att jobba hemifrån, men ohållbart i längden eftersom jag inte bor ensam.

∼ ♦ ∼

Anna dammsög vissa rum i lägenheten på eftermiddagen med både vanlig dammsugare och Robert. Hon provade även Roberts golvtorkningsfunktion för första gången. Det knastrar betydligt mindre under Tofflans toffla nu.

Det var min tur att gå till marknaden idag och inte bara till soprummet. Vädret var inte lika bra som igår, fast det blev bättre. Men asså, hur kul är det att halvblind halka runt ensam på en marknad när alla andra är minst två? Jag äter ju inte korvar och jag gillar inte donuts heller. Nä, jag gick till Korgtassen och apoteket och handlade lite som behövdes. Sen slank jag in till Phil. Drinklistan var frestande, men det blev en Krusevic-öl (hur uttalas det, ijenklien?). Öl är alltid trevligt sällskap. Jag passade på att äta kycklingburgare med strips också till middag.

Halkigt och halvblint i skymningen på Distingsmarknad.

Phil’s drinklista var lockande…

…men det fick bli en Krusevic….

…och kycklingburgare till den.

Nu blir det läsning i fåtöljen. Jag har haft en effektiv dag på jobbet, trots att jag jobbade hemifrån. Två artiklar är klara, bilder till dem likaså. Texterna är sända på översättning. Väntar bara på att Anna ska äta sin gryta tillsammans med Gymnasisten så vi kan dricka hennes egenmalda kaffe. Visst är jag väl värd att få softa nu?  (Fast jag kanske dammsuger de tre rum som Anna inte orkade/hann suga. Jag kan nog inte låta bli, för jag hatar när saker bara blir halvfärdiga.)

∼ ♦ ∼

*Robert = vår robotdammsugare

Livet är kort.