Lördag kväll den 5 februari och söndagen den 6 februari 2022: Lördags- och söndagsgodis

 



Kära dagbok…

Lördag och jag hade ansvar för maten, tyckte jag. Men nej, jag bet inte i det sura äpplet och serverade mina sambor, jag gick och köpte indiskt från Indian Kitchen. Medan jag väntade på maten hällde jag i mig en Mariestad. Gott! För tre personer slutade notan på 600 spänn. Då sparade Fästmön halva sin portion till matlådan som hon tog med sig till jobbet idag. Jag åt Chicken Vindaloo. Det var 100 år sen, så jag hade hunnit bli sugen på rätten igen. Anna och jag delade ett vitlöksnaan, Gymnasisten åt ett helt och han och jag åt även pappadam till.

 

Kaffe chokladhjärta och boken Annikas förråd

Kvällskaffe igår.

Kvällskaffet intogs i Salen. Jag hade bryggt lite i mitt tycke för klent kardemummakaffe, men Anna sa inget. Bjöd mig i stället på två nougathjärtan, choklad som jag gav henne i julklapp. Vi hade faktiskt var sin chokladask kvar sen jul också, men jag blev vaaansinnigt sugen och öppnade min medan jag skrev det här. Skafferiet är nämligen väldigt fullt och vi ska ge bort kakburkar. Igår tappade jag en chokladkaka på vänsterfoten så det blev ett blåmärke. Då är det lika bra att jag vräker i mig min chokladask så blir det mer utrymme för konserver, kaffe och andra nyttigheter. Sen åt jag faktiskt ingen mer choklad igår än de två små nougathjärtana. Och i morrn är det måndag och då ska vi späkas igen.


Mina sambor skulle förstås glo på schlagereländet.
Jag satt väl i fåtöljen och genomled större delen av det. Asså, programledare som inte är programledare egentligen utan bara får uppdraget för att de…är artister? snygga? unga? Och artisterna som tävlade sen… De var ju antingen barnbarn eller mor-/farföräldrar. Trist, men det var riktigt dåligt igår.

Jag försökte läsa i stället och jag måste säga att jag är imponerad av författaren bakom boken jag läser just nu. Florence Wetzel är nämligen amerikansk författare och det här är den första boken hon skriver på svenska. I morrn ska vi träffas och det ska verkligen bli spännande!

Sen satt jag också i fåtöljen för vi skulle inta var sin ostassiett och vin till den. Vi kollade en ny brittisk serie, Showtrial. Den består av fem delar och kändes rätt OK att avsluta lördagskvällen med.

Ostassiett och Raccolto

En rejäl ostassiett med ostar, kex och druvor. I glaset är det Raccolto.

∼ ♦ ∼

Boken Annikas förråd och kaffe på sängen

Söndagsmorgon.

Det blev en spännande start på söndagen. Vi sov väl inte så där jättelänge. Läsning och kaffe på sängen blev det innan uppstigning. Anna fixade frukost medan jag tömde kattpottor och åkte ner med ett mindre sopberg till soprummet. Efter duschen ringde jag Annas snälla mamma för att kolla läget och höra om hon behövde få nåt hemhandlat, Sen åkte jag till ICA Gnista och handlade. Den notan slutade på runt 600 spänn och då fick jag med mig fyra kassar med mat och hygien samt en stor låda kattmat.

Anna hann inte bädda innan hon gick till jobbet, så det gjorde jag när jag kom hem. Hon har lovat att tömma golvbrunnen i badrummet i morrn och dammsuga i veckan. Det vore så himla skönt för mig att slippa suga för en gångs skull. Men jag torkade av lite badrummet, för vi behövde ändå byta tvål och handdukar. Resten av eftermiddagen tillbringade jag med lokalblaskans sudoku (svårt som var lätt idag) och Annikas förråd-boken.

∼ ♦ ∼

Gymnasisten och jag halkade iväg till Pong och åt asiatiskt till middag. Det var flera år sen vi var där sist. Som vanligt åt jag liiite för mycket. Men gott var det, tyckte vi båda två. Som avrundning blev det mjukglass. Kaffepå maten tog jag hemma.


Nu blir det läsning och lite TV på i bakgrunden,
kanske Allt för Sverige. Jag missade ju förra veckans avsnitt, men inte behöver en följa det så slaviskt. Eller också kanske jag kollar på SvT Play.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Media, Musik, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Senare delen av fredagen den 4 februari och lördagen den 5 februari 2022: Orkar, orkar inte

 



Kära dagbok…

Vilken härlig senare del av fredagen det blev! Strax efter avslutad arbetsdag och just innan jag skulle gå plingade brevbäraren på med ett blått paket. Paketet innehöll en bok för recension från författaren Florence Wetzel tillsammans med en liten hälsning och en presentpåse med smaskigt innehåll. Tusen tack! 


Så traskade jag iväg med paraply i regnet upp till Churchill Arms
för att träffa M. Det var ungefär en månad sen. Vi intog samma bord och platser som alltid, inledde med samma bira som sist och sen babblade vi på (mest jag) som alla de andra gångerna. Men vi förändrade oss lite: jag ville ha nötter till första ölen. Dessutom drack vi en öl mer än vi brukar göra. Trots att vi åt mellan ölglasen vaknade jag med en lätt huvudvärk i morse.

 

Fästmön jobbade till klockan 20 igår och tog sig en GT när hon kom hem. Ibland önskar jag att jag också kunde tillåta mig nåt go-dricka när jag är ensam. Det händer ytterst sällan. Så tråkig är jag.

∼ ♦ ∼

I morse hade klockan passerat åtta innan jag vaknade. Jag läste de cirka 75 sista sidorna i den första av de fem Brighton mysterie-delarna som jag fick av Annas snälla dotter och Boy Wonder. Egentligen ville jag kasta mig över del två genast, men eftersom jag fick ju en spännande novellsamling för recension igår. Dessutom ska träffa dess författare på måndag efter jobbet. Valet blev därför novellsamlingen. Men sen blir det åter till Elly Griffiths och Brightonmysterierna.

The Zig Zag girl och kaffe på sängen

Bokbyte i morse från mysterier i Brighton till ondskefulla noveller i Sverige.


Efter dusch och frukost tog jag Dramaten formerly known as Roland
och gick delvis i solen till Kvarnen. På Korgtassen köpte jag lite gott till kvällen och lite annat som behövs. Från Systembolaget följde fyra flaskor rött med hem, Montebruna Barbera d’Asti, Johanna Lännabruk, Ecoltura Appassimento och Masi Campofiorin. Montebruna Barbera d’Asti ingick i ett tillfälligt sortiment och kostade lite mer. Den vill jag spara ett tag. I kväll blir det nog förresten inget av de nya vinerna utan en flaska Raccolto.


Jag har tömt såväl kattpottor som diskmaskin,
men se städa tänker jag icke göra den här helgen. Det är inte bara jag som bor här, men jag är så jävla less på det tröstlösa arbetet med att damma, dammsuga och torka golv. Det är vidrigt skitigt här hemma och jag ser det som att jag tränar mig i att låta bli skiten. I morrn är det inte säkert att jag känner likadant, för jag – och flera – vet att jag har svårt att stå ut när det är så här skitigt. Kanske kommer jag över det när jag åker och handlar och kånkar en massa kassar och lådor, vem vet…

Katten Lucifer klättrar på sandkartonger

Lucifer kanske orkar kånka lådor i morrn.


Det enda jag ska kånka hem mer idag är mat från Indian Kitchen
. Jag har bett Gymnasisten följa med och hämta maten. Det är tveksamt om han orkar röra på sig. Tur att Tofflan, 40 år äldre, orkar. Månntro mor och son orkar se schlagereländet på TV i afton. Jag drar mig nog tillbaka med en god bok. Det går att äta goda ostar och dricka Raccolto till litteratur också.

∼ ♦ ∼

En jobbansökan fick jag iväg idag. Jag kan bara hoppas att den ger önskat resultat.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

The Zig Zag Girl

Ett inlägg om den första delen i The Brighton Mystery-serien.



Elly Griffiths bok The Zig Zag Girlmin inköpslista står ofta nån bok av Elly Griffiths. Jag älskar hennes Ruth Galloway-serie, till exempel. Men sen upptäckte jag en serie som inte har översatts till svenska, The Brighton mystery series, även kallad The Stephens and Mephisto series. Som läskunniga kan förstå utspelar sig händelserna i böckerna i Brighton, med start 1950 och framåt. Jag blev sååå glad när jag fick de fem första böckerna i serien i julklapp av Annas snälla dotter och Boy Wonder. Tyvärr kunde de inte komma hit till jul, men i januari dök de upp och hade med sig min klapp. Tack raringar! Jag har just slagit ihop pärmarna till del ett, The Zig Zag girl.


Brighton 1950 och efterkrigstid.
Polisen Edgar Stephens får ett fall med en itusågad kvinna på sitt bord (rent fysiskt, nästan). I utredningen tar han hjälp av sin gamla krigarkompis Max Mephisto som var den som uppfann Zig Zag-lådan. Det är alltså en låda som trollkarlar använder för att såga itu damer – fejk, förstås. Max är inte så jättesugen på att ”hjälpa till”, men när han inser att offret är en tidigare assistent ändrar han sig. Sen inträffar ytterligare ett mord. Den här gången känner både Edgar och Max offret. Plötsligt inser de att de kan vara nästa offer – eller att en av dem är mördaren. Den specialgrupp de tillhörde under kriget börjar nämligen minimeras.

Det här är både läskigt och lättläst. Redan från start får jag bra flyt i läsningen. Karaktärerna är nästan lika speciella som Ruth Galloway, vilket jag gillar. Författaren ger dem via sitt sätt att skriva en humor som jag uppskattar mycket. Jag gillar också att hon släpper information lite pö om pö om personerna och deras bakgrund. Jag börjar förstås gissa vem som är mördaren. Delvis gissar jag rätt, men inte helt. Och det ger pluspoäng till författaren!

Ett annat plus i boken är att jag får följa med till Great Yarmouth där min pappas farmor Mabel föddes. Men jag hade förstås gärna sett mer av Brighton i boken. Miljöskildringarna är ganska knapphändiga i mitt tycke. Även om jag gjorde mitt första besök där 1976 såg det förstås annorlunda ut 1950, men ändå. Jag vill ju veta! Men jag är lugn. Jag har ytterligare fyra delar att gräva ner mig i. Härligt.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i x-serien:

  1. The Zig Zag Girl
  2. Smoke and Mirrors
  3. The Blood Card
  4. The Vanishing Box
  5. Now you see them
  6. The Midnight Hour

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Torsdag kväll den 3 februari och fredagen den 4 februari 2022: Droppar

 



Kära dagbok…

Torsdagspasta med kycklingfärssås

Äntligen kunde jag äta en rejäl portion onsdagspasta igår på torsdagen.

Igår kväll kunde jag äntligen äta upp den goda kycklingfärssåsen med spaghetti som Fästmön hade lagat på onsdagskvällen. Jag behövde ordentlig mat, varm mat och nyttiga grönsaker. En försvarlig mängd pasta, sås och grönt försvann in i mitt gap, ner i magen. Fast en liten tanke hade jag nog på att det var vägning i morse… Anna prickade ner en vit t-shirt med röd sås (hon och Gymnasisten åt kyckling i paprika- och tomatsås), men jag lyckades med mina magiska händer få bort varenda fläck.

Resten av kvällen var min huvudsysselsättning att amatörvärdera antikviteteter via Duo-appen. Jag hängde helt enkelt med Antikrundan till Håbo – eller Bålsta, Håbo är ju ett samlingsnamn för Bålsta med flera småbyar runt omkring. Många fina grejor den här gången också, bland annat porfyrljusstakar, smycken och konst. Två stjärnor fick jag på diplomet samt omdömet antikkunnig.

Antikkunnig i Håbo 3 feb 2022

Antikkunnig i Håbo, minsann.


Så läste jag en del, förstås.
Ungefär 75 sidor återstår nu i min bok på gång, den första delen i Elly Griffiths Brighton-mysterier. Jag gläds åt att se de fyra nästkommande delarna stå uppradade på mammas, ursprungligen farmors, lilla rokokobyrå i sovrummet. Den sjätte och senaste delen finns att köpa på till exempel English Bookshop, så jag kanske gör en nätbeställning och går och hämtar den där senare i vår. Just nu har jag gott om olästa böcker som jag ser fram emot att läsa. Dessutom gjorde jag ju en förbokning av böcker på bokrean igår hos Bokus.

∼ ♦ ∼

Citrus i min fotpall

Gumman i lådan, fröken Citrus Katt, är väldigt kvick ibland.

I morse väcktes jag av Citrus gnisslande klor på sovrumsdörren. Jag masade mig upp för att servera katterna frukost, varpå fröken Katt snabbt sprang in i sovrummet. Väsande försökte jag få ut henne utan att väcka Anna som hade sovmorgon och inte började jobba förrän klockan 16. Det gick så där. Katten flög emellertid ut ganska snart och Anna vaknade, men var bara upp en sväng och vände.

Det droppade från taken idag. De senaste dagarnas vinterkyla, ner mot en åtta, tio minusgrader, har nu blivit ett par, tre grader plus. Vädret, asså… Idag störde det mig att det regnade på eftermiddagen dessutom eftersom jag skulle träffa M. Det är alltid lika roligt att ses och massor har vi att prata om. Jag är så glad att vi har tagit upp kontakten igen, så där en +20 år sen sist.

Men först jobbade jag, givetvis. Med bara ett möte på dagens agenda och mycket plustid i tidrapporten kunde jag flexa ut klockan 15 för att ta helg. Underbart!

∼ ♦ ∼

Info om vågen Withings

Vågen har talat och även om minskningen är liten är jag nöjd med resultatet.

Vägningen? Rätt siffror visar en nedåtgående trend, det vill säga en minskning. Det droppar här också med andra ord, om än ganska långsamt.

Viktminskningen var bara 400 gram, men ändå. Nu kan jag säga att det återstår cirka 16 kilo till målet. Kroppsfettet hade minskat med två tiondelar, medan muskelmassan hade ökat en tiondel – trots att jag rör väldigt lite på mig. Bentätheten var samma som förra veckan. Mängden vatten i kroppen var ett par tiondelar mer, men BMI hade minskat en tiondel.

Även denna fredag är jag nöjd med resultatet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdag kväll den 2 februari och torsdagen den 3 februari 2022: Varningsklockan har klämtat

 



Kära dagbok…

Spaghetti med kycklingfärssås

Middagen jag inte kunde äta så mycket av igår.

Plötsligt när jag satt här framför datorn igår efter jobbet blev jag fruktansvärt yr. Jag hade avslutat arbetsdagen och ställt undan jobbdatorn. Tryckte i mig en banan för att få lite energi. Sen skulle jag förbereda lite pappersformalia till kvällens styrelsemöte när jag blev fullkomligt överrumplad. Jag gick och satte mig i fåtöljen, men allting bara snurrade. Det blev till att lägga sig helt raklång på sängen av och till innan middag och möte. Fästmön lagade spaghetti och kycklingfärssås åt mig, vanlig köttfärssås och sig själv och Gymnasisten. Tyvärr kunde jag inte få i mig den lilla portion jag tog till mig, för yrseln gjorde mig illamående. Men det blev både pasta och sås över, så i kväll, om jag mår bra får jag ett skrovmål. Gymnasisten åt två groteska portioner, ungefär som minst fyra vanliga, och vi hamnade i en mindre diskussion om en hemgjord pizza jag gjorde en gång. En pizza som ett av Annas barn kallade grotesk. Men det var definitivt inte nåt ägg på pizzan, det lät bara vidrigt.

Annas snälla mamma ringde efter middagen och tackade för i söndags. Hon är så himla gullig! Vi pratade inte så länge eftersom jag skulle iväg på möte och försökte återfå balansen i kroppen.

Jag var fortfarande yr när jag tog mig till mötet, men det släppte tack och lov. Antagligen hade jag både ätit och sovit för lite – och jobbat för mycket. Jag var hemma igen före 20.30 och kunde då sätta mig och skriva protokoll. Jag mejlade ut utkastet, fick in synpunkter från samtliga (vi är effektiva!) och skickade slutversionen till ordföranden för utskrift och underskrift. Även jag ska skriva under i min roll som styrelsens sekreterare, tillika vice ordförande. Protokollet levererades genom brevinkastet i morse, signerat av ordföranden. Jag har också skrivit under och lämnat tillbaka, genom brevinkastet. Här går det undan, som sagt…

Anna hade haft en katt på filt i knäet och lyckats klippa bort delar av ett par tjorvor hos Citrus. Men katten är inte dum – så snart hon hör ordet sax eller ser en sax försvinner hon som en avlöning.

Citrus på filt i Annas knä

Den lilla kissan a k a Citrus i Annas knä.

∼ ♦ ∼

Lucifer vid matskålarna

Matskålstömning efter att ha väckt mig.

I morse väcktes jag av Lucifer klockan fem. Jag klev upp och gick ut i köket för att hälla upp mat åt katterna, men så hittade han en skål med mat kvar och började äta den. Jädra katt! Nåja, jag hällde upp mat i en annan skål och gick sen och la mig. Hör och häpna lyckades jag somna om och sova tills klockan var 6.15.

Jag kände av yrseln även idag litegrann. Det blev en varningsklocka och jag tog upp ”häslofrågor” med min nuvarande chef vid vårt avstämningsmöte på eftermiddagen. Jag tycker att min jobbsituation påverkar mitt mående både psykiskt och fysiskt. Risken för sjukskrivning är överhängande. Men h*n är medveten om detta och vill precis som jag få till en långsiktig lösning.

Ja den här dagen var en mötesdag och jag hann nästan inte jobba operativt alls, trots att ett möte blev inställt.

Lunch hann jag med på 20 minuter. Det blev en liten lunchlåda från lördagens pulled turkey samt gårdagens salladsrester. Och till det min bok på gång.

Lunchportion pulled turkey m grönsaker och boken The Zig Zag girl

Dagens lunch.


Morgondagen ser bättre ut,
bara ett enda möte. Och så har jag bestämt att sluta klockan 15, för en kvart senare ska jag träffa MChurchill Arms. Anna jobbar fredag kväll och i helgen, men jag är ledig, tack och lov. Den här helgen tänker jag inte stressa runt som en galning utan försöka varva ner så att varningsklockan klämtar mattare. Dessutom ska jag skriva ihop en jobbansökan och uppdatera mitt CV.

∼ ♦ ∼

Igår blev det bestämt om ett nytt försök med författarträff. Det blir på måndag efter jobbet på Ofvandahls, men boken kommer med snigelposten. I ärlighetens namn tror jag träffen sker före bokleveransen. PostNord har inte visat sig här på en vecka, tror jag…

Jag har också, lite till tröst och uppmuntran för Anna och mig, förbokat några böcker hos Bokus på årets bokrea. Inte vet jag om Anna blev så glad, men jag var tvungen att avslöja beställningen så att hon inte själv köper vissa böcker. De här böckerna har jag bokat till mig själv:

∼ ♦ ∼

För övrigt både gläds och oroas jag av att de flesta restriktioner tas bort den 9 februari, det vill säga på onsdag nästa vecka. Datumet är illavarslande, det är min morfars dödsdag. Samtidigt känns det som om många inte blir väldigt sjuka i covid nu så det är väl bara dags att försöka börja leva som vanligt igen.

∼ ♦ ∼

I kväll är det Antikrundanhurra! Då är det Stör ej kl 20 – 21 som gäller.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

Tisdag kväll den 1 februari och onsdagen den 2 februari 2022: Som man bäddar får man ligga

 


Kroppen kommer inte till ro

Eldslågor bakom stängda ögonlock

Jag undrar var i helvete det brinner

Kliar i höger armhåla och på vänster fotknöl

Värst är kramperna, sendragen i nån stortå

Jag fryser under duntäcket,

sen blir jag varm

Hjärtat slår så jag tror att det ska sprängas

Svårt att andas

Ska jag tända lampan och läsa en stund till?

Eller har det hänt nåt på Instagram?

Är det nån som har gillat mig, förlåt, jag menar mina bilder?

Lämnat ett avtryck på bloggen?

Bryr sig nån?

Tycker nån ens om mig överhuvudtaget?

Är det ingen som vill prata med mig?

Lyssna! Hör mina andetag! Jag lever! Jag är här. Bredvid. Intill.

Klarar jag verkligen av det jag ska göra under morgondagen?

Blåljus och sirener

i själen

∼ ♦ ∼


Kära dagbok…

Vilken överraskning, va?! Jag började det här inlägget med en dikt. Tja allt kan inte jämt och samt vara som det alltid har varit. Dikten ”tänkte” jag i natt när jag hade lite svårt att somna. Sen när jag hade tänkt den färdigt somnade jag och sov ganska bra. Kanske ska jag fortsätta med detta, att tänka dikter innan jag ska somna.

Have a purrfect birthday

En perfekt födelsedag tillsammans med katterna?

Jag hade en skön kväll igår. Tiden fördelade jag mellan min bok på gång och två vänner. Den ena ringde mig, den andra ringde jag. Ibland vill en snacka lite och då är det tur att jag har vänner som är intresserade av det. Båda mådde bra, en var ensam och en vill fira min kommande födelsedag med mig.

Både glad och rörd blev jag, för jag ser bara födelsedagen som ett problem just nu. Det går inte att planera nåt och jag vet inte vad jag vill göra heller. Det är ju inte precis så att tjocka släkten står utanför ytterdörren med blommor, presenter, sång och kramar. Kanske är den perfekta födelsedagen en dag jag tillbringar med katterna. Kanske är födelsedagen en dag som jag helst skulle vilja hoppa över.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan obegripligheter vid datorn

Möten och möten och möten…

I morse när jag vaknade var det visst ännu kallare än igår. Egentligen vill jag gå till jobbet, men tanken på kylan och halkan avskräcker mig just nu. Det är liksom uppför dit och nerför hem och väldigt halt, insåg jag igår. Det kanske får bli så att jag jobbar hemifrån till och med den 11 februari som det är bestämt sen tidigare.

Tre möten hade jag på arbetstid idag, ett möte är jag på nu i kväll. Avstämningsmötet med min nuvarande chef klämdes in på nytt i morgon, precis före ett annat möte. Men vi ska båda två till det mötet så det lär funka.

Selfie i stekarkeps

När jag lagar mat kan jag se ut så här.

Jag tömde kattpottorna före dusch och frukost. Katterna skrek och fick mat. Den stora ”bäbisen” hade färdigbredda mackor i kylen, jag behövde bara väcka inför dagens lektion. Diskmaskinen var full, så den startade jag efter frukost och tömde på lunchen. Detta är en typisk fördel med att jobba hemifrån, för jag skulle ju aldrig starta diskmaskinen och gå hemifrån för att jobba åtta timmar. Men det här hemmet… Det skulle behöva en rejäl storstädning på flera sätt än ett. Och jag mäktar inte med det. Jag skulle kunna tänka mig att köpa den tjänsten nån gång ibland. Min pappas familj hade hembiträde när han var barn och växte upp i Finland. Det är inte så jag vill ha det, med nåt tjänstehjon. Samtidigt är jag less på allt oavlönat och tröstlöst arbete i hemmet/hushållet med städning, tvätt, bäddning, sophantering, handling med mera. Och jo då, även jag lagar mat, senast i lördags åt oss båda. I söndags bjöd jag mig själv och några till på middag på lokal, men i måndags lagade jag mat åt mig själv. Igår åt jag köpepaj och sallad till middag. Men så gick jag och la mig hungrig också. Som man bäddar får man ligga. I kväll gör Fästmön spaghetti med två såser, en på kycklingfärssås till mig. Det ska bli gott med rejäl mat. Bara jag inte somnar på mötet.

Och jag fick i alla fall se solen utanför mitt fönster idag.

Solig februaridag utanför bokrumsfönstret

Solen idag utanför mitt fönster.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Måndag kväll den 31 januari och tisdagen den 1 februari 2022: Vad ska en annars göra?

 



Kära dagbok…

Inte vet jag hur många maskiner tvätt jag körde igår kväll, men många var det. Vad ska en annars göra om inte nåt vettigt här hemma? Det finns liksom inget att göra om kvällarna just nu mer än att läsa, se på TV, tvätta eller städa. Eller moffa i sig nåt onyttigt. Det senare försöker jag låta bli under vardagarna. Resultatet visar sig, om än långsamt. Nu återstår 17 kilo till min målvikt. Fortsätter jag så här bör jag var där till sommaren. Om jag lever så länge.

∼ ♦ ∼

Vintern återvände i helgen. Sånt gör också att en drar sig för att gå ut efter jobbet om en inte har nåt direkt ärende. Så, som sagt, jag tvättade och hade TV:n på i bakgrunden medan jag läste som en galning. Nu har det faktiskt blivit bokbyte igen, från en för mig ny brittisk favoritförfattare till en av mina gamla favoritförfattare. Jag kunde inte låta bli att fullkomligt kasta mig från Bekännelsen över till The Zig Zag Girl som är första delen i The Brighton Mysteries av Elly Griffiths. Jag fick ju de fem första delarna i serien av Annas snälla dotter och Boy Wonder i julklapp, personligen levererad i söndags. Jag kan avslöja att jag redan är en bra bit in. Läsflytet på engelska är hyfsat och det blir förstås bättre ju mer jag läser. Sen är det bra gradstorlek på bokstäverna för mina slitna ögon. Men bäst av allt: jag har fyra olästa delar kvar…

Böckerna Bekännelsen och The Zig Zag Girl

Bokbyte från en bok av en för mig ny brittisk favoritförfattare till en bok av en av mina gamla brittiska favoritförfattare.


Innan jag kröp till kojs
åkte jag och hämtade hem Fästmön från jobbet. Hon hade fått jobba över, vilket inte är ovanligt när en jobbar med människor och är ansvarstagande och lojal. I gengäld fick hon sluta tidigare idag. Temperaturen hade krupit ner rejält, så jag tror att hon uppskattade att få åka hem i en varm bil. Hon började dessutom klockan sju i morse och skulle upp tidigt.

∼ ♦ ∼

Frukost med boken The Zig Zag Girl

En boktoks frukost.

För egen del satt jag inte vid jobbdatorn förrän halv åtta denna första dag i februari. Men jag tog det lite lugnt så här den första morgonen i februari. Jag vet ju att det ofta blir stresspåslag under arbetsdagen. Det var sju grader kallt och Anna tog sin thermokjol över jeansen innan hon gick iväg. Så ovanligt med ett kjoltyg hemma hos oss! Själv tömde jag kattpottorna, duschade och frukosterade innan jag började jobba. Frukosten bestod som vanligt av fil med bär och flingor samt svart kaffe och min bok på gång till – en boktoks frukost. En utmärkt start på den här tisdagen, så det blir en bild på det och inte på nån termometer som visar hiskeliga minusgrader eller att det snöar.

 

Idag hade jag bara två möten, varav jag blev kallad till ett så sent som igår. Det var ett avstämningsmöte med min nuvarande enhetschef, ett möte som blev ett telefonsamtal och sen avbrutet för att mötas nån gång senare. Men innan dess jobbade jag på med det jag hade på mitt bord och så passade jag på att ta ut en friskvårdshalvtimme. Det blev en kylig och halkig promenad under vilken jag passade på att köpa kardemummakaffe på Tehörnan och middag på Café Linné. Den senare var dock mera en lunchlåda med Västerbottenpaj och maaassor av sallad. Jag tittade också in på The English Bookshop, men som vanligt står ju folk i vägen och bara pratar där så jag gick ut ganska snabbt igen.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag ensam hemma igen, vilket inte stör mig alls. Anna och Gymnasisten gick först och käkade och sen på bio med Annas snälla dotter och Boy Wonder. Ingen frågade om jag ville följa med, så det är väl en familjegrej. Dessutom känner de mig så pass väl att de vet att jag inte vill se Spiderman. I vart fall var det gott att träffa Engländarna i söndags. Tyvärr far de vidare norrut i morrn och i helgen flyger de hem igen. Gissningsvis ses vi senare i vår.

∼ ♦ ∼

Nu blir det fåtöljen och läsning. In English, of course.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Bekännelsen

Ett inlägg om en ny författarbekantskaps bok.



Jessie Burtons bok BekännelsenJag gillar verkligen när för mig nya författarbekantskaper
blir riktiga lyckträffar! I september förra året köpte jag Jessie Burtons bok Bekännelsen, antagligen för att den handlar om kvinnors vänskap eller kärlek. Boken blev stående i TBR*-hyllan ända till slutet av januari i år. Eftersom jag bytte till den här boken från en annan bok om kvinnlig vänskap gillade jag uppenbarligen det spåret. Nu är boken utläst.

Händelserna i boken utspelar sig dels i början av 1980, dels 2017, men under båda tidsepokerna mest i London. Elise Morceau träffar författaren Constance Holden av en slump. Constance, eller Connie, som hon kallas, är riktigt karismatisk. Elise följer med henne till USA för att Connies bok ska filmatiseras. År 2017, en berättelse som går parallellt, letar Rose Simmons efter sin mamma som försvann spårlöst när Rose var bebis. Rose har vuxit upp med sin pappa. Pappan har varit väldigt förtegen om mamman. Men så lämnar han två böcker till Rose, de två böcker som Constance Holden skrev, hon som var den sista personen som såg Roses mamma. Rose bestämmer sig för att leta efter Connie för att få veta vad som hände med sin mamma.

Det här är nästan som en kriminalroman – och ändå inte. Det är också nästan som en bok med HBTQ-tema – och ändå inte riktigt heller. Som läsare kan en förstå hur svårt det måste ha varit att växa upp utan en mamma – och dessutom inte veta om mamman lever eller är död. Det är spännande att följa Rose – och Elise – i hälarna. Jag får information genom händelserna som skildras både i dåtid och nutid tills de flyter ihop till en enda berättelse. Det är ett föga ovanligt grepp med två parallella berättelser från olika epoker. I det här fallet lyckas författaren briljant. Pocketutgåvans cirka 450 sidor läser jag snabbt, för jag vill nästan lika gärna som Rose veta vad som har hänt.

Personerna i berättelsen får lätt mina sympatier eller antipatier. Givetvis är jag helt på Roses sida. Karaktärerna är trovärdiga och bär berättelsen. Miljöerna skildras inte jättedetaljerat. Där hade jag möjligen önskat lite mer av London. Bekännelsen är författarens tredje roman och en väldigt annorlunda bok. Jag ska givetvis leta upp de första två.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

*TBR-hylla = hylla med böcker To Be Read

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Mitt bokår 2022: Januari och nytt år, nya möjligheter och nya böcker, förstås

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om under den första månaden 2022.



Januari och nytt år. 
Det var som om jag fick nytändning vad gäller litteraturen. Eller också berodde det på att jag var ledig under årets nio första dar. Då hade jag tid att försvinna in i fiktionen. Mycket annat att göra på fritiden stod inte till buds. En vill ju inte städa och sånt tråkigt hela tiden. Fina och bra böcker fick jag i julklapp förra året. Nya böcker och såväl nya som gamla bekanta författarbekantskaper präglade det nya årets första månad.


Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Januari månads böcker 2022:

Jonas Moströms bok Den omänskligeElly Griffiths bok Nattfalkarna

Elin Cullheds bok EuforiNinni Schulmans bok Dagen är kommen

Sirpa Kähkönens bok Brudar i svartGytha Lodges bok Det som är dolt

Kjell Erikssons bok Ett dödligt tillståndLisa Hågensens bok Virvelvind

Christina Wahldéns bok CyklonvarningSirpa Kähkönens bok Järnnätter

 

Påbörjad i januari:

Jessie Burtons bok Bekännelsen


Den första boken jag läste ut på det nya året
var en spänningsroman (Den omänsklige). Därefter läste jag ytterligare sex stycken spänningsromaner/kriminalromaner/deckare (Nattfalkarna, Dagen är kommen, Det som är dolt, Ett dödligt tillstånd, Virvelvind, Cyklonvarning). Jag läste tre romaner (Eufori: en roman om Sylvia Plath, Brudar i svart, Järnnätter).

Av de böcker jag läste i januari är sex (Den omänsklige, Eufori: en roman om Sylvia Plath, Dagen är kommen, Ett dödligt tillstånd, Virvelvind, Cyklonvarning) skrivna av svenska författare (Jonas Moström, Elin Cullhed, Ninni Schulman, Kjell Eriksson, Lisa Hågensen, Christina Wahldén). Två böcker (Nattfalkarna, Det som är dolt) är skrivna av brittiska författare (Elly Griffiths, Gytha Lodge). Två böcker (Brudar i svart, Järnnätter) är skrivna av en finländsk författare (Sirpa Kähkönen). Jag gjorde två nya författarbekantskaper (Sirpa Kähkönen, Gytha Lodge). Alla tio böckerna jag läste i januari ingår i serier (Den omänsklige, Nattfalkarna, Dagen är kommen, Brudar i svart, Det som är dolt, Ett dödligt tillstånd, Virvelvind, Cyklonvarning, Järnnätter).

Jag köpte två av januariböckerna nya inbundna (Nattfalkarna, Ett dödligt tillstånd). Fem av böckerna fick jag i julklapp (Den omänsklige, Eufori: en roman om Sylvia Plath, Brudar i svart, Det som är dolt, Cyklonvarning, Järnnätter). En bok fick jag för recension (Virvelvind). En bok lånade jag (Dagen är kommen).

Sammanlagt läste jag tio böcker i januari 2022. Av dessa fick sju högsta omdöme (Den omänsklige, Nattfalkarna, Eufori: en roman om Sylvia Plath, Dagen är kommen, Ett dödligt tillstånd, Cyklonvarning, Järnnätter). Tre böcker (Brudar i svart, Det som är dolt, Virvelvind) fick högt omdöme.

Den bok jag läste i januari som jag tycker var månadens bästa är

Den omänsklige av Jonas Moström

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Veckans första arbetsdag, tillika den sista dagen i januari 2022: Vinter och litteratur och lite… tröstlöst tråkigt

 



Kära dagbok…

Sista morgonen i januari 2022 genom fönstret i Bokrummet

Den sista morgonen i januari 2022 på väg att gry.

Det blev vinter igen i Uppsala – och lite varstans i Sverige. Det kom en förskräcklig blåst och fällde träd. Ganska nära där vi bor, faktiskt. Men i övrigt var vi förskonade. Kanske lite… besvikna. Lördagens fem plusgrader och regn, visserligen, gav i alla fall mig en längtan till våren. Sen gick temperaturen ner, det började blåsa och snöa och nu sitter jag här med minusgrader utanför fönsterrutan. Det är åter vitt på tak och mark. Så tråkigt, känner jag. Tråkigt om än inte förvånande. Det är ju trots allt fortfarande bara januari. Men jag har noterat att det ljusnar tidigare och att dagarna är ljusare längre. Ett steg i rätt riktning.

Måndagar är lite av en mötesdag på jobbet. Veckan brakade loss med tre möten, nästan på raken, på förmiddagen. Så är det varje vecka. Onsdagar kan också vara ganska mötestjocka, men inte den här veckan. Ibland är det skönt med några ”hål” i dagarna. Det trillar ändå in jobb, senast i morse ytterligare ett struktur- och uppdateringsjobb på intranätet. Inte den roligaste arbetsuppgiften. Jag vill helst skriva texter, men sånt som är mindre kul ingår också i jobbet och behöver göras. Det är det som gör skrivandet extra roligt sen. Övervakaren hade det tufft idag, jag ville nämligen gärna smita undan. Under eftermiddagen tog jag emellertid tag i ett jobb som har legat alldeles för länge, av olika skäl. Ett är att jag trodde att jag skulle gå tillbaka till min ordinarie arbetsplats efter årsskiftet. Där är jag lyckligtvis inte nu.

Övervakaren Citrus och boken med rektorstal Dixi

Övervakaren Citrus. (Till höger Dixi, boken med rektorstal som jag korrekturläste i höstas.)

∼ ♦ ∼

BitmojiTofflan sopar

Tröstlöst med tråkiga saker att göra i hemmet.

Det goda humöret dalade redan till lunch, bland annat för att författarträffen i morgon blivit inställd på grund av sjukdom. Sen känns det tröstlöst med alla tråkiga saker som inte gör sig själva i hemmet. Jag tömde kattpottorna, tog sopor till soprummet, sopade, vattnade krukväxter och bäddade – typ det jag alltid gör, vissa saker nästan varje dag och flera gånger, dessutom. Vidare fick jag höra ett och annat som inte förvånade mig, trots att det var negativt. Jag är besviken på nån jag trodde visste bättre. Men en rolig grej inträffade under dan och det var ett sms från en kompis med en önskan om att ses. Det blir på fredag. Sköj!

Till middag blev det en tinad lunchportion kycklingfärssås. Pasta kokade jag ny. Det var helt OK och räckte bra. Anna hittade också nåt i frysen som hon intog innan hon gick iväg för att arbeta klockan 16 – 21.

Kycklingfärssås och penne boken Bekännelsen

Det räckte bra.

∼ ♦ ∼

Min bok på gång närmar sig slutet. Jag hade tänkt knycka Ahnhems senaste av Fästmön för att läsa härnäst, men så fick jag ju Brighton-mysterierna igår. Det blir den första delen av dem i stället. Dess titel, The Zig Zag Girl, indikerar… spänning. Jag ser verkligen fram emot att få läsa om Brighton – även om serien börjar knappt 25 år innan jag först besökte stan.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar