OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den tjugosjunde boken i serien om polisen Maria Wern på Gotland.

Det finns väl inget bättre än att öppna pärmarna till en alldeles nyutkommen deckare av Anna Jansson i serien om polisen Maria Wern? Jo det finns det säkert, men för mig som har följt författaren länge (även sett henne live på deckarfestival i Nora!) och läst alla Maria Wern-böckerna är det riktiga högtidsstunder. I februari 2025 kom den senaste boken i serien ut, Rädslans labyrint.

Emma Bjurö är både kändis och folkkär förutom att hon är psykolog. På Fårö anfaller en kamphund en liten flicka på en badstrand och Emma Bjurö går emellan. Dessvärre dör hon, men barnet räddas. Emmas vuxne son blir rasande när en poddare börjar gräva i mammans förflutna för att göra en biografi. En hemsk händelse 1982 kan rasera hela bilden av henne. Samtidigt hittas en man mördad i sin lägenhet inne i Visby. Maria Wern och hennes kollegor får hand om fallet. Mannen hade många fiender, men han hade också kontakt med Emma strax innan hon dog. Maria Wern försöker stoppa en mördare, men ställs inför personliga utmaningar. Bland annat bryter sig en maskerad person in i hennes hus en natt. Sonen Emil skadas och hamnar på sjukhus.

Det här är en typisk nutida polisroman. Rätt mycket pang på med våld och mord. Den här serien innehåller också en hel del relationsbitar, men det förvånar pryda mig att Rädslans labyrint innehåller så mycket erotik… Finge jag önska skulle jag vilja att författaren tonade ner relations-, sex- och barnbitarna, framför allt. Jisses anoga, Maria Werns barn verkar aldrig bli vuxna i böckerna. Men så är det ju i en del fall i verkligheten också.

Det är en underhållande och lättläst kriminalroman. Utan att jag har läst särskilt långa och koncentrerade stunder är jag plötsligt en tredjedel in i boken. Boken går snabbt att läsa, med andra ord. Mot slutet blir det extra spännande, särskilt när motivet avslöjas i detalj. En efter en faller de tänkbara mördarna ifrån. Det blir därför väldigt uppenbart var skulden ligger. Jag lyckas lista ut vem den skyldiga/e är – ganska tidigt får jag misstankar – och det är inte så bra. En toffla ryker.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Maria Wern-serien:

1. Stum sitter guden
2. Alla de stillsamma döda
3. Må döden sova
4. Silverkronan
5. Drömmar ur snö
6. Svart fjäril
7. Främmande fågel
8. Pojke försvunnen
9. Inte ens det förflutna
10. Först när givaren är död
11. Drömmen förde dig vilse
12. Alkemins eviga eld
13. När skönheten kom till Bro
14. Dans på glödande kol
15. Skymningens barfotabarn
16. Alla kan se dig
17. Rädslans fångar
18. Det du inte vet
19. Kvinnan på bänken
20. Döden är alltid sann
21. Mitt hjärta är ditt
22. Dödslistan
23. Galgbergets väktare
24. Onda drömmar 
25. Dödens snabba vingar
26. Till offer åt det okända
27. Rädslans labyrint (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.