Ett inlägg om ett vitt franskt vin.

Ett försvinnande gott vin.

Äntligen blev det rätt tillfälle att öppna flaskan med det franska vita vinet jag fick av vännen Mimmi i 60-årspresent!

På lördagskvällen fyllde jag trålaren i glas med färska norska räkor och bad Fästmön öppna (jag är fortfarande klen i nyporna efter handoperationen) den väl kylda Domaine Trouillet Mâcon-Vinzelles Les Morandes 2019. 

Det här är ett chardonnayvin och de brukar vara ”säkra” för mig när jag själv köper vita viner. Det är torrt, medelfylligt och har hög fruktsyra. Vinet hade en vacker gul färg, noterade jag när det slogs upp i glasen (även detta av Anna).

Systembolaget rekommenderar vinet till rätter av fisk, fågel eller skaldjur, så vi gjorde rätt som drack det till räkor.

Alkoholhalten ligger på 13 procent, sockerhalten är inte känd. På prislappen står det 189 kronor för en flaska av den årgång som nu säljs, 2021. Notera att vinet vi drack var av årgång 2019.

Om vinets doft och smak kan en läsa följande på Systembolagets webbplats:

”Nyanserad doft med inslag av gula äpplen, ananas, krusbär, mimosablommor, kryddor, macadamianötter och apelsin. […] Nyanserad, mycket frisk smak med inslag av röda äpplen, päron, gula krusbär, mimosablommor, macadamianötter, smör och apelsin.

Vinet hade en tydlig doft av apelsin – kanske var jag lite förförd av dess färg. Det hade sannerligen hög fruktsyra, nåt som passade utmärkt till de salta räkorna liksom till Brieosten jag också lagt fram. Möjligen anade jag nötter i smaken också.

Det här var ett försvinnande gott vitt vin som jag gärna dricker igen till räkor, men även provar till kyckling, rentav, eller fisk.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.