OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Hösten passerar utanför mina fönster. Här inne är jag och försöker kurera mig. När jag börjar skriva det här dagboksinlägget har jag ännu inte fått nåt svar, nån diagnos. Lustigt, men plötsligt har det blivit så viktigt. Jag vill veta vad som är fel med mig och hur (om?) det kan åtgärdas. Det enda jag vet är det jag känner: just nu inte så mycket värk, men det gör ont när jag går plus att jag är mycket, mycket trött. 

Höstmorgon i allén. Men snart kommer snön…

Snart kommer snö, enligt prognoserna. I morse visade termometern en futtig plusgrad. När snön kommer blir det svårare för mig att gå ut. Men ut måste jag. Gå till jobbet så länge jag har nåt jobb att gå till. Gå, gå, gå så länge jag bara kan. Vila får jag göra i graven.

∼ ♦ ∼

Litterär start

Cromwells huvud och väldigt full kaffemugg på sängen.

Onsdagen startade som vanligt litterärt. Efter morgonmedicinen hade jag sovit färdigt, tyckte knoppen, så kroppen tog sig ut i köket och satte på kaffe. Lysröret lyser så fint över diskbänken. Och nej. Jag glömde inte att sätta på några lock på perkolatorn. Kaffet puttrade intensivt medan jag rev av ett blad i datumblocket och noterade att det är Mårten idag. Jag fyllde min kaffemugg lite för mycket, men lyckades inte spilla nånstans. Sen läste jag ett femtiotal sidor i Cromwells huvud, en lustig 1990-talsroman som utspelar sig i Cambridge. Jag gillar den!

Utöver att det är Mårten gås idag har det trillat in hur mycket reklam som helst för singles day. När jag hade läst färdigt och svept två muggar kaffe klev jag ur sängen och roade mig med att göra en prisjämförelse av tre nätbokhandlar. En av dem hade högre rabatt, men också högre priser. Det blev en beställning från Bokus, som jävla vanligt och trots att jag hatar att få stappla iväg till en Instabox och bära hem paketet själv. Jag kunde ha betalat för hemleverans, fast då hade ju rabatten gått om intet. Ja ja, jag behöver väl komma ut lite också, ont knä till trots.

Jag köpte tre böcker till mig själv, Maria Adolfssons bok Ond skörd, Ulf Kvenslers bok Brandmannen och Sue Minix bok The Murderous Type. Sen passade jag på att beställa julklappar också. I år ska jag ge bort ännu färre än förr om åren, så ska jag få några klappar får jag också köpa dem till mig själv. Jag ska slå i dem i julpapper, paket att öppna till julafton så jag har nåt att göra den jävla dan. Försöka bortse från att jag känner till innehållet och spela överraskad inför familjen = mig själv. Med sill, nubbe och mumma i magen går det bättre att låtsas. Senare gråter jag förstås och tycker jättesynd om mig själv. Men det går över.

∼ ♦ ∼

Lite trasigt och mer litteratur på dagordningen

Idag hade jag medvetet sett till att det skulle vara lite på min dagordning. Jag åt mackor och fil med bär och banan till frukost, och, notera, detta på förmiddagen.

Frukost med Hopptisarna och Cromwells huvud, idag på förmiddagen, minsann.

Min elektronikpåse från 1990-talet.

Därefter värmde jag mig en dusch och klädde på mig jeans och ytterkläder. Jag skulle nämligen gå ut. Eller… ta hissen ner till entréplan, kolla postboxen och gå ut till soprummet med sopor. Inte för att man behöver duscha för det, men jag ville bli varm plus att jag faktiskt är ganska renlig av mig. Sen ville jag slänga en del elektroniksskrot, typ trasiga lampor och batterier, och se om jag hittade nåt kul i postboxen.

Lamporna och batterierna samt det trasiga lysröret tog jag i min elektronikkasse från 1990-talet. Att kassen har den åldern ser man på bilderna på den.

I postboxen hittade jag en kallelse till provtagning och läkare i december på diabetesmottagningen vid min vårdcentral. Nu fattar jag varför jag som patient aldrig får läkartid när jag behöver. Vårdcentralen skickar uppenbarligen ut läkartider till patienter för sjukdomar patienterna inte har. Jag har aldrig haft diabetes. Vilka jävla dumheter!!! Efter många svordomar lyckades jag logga in på 1177 och skicka över en fråga varför. Sen hoppades jag få svar innan det blir december. Det fick jag – se längre ner!

Roligare var det att hitta inte mindre än två bokpaket i postboxen. Jag har fått Mattias Lönnebos bok En mörkare skugga och Colleen Hoovers bok Hitta Askungen för recension. Mattias Lönnebos bok är alldeles nyutkommen (november 2026), medan Colleen Hoovers bok kom ut på originalspråk i oktober 2013. Detta är dock en översättning till svenska som kom ut i oktober 2026. Tack till Mattias Lönnebo och Modernista!

Det låg två paket i postboxen…

…med Mörkare skugga och Hitta Askungen för recension.

∼ ♦ ∼

Pålitlig sjukjygga och specialistremiss

DrUlrika hade rätt. Nu är en remiss på väg till specialist.

Min (!) sjukgymnast M skulle ringa mig idag på eftermiddagen, runt halv tre, tre. Det gjorde hon. Punktlig. Och jag vill ha till protokollet att den enda som har skött sig i sammanhanget är sjukgymnasten.

Jag fick svar på röntgen och det visade sig att DrUlrika hade rätt: patienten har INTE artros. (Jag har hela tiden trott att det är ett ledband alt. att ontet hänger ihop med magproblemen och kanske kan vara Crohns, rentav. Inte klokt om vi patienter måste ställa våra egna diagnoser. Det räcker med att man måste bli skitförbannad för att få röntgen.)

Känner mig som en papegoja. En röd och ilsken papegoja.

Men vad har jag då på rikt? Ja nu skrev sjukjyggan en remiss till en specialist. Väntetiden är mellan fyra och sex veckor. Hon tyckte inte att jag ska jobba heltid, men jag provar från och med måndag. Värken har tack och lov släppt nästan helt, men det gör ont när jag går och jag är mycket trött (känner mig tjatig som en papegoja, men…). Nästa fredag eftermiddag ringer M igen och stämmer av. Så länge ingen diagnos är ställd går det inte att göra nån rehabplan, så inga nya övningar. Däremot kan jag göra de tidigare övningarna, som stärker muskulaturen runt knäet, när jag är smärtfri. Om jag nu blir det… To be continued…

Utöver detta fick jag svar från vårdcentralen angående kallelsen till diabetesmottagningen. Jag ska ta årliga prover eftersom jag står på blodförtunnande, ingenting annat. Men… det hade förstås blivit fel i utskicket. Det är tur att den här patienten vet vilka sjukdomar hon har och vilka mediciner hon knaprar. Men det måste ju bli rätt i utskicket så att labbpersonalen vet vilka prover de ska ta… To be continued 2…

Helt utmattad efter att ha lekt doktor (kan jag bli konsnylt, rentav?) slängde jag om karriär och blev skräddare. Stilikonen jag startade en enkvinnassyjunta och lagade sin jättetrasiga, men übersköna tröja. Samtidigt… Suturträning!

En stilikon har enkvinnassyjunta.

∼ ♦ ∼

Resterna

Rester från igår blev min middag även idag. Eller… jag micrade skogssvampsoppan som var kvar och bredde nya mackor. På köksbordet stod Hopptisarna och övervakade det hela medan Cromwells huvud låg uppslagen (n eftersom det syftar på boken) framför dem.

Rester till middag. Men soppan var god och boken lärorik.

Jag läste lite, lärde mig ytterligare ett medicinskt knep som jag raskt delade med mig av till Stora A. Inte så säker på att han uppskattade det. En annan knäskadad person hörde av sig och frågade om mitt läge. Personens läge var bättre. Däremot blev jag bekymrad över strulet som en tredje person har just nu. Får man skänka bort läkartider man inte vill ha?

Och resten av kvällen… Tja, jag läser väl en stund till, kollar om jag kan få fler tips så kanske jag rentav kan starta konsnyltverksamhet på rikt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morgon måste jag gå lite längre än till soprummet. Jag behöver ta mig till apoteket och Korgtassen, men båda finns i Kvarnen (vem fan är det som inte uppdaterar den webbplatsen???) fem minuters promenad (om man inte har ont i ett knä, förstås…) härifrån. Men sen ska jag vila inför medicinsk vård på fredag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.