OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det har varit skitväder hela veckan, men mitt hjärta mår som om det läkar sig självt.

Det blev en fin och god middag igår på födelsedagskvällen tillsammans med Anna. Nä, jag tänker inte bli nåt efterhängset gammalt ex och det tror jag inte att hon vill bli heller. Men det känns som om vi vill spara och ta tillvara på det som var bra oss emellan. Givetvis suddar en inte heller ut 16,5 år bara så där. Anna var min älskade, min bästa vän och min familj. Nu är jag glad om vi kan vara vänner. En viss distans är bra till att börja med, tills vi hittar formerna för hur vi ska ses, när och om. Vi behöver gå vidare med våra skilda liv. Men vi hjälps också åt att avsluta vårt gemensamma liv genom att vara snälla mot varandra och inte tjafsa. Den här dryga veckan jag har bott ensam har vädret varit skit, men mitt hjärta bra. Det känns nästan som om det är på väg att läka sig själv. Igår var min hjärtfrekvens normal. Det har den inte varit på länge. Jag är tacksam för det. Jag vill att hjärtat skutta långsamt och att pulsen ska hålla sig inom rimliga gränser.

Vi åt alltså middag på Aaltos. Det är lite dyrt där, men maten och vinerna är bra. Anna hade bokat bord till klockan 18. Jag anlände först, för Anna hade sett fel på busstidtabellen, ovan som hon är med färdmedlet. Till råga på allt hade hennes paraply pajat. När hon sen anlände inledde vi med att glas bubbel. För min del blev det röding till huvudrätt. Anna åt pasta. Vi delade en flaska rött, Langhe Nebbiolo 2021. Det funkade hur bra som helst till fisken. Till dessert åt vi en väldigt god chokladig sak med hallon och glass samt kaffe. Och efter desserten fick jag paket och presenter, så mycket att en kunde tro att jag fyllde jämnt. Jämnt fyllde jag visserligen talmässigt sett, men inte med nån nolla på slutet.

I väntan på Anna…

Anna vid huvudrätten.

Röding för min del.

Chokladig dessert.

Paket och presenter.

Jag hatar att äta på tid, men så har många restauranger numera. Vi hade bordet till 20.30 – och satt över tiden. Ingen körde bort oss. Vi tog sällskap ner på stan och Anna hann precis med en buss hem, medan jag gick till Main Street där en liten lampa i hallen lyste upp min tillvaro.

Det var fina presenter jag fick av Anna och hennes snälla mamma. Anna gav mig en flaska vin, Muro Primitivo, servetter och en nyutgiven Muminmugg med en bok på. På boken stod ett tänkvärt citat…  Muggen ska jag givetvis inte använda förrän i mitt nya hem. Annas snälla mamma gav mig god choklad och trisslotter. Det var samma goda choklad jag fick i julklapp. Och trisslotterna är givetvis vinstlotter.

Så fina presenter! (Och goda!)

Tänkvärt citat på muggen.

Nog kände jag nåt i näsa och hals under kvällen. Det gick åt fler pappersnäsdukar än vanligt (hjärtsjukdomen gör att näsan rinner även i vanliga fall, särskilt när jag äter). Jag var mycket trött när jag kom till Main Street, skrev ett sms till Anna, la ut några bilder på Insta och sen… god natt jord.

∼ ♦ ∼

Dunderförkyld.

I natt och i morse var jag riktigt dålig. Jag har fått en typisk Toffelförkylning. Eftersom jag sällan är förkyld blir jag väldigt sjuk när jag väl drabbas. Det var många timmar jag låg i sängen och snöt mig och slumrade om vartannat. Tyckte rätt mycket synd om mig också, för den delen. Jag tog Alvedon för jag hade ont i huvudet, tror inte jag har feber. Men så småningom vaknade livsandarna med hjälp av litteratur och kaffe på sängen.

Klockan hade passerat tio, halv elva också innan jag kom upp. Det blev en skål med fil med bär med mera, nåt med större substans fick jag inte i mig.

Kjell och kaffe på sängen först senare.

Och lite fil.

Pappersnäsdukarna höll på att ta slut liksom de få halstabletter jag hittade – och kaffe och fil och lite annat. Jag tog bilen och åkte och handlade. Efter det däckade jag en stund, men ringde sen Annas snälla mamma och tackade för presenterna. Jag har suttit upprätt en dryg timme vid datorn, så nu är det dags att vila ovanpå sängen, under pläden. Det blir helt enkelt en vilodag idag. Jag är dunderförkyld.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.