OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Jag drömmer igen – om nätterna.
Så sent som igår skrev jag att jag drömmer om nätterna igen. Drömmer kanske en alltid gör, men som bekant kommer en inte alltid ihåg vad en drömmer. Det gör jag nu. Eller ungefär sen jag flyttade hit, faktiskt. I natt drömde jag ytterligare en dröm där personer från jobbet var inblandade, denna gång en av våra högre chefer, nån jag verkligen aldrig umgås med. H*n var dålig och behövde vila – och jag erbjöd sängplats i mitt hem. Jag skulle själv inte vara med och dela säng, så det var inget sexuellt. Men så lustigt… En chef som jag aldrig pratar med i verkliga livet fick vila i en av mina sängar på Saint Ollie. Hur skumt var inte det? Nån tolkning ska jag inte ge mig in på, fast jag vet att en blandar in verkligheten och ibland snurrar till det. Jag är endast alltför medveten om att de flesta människor jag träffar och umgås med är folket på jobbet. Märkligt nog inte personen jag drömde om. Kan det vara så att jag har lust att bli mer bekant? Det tror jag inte, detta är inte en av de personer jag är mest nyfiken på, snarare irriterad på.
∼ ♦ ∼
UKK i soluppgång. Magiskt vackert. Tycker jag. No filter.
Igår blev det riktigt ruggigt väder framåt eftermiddagen och kvällen. Det snöade och blev kallt. I morse, på St Patrick’s Day, var det underbart soligt, men fortfarande väldigt kallt, runt fyra minusgrader. På seneftermiddagen blev det samma väder som igår eftermiddag – snö.
Igår kväll tog jag en bild på ett par balkonger mitt emot där de boende tycks tro att det är jul. Det är fan mars! (Men… det snöar ju, så det är lätt att bli förvirrad kring årstiderna.) Lustigt nog kom de kulörta lyktorna, som det är i ett fall, inte upp förrän nu, den här månaden, mars. Det fotot tänkte jag lägga ut här. Sen insåg jag att det väl är upp till dem att ha vad de vill på sina balkonger. Men det ser inte klokt ut. Tycker jag. I stället för den bilden bjuder jag på UKK i soluppgång. Magiskt vackert. Tycker jag.
Vid frukostbordet i morse var det definitivt så ljust att jag inte behövde tända kökslampan och egentligen inte heller några levande ljus. Ljusen tände jag ändå, mest för att det är mysigt och för att skapa en känsla av värme. Inte så att jag fryser här, jag fick det ju ganska varmt i lägenheten efter att R varit här och skruvat på radiatorerna. Men mer värme för själen.
Ljus måndagsfrukost.
Märklig jobbvecka väntar…
Klockan sju satt jag vid jobbdatorn och betade av inkomna mejl. Jag inledde arbetsdan med att läsa igenom två dokument inför en Zoomutbildning på onsdag eftermiddag. Det kändes dock mest som om dokumenten var föreläsarens pratmanus… Tycker jag. Sen fattar jag inte riktigt hur vi ska kunna interagera när vi sitter på jobbet och kanske är indelade i olika grupper. Det funkar inte så bra om alla pratar samtidigt i ett öppet kontorslandskap…
Bilen ska bli ren igen på fredag!
En lite märklig jobbvecka väntar. Jag gillar inte helt att jobba hemifrån, särskilt inte måndagar, utan det är bättre mot slutet av veckan. Samtidigt är det skönt att vila hälsporrefoten och hjärtat. Men idag var det distansarbete som gällde. Tisdag och onsdag är jag på jobbet. På onsdag har jag en intervju och fotografering som måste göras på plats, annars hade onsdag varit en bra distansarbetsdag. Kanske går jag hem efter lunch för att delta i Zoomutbildningen hemifrån. På torsdag har vi avdelningsdag hela dan. Skönt nog nära mitt hem. Och på fredag jobbar jag hemifrån. Jag hoppas kunna skriva artikeln efter onsdagsintervjun då. Klockan åtta ska jag dessutom lämna bilen för utvändig handtvätt på Centralrekonden – jag fick mitt önskemål om bokning bekräftat idag på förmiddagen. Min rena bil hämtar jag fredag lunch. Det blir perfekt med en lunchpromenad då.
Den här lunchen tog jag ingen promenad dock. Vädret var visserligen bättre, men det blåste som fan. Jag nöjde mig med att gå ut till vårt överfulla soprum. Det är fan skandal att det är på det här viset. Upphandlande kommunenhet skyller på det upphandlade företaget som i sin tur skyller på sjukdom bland personalen. Herregud, hur många arbetssökande finns det inte som både vill och kan, för att inte säga behöver, jobba?! Vissa sopkärl är det helt omöjligt att lägga en pryl till i, som kärlen med pappersförpackningar och plast. Igår när jag slängde kompostpåsen var även dessa kärl fulla och jag tror inte de har tömts idag. Hur detta ska sluta vete tusan…
Sånt funderade jag över när jag kom upp och satte mig vid köksbordet för att äta mackor, kokt ägg och Varma koppen sparris. Medan solen sken in genom köksfönstren en kort stund öppnade jag balkongdörren. Rätt skönt med luft.
Hemmalunch med läsning och funderingar över sopsituationen.
Eftermiddagen masade på och blev kväll. Jag slutade jobba klockan 16 och då var jag ju redan hemma. I morse bestämde jag att laga mat igen i afton – stekt kalkonkorv och kokta makaroner. Den potatisgratäng som är kvar kan jag micra i morrn kväll och äta… med grillad kycklingkorv. Det gäller att variera kosten. Efter en dag på jobbet lär jag vara tröttare på tisdagskvällen. Då är det bättre att ha nåt ätbart att bara värma, i princip.
Stekt kalkonkorv och kokta makaroner till måndagsmiddag.
Och efter mat och disk satt jag kvar vid köksbordet för att läsa ut boktokboken – vid levande ljus. Höjden av mysighet. Tycker jag.
Höjden av mysighet. Tycker jag.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis en kristlig föreläsning… Det är St. Patrick’s Day idag. Det är helgonet Saint Patricks dödsdag. Saint Patrick, som är Irlands skyddshelgon. Dagen firas dock inte till minne av helgonets död utan kristnandet av Irland. Om jag hade bott på Irland hade jag varit ledig idag. Men jag får nöja mig med att läsa en bok som utspelar sig på Irland, skriven av en irländsk författare, Evie Woods. (Jag läste en stund under dans tre raster och nu återstår inte många sidor.)
Patrick själv då? Ja han var allt möjligt, förutom missionär och biskop blev han kidnappad och togs som slav. När han jobbade som herde fann han sin tro. Med Guds hjälp flydde han hem till södra England där han blev präst. Men sen drog han tillbaka till Irland där han jobbade för att kristna det hedniska folket. Detta firas som sagt på Irland, men även i vissa andra länder. Det firas faktiskt så tillvida pass att fastan lyfts för en dag och man får äta och dricka alkohol idag. Och så ska man bära grönt och kanske en treklöver.
Grönt är skönt. Tycker jag. Foto: Pixabay.
Varför grönt? Man tror att det var Patricks favoritfärg. Men ryktet säger att det är fel och att det var blått han gillade mest. Däremot var irländarna klädda i grönt och klöver under upproret på 1700-talet. Grönt blev en symbol för irländsk nationalism*. Slut på föreläsningen.
∼ ♦ ∼
* Vrå som jag egentligen inte släpper in vem som helst i: Jag gifte nästan in mig i en irländsk familj när jag bodde i Brighton. Kanske är det därför jag vet rätt mycket om Saint Patrick..?
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Hösten 2024 upptäckte jag att författaren 
Gå till Toffelprofilen
