OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en fristående kriminalroman.

Det blev en stunds väntan, men till sist anlände paketet från Ad Libris med två eftertraktade böcker inuti. Alldeles efter utgivningen i början av september 2024 blev Emelie Schepps första fristående kriminalroman Hundra dagar i juli min. (Den andra boken i paketet får givetvis ett eget inlägg senare.) Exemplaret jag beställde var signerat. Ingen hälsning, givetvis, utan en massignering av författarens namnteckning.

Ja ja, jag kan i alla fall skryta (?) med att vi är från Motala båda två. Det är också där händelserna i boken utspelar sig. Jag har flera gånger uppmanat författaren att mörda nån i Motala.

En kväll i juli försvinner Amanda Sundin. Exakt ett år senare hittas hennes man Johan svårt skadad i hemmet. Uppenbarligen vill nån paret illa. Utredaren Maia Bohm får hand om fallet/fallen. Maia jobbar tillsammans med Greg Wallin. Hon har helt nyligen flyttat till Motala med sin familj. Samtidigt ligger hennes son Tim på sjukhus och behöver ett nytt hjärta. (Vem gör inte det..?) Dagarna går och Tim kanske inte överlever. Maia inser att sonens öde hänger på att hon löser fallet. Men kan hon göra det utan att bry sig om ifall nåt står i hennes väg? Sanningen, till exempel.

Huvudtemat är ett fall där en kvinna är försvunnen. Den försvunnas man blir svårt misshandlad och skjuten ett år senare. Men boken innehåller också många sidoteman. Och ibland tar dessa sidoteman över. Som vanligt i svenska kriminalromaner innehåller även denna bok relationsteman, flera stycken till och med, varav ett av dem HBTQ. Det främsta sidotemat handlar om svår sjukdom. Eftersom jag själv fick en hjärtdiagnos i augusti 2023 blir jag förstås berörd. Samtidigt undrar jag lite ganska mycket varför familjen flyttar till Motala av alla ställen – sonen väntar på ett nytt hjärta och ligger på lasarettet i Motala… Jag skulle nog kanske inte känna mig helt… trygg då. Ett litet lasarett, liksom… Men men, det finns andra skäl bakom flytten. Maia är inte från stan, men det är hennes mamma och det är hos mamman Maia tvingas bo eftersom ekonomin är åt skogen – ett annat vanligt sidotema i svenska kriminalromaner, det här att poliser har trasslig ekonomi. Nu är ändå allt trovärdigt skildrat, även den jobbiga känslan att som vuxen med två barn bli tvungen att flytta hem till mamma. Fast det blir lite… för mycket…

Jag tycker ändå att författaren lyckas hålla spänningen uppe. Texten flödar fint, kapitlen är lagom långa och perspektiven växlar lite vilket gör att läsaren bara vill läsa ett kapitel till och ett kapitel till… Slutet ska vi inte tala om. Det är så spännande att jag nästan smäller av. Och gissar fel på gärningspersonen dessutom.

För mig personligen blir det många promenader längs Memory Lane. De flesta platser i boken känner jag till även om där finns en del… nyheter.

Givetvis blir det pluspoäng för bokens omslagsfärg – orange. Hade jag fått boken för recension hade jag nog skrivit lite djupare om den. Det var helt OK att betala för den – den var så värd pengarna!

Toffelomdömet blir… okejrå, det högsta. 

∼ ♦ ∼

Livet är kort.