Fredag kväll den 21 mars och lördagen den 22 mars 2025: Från vinter till Rom

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Ostassiett Vespervin Maja Ekelöfbok o tända ljus

Rejäl ostassiett, ett glas fyndvin från Toscana och vackra blommor från förra helgen.

Så klart det blev mer godsaker igår kväll. Jag serverade mig en rejäl ostasiett och till den ett glas rött fyndvin från Toscana (vinet får ett eget inlägg när jag har druckit lite mer av det!).

Sen blev jag både varm och trött. Jag hade varit frusen på kvällen, näsan kliade och jag nös. Därför var jag helt övertygad om att jag var på väg att bli förkyld. Så var det icke! Uppenbarligen är rödvin bra medicin för frusna Tofflor…

Jag läste en stund, men hann inte läsa ut boken innan ögonlocken blev för tunga. Det blev läggdags ganska tidigt på fredagskvällen. Jag lämnade en intensiv arbetsvecka bakom mig och somnade som en sten.

∼ ♦ ∼

Frostig björk i allén

Vinter i morse.

I morse vaknade jag redan klockan sex – och till vinter. Jag försöker verkligen stanna uppe så länge jag kan på fredagskvällarna för att inte vakna för tidigt. Dagarna blir så långa då när jag är ledig. Men idag somnade jag om. Vaknade bara till för att ta medicin kvart i sju och fortsatte sen att sova. Vem vill ha vinter när en har fått försmak av vår? Innan jag slocknade hann jag tänka att det blir en bra lördag för städning. Väderappen hade utlovat sol och den gjorde sitt bästa att titta fram på förmiddagen. Dammsugningen kom jag inte ifrån dock, det behövdes gå ett rejält varv.

 

 

Det var ändå en av veckans två lediga dar och när jag hade drömt färdigt om Måns Zelmerlöf och en klasskompis från gymnasiet (!) delade jag en mugg kaffe på sängen med Maja Ekelöf. Det var kanske en 50, 60 sidor kvar som jag läste. Efter boken om den städande och skrivande Maja i Karlskoga bestämde jag mig för att hänga med den recenserande Florence till Rom. Även jag ska recensera – boken om Florence – men först ska jag givetvis läsa den. Med blyertspenna!

Och när jag hade skrivit några texter skred jag till verket med dammsugningen. I samma veva fick solen en riktig skjuts och här blev både varmt och soligt. Men, som sagt, det behövde dammsugas, och jag slapp inte undan. Däremot tog jag frukost vid lunchtid när köket och vardagsrummet återstod att sugas. Dem gjorde jag efter att jag petat i mig rostat bröd och läst nåt kapitel i den solgula 50-talsdeckaren. Jag tänkte dock inte överanstränga mig idag. (Det räckte med att jag sträckte ryggen när jag dammsög. Tror inte det blev nån större fara, men ont som fan gjorde det.) Därför åkte en matlåda med en stor portion (= middagsportion, ej lunchdito) pulled chicken och klyftpotatis fram ur frysen för att tinas till lördagsmiddag. Duschen var extra skön efter dammsugningen. Därifrån kommer dock ingen bild.

Allt är inte vackert här i Uppsala, men mitt hem är nu i alla fall ganska rent, liksom min bil.

Ren bil 22 mars 2025

Ren skönhet.


Rent kan en inte kalla soprummet.
Som tur är verkar kärlen med brännbara sopor och kompost vara tömda. Det är dock inte kärlen med pappersförpackningar och plast. Det ser för jävligt ut, på ren svenska.


Det blev en åktur när vädret svängt om till vårväder.
Tyvärr är alla inte lika bra på att köra bil som jag. Jag tycker faktiskt att en del kör livsfarligt. Några krockskadade bilar som väntade på assistans såg jag på ett ställe, vilket bevisar mina teorier. Både bilen och jag kom hem helskinnade och belöningen blev kaffe med Noisette medan Florrie åt wienerbröd i boken. Tvättmaskinen utförde arbete under tiden.

Lördagsfika vid köksbordet med noisette Hopptimisten och Döden tar semester

Lördagsfika med Noisette och Hopptimisten, medan Florrie i boken äter wienerbröd och fikar med bland andra en servitris som lånat mitt efternamn.

Eftermiddagen var det inte mycket kvar av sen, men den ägnade jag åt att läsa och skriva, ungefär.

Och middagen var som sagt bara att micra. Det var en rejäl portion och jag skäms att erkänna det, men jag åt inte upp alla klyftor. Dessutom hade jag dukat fram en ostbricka till efter. Jag smakade väl alla fyra ostar på olika kex, men sen fick det vara bra. Av vinet, däremot, blev det två glas.

∼ ♦ ∼

Nån granne fyller år, det har sjungits och hurrats. Gissar att födelsedagsfirandet pågår i afton. Själv ska jag nog mest fira med läsning.

I morrn är det söndag och inte heller då har jag nåt direkt planerat. Vem vet, jag kanske reser till Rom på rikt då…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

”Jag har torkat nog många golv” : En biografi om Maja Ekelöf

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en biografi.



Nina Van Den Brinks bok Jag har torkat nog många golv en biograf om Maja EkelöfDet klart att man ska ge bort böcker! 
På Alla Hjärtans Dag 2025 gav jag mig själv en hög med pocketböcker. En bok i den högen var Nina Van Den Brinks biografi om Maja Ekelöf, ”Jag har torkat nog många golv”. Det var dags att läsa nånting som varken var magiskt eller hade med kriminalitet att göra utan om en, vad jag förstår, rätt enastående kvinna.

År 1970 vinner en helt okänd städerska Rabén & Sjögrens stora romatävling. Med boken Rapport från en skurhink blir Maja Ekelöf rikskändis över en natt. Den frånskilda fembarnsmamman blir snart en del av Sveriges politiskt engagerade kulturetablissemang. Men det hela är inte enbart en framgångssaga. Med sin dagbok från en tuff låglönevardag blir städerskan och författaren en sorts maskot för de vänsterintellektuella. Hon ser igenom omgivningens välvilliga, men nedlåtande attityder. Den här biografin är en berättelse om Maja Ekelöf samtidigt som den är ett dokument över det politiska 1970-talet och en påminnelse om hur samhället fortfarande ser på kvinnor med låglöneyrken.

Redan när jag precis har börjat läsa den här biografin blir jag gripen. Jag fattar att det måste ha varit överväldigande att vinna en romantävling med vad som egentligen är dagboksanteckningar. Detta efter att Maja Ekelöf varit tvungen att skriva ut sin text i hemlighet, på smyglånade skrivmaskiner. För se alla tävlingsmanus skulle vara maskinskrivna. Hur lätt är det när man inte äger en skrivmaskin och än mindre kan maskinskrivning? Men Maja Ekelöf gör det och vinner tävlingen. När hon tar emot priset, en stor summa pengar och bokutgivning, i Stockholm talar prisutdelarna om äkthet. Ingen eller få av dem har säkert behövt använda skurhink och trasa för att försörja sig och sina fem barn.

Jag vet att författaren har intervjuat Maja Ekelöfs nu åldrade barn, men hon har inte träffat Maja Ekelöf personligen. Däremot har hon använt flera andra källor och gjort ett synnerligen gediget arbete. Jag gillar att det finns referenser, källor och personregister i slutuet.

Som läsare får jag känslan av att det här är äkta (!) och väldigt nära sanningen. Det är en respektfull skildring av en person som slet hårt större delen av sitt vuxna liv. Nån som kanske fått ett helt annat liv om förutsättningarna varit annorlunda. Maja Ekelöfs vinst i tävlingen gav henne dock ett aningen bättre liv – efter vinsten arbetade hon inte lika mycket som städerska. Men vinsten gav henne också ett delvis annat liv. Medaljer har som bekant såväl framsida som baksida.

Det finns en enda invändning jag har och det är att författaren blandar in sin egen familj i korta delar efter vissa kapitel. Jag tycker att en biografi ska ha ett totalt fokus på personen den handlar om. Men jag tycker också att författarens Mommo är värd en alldeles biografi.

Och nej. Jag har inte läst Maja Ekelöfs bok, det ska jag givetvis göra!

Och ja. Även Nina Van Den Brink vann ett litterärt pris. För den här boken vann hon Augustpriset 2022 i kategorin Årets fackbok.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ur Livet: Bläddrar

Bläddrar

Bläddrar bland minnena
Foton från begynnelsen
Så unga vi var!

Går vidare…

Böckerna tynger ner hyllplanen
Där gick vi bet!
Eller… du gick
och jag blev kvar

Här bläddrar jag i böckerna
Dammar
Pysslar om
De är inte människor,
men mina närmaste

JUEH

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 20 mars och fredagen den 21 mars 2025: Leva lite fortare och göra lite mer av det jag inte får

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Antikkunnig i Norrköping 20 mars 2025

Antikkunnig i Norrköping den 20 mars 2025.

Jag var nog aningen trött i mössan igår kväll efter avdelningsdagen. Som vanligt bänkade jag mig klockan 20 för att amatörvärdera fina grejor i Antikrundan via Duo-appen. Avsnittet var det andra från Norrköping. Som vanligt kom folk med spännande saker, bland annat en del konst intresserade mig mycket. Men, som sist, var jag seg och alltför snäll i mina värderingar. Den här gången knep jag med nöd och näppe två stjärnor och omdömet antikkunnig på diplomet. Nästa vecka är det säsongsavslutning. Hur ska jag sen fördriva mina torsdagskvällar???

∼ ♦ ∼

Den här fredagen visste jag skulle bli en aningen hektisk avslutning på arbetsveckan. Dels hade jag en speciell artikel att skriva, en artikel som var lite… känslig, dels skulle min bil få utvändig tvätt. Det räcker med att det är två viktiga saker på dagsagendan för att hjärtat ska slå snabbare och mer okontrollerat. Nu är jag väldigt nöjd och tacksam med att Centralrekonden i Uppsala gör ett sånt fint jobb med min bil. Men den ska ändå både lämnas och hämtas och det ska hinnas med före arbetsdagen och på lunchen helst. Jag grundade med sedvanlig frukost och läsning.

Fredagsfrukost med Hopptimisten o Maja Ekelöf

Fredagsfrukost med Hopptimisten och biografiläsning.

 

Domkyrkotornen sedda från ena sidan av UKK

Ljus och luft – extra av det senare vid före detta Sivia torg, en skamfläck i Uppsala i sitt nuvarande skick.

Så inledde jag arbetsdan före klockan sju med att läsa igenom mina anteckningar från intervjun. Efter det gick jag med sopor på vägen till garaget innan jag åkte iväg med bilen. Hemkommen påbörjade jag artikeln, med avbrott för två avstämningsmöten.

På förmiddagen hade jag ett artikelutkast klart. Jag granskade det och finputsade det lite innan jag skickade iväg det för fakta- och citatgranskning hos de intervjuade. Det gjorde jag dock först efter lunch. Jag hade skrivit alldeles för långt och jag tyckte att min text var rörig, så jag fick jobba en del med den. Promenaderna från och till biltvätten gav ljus och luft åt tankarna. Texten var knepig att skriva eftersom den handlade om nedläggning av ett arbete som blivit mycket uppskattat och att arbetet i sig intresserade mig. Men också för att sånt här drabbar de inblandade människorna.

Det var underbart väder när jag gick och hämtade bilen. Och bilen blev hur fin som helst! Jag jobbade en liten stund till innan jag satte mig vid köksbordet och åt lunch.

 

Två Noisette från Triller

Två Noisette till mig i helgen från Butiken på hörnet.

Efter lunch gjorde jag bildval och fixade till bilden. Därefter skrev jag klart artikeln, granskade den och skickade den för fakta- och citatkoll. Fixade med lite annat. Och så var klockan plötsligt 15 och jag kunde sluta jobba för dagen och veckan. Skönt! Hjärtat har inte varit roligt idag heller och jag har haft lite ont i huvet hela dan. Livrädd för stroken, den som alltid ligger på lur, är jag. Men jag får tänka att jag äter mina mediciner och försöker överleva. Och leva lite fortare genom att göra lite mer av det jag inte riktigt får göra, på kortare tid också. Därför gick jag som vanligt till Butiken på hörnet efter jobbet och köpte två Noisette. Båda är till mig, för nån att fika med har jag inte. Jag tar en i morrn och en på söndag till eftermiddagskaffet. Jag träffade en bekant när jag var och köpte dem. Hon skulle gå på AW med sin man uppe i stan. Det lät så mysigt. Men nån man att ha AW med har jag inte heller. Däremot har vi lila krokus på gården. Ett enda stånd med blommor som lyser upp i det bruna.

Lila Krokus på gården

Lila krokus lyser upp det bruna på gården.

 

Efter arbetsdagen och dans tredje promenad tyckte jag att jag gjort mig förtjänt av en stunds vila på soffan med Maja Ekelöf i näven. Efter det gick jag ett varv med dammvippan. Dammsugningen sparar jag till i morrn.

Fredagsmiddag smörgåstårta och riesling med Hopptimisten o Maja Ekelöf

Den perfekta fredagsmiddagen – smörgåstårta med ett glas riesling – är bara att ställa fram.

Fredagsmiddagen var som vanligt bara att ställa fram. Smörgåstårtbiten från Korgtassen hade stått till sig sen igår och rieslingen låg ju redan på kylning. En flaska vitt räcker ganska länge för mig.

Men det är ju trots allt fredag. Det kan bli en ostassiett och nåt glas rött fyndvin från Toscana senare. Äta och dricka lite mer av det jag inte får, alltså.

I kväll kan det också blir ett svårt sudoku, läsning och kanske en serie på nån Play-kanal. Jag kanske zappar lite, har inga planer.

Några planer för helgen har jag inte heller mer än dammsugning och att bilen ska luftas. Fast jag vill inte skita ner den nu när den är ren.

∼ ♦ ∼

Det är vin- & delimässa i kväll och i morrn, men jag har ingen att gå med så jag får väl vina lite här hemma. Leva lite fortare och göra lite mer av det jag inte får, med andra ord.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ur Livet: Slut

Slut

Slut
Förbi
Över

Ringen
Den slutna bilden av
det eviga
i en ask

Hjärtat
Tudelat
Skriker i sömnen

Slut
Förbi
Över
Lägg till:
Aldrig mer

JUEH

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Märkt , | Lämna en kommentar

Vårdagjämningen 2025: Vardagslyx och soligt

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Maja Ekelöfbiografin blommor tänd ljus medicin

Vardagsrealism. Eller snarare… vardagslyx.

Idag inföll årets vårdagjämning. Vi hade avdelningsdag hela dan, så det här inlägget blir inte långt – jag är mycket trött. Den som ville kunde suga på ett utdrag ur Livet tills jag hade publicerat det här.

Jag klev upp i vanlig tid trots att vi inte började förrän klockan nio. Det var liksom ingen idé att ändra mobillarmet, jag var färdigsoven. Bonus den här morgonen var att jag fick lite extra tid vid köksbordet för läsning. Jag gav mig det i stället för sovmorgon. Jag hängde med Maja Ekelöf. Vardagsrealism, kallade jag bilden på biografin om Maja Ekelöf och mina mediciner med mera på bordet som jag la ut på Insta. Egentligen skulle jag ha kallat bilden Vardagslyx.

Vårdagjämningen inleddes kallt, men soligt. Innan jag traskade iväg tog jag en bild på UKK genom vardagsrumsfönstret. Byggnaden har blivit en bekant, en granne. När jag ser att den står där vet jag att jag lever. Fortfarande.

UKK vårdagjämningens morgon 2025

Min granne i morse.

∼ ♦ ∼

Sol vid Radisson Blu

Sol vid Radisson Blu.

Denna vårdagjämning satt vi inomhus i princip hela dan. Det var lite synd med tanke på att det vackra vädret. Men annars var det en bra dag där vi fick lyssna till varandra och ställa frågor. Inget trams och larv. Lagom långa föredrag. Avslutningsvis en diskussion om kommande förändringar. Det som skulle bli så lite som möjligt lär bli betydligt mer än så. Jag är inte orolig, men vi är många som är irriterade. Tyvärr är det som vanligt, det går inte att göra nåt åt saker och ting.

Det enda negativa med dagen (förutom det som vi kan inte kan förändra) var att lokalen vi satt i var väldigt kall. Det vägdes upp av att det fanns mycket gott godis. Lunchen bestod av smaklös torsk med ojämnt fördelad kapris. Det saknades bestick och glas för somliga, så det kändes… lite hafsigt. Annars var Radisson Blu ett OK val för avdelningsdagen.

På hemvägen hoppade jag in på Korgtassen och köpte smörgåstårta till i morgon. Även Systembolaget fick ett besök. När det börjar bli varmt är jag extra sugen på öl.

Nån middag i kväll var inte aktuellt. Jag tog en ostfralla till medicinen. Hjärtat har varit jobbigt idag, hoppas medicinen kan lugna ner det. Sen laddade jag för näst sista avsnittet av säsongens Antikrundan, i kväll från Norrköping igen.

Ostfralla med spetspaprika kaffe mjölk Hopptimisten o Maja Ekelöf

Ostfralla, kaffe och ett glas mjölk med Hopptimisten och Maja Ekelöf.

∼ ♦ ∼

I morrn ska bilen få en vårtvätt. Jag lämnar på morgonen och hämtar på lunchen. Passar utmärkt eftersom jag jobbar på distans, det vill säga hemifrån. Det ska bli ytterligare en kall natt, men solig dag. Jag måste skriva en artikel, men får ju lite ljus och luft på promenaderna om morgonen och på lunchen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ur Livet: Svek

Svek

Besvikelsen sitter där fortfarande
som en nål i själen
Jag trodde att vi skulle bli gamla tillsammans
Du stod vid min sida i så många år,
jag vid din
Men mitt svek var störst
för jag svek kärleken
Nu står jag här utan dig och kan inget annat
För jag har fått uppleva kärleken
och klarade inte av den 

Nog önskar jag lite ändå att det fanns
en levande varelse jag kunde älska
Tyvärr vågar jag aldrig mer
riskera
att bli sviken och svika
Ensamheten är mitt straff
JUEH

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Onsdagen den 19 mars 2025: Vem ska jag fråga?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Natten… Ja den kom och jag vaknade, men bara en enda gång. Undrade va fan det var för lampa som lyste rakt in i vardagsrummet. Det var en rejäl måne. Asså, den var fantastisk. Och detta kunde givetvis inte mobilkameran återge. Bara natten i sig.

Marsnatt mot baksidan o UKK måne

Marsnatt mot baksidan. ”Lampan” över hustaket är månen.

 

Onsdagsfrukost med Hopptimisten o Maja Ekelöf

Onsdagsfrukost med Maja Ekelöf – och Hopptimisten, förstås.

Jag somnade om och sov till 5.20. Låg sen och slumrade fram till kvart i när larmet gick igång. Onsdagsmorgonen var kall, bara två plusgrader, men ljus. Jag hade gärna suttit kvar vid köksbordet med Maja Ekelöf. Denna makalösa kvinna… Eller makelösa, snarare. Mannen dumpade henne för en yngre kvinna. I morse läste jag om hennes skilsmässa och kampen för att kunna bo kvar i huset med sina fem barn. Givetvis minns jag min egen skilsmässa på 1990-talet. Den var tuff och jag låg många år på minus. Men jag hade bara mig själv att rå om. Jag levde faktiskt ganska mycket på… potatis då… Vid festliga tillfällen: potatisgratäng gjord på mjölk.

Ljusblå marsmorgonhimmel vid viadukten

Ljus morgon, här vid viadukten på Vaksalagatan.

Ljus morgon, som sagt. Det är skönt att få ljuset när jag går upp till jobbet. Idag hade jag dock helst stannat hemma hela dan, men intervjun och fotograferingen måste göras. Jag bestämde mig igår för att gå hem efter fotograferingen, vid lunchtid nån gång, eftersom utbildningen på eftermiddagen krävde att man satt enskilt. Det är i princip omöjligt att göra på jobbet – på hela vår avdelning har vi ett enda enskilt kontor. Två kontor delas på två personer. Resten jobbar i öppet kontorslandskap. I morrn under avdelningsdagen ska vi eventuellt få veta våra placeringar efter ombyggnationen. Det blir inga fler kontor för oss och skulle vi behöva flytta på oss… Nä, fy fan…Men oavsett, det kändes som slöseri med krafterna att hasa upp till jobbet på morgonen och sen halka hem på lunchen, men det blev OK. Jag har det jobbigt med hjärtat just nu och vet inte om jag behöver röra på mig mer (svårt med den onda hälsporren) eller om jag behöver ta det lugnt. Vem ska jag fråga? Gud?

Bruno på filten 19 mars 2025

Bruno vet vad Tofflan har i fickan på sin tröja – vildsvinsgodis.

På förmiddagen laddade jag med en riktigt chokladig kaka som en arbetskamrat bakat, men mest med Bruno-gos. Pojken fick sitt sedvanliga vildsvinsgodis. Jag fick veta att ett veterinärbesök var inbokat på eftermiddagen. Oj oj oj, så jag hoppas att det går bra för Bruno!

Så blev det dags för dagens intervju. Det visade sig att det hela är lite mer komplicerat än jag trott, men jag har på fötterna och jag har tänkt ut och fått OK:at om själva gången. Publiceringen kan dock dröja. Det blev en givande timme med efterföljande foto.

Runt 12.30 gick jag hem. Passerade Korgtassen där jag köpte lunch, grönsaker, bär och bröd. Någon bojkott av affären märkte jag inte av. Folk handlade som vanligt en onsdag mitt på dan. Jag satt en knapp halvtimme sen vid köksbordet och åt ost- och tomatsandwich och läste.

Hemmalunch med ost o tomatsandwich kaffe vatten Hopptimisten o Maja Ekelöf

Hemmalunch med ost- och tomatsandwich, kaffe och vatten ihop med Hopptimisten och Maja Ekelöf.


Klockan 14 var det dags för eftermiddagens utbildning.
Den pågick fram till klockan 16 med en kort bensträckare nånstans i mitten. Jag hade annars gärna skrivit min artikel, men det arbetet får vänta till fredag – i morrn har vi ju avdelningsdag och gör annat än jobbar som vanligt. Utbildningen då? Tja, som så många utbildningar i just det… ”ämnet” gav den inte mig nåt direkt nytt. För min del gäller att hålla fast vid att använda sunt förnuft och att välja mina strider. Även här poppar ibland en undring om vem jag ska fråga upp.

Eftersom jag redan var hemma kunde jag logga ut och direkt slänga mig på soffan för att vila en stund. Men först behövde jag läsa några jobbmejl och besvara dem. Jag har också suttit ganska mycket idag och medan jag grejade med e-posten fick massagekudden knåda ryggen som gjorde ont.

Bitmoji Tofflan loggin off

Loggade ut efter mejlläsning.

∼ ♦ ∼

På Korgtassen idag köpte jag fisksoppa och ostfralla. I morrn får jag troligen varm lunch på avdelningsdagen, så på torsdagskvällen räcker det med nåt lättare. Jag brukar ibland annars äta fisksoppa just på torsdagar. Kanske festar jag till med ost, kex och vin i morrn? Soppan jag åt i kväll var lika god som alltid.

Smörgås och fisksoppa Hopptimisten Maja Ekelöf

Ostfralla och Korgtassens gotländska fisksoppa med Hopptimisten och Maja Ekelöf.


Jag börjar inte förrän klockan nio i morrn
och jag har bara hälften så lång väg att gå. Men… jag är trött. I kväll fortsätter jag att hänga med Maja Ekelöf och möjligen Camilla och Leffe.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Kerstin är billigare i drift än Bruno, men inte lika gosig.

Kerstin hundgosedjur på jobbet

Kerstin på jobbet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 18 mars 2025: Vem vill hålla nån som håller på att dö i handen?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Måndagen var en bra dag. Jag fick mycket gjort, utan att vara totalt slut. Däremot levde hjärtat rövare och jag tror att det orsakade nattens dåliga sömn. Jag vaknade första gången runt 0.30. Då hade jag sovit knappt två timmar. Vid fyratiden i morse gav jag upp försöken att somna om. Mobilsurfade en liten stund, läste tills mobillarmet tillrade igång 5.45.

Skeletthand

Ingen att hålla i handen.

När hjärtat håller på så här drabbas jag gissningsvis av nån sorts dödsångest. Men jag är inte rädd för att dö, jag ser döden som en befriare från… det som är besvärligt. Det jag är rädd för att bli en grönsak. Kanske är jag också rädd för att möta döden ensam. Det finns ju inte precis nån som håller mig i handen. Fast ärligt… Vem vill hålla nån som håller på att dö i handen? Döden kanske smittar! Huvva!

∼ ♦ ∼

Böckerna Den hemliga bokhandeln och Jag har torkat nog många golv

Bokbyte igår från en bok om en magisk bokhandel till en biografi om Maja Ekelöf.

Det blev bokbyte igår kväll från en bok om en magisk bokhandel till en biografi om Maja Ekelöf. Hon vann ju ett litterärt pris och fick sin Rapport från en skurhink utgiven. Biografin köpte jag till mig själv på Alla hjärtans dag och jag har väl dragit mig för att läsa den, den är lite… tjock. Men så började jag igår eftersom boken jag skulle ha fått för recension inte har dykt upp. Det är en gripande historia. Tänk dig själv att vara 50+, lågavlönad städerska och vinna en tävling som ger dig både mycket pengar och utgivning av ditt manus i bokform. Ett manus som egentligen var en dagbok. Det måste ha varit överväldigande. I morse när jag läste vid frukostbordet hade Maja Ekelöf just anlänt till Stockholm för att ta emot sitt pris. Det jag läste rörde mig till tårar, faktiskt. Mer om boken kommer givetvis i ett inlägg när jag har läst ut den!

Tisdagsfrukost med Hopptimisten o Maja Ekelöf

Tisdagsfrukost med Hopptimisten och Maja Ekelöf.


Hjärtat fortsatte att vara jobbigt.
Jag tog mig knappt upp till jobbet, var väldigt andfådd och illamående. Men det är ingen som kollar mitt hjärta så allt är väl som det ska. Den enda är att jag ska lämna koagulationsprov i april. En får vara glad och tacksam för det lilla. Kallelsen har dessutom kommit från vårdcentralen, så Sjukstugan i Backen svär sig visst fri även den här gången. De bryr sig inte ett skvatt om vissa av sina hjärtpatienter, uppenbarligen.

Flagnad puts i fasaden

Andfådd och illamående passerade jag en flagnande fasad i morse.


På jobbet idag var det nätverksdag hela dan,
men jag hoppade den. Det är för många evenemang på jobbet den här veckan och jag orkar inte med dem alla. I morrn förmiddag har jag dessutom intervju och fotografering. Onsdagseftermiddagens utbildning går jag nog hem och deltar i – den är ju på Zoom. Och torsdagen sen… då är det heldag med avdelningen på annan plats än på jobbet. Jag blev trött bara jag tänkte på veckan redan igår morse, vid arbetsdagens början. Det satt väl i även idag. Kanske var det detta som påverkade hjärtat. Jag vet inte, jag är inte kardiolog.

Den här tisdagen blev ändå bra på jobbet. Det var ganska lugnt och då funkar jag bättre, hjärtat lugnade ner sig en aning. Det behövdes inför de två kommande, ganska hektiska arbetsdagarna. Sedvanlig lunch avåts vid sedvanlig tid. Jag fick sitta vid mitt vanliga ställe, äntligen, och läsa i lugn och ro.

Jobblunch med Maja Ekelöf

Jobblunch med Maja Ekelöf.


I övrigt jobbade jag med att hitta fel ord,
jag fann inte rätt ord och jag fick prata med människor IRL efter fyra dars tystnad.

Jag var så trött att jag knappt tog mig hem efter jobbet. Det var aviserat AW, men jag fick avstå den här gången och gå hem och slänga mig på soffan och vila en stund. Mycket glad blev jag i alla fall för dagens innehåll i postboxen – ett vitt paket från Bonniers. Paketet innehöll en efterlängtad bok för recension – Carina Burmans femtiotalsdeckare Döden tar semester. Tofflan tackar!


Så blev det dags att fixa käk.
Jag grillade ett par kycklingkorvar i ugnen och micrade det sista av potatisgratängen från helgen. Perfekt tisdagsmiddag i sällskap av Hopptimisten och Maja Ekelöf, med tända ljus. Och ja. Grönsakerna är slut. Men jag ska handla, i morrn eller på torsdag. På Korgtassen.

Grillad kycklingkorv och potatisgratäng Hopptimisten Jag har torkat nog många golv

Tisdagsmiddag med Hopptimisten och Maja Ekelöf, men utan grönsaker.


Och i kväll blir det ungefär som igår – mer läsning.
Hoppas att natten blir bättre och att jag får sova. Jag är väääldigt trött…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… blommor ger mig ro.

Rosa bukett nära

Rosa ro.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den hemliga bokhandeln

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den tredje bokreaboken 2025.



Evie Woods bok Den hemliga bokhandelnDen tredje bokreaboken av kvartetten jag köpte 2025 
utgjorde en ny författarbekantskap. Det var dessutom ingen spänningsroman utan en skönlitterär roman. Författaren kallar sig Evie Woods, vilket är en pseudonym för Evie Gaughan. Boken heter Den hemliga bokhandeln. Boktiteln utlovar magi och boken är dedicerad till alla bokälskare. En perfekt present till mig själv, alltså.

Opaline, Martha och Henry har varit birollsinnehavare i sina egna liv alltför länge. Men en försvunnen bokhandel på en tyst gata i Dublin blir en del av deras liv. Trion, som är främlingar för varandra, upptäcker att deras egna berättelser är lika magiska som historierna i deras favoritböcker. Och i och med att de avslöjar hemligheterna på bokhyllorna hamnar de i en otrolig värld där ingenting är som det verkar.

Den här boken är inte så flummig som baksidestexten och min sammanfattning ovan låter. Faktum är att jag dras in i de tre huvudpersonernas liv och leverne. Och den mystiska madame Bowden… Vem är hon och vilka förmågor besitter hon egentligen? Alla tre huvudkaraktärerna är på rymmen, men en av dem under 1900-talet, de andra två i nutid. Opaline från ett oönskat giftermål, senare från andra hemskheter, Martha från en man som slår henne och Henry från ett förhastat frieri. Ja det är en hel del kärlek i boken, men det är mest tough love. Utöver det besitter samtliga stor kärlek för böcker. Sånt går inte att motstå som läsare! Jag vill dessutom veta vad som hände med bokhandeln och om det verkligen kan ske magi kring böcker… Om jag får svar? Ja.

Boken är ganska tjock, snudd på en tegelsten. Ändå blir den aldrig tråkig. Författaren kan helt klart konsten att fånga läsaren. Det här är en underbar bok, full av både magi och realism.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar