Fredag kväll den 11 oktober och lördagen den 12 oktober 2024: Festande och flaskfetischism

Publicerat den 12 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Kvällen var faktiskt inte slut med månen som en Betlehemsstjärna igår. Jag fastade inte, däremot festade jag. (Ingen bild på godisskålen.) Jag festade på Trisslott nummer två av de sex lotter jag fick av Annas snälla mamma förra helgen. Det såg lovande ut ett tag, men… nej. Tyvärr ingen vinst den här gången heller.

Redo för den andra Trisslotten.
Det ser lovande ut…
Men nej! Ingen vinst den här gången heller.


I stället blev det bokbyte. Nu har jag bytt ut den finska tonårstjejen mot en riktig hagga. Det känns… lite mer passande, tror jag. Den finska tjejen fick jag av min adoptivdotter och vännen FEM, den riktiga haggan köpte jag second hand på kulturnatten 2024.

Böckerna Röd som blod och Haggan

Bokbyte från en finsk tonårstjej till en riktig hagga.

∼ ♦ ∼

I natt sov jag bra. Jag var uppe på toa vid femtiden, men somnade om och sov ända till 7.30. Då var det bara att kasta sig ur sängen, upp och ta medicin. Efter det gick det förstås inte att sova mer så jag fixade kaffe och gick och la mig för att läsa. Stannade i bingen till runt 9.30 innan jag åt rostat bröd och kaffe till frukost. Jag hade planerat att ta min nya medicin idag, men det fick bli senare och därför sparade jag filen. 

Lördagsstart.
Rostat och kaffe i sällskap med Hopptimisten och Haggan till frukost-


Jag blaskade av mig lite och ringde till sjuklingen för att höra om hon behövde få nåt hemlevererat. Det behövde hon väl, men inget akut, så jag åkte inte dit med nåt. I stället pratade vi en stund. Förstår att det är tråkigt när en är inställd på en resa och en mässa och sen får stanna hemma och vara sjuk i stället.

Vädret skärpte till sig och solen tittade fram när jag gick till Korgtassen och Butiken på hörnet. Idag var jag lite smart och köpte middag både till i kväll (kolgrillad kyckling med ris, fetaostsås och tzatziki) och i morrn (varmrökt lax och romsås). Ett par goda ostar slank ner i varukorgen också. Från Butiken på hörnet kom jag ut med en påse med två stycken Noisette – en till idag och en till i morrn. Festa var det…

Trillerpåse ostar matlåda kolgrillad kyckling m ris tzatziki, fetaostsås romsås lax Bregott

Middag och festande.

Men festen är inte slut med detta! Den här helgen tycks gå i flaskornas tecken. Jag valde ett vin till kvällens middag, ett appassimento som jag drack till kalkon förra gången. Nu blir det kyckling. Vidare kollade jag en flaska som stod i badrummet. Nyinköpt badskum, minsann, och det skulle nyttjas idag vid premiärbadet i mitt badkar (ingen bild från badet). Ytterligare en flaska hängde jag upp i fönstret i arbetsrummet. Den har hängt på balkongen under sommaren, men nu passar den jättebra inomhus.

Kvällens vin.
Skum till badet.
En flaska i fönstret.

Sen gick jag med sopor och tog bilen ut på en åktur. Den behövde bensin. Jag passade på att köra lite fort också på motorvägen. Vek av till Fullerö handel (<== världens tristaste webbplats. Alla finns inte på Facebook!) också för att titta efter ett nyckelskåp. Ingen framgång alls och nåt annat handlade jag inte heller även om katterna var söta och vinterfåglarna likaså. Men affären hade redan börjat med julsaker och min allergi mot jul är svår. I år lär den vara svårare än nånsin, men jag har bestämt mig för att försöka genomlida den, på mitt sätt, så som jag vill ha den – allt från julfred i Åbo till midnattsmässa i Rom, typ. Alltihop på alldeles egen hand. Eller ensam, dårå. Det klarar jag! Och klarar jag det behöver jag aldrig nån annan i mitt liv mer. Då kan jag stå på egna ben helt och hållet och acceptera att jag aldrig blir nåns nummer ett eller får nån egen familj. Så stark jag ska bli!

Söta katter…
…och vinterfåglar på Fullerö.

Vid hemkomsten avåt jag tvångslunch till nya medicinen. Men det var rätt OK att äta fil med bär och det vanliga plus medicin i filen då. För till eftermiddagskaffet blev det ju Noisette…

Tvångslunch övervakad av Hopptimisten. Medicinen ligger i filen.
Helt frivillig lördagsfika med Noisette och Haggan.

Därefter blev det premiärbad. Det var… skönt. Men låt oss säga så här att… ett bastubad hade varit… hundra gånger skönare. Jag kunde i alla fall avnjuta en öl i badkaret.

Det var lite tidigt för middag efter badet. Jag såg första avsnittet av en dokumentär om Dag Hammarskjöld på SvTPlay, Fallet Hammarskjöld. Dokumentären består av tre delar och är gjord av en dansk och en svensk. Riktigt intressant med många frågetecken.

Så blev det middagsdags. Även denna lördag serverade jag mig trerätters med ett glas, inte en flaska, appassimento:

  1. kolgrillad kyckling och ris med tzatziki, fetaostsås, tomater och oliver
  2. liten ostbricka med cider-, äpple- och calvadosmarmelad
  3. hasselnötsglass med blåbär och hallon.

Jag blev mätt. Festen är nog slut.

Kolgrillad kyckling med tillbehör…
…liten ostbricka…
…hasselnötsglass med bär.

Lördagskvällen fortskrider och jag ska se mer av Hammarskjölddokumentären. Planerna för i morrn är få. Jag ska eventuellt ut på ett ärende och jag borde köra åtminstone en maskin tvätt innan jag drar fram strykbrädan.

Det är också en sorglig årsdag och jag tänker mig till nån kyrka, eventuellt, för att tända ett ljus.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Röd som blod

Publicerat den 11 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om första delen i en finsk thrillertrilogi (säg det ordet, den som kan!) för ungdomar.


Salla Simukkas bok Röd som blodNär jag just hade flyttat i början av maj 2024 dök vännen FEM upp med stora, hjälpande händer. Dessutom hade hon med sig en kasse med böcker som hon och svärdottern, min adoptivdotter, hade införskaffat till mig. Det var en blandad kompott. Nu har jag läst en bok som vänder sig till en yngre läsargrupp, Salla Simukkas ungdomsthriller Röd som blod. Det blev ett roligt avbrott i allt det seriösa samtidigt som jag gjorde en ny författarbekantskap.

Lumikki Andersson, en 17-åring i Tammerfors, har varit mobbad. Hon håller sig på sin kant. Men så hittar hon sedlar, tvättade pengar, i skolans mörkrum. Tre elever på skolan har kommit över plastpåsar med blodiga sedlar. Lumikki blir snart indragen i en större härva av narkotikasmuggling. Att en av elevernas pappa, en narkotikapolis, kan vara inblandad förenklar inte saken. Lumikki tvingas fly från både ryska och estniska kriminella. I Tammerfors är det kall vinter. Inget är så rött som blod i snö.

Den här boken är ganska lättläst skriven. Det kan vara så med tanke på att målgruppen är ungdom. Hur översättningen har påverkat kan jag inte uttala mig om. Stämningen i boken är iskall och det får författaren fram storartat – inte enbart genom att det är smällkall vinter i Tammerfors. Det är spännande och otäckt. Ungdomarna blir svikna av olika människor, men värst är det kanske när de blir det av de vuxna, av dem som ska vara tryggheten i deras tillvaro.

Boken känns realistisk. Karaktärerna beskrivs till viss del utseendemässigt, gärna i färger, men av Lumikki, bokens huvudperson, får läsaren också doftbeskrivningar. Det är ett intressant grepp som få författare använder.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Lumikki Andersson-trilogin:

  1. Röd som blod (läs inlägget ovan!)
  2. Vit som snö
  3. Svart som ebenholts

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 11 oktober 2024: Hösten fortskrider, ny medicin och ändrade helgplaner

Publicerat den 11 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Björken utanför arbetsrummet börjar bli gul och glesna

Björken utanför arbetsrummet börjar gulna och bladen glesna.

Det var rätt skönt att slippa gå iväg den här fredagsmorgonen. Vädret var inte mycket bättre än igår till att börja med – mörkt och regnigt. Dessutom var det kallare i morse, bara sju grader.

Medan jag startade min utrustning vid skrivbordet hemma tittade jag ut på björkarna i allén utanför. De börjar gulna allt mer och löven på vissa grenar har också glesnat. Men det är ännu vackra höstfärger och vad jag förstår är soligare väder utlovat till helgen. Idag hade jag planerat att gå ut enbart på lunchen och då endast till Korgtassen för att handla och till apoteket för att hämta ut min nya medicin.

 

Fredagsfrukost med Hopptimisten och Röd som blod

Fredagsfrukost med tända ljus i höstmörkret.

Givetvis började min fredag med dusch, vägning och frukost. Om vägningen kan sägas att det är ett under att jag inte har gått upp nåt sen förra veckan. Igår kväll smockade jag helt ogenerat i mig en Fazerchoklad på 145 gram. Jag ville bara ha choklad. Nu står jag på en vikt som är tio kilo för mycket för att jag ska vara OK med den. Tio kilo borde jag kunna minska utan större problem. Men frågan är om jag vill… Om jag ser nån mening med det hela. I vart fall började jag min dag nyttigt med fil och bär, banan, Annas äpplemos, lite flingor (kolhydrater till medicinen var det!), kanel (sänker blodsockret), flytande honung (sött, men lindrar infektioner), Pro Viva (bra bakterier för magen) och, bäst av allt, nyperkolerat kaffe.

Lönnlöv höst fallna

Hösten fortskrider…

Efter denna kulinariska resa satte jag mig för att jobba. Utanför fortskred hösten. (Eftersom jag jobbade hemifrån idag kunde jag inte fota lönnen, men bilden här intill visar dess löv som fallit till och med igår.) Jag hade bara två möten idag, båda via Zoom. Det var bra plus att jag satt hemma för då kan jag ta mikropauser på ett helt annat sätt. Då orkar jag mer än bara jobba. Ryggen tackar mig till exempel när jag reser mig upp för att gå och diska ett par minuter eller bädda sängen. Jag dammade igår kväll och krukväxterna fick vatten, så idag återstod att torka av i badrummet och på gästtoaletten samt dammsuga. Men det sparade jag till efter arbetstid. Mikropauser är just mikro – korta.

Runt lunch tittade solen fram och jag passade på att gå till Kvarnen. På apoteket var det ännu längre väntan än förra fredagen, men mest synd tyckte jag om de två som arbetade där som fick ta emot griniga och krångliga kunder. Jag fick min medicin… och insåg att den inte skulle funka för mig. Inte under en arbetsdag. Suck… Jag får se om jag vågar testa i helgen. I vart fall har jag hämtat ut den – innan högkostnadsskyddet går ut. Sen blev det lunch vid köksbordet. Jag hade kokat ett ägg på förmiddagen och det kompletterade jag med en varma koppen-soppa och två mackor. Kvällsmaten skulle bli betydligt godare!

Lång väntan på apoteket idag igen.
Dagens lunch hemma.

 

Sovrumsfönstret höst utanför

Kolla så perfekt lampan i sovrumsfönstret matchar björken utanför.

Efter jobbet stod dammsugning på agendan. Det gick bra, det var inte igengrott här. Vidare körde jag en kort tvätt av en av mammas sjalar som jag brukar ha runt halsen höst och vinter. När jag dammsög insåg jag hur perfekt lampan i sovrumsföntret matchar björken utanför just nu. Vackra färger!

Det var skönt att få rent i hemmet, men också utmattande. Jag la mig på soffan och slumrade faktiskt till en halvtimme. Riktigt gott! På tal om gott behövde jag inte laga nån mat idag. Jag hade köpt en bit smörgåstårta. Den åt jag först till ett glas vitt.

Därefter bytte jag glas och drack ett glas rött till några bitar ost, kex och marmelad av cider, äpple och calvados.

Först en bit smörgåstårta och ett glas vitt…
…sen ost och kex och marmelad och ett glas rött.

∼ ♦ ∼

I kväll är det Jom kippur. Försoningsdag. En stor halvmåne, som en fet gul osthalva, la sig över Uppsala Konsert & Kongress som värsta Betlehemsstjärnan. Jag har inte precis fastat, men tänk om vi kunde försonas i världen… Tänk om…

Halvmåne över UKK

Halvmånen som en Betlehemsstjärna över UKK…

∼ ♦ ∼

På förmiddagen idag hörde Anna av sig. Hon är sjuk och ska inte resa bort. För min del innebär det att jag inte ska vara kattvakt. Nåt kattgos blir det därmed inte. Men det är klokt av Anna att inte åka långt bara för att lägga sig sjuk. Sjuk vill en helst vara hemma. Så min helg blir annorlunda än planerat. Jag tar bilen ut en sväng i morrn för jag behöver tanka. Enligt väderappen kan det bli lite sol mitt på lördagen, så jag får väl passa på då.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… recensionsexemplaret från Modernista har dröjt, tycker jag. Jag skickade en liten påminnelse/förfrågan idag. Som vanligt fick jag först ett autosvar, sedan ett svar att boken är skickad. Ett tredje svar anlände och det visade sig att jag hade fallit bort från den utskickslistan. Men nu är en separat order gjord av observanta Sara och boken borde komma i nästa vecka. Toppen! Ett annat förlag som jag kontaktade för ett tag sen var LB förlag där jag bad om recensionsexemplar av två böcker. En av böckerna ska jag få och det får jag vara nöjd med. Vilka böckerna är avslöjas givetvis när de har anlänt.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 10 oktober 2024: Min verklighet: mörker, möten och många onyttigheter

Publicerat den 10 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Torsdagsfrukost med rykande hett kaffe Hopptimisten tända ljus o Röd som blod

Ljus i mitt mörker – och rykande hett kaffe.

Mörker, mörker, mörker och huvudvärk näst intill illamående. Det var vad jag vaknade till i morse. Mörkret vaknade väl alla till, inte bara jag. Det regnade i alla fall inte i morse – alltid något bra när en ska promenera till jobbet – men det hade aviserats regn senare på dan. Jag iklädde mig regnjacka och medtog paraply. Men först tvingade jag i mig frukost hemma och rykande hett kaffe. Det är egentligen bara det senare jag vill ha. Tyvärr är jag tvungen att äta till medicinen – både på morronen och på kvällen. Jag hatar det. Det har rubbat hela min tillvaro och mina ätvanor. Inte till det bättre.

På kvällarna slänger jag gärna i mig onyttigheter. Igår var inget undantag. Det är väl därför jag inte skriver om kvällarna längre. Efter kvällsmaten gör jag typ inget annat än äter godis och/eller kakor, läser eller ser på TV. Mitt händelserika liv… Mitt ENORMA sociala nätverk består av godis, kakor, böcker och TV-röster. Det är sällan jag tittar. Ibland har jag på för att höra mänskliga röster. Ibland är jag så ljudkänslig att jag måste stänga ute ljudet från grannarnas glada barn med torra TV-röster. Min verklighet.

Promenaden upp till jobbet var ganska behaglig ändå denna morgon. Det var tolv grader varmt. Tyvärr blev jag flåsig. Det har med hjärtat att göra. Återhämtningen gick snabbt ändå idag. Lönnen är fortfarande ståtlig och har ganska många löv kvar.

Lönnen på Walmstedtska 10 okt 2024

Dagens lönn.


Idag var det möten inlagda hela jävla eftermiddagen. Ett blev till sist inställt. Möten tycks vara nåt som min avdelning älskar att hålla. Hälften av dem ger ingenting, i alla fall ger de inte mig nånting. Avdelningsledningen var iväg på ett heldagsmöte. Bara det… Två avstämningsmöten hade jag även på förmiddagen, men de var korta. Idag har jag jobbat med högt och lågt, bland annat bilder. Bäst idag var den inplanerade lunchen med en namne från en annan avdelning. Det är guldluncher att få sitta och prata med nån som är normal (när man själv uppfattas som onormal). Det är möten med människor som ger nåt, faktiskt. För även dessa luncher handlar till stor del om jobbet. Dagens lunchmöte var så givande att jag blev fyra minuter sen till nästa möte…

Lunch på Thaibreak med U

Dagens guldlunch på ThaiBreak.


Lunchen livade upp mig på två sätt – både humörmässigt och kroppsligt. Med en rejäl lunch (många onyttigheter, jag tog två portioner plus kaffe och kakOR och kolOR på maten) behövde jag inte äta massor på kvällen. Men åter fick jag bevisat för mig själv att jag inte ska undvika människor utan tvärtom söka deras sällskap. En behöver inte älska alla, men dem en träffar och dem en umgås med ska vara såna en gillar.

Jag traskade hem i ett ösregn och blev bara lite blöt om tårna. I hissen träffade jag en trevlig granne och hans barn och fick en stunds småprat. Sånt gör mig faktiskt gott och mycket gladare. Så när jag kom hem nätshoppade jag två Ashleigh & Burwoodljus. Strax kom ett sms från Helena på Blomstertorpet att de bara hade ett ljus av den doften jag ville ha, men kunde jag tänka mig ljus nummer två i en annan doft? Det kunde jag. Förhoppningsvis doftar det härligt här i höst samtidigt som ljusen skänker mig värme. Ljus i mitt mörker. Och kanske ger jag mig själv favoritljuset, vit ceder och bergamott, i julklapp..?

Ashleigh and Burwoodljus från Blomstertorpet foto Helena

Mitt favoritdoftljus till höger och ljuset i en annan doft jag ska prova. Foto: Helena, Blomstertorpet.

Kvällsmaten bestod av tre tunna mackor med ost och kalkonsalami, paprika och tomater. En halv mugg kaffe kändes snålt, men jag drack en kopp efter lunchen och nån måtta får det vara. I glaset är det inte rödvin utan tranbärsjuice.

Kvällsmat med Hopptimisten Röd som blod tända ljus mackor kaffe o tranbärsjuice

Mackor och tranbärsjucie i kväll vid tända ljus och med Hopptimisten och Röd som blod.

∼ ♦ ∼

Jag tror att jag har lite ork att gå med dammvippan så kan jag dammsuga i morron. Det är fredag och jag ska jobba hemifrån. På lunchen måste jag som vanligt gå och handla – och gå till apoteket. Förhoppningsvis är det torrare ute då. Helgen i övrigt ska jag tillbringa lite med Citrus och Lucifer på lördag och söndag. Jag längtar efter dem så!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Han Kang får årets Nobelpris i litteratur. Ytterligare en pristagare som jag inte har läst eller ens hört talas om. Har du, kära dagbok???

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 9 oktober 2024: När allt bara är fejk…

Publicerat den 9 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Onsdagsfrukost med Hopptimisten o Dansaren

Onsdagsfrukost med läsning som vanligt.

Regn, regn, regn… Mörk och dov stämning i mitt trasiga hjärta och utanför. Det spelar ingen roll hur många ljus jag tänder och att höstträdens färger är fantastiska. Jag vaknade med en dålig känsla den här onsdagen och känner mig mest som Mårran sen dess. Ville bli lämnad ifred. Och det blev jag inte, för dels skulle jag interagera med folk på jobbet, dels skulle jag på läkarbesök.

Jag inledde min dag på vanligt sätt. Läsning gör mig lugnare – under förutsättning att jag får läsro. Det fick jag idag. Vissa dar är det till och med det enda som gör mig lugn, att läsa.

Paraply och regnjacka svarta

Mårran was here.

Vädret var bedrövligt. Det regnade dessutom utan uppehåll och hela dan. Jag valde både regnjacka och paraply för säkerhets skull. Det funkade riktigt bra. Jag klarade av att hålla i paraplyet dåliga händer till trots och ryggsäcken blev därmed inte blöt. Regnjackan är lång och jag blev inte heller blöt. Det var mest skorna som blev våta, men vätan trängde inte igenom till strumpor och fötter.

På jobbet var det ganska tomt när jag anlände i morse, men oavsett det har jag bestämt mig för att hålla mig på min kant ännu mer nu. Jag är så jävla skör och jag orkar inte med missförstånd. Jag trodde att jag kunde slappna av och vara som bland vänner. Det funkar inte. Jag är bland arbetskamrater, inte vänner. Jag skämtar inte (!). Det finns faktiskt inget alls att skratta åt i min situation. Den är lika bedrövlig som dagens väder.

Löv och regnpöl i rännstenen

Lååång lista med mig…

Jag hade en lång lista (i huvet) med mig till doktorn, men jag visste att det bara var vissa saker han kunde hjälpa mig med. En sån sak som att få förhandsveta att jag ska få en tid hos kardiologen i november är bra, för då kan jag ta dit en del frågor. Nåt av mina blodvärden var i lägsta laget, men allt var inom rimliga gränser. Min husläkare är mycket kunnig och kunde berätta även andra saker som varför jag måste äta, helst kolhydrater, när jag tar en av mina mediciner. Vidare tyckte han att jag inte skulle strunta i andra åkommor utan söka för dem (på rätta ställen). Tyvärr tycker inte jag det, för jag vill inte få fler sjukdomar. Jag fick en medicin som förhoppningsvis ska lugna magen. Han kollade blodtryck och puls och lyssnade på hjärtat. Och tack och lov var dessa tre BRA! Blodtrycket var normalt, pulsen var 63 och hjärtat slog som det skulle! Men att jag inte längre har nåt liv som känns värt att leva, att jag inget orkar, att jag är ensam, att mitt sociala nätverk är minimalt, att jag knappt orkar jobba, att jag har en hjärtsjukdom… Frisk blir jag inte, men vissa saker går att lindra, annat kan han inte göra nåt åt.  Hur motiverar man nån som har tappat lusten att leva? Nån som försöker lura sig själv att livet är bra, när allt bara är fejk? (Nån som har lyckats lura massor av människor att allt är så mycket bättre – det är jag. En stor jävla fejk.) Det var många fler saker som kom upp, men jag vill inte berätta allt för alla, bara för dig, kära dagbok. Det kanske blir bakom lösen, helt mot mina principer. Skälet är att det är långt ifrån alla som läser här som vill mig väl. Snokare finns överallt. Såna som bryr sig finns det färre av. (Två personer har frågat hur det gick hos doktorn. Det är två av sorten som bryr sig – en arbetskamrat och en vän.)

Blöta skor i väntrummet

Blöt om skorna i väntrummet.


Tillbaka på jobbet igen försökte jag jobba för att göra skäl för månadspengen. Det gick sisådär. Dagen omfattade textgenomläsningar, korrektur, bokning av intervju och fotograf med mera med mera. Jag tog en kort rast och bläddrade igenom dagens lokalblaska. Läste om ytterligare en äldre kvinna som blivit sexuellt ofredad av hemtjänstpersonal. Det är för jävligt! Det är fan betydligt värre än min situation och alla andra som har blivit ofredade. Faktiskt! De som inte kan protestera, som gamla, barn och djur, till exempel. En gammal människa, hjälpbehövande, ofredad på det viset… Somliga har ingen skam i kroppen.

Vid lunchen dök jag ner i boken om Dansaren för att fly verkligheten. Idag var den bara för mycket. Verkligheten, alltså. Jobblunchen i sig var annars ovanligt vanlig.

En vanlig jobblunch

En ovanligt vanlig jobblunch med Dansaren.


På eftermiddagen hade jag tur att få lift hem med en bilburen arbetskamrat som passerar min adress. Det kändes helt rätt att acceptera skjuts i detta skitväder. Jag blev så tacksam att nån mer än min doktor ville mig väl den här dan. (Ingen fejkkänsla!) Det var skönt att komma hem lite tidigare än vanligt. Jag kunde lägga mig på soffan och läsa ut boken om Dansaren. Bokbytet gick till en thriller för ungdomligare läsare än jag, men det skiter jag i. Jag tänker läsa den ändå.

Böckerna Dansaren och demonerna och Röd som blod

Bokbyte från en bok om en dansare till en bok för en ungdomligare läsare än jag.


Dessutom hade jag varit förutseende nog att ta fram en matlåda ur frysen i morse. Det blev kycklingkorv Stroganoff med ris till kvällsmat. Bara att värma i micron. Mest ris i och för sig, men jag blev mätt och så fick ju kroppen kolhydrater till medicinen.

Kycklingkorv stroganoff med mest ris Hopptimisten Röd som blod tända ljus

Kycklingkorv Stroganoff (egen tillverkning, tinat ur frysen) med mest ris.


Nu ska jag värma mig med micrat kaffe. Mitt roliga liv.

∼ ♦ ∼

I morrn är det en jävla mötesdag igen. Totalt blir det fem möten för min del. Hur ska man ha nån ork kvar att jobba ”på rikt”? Tur att jag har en trevlig lunch med en före detta arbetskamrat mellan alla kackelsammankomster.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… ska jag köpa en kalender för 2025 eller inte? Jag fick sudda rätt bra i årets och det sved lite.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Dansaren och demonerna: en berättelse om omöjlig kärlek

Publicerat den 9 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den sista delen i en historisk trilogi om homosexuella.


Mian Lodalens bok Dansaren och demonernaDet har gått fyra år sen den första delen kom ut i Mian Lodalens historiska trilogi om homosexuella i ett tidigt Sverige. År 2024 avslutar hon denna gedigna litterära resa i homosexuellas svenska historia med Dansaren och demonerna: en berättelse om omöjlig kärlek. I slutet av september samma år landade boken i min postbox och nu har jag läst den.

Det har blivit 1960-tal och platserna är Stockholm mest, Paris en sommar och så lite Jönköping. Homosexuella anses fortfarande vara både sjuka och farliga. Hasse är en av dem som kämpade för sin överlevnad. För honom är dansen allt. Det är slitigt och nån gång även euforiskt. Hasse är nåt av dansens underbarn. På Stockholmsoperan mötar han Tom. Hasse blir våldsamt förälskad, men vad händer om hans känslor besvaras? I en tid där psykiatrin försöker bota homosexualitet med sterilisering, elchocker och lobotomering blir kärleken livsfarlig.

Den här boken är baserad på verkliga personer och händelser precis som de första två böckerna i trilogin. Men det här är också en del av Mian Lodalens familjehistoria. Hasse var hennes morbror. Skildringen av tiden och miljöerna blir aningen för mycket, det är personteckningarna som i mitt tycke är intressantare. Hasse känns äkta. Det är en osäker kille med djupa funderingar kring vad som är OK och vad som inte är det. När det här utspelar sig är ju fortfarande homosexualitet en sjukdom, nåt som givetvis påverkar Hasse. Pillren han får/köper, först av sin syster Anita, senare på gatan, hjälper bara tillfälligt, sen måste han ta fler.

Skildringen av Hasse är så sorglig. Han hamnar i svårigheter och mår bara sämre och sämre. Det finns några runt omkring honom som ser och som försöker hjälpa. Men… Ja jag avslöjar inte för mycket. Bokens prolog talar om hur det går för Hasse. Kanske att jag hade önskat bort prologen. James, som den nämner, är ju inte synlig hela tiden. Utöver det finns några upprepningar i boken som jag också klarat mig utan. Men 2… det här är ingen recension. Jag har köpt en bok, läst den och berörts av den. Till Paris fick jag äntligen komma via den här boken.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Mian Lodalens historiska trilogi:

  1. Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria
  2. Lesbiska ligan: en sann kriminalhistoria
  3. Dansaren och demonerna: en berättelse om omöjlig kärlek (Läs inlägget ovan!)

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 8 oktober 2024: Mörker och fantastiska färger – och en söt blomma i en pappersmugg (INGET skämt)

Publicerat den 8 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Även denna morgon var jag… astrött. Men då hade natten fört med sig flera ”uppståndelser”. Och ja. Jag är fortfarande glad att jag vaknar när jag behöver.

Mörkret är kompakt när jag kliver upp. Termometrarna visade runt fem grader. Det regnade i alla fall inte. Det ska det göra i morrn. Det ska bli ett riktigt busväder till och med. Regna hela dan… Typat när jag ska till doktorn. Det är inte roligt att sitta genomsur i väntrummet. Där finns liksom inte nånstans att hänga av sig regnjackor eller ytterkläder överhuvudtaget.

Tisdagsfrukost med Hopptimisten och Dansaren

Tisdagsfrukost med Hopptimisten och Dansaren.

Min tisdag inleddes på sedvanligt vis med läsning, frukostfil, kaffe och tända ljus i sällskap med Hopptimisten och Dansaren. Boken är riktigt gripande. Den är ju lite omfångsrik. På Goodreads finns endast en pocketedition på 350 sidor upplagd och den har inte kommit ut ännu, Jag läser den inbundna och den är på 493 sidor. Det står även fel på förlagets webbplats. Nåja, strunt samma. Jag har ju betalat boken själv, den är bra och ju mer att läsa desto mer valuta för pengarna – om en bok är just bra. Jag är på sidan 300nånting.

Tidigt i morse fick jag bekräftat via mejl att min extranyckel verkar vara beställd. Det finns ju ingen huvudnyckel som funkar till min lägenhet, nåt som jag som hyresgäst får ta konsekvenserna av. När nyckeln är klar ska den dessutom hämtas i ett industriområde dit man enklast tar sig med bil. Tur att jag har en. Dessvärre är nyckelföretaget bara öppet på kontorstid. Det innebär att jag måste ta ledigt en stund. Sånt här känns inte helt OK, faktiskt. I övrigt är jag nöjd med min hyresvärd och de hantverkare som jobbar åt värden.

Lönnen på Walmstedtska gården fotad från St Olofsbron

Dagens fantastiska färger på lönnen på Walmstedtska gården.

På väg upp till jobbet stannade jag på S:t Olofsbron för att fota den fantastiska lönnen på Walmstedtska gården. På höstarna intar den helt magiska färger. Det är mycket spännande, för dessa färger kan skifta från dag till dag. Men i morrn kanske jag inte stannar och fotar om det ösregnar…

På jobbet har jag påbörjat nästa skrivuppdrag med att förbereda en del frågor och hoppas på att nån ställer upp på intervju. För första gången har jag fått ett nej. Utöver det har namn nummer två på samma lista tydligen slutat. Jag får tänka om och skriva en helt annan typ av artikel på samma ämne, men den kan ändå bli läsvärd. Utöver det publicerade jag en artikel om vår nya HR-direktör. Hon verkar vara en intressant person. Dessutom hörde hon av sig efter lunch och tackade för artikeln. Hon tackade mig. Den rätt värdelösa jag…

Idag lärde jag mig igen på jobbet att jag inte ska skoja, för det finns människor som inte förstår mina skämt. Sen är vi väl lite till mans dåliga på att visa varandra respekt genom att inte hålla käften på ren svenska och pladdra mycket i stället. Så sluta pladdra och hålla käften är det som gäller för mig nu. Försöka vara rolig ska jag dessutom jobba stenhårt att sluta med.

Det blev lunch. Och sen föll jag.

Jobblunch en tisdag med Dansaren och demonerna

Jobblunch med Dansaren.

 

Blomma i pappersmugg

Nej, nej, jag försöker inte vara rolig på jobbet med den här bilden.  Jag tycker blomman i pappersmuggen är söt.

Jag bara insåg hur torftigt mitt liv är medan jag läste om Dansaren. Hans liv var ganska mycket skit det också, men han hade en familj att åka hem till i Jönköping. Mamma, pappa, syskon… För mig är det jävligt tomt. Jag blev påmind om tomheten redan i morse av en person som förlorat två små barn. Det är uppenbarligen skit och jag skämtade verkligen inte om det. Men även där finns en familj, några som bryr sig om, en oreserverad kärlek. Hur jag än beter mig – allvarlig eller dåligt skämtande – blir jag aldrig nåns nummer ett. Vad är det för mening att leva då när jag inte ens gillar mig själv? När alla försök jag gör att må bra bara är fejk om jag tänker efter? Kära dagbok, utan dig hade det varit… outhärdligt. Och ändå kan ingen av oss vända nåt.

Bitmoji Tofflan med varuvagn

Falsk bild på mig. Det är inte kul att handla.

Luften gick ur mig på eftermiddagen, men jag hade ett avstämningsmöte, betalade en jobbfaktura, skrev och fick ja på en intervju. Avstämningsmötet var bra även om det känns sorgligt att vi är så många som mår skit. Klockan var 16.10 när jag äntligen kunde gå hem. Eller halta, snarare. Hälsporren är för jävlig.

Hemma skulle jag emellertid inte vara särskilt länge för jag skulle ju ut med bilen och handla på City Gross. En liten stund hann jag vila. Anna skulle inte med och då går det lite snabbare. Det är ju inte så kul att handla ensam. Fast ärligt talat är det inte kul att handla alls. Jag släppte före en kille som stod bakom mig och hade typ tre varor. Han blev glad. Jag blev… surare. För idag var det tjafs om digitalt kvitto igen, så jag fick fixa den där jävla appen och bocka ur digitalt kvitto. Eftersom det ofta blir fel när jag handlar vill jag gärna kunna kolla kvitto på plats. Lite jävla svårt om man har digitalt kvitto men ingen app.

När jag kom hem fick jag äntligen servera mig gazpacho och nybredda mackor. Medicinen låg i en liten burk från Berlin. Där har jag aldrig varit och dit lär jag aldrig komma. Det är bara så jävla kört för mig – inget skämt!

Mackor tomater gazpacho Hopptimisten Dansaren tända ljus pillerburk från Berlin

Mackor och gazpacho med Hopptimisten och Dansaren – och en pillerburk från Berlin.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan ledsen tomte

Jul med mig i år.

Nej, den här dan ville jag inte vara med. Jag slog mig själv i huvudet för jag har viss självinsikt, men sen slog nån annan till mig också. Det blev för mycket. Så till råga på allt började jag fundera på jul. Häromdan bestämde jag mig för att fira min egen jul, det vill säga inte fira så mycket alls – bara det jag vill (julmat, julklappar till bara mig, godis, konjak etc) – och vara hemma. Jag är ledig många dar i år utan att behöva ta semester och ledig tänker jag vara. Visst hade jag velat fira jul med en egen familj, men nu är det så att jag inte har nån. Tränga mig på hos vänner vill jag inte. Jultankarna kändes också lite sorgliga. Jag ska försöka ta mig i kragen och se det braiga i en jul med mig själv. Jag får väl tindra med ögonen mitt i mitt mörker.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag se Kodnamn: Annika. Det är en riktigt bra serie. Och så gläds jag åt att en vän mår bättre. Pluspoäng.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 7 oktober 2024: Måndag heeela dan och marknad

Publicerat den 7 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Disig utsikt genom jobbfönstret

Disig födelsedagsmorgon för universitetet…

Måndag morgon… Kall, mörk först, solig och disig när det hade ljusnat. Idag har det varit universitetets födelsedag nåt som har firats på olika sätt. Bland annat har en massa människor fått priser, till exempel de pedagoger jag har skrivit om. Roligt!

I morse var jag trött. Det blev lite sent igår på söndagskvällen. Jag såg först ett program på SvT Play och efter middagen hela tre program på raken. Det var så fullt upp att jag inte hann skrapa Trisslott nummer två. Men åter till dagen idag! Jag åt min frukost efter sedvanlig dusch. Kände av vänsterfotens hälsporre lite, dock inte höger ljumske som jag hade ganska ont i igår kväll. Ja, listan över krämpor jag ska ta upp på onsdag med doktorn börjar bli lång… Det gick i alla fall bra att gå upp till jobbet, men jag var flåsig idag och det gillar jag inte.

Måndagsfrukost.
Promenadpaus för att hämta andan och fota på väg till jobbet.


Måndag är veckans kanske mötestätaste dag på jobbet. Eller i varje fall en av dem. Idag hade jag bara två möten och det var lite skönt. Huset var låst idag för besökare. Tråkigt, men nödvändigt. Jag hade hört ryktesvägen att det planerades demonstrationer. Eftersom den senaste demonstrationen – mot krig och våld – var våldsam (en person som arbetar i huset fick motta att slag med ett tillhygge) var jag för första gången rädd för att gå till jobbet. Så ska det inte behöva vara. Givetvis behöver vi inte krig och våld heller. Men när en demonstrant mot våld tar till våld då faller mina sympatier tung i stengolvet. Jag jobbade på som vanligt, med avbrott för lunch mitt på dan. Den blev inte sedvanlig, ser du varför?

Lunch med macka ägg äpple boken Dansaren och demonerna

Inte sedvanlig lunch idag…


På eftermiddagen ägnade jag mig åt att förbereda en eventuell intervju. Jag skickade över en förfrågan och jag skrev ner några frågor efter att ha gjort lite research. Samordnaren frågade om jag kunde tänka mig en ny arbetsuppgift. Jag var väl inte så jättepigg på den, tänker att den ligger bra mycket under min kompetens. Men samtidigt.. jag orkar inte som gjorde förr och kanske kan jag känna mig lite behövd om jag fixar detta. Vi ska kika på det senare i veckan.

Gosedjursorm höstmarknad 2024

Jag blev en orm.

I lördags berättade Annas snälla mamma att höstmarknaden på Vaksala torg infaller idag och i morrn. På tisdagar brukar jag åka till City Gross och handla för seniorrabatt, så skulle jag besöka marknaden fick det bli idag. Anna hörde av sig mot slutet av dan och vi kom överens om att ses på torget. Jag gick lite tidigare från jobbet. Haltade hem, faktiskt, för hälsporren var riktigt ond. Lämpade av ryggsäcken, packade upp den, gick på toa, la mig på soffan för en stunds vila och besvarade ett mejl. Sen haltade jag till torget och kom fram samtidigt som Anna. Och en jädra massa andra människor och tokar. Ja, det var rätt många stollar där och så vi. Jag blev påkörd på hälsporrefoten av en rullstol som framfördes av en vårdpersonal som uppenbarligen prioriterade att titta på saker än på hur h*n framförde sin brukare (heter det så?) i rullen. Jag blev en orm.

För en gångs skull handlade jag en hel påse med mig hem: remmar, hjortronsylt och Morfars päroncognacsost. Jag följde med Anna in på Korgtassen, men handlade inget för det ska jag ju göra i morrn. Sen skildes vi åt utanför affären och jag gick hem och åt – bland annat min nya ost och hjortronsylten på rostat bröd. En skål gazpacho smaskade jag i mig också. Lustigt nog passade det finfint ihop med ost och sylt.

Marknadsinköp.
Kvällsmat.

∼ ♦ ∼

I kväll blir det åter TV, men bara två sevärda program på raken, Vem bor här? och Sherwood. Som vanligt är jag astrött. Kanske några bitar remmar och en Trisslott piggar upp? Micrat kaffe från i morse blir det i alla fall.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Många av oss gillar listor. Jag tänker nappa på Akademibokhandelns Boktober-utmaning (utom två punkter eftersom jag inte är nån barnmänniska och dessutom aldrig lyssnar på böcker). Häng på du också!

Miniatyrbok med nyckelring

Boktober!

Akademibokhandelns Boktober-utmaning för vuxna:

  • Läs så att andra ser det minst tre gånger i veckan (t ex på bussen, tåget, i en park, på kafé)
  • Tipsa minst fem personer om en bok som du gillar
  • Byt en bok med vän eller bekant
  • Läs högt för ett barn under 15 år
  • Diskutera en bok eller läsupplevelse med andra vid minst fem tillfällen
  • Läs poesi eller en dikt och berätta för någon vad du tyckte
  • Fråga minst fem personer vilken bok de läste senast och vad de tyckte om den
  • Börja lyssna på en bok
  • Be någon som du inte känner så väl om ett lästips

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 6 oktober 2024: Vilodag med vinstförhoppning

Publicerat den 6 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Dansaren och demonerna en mugg kaffe på sängen

Tidig söndagsmorgonsyssla.

Rätt ofta begriper jag mig inte på mig själv. Natten till igår sov jag hur mycket som helst. Ändå var yrseln och tröttman nästan too much under dan. Till kvällen levde jag dock upp och mådde riktigt bra. Det var trevligt att äta god och vällagad mat tillsammans med Anna och Annas snälla mamma. Att träffa Tisslingarna är mysigt, men jag blir lite ledsen när jag måste gå ifrån dem. Nu ska jag träffa dem igen redan nästa helg när jag ska sitta kattvakt på lördag och söndag eftermiddag, så att de inte ska känna sig ensamma, samt ge dem kvällsmat. Det ser jag fram emot! Eftersom en sorglig årsdag infaller på söndag känns det extra gott.

I natt sov jag inte bra alls. Jag somnade sent trots att jag var mätt och nöjd efter middagen och kvällspromenaden. I morse vaknade jag tidigt. Det gick inte att somna om efter medicinintaget, så jag fixade kaffe och låg och läste om Dansaren ett par timmar.

Ingen vinst på första trisslotten från IM

Första skrapade Trisslotten gav ingen vinst.

Men det stod vila på dagens agenda förutom tvätt och lite småplock hemma som att vattna krukväxterna. Jag måste vila för att orka med en arbetsvecka.

Sitta inne hela dan går inte an. Det var soligt, men blåsigt i morse. Känns det kallt finns alltid en bil att tillgå. Jag sa till Anna och Annas snälla mamma att jag skulle ta en limousine igår om jag vann på Triss. Annas snälla mamma gav mig sex lotter igår och givetvis skrapade jag – fast bara en. Det såg väldigt hoppfullt ut ett tag, men sista rutan innehöll givetvis fel siffror. Bara att försöka igen. Det ger en stunds spänning och hopp, om än inte vinstglädje.

 

Frukost avnjöt jag vid ett soldränkt köksbord. Det var så soligt att jag behövde dra ner persiennerna. Därefter blev det dusch och fix med fötterna enligt råd från A innan jag startade en maskin tvätt.

Söndagsfrukost med Hopptimisten och Dansaren

Söndagsfrukost med Hopptimisten och Dansaren.


Jag pysslade om mina krukväxter lite extra idag. En del av dem tycks trivas och verkar vara placerade i rätta fönster, medan andra inte trivs alls. Svårast att lyckas med nu är kaktusarna (!) och orkidéerna. Inte heller porslinsblommorna verkar stå i rätt fönster och garderobsblomman fick jag plocka ut ur garderoben gästtoaletten och ställa i hallen för några veckor sen. Då var den på väg att dö. Idag tömde jag piedestalen i hallen på biblar, krucifix och ikoner (!), stuvade om i bokskåpet och HEPP! upp med garderobsblomman på piedestalen. Förhoppningsvis mår den lite bättre efter denna placering. I samband med detta hittade jag en bok som var Annas. För jag är ju oxe, så boken var helt säkert inte min.

Jag hittade en bok som är Annas…
…och garderobsblomman hittade upp på piedestalen i hallen.

Men sen hoppade jag i jeansen och tog en söndagspromenad. Det blåste, som sagt, men jag hade ändå klätt mig för varm med både tröja och lättviktsjacka. Jag gick över Höganäsparken och såg en enorm kran på avstånd. Kolonilotterna hade folk på plats. Jag gick tunneln upp och över Kungsgatan och vek in åt vänster på Svartbäcksgatan. Precis i hörnet Svartbäcksgatan – S:t Olofsgatan ligger The English Bookshop och där gick jag in. Jag var inte ensam i affären, så jag hade inte ro att glo så noga. Ingen bok följde med ut därifrån i alla fall. Sen gick jag Dragarbrunnsgatan och ner S:t Persgatan till Botvidsgatan och hem till Saint Ollie. Totalt blev det en promenad på nästan tre kilometer.

Skön söndagspromenad med enorm kran bakom kolonilotterna.
Inne på English Bookshop.

 

Söndagsfika hemma med Snickersglass Ballerina och Anna

Spontan söndagsfika hemma med gäst.

Jag satte på kaffe och slängde om till rutiga hemmauniformsbyxorna. Anna var i faggorna några ärenden och hörde av sig, så jag bjöd in henne på en spontanfika med Snickersglass och Ballerina. På så vis fick jag se vad hon hade i påse och ryggsäck och kunde skicka med boken jag hade hittat tidigare. Eftersom det var sköra grejor erbjöd jag henne skjuts hem. Och då fick bilen också komma ut en tur.

Till middag i kväll hade jag bestämt kycklingkorv och klyftpotatis. Det skötte sig själv i ugnen och jag kunde se ett avsnitt som jag hade missat av Det sitter i väggarna medan maten lagade sig.

Till söndagsmiddag blev det också trerätters. Efter varmrätten serverade jag mig ostar, marmelad på cider, äpple och calvados samt ett halvt glas appassimento. Desserten bestod av en halv mugg kaffe, hasselnötsglass och digestive.

Kycklingkorv och klyftpotatis till förrätt…
…därefter ostar och marmelad…
…och slutligen en halv mugg kaffe och glass.


Proppmätt ska jag nu sjunka ner i fåtöljen och läsa till dess att nästa avsnitt av Det sitter i väggarna börjar och därefter Tunna blå linjen. Jag kanske skrapar en Trisslott också. Tänk om det blir vinst…

∼ ♦ ∼

Jobbväskan är packad. I morrn är det universitetets födelsedag och vi väntar såväl firande som demonstrationer. För första gången är jag faktiskt rädd för att gå till jobbet.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 4 oktober och lördagen den 5 oktober 2024: Ute i friska luften med bilen full av skräp och goa tack

Publicerat den 5 oktober, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Jag höll vad jag lovade mig själv: fredagskvällen avslutades med vin, ost och kex. Det blev några karameller också. Tanken var inte att börja hålla igen förrän måndag. Det var mest skit på TV, så jag läste lite, men jag var trött. Hoppade ner i bingen nån gång mellan 22.30 och 23.

Ostassiett med appassimento boken Dansaren och demonerna och jag i rutiga byxor

Fredagsgodis iförd mina nya flanellbyxor från Björn Borg.

∼ ♦ ∼

Den här lördagen vaknade jag 6.40 först. Klev upp, tog medicin, gick och la mig igen och somnade om. Två timmar senare vaknade jag. Jaa… jag är visst trött. Lördagen inledde jag som vanligt med kaffe på sängen och läsning. Jag kom in bra i dansarboken och hade nog läst mer om det inte var så att jag behövde sätta lite fart. Idag hade jag ett uppdrag att utföra – som chaufför av skräp. Men innan dess behövde jag göra det vanliga hemma, det vill säga duscha, äta frukost, bädda med mera. Jag vek gårdagens rena och torra tvätt också samt slängde den sista tomatplantan – den hade gjort sitt.

Läsning och kaffe på sängen i morse, givetvis.
Därefter rejäl frukost med Hopptimisten och dansaren.


Nån halvtimme före utsatt tid rullade jag ut ur garaget till Slottsträdgården efter att Anna hade hört av sig och meddelat att de var på plats. Annas snälla mamma, 80+, hjälpte till att dra fram säckarna till grindhålet.

Det tog sin lilla tid att köra skräp. Två vändor blev det. Bilen var full av säckar. På väg till återvinningscentralen var det vägarbeten med trafikljus. Och en annan bilist, på väg till samma ställe som Anna och jag, lyckades tappa (!) sin släpkärra! Maj gadd, tur att det inte blev nån olycka där. Givetvis var vi inte ensamma på återvinningscentralen heller. Där var massor av bilar och folk, men de flesta skötte sig utom en person som svängde ut utan att blinka när jag redan hade blinkat och börjat svänga ut. Som tur var såg jag detta i tid. Det var inga vackra ord jag sa i bilen.

Anna tömmar säckar…
Två gånger körde jag skräp med full bil.

I lagom fikatid var vi klara. Belöningen blev utomhusfika med goda bullar som Annas snälla mamma ordnade. Jag tänkte att detta nog var årets sista utomhusfika och det smakade så gott. Det har inte blivit så många såna fikastunder i år, men det var så skönt att få vara utomhus. Tyvärr kände jag mig stundtals ganska yr. Jag undrar om det kan vara så att jag möjligen har lågt blodtryck. Eller… kanske kan dosen betablockerare sänkas lite..? Saker jag får ta med min doktor nästa vecka.

Utomhusfika med Anna o Annas mamma utanför stugan

Sista utomhusfikan i år?


Men gofika var inte det enda tacket jag fick. Innan jag skjutsade hem dem och en massa kassar med äpplen gav Annas snälla mamma mig sex Trisslotter. Nog 17 skulle det väl kunna bli nån vinst?

Sex stycken Trisslotter

Sex Trisslotter… Nog borde väl nån av dem ge vinst?


Slottsfrun själv, det vill säga Anna numera, bjöd oss på middag som tack för hjälpen. Det var ju inte fy skam att få fin lördagssupé. Men först fick jag lägga mig på sofflocket och vila en stund innan jag traskade iväg. Bilen var nämligen inte bjuden. Anna själv hann väl inte vila nånting, hon skulle hit och dit och även dammsuga innan gästerna anlände.

Annas snälla mamma och jag blev bjudna på suveränt god trerättersmiddag med Chiantivin i glasen.

Chips med färskost, rom och rödlök till förrätt…
…Coq au vin till huvudrätt…
…och kaffe och cheesecake med äpplen och grädde till dessert.

Katterna var förstås med, men de fick ingenting. SKOJAR! De fick både godis av mig och mat av Anna. Nästa lördag och söndag ska jag hänga med dem på eftermiddagarna när Anna är bortrest. Det ska bli så mysigt.

Lucifer ville gärna upp på bordet.
Citrus var mest på sängen.

Och när jag gick hem var det kolsvart. Men jag gick. Dit och hem. Totalt 2 x 25 minuter, ungefär. Jag är så nöjd att jag orkade gå. Dessutom glad för alla goa tack idag.

Tennisbanan hos Anna

Kolsvart!

∼ ♦ ∼

I morrn är det söndag och vilodag. Jag ska köra en maskin tvätt, läsa lite bok, kanske ta en promenad eller en tur med bilen. Yrseln önskar jag åt fanders. Den höll sig borta i kväll.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar