Måndagen den 11 november 2024: På golvet på jobbet och vården… jaa… hit och dit i morrn

Publicerat den 11 november, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Upp ur sängen kom jag även idag. In i duschen. Ner vid köksbordet. Men jag vaknade med fruktansvärda smärtor. Allt gör ont, typ. Toaletterna (båda) är för låga, att sitta, stå och gå gör ont, ligga gör minst ont, ligga på golvet lindrar för stunden, men… När jag satt och slevade i mig morgonfilen hade jag ingen aning om hur jag skulle kunna jobba. Jag hade mer ont än i fredags, för naturligtvis knyckte jag till ryggen igår när jag klev ur bilen igår. Det räcker med det lilla. Jag har en ganska låg bil, men brukar kunna glida i och ur även när jag har ont. Igår tänkte jag mig inte för. Hade sånt fokus på att komma iväg och handla.

Måndagsfrukost med Hopptimisten tända ljus o Åtta månader

Måndagsfrukost.

 

Benen upp på stol o jag på golvet på jobbet

Första gången på golvet under arbetsdagen.

Fråga mig inte hur jag tog mig till jobbet, men jag gjorde det. Grinade och gick, med paraplyet ömsom uppfällt, ömsom som en krycka. Nästan det första jag gjorde var att logga in på 1177 och kontakta vården. Vid lunchtid hade jag fortfarande inte fått något svar. Och jag kan inte vara hemma utan läkarintyg. Till exempel. Vidare vill jag bli undersökt ordentligt, för det här känns inte riktigt som vanligt ryggskott. Efter det fick jag lägga mig på golvet i ett litet rum intill.

Igår bad jag om förnyelse av recept på min blodförtunnande medicin. Det receptet ska jag få förnyat inom en vecka, fick jag besked om idag på eftermiddagen. Två av mina hjärtmediciner var på väg att ta slut hemma i skåpet. De verkade inte finnas på apotek heller… Jag har inte fått nån återbesökstid hos min kardiolog fast jag skulle få det efter sommaren. Efter sommaren har det varit rätt länge nu. Varför i helvete betalar jag skatt? För att våra politiker ska leka med spårvagnar, cykelbanor och inhyrd vårdpersonal? Jag låg på golvet på ett av dagens möten. Är det rimligt???

På golvet på ett möte

På golvet under ett möte.


Det är svårt att åstadkomma nåt vettigt när en har ont. Svårt att fokusera. Men lite har jag ändå gjort, bland annat förberett en notistext och deltagit i två möten. Alltid något! Plötsligt hade jag klarat mig ända till lunch. Och den blev en sedvanlig jobblunch medan en medarbetare från en annan avdelning högljutt rapporterade ett inbrott i sin mobil. Ibland blir jag så trött på folk. Babblare!

Jobblunch med Åtta månader

Jobblunch med Åtta månader – och en babblare (ej i bild) till vänster.


Jag passade också på att slå en signal till Anna på lunchen för att tacka för att hon återigen har erbjudit praktisk hjälp. (Notera att jag gick in i en telefonhytt och ringde!) Hon erbjöd mig praktisk hjälp per sms i morse. Det är inte helt lätt att ta emot hjälp från sitt ex, men hon är den enda som har erbjudit sig. Glada tillrop och annat är kanske trevligt att få. Handfast hjälp är ibland mer nödvändigt. Tack, Anna, ovärderligt!

Bitmoji Tofflan WTF

Jamen va i…

Men så efter lunch hände nåt plötsligt. Jag kan inte påstå att jag har jobbat ihjäl mig idag, jag har mest kommunicerat med vården. I morron hade jag ett besök hos en vårdgivare (inte läkare) på vårdcentralen klockan 9.15 sen tidigare. Efter lunch blev jag av mottagningens sköterska erbjuden tre tider på deras lättakut – klockan 9, 9.15 och 9.30. Jamen va i… Varken sköterska eller system kunde liksom inte se att jag redan var inbokad på ett annat vårdbesök på mottagningen. Men jag högg tiden 9.30 och skickade ett meddelande till vårdgivaren på 1177 för att fråga hur vi skulle göra. För det gick naturligtvis inte att boka av eller om den tiden – det ska göras senast 24 timmar innan besöket! Vid slutet av dan hörde vårdgivaren av sig och har klämt in mig klockan nio. Så gör en smidig person!

Mediciner

Påfyllt i medicinskåpet. Jaa. Jag äter många medicincer och många tabletter varje dag av medicinerna.

Jag bröt upp från jobbet klockan 14.30 och gick för att köpa Linnex på hälsokosten och medicin på apoteket. Två apotek fick jag besöka innan jag kom hem med det jag skulle. Den blodförtunnande medicinen hade jag inget recept på. Jag blev ändå nästan ruinerad, för hjärtmedicinen kostade nära 1 000 spänn och betablockeraren över 150. Linnex var billigast, 149 kronor. Sen vet jag att den blodförtunnande medicinen kostar fem miljoner typ. Det går snabbt för mig att vara uppe i högkostnadsskydd för läkemedel igen. Och jahapp. Vad tror du händer, kära dagbok? Receptet på den blodförtunnande medicinen trillade in i kväll. Alltså måste jag till ett apotek igen. Medicinen kostar visst numera närmare 1 700 kronor så då kommer jag ju upp i högkostnadsskydd för läkemedel… (Tur att jag ska få avdrag på hyran. Ekonomen hörde också av sig i eftermiddags och gör ett avdrag i slutet av november i stället för januari. Jag hade blivit debiterad moms för garageplatsen, vilket var fel. Bra det, för jag får ju dåligt med lön på grund av sjukdom.)

En timme senare var jag hemma och satte mig för att jobba fram till klockan 17.15. Sen var det dags för nästa utflykt – för att hämta min massagekudde från Flowlife. på Kvarnen. Jag stapplade bort och hämtade hem den lilla lådan. Den var inte tung. Så nu vet du vad jag gör i kväll: drar på mig rejält med Linnex och sitter (så gott det nu går) med massagekudden. Vem vet… jag kanske inte behöver det där besöket på lättakuten. Kolla vilken fin rygg jag ska få av massagekudden!

Kartongen till massagekudden från Flowlife

Sån här fin rygg får jag nog (inte) av massagekudden.

∼ ♦ ∼

Nån middag orkade jag inte laga eller micra idag. Det fick bli ost- och leverpastejmackor.

Mackor med ost och leverpastej kaffe o mjölk måndagsmiddag

Ost- och leverpastejmackor till middag.

Nu ska jag hänga med massagekudden. Den är nog uppladdad vid det här laget så att jag kan köra sladdlöst.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 9 november och söndagen den 10 november 2024: Lördagsfest och Fars dag

Publicerat den 10 november, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Jag drack vin igår. Ett glas blaskigt vitt och två glas gott rött. Nej, jag blev inte full, inte sentimental. Jag bara slapp det onda i ryggen ett par timmar. Jag åt lite plockmat, njöt av den. Lördagsfest! Skaldjurspaté lyx, räkbakelse, småtomater, ostar, färskostfyllda småpaprikor, kex och Annas äpple- och ingefärsmarmelad. Lyssnade på sextiotalshits, tänkte lite på C och flinade för mig själv.

Lördagsfest med paté räkbakelse ostar Annas marmelad vitt vin boken Åtta månader Hopptimisten

Lördagsfest med paté, räkbakelse, småtomater, ostar och både vitt och rött vin med mera.


Sen la jag mig i soffan och såg ett par avsnitt av andra säsongens Historien om Sverige. Jag gick till sängs tidigt med intentionen att läsa. I stället halkade jag in i en trevlig dialog med S. Jag fick skratta lite. Sen var det plötsligt midnatt. Ett kapitel läste jag. Sen släckte jag och somnade.

∼ ♦ ∼

Det var Fars dag när jag vaknade. Jag har inte firat min pappa på den dan på 19 år. Att fira sin pappa behöver en inte göra på Fars dag. Det går att lyfta luren och ringa när som helst – för den som har en pappa i livet. Vi som inte har det… vi tänker kanske lite extra på pappa idag.

När jag hade flyttat till Saint Ollie och saker och ting började komma på plats gick jag igenom en massa foton. Mest såna i ramar, albumen är ganska orörda fortfarande. Jag har sparat en del bilder av både mamma och pappa när de var unga. Pappas första presskort från 1953 ligger framme ovanpå mammas brudkista i sovrummet. Han var nummer 27 på Östgöta Correspondenten. Tre år senare hade hans fru bedragit honom, han skulle skiljas och så… träffade han min mamma. De blev ihop 1956 och förblev ett par i 50 år, varav 47 år som gifta.

Pappas första presskort

Pappas första presskort från 1953.


Så klart jag fattar att mamma saknade pappa när han gick bort. Hon levde ensam ett decennium. Sen följde hon honom. Jag kan inte ringa till nån av dem idag, alltså. Därför har jag extra svårt för alla som säger att vi ska höras och ses i helgen, nästa vecka, om en månad, på semestern… Och sen blir det inget av. En dag kan det vara försent. Tänk på det, den som kastar ur sig ord som den inte riktigt menar. Var hellre tyst.

∼ ♦ ∼

Åtta månader o kaffe på sängen

Försökte läsa i morse.

Men jag vaknade inte bara till Fars dag idag, jag vaknade till smärtan igen. Det är då själva fan! Djävulen tycks ha satt sig i ryggen. I skrivande stund vet jag inte hur jag ska klara att ta mig till jobbet i morrn, men jag måste. Att jobba hemifrån, som jag gjorde i fredags gick hyfsat. I morrn ska jag bära fem kilo ryggsäck uppför till jobbet. Sen ska jag jobba i åtta timmar. Tanken gör mig både modstulen och ledsen. Jag försökte koppla av och läsa om politikens spel en stund i morse, men hjärnan snurrade igång kring en massa jobbsaker så jag gav upp tidigt.

Ett sätt att skingra tankarna på det som gör ont är att hålla sig sysselsatt. Jag städade, strök och åt ett par leverpastejmackor. Ja jag äter inte rött kött annat än leverpastej och det gör jag när jag behöver ge mina röda blodkroppar en skjuts. Och städningen… den blev det väl si och så med. Det gör jävligt ont att städa när ryggen bråkar.

En nätt liten strykhög är klar.
Leverpastejmackor för de röda blodkropparnas skull.

Även idag skulle jag ut på en åktur med bilen. Detta trots att jag har svårt att komma i och ur den. Vid ett tillfälle gjorde det extra ont och sen dess har ryggen värkt hundra gånger mer. Om det nu är möjligt. Åkturen var för övrigt ganska meningslös, men jag kom hemifrån en stund och ett par nödvändigheter följde med hem.

Därefter tog jag en fika med pappa. Han hade nog också gillat Noisetten från Butiken på hörnet. Det hade varit roligare att fika med honom på riktigt. Jag körde igång en maskin tvätt och parkerade mig på golvet med benen upp på fotpallen. Ryggen kändes OK. I tio minuter. Sen satte jag mig vid datorn för att skriva det här. Då högg smärtan till.

Fika med pappa.
Parkerad på golvet med benen på fotpallen.

En maskin tvätt ytterligare körde jag innan jag åt makrillmiddag. Jag har skit ont i ryggen i skrivande stund, ett glas vin och värmd vetekudde till trots. Men jobbryggan är packad och jag måste ju bara jobba i morgon.

Makrillmiddag med potatis o romsås ett glas vitt Hopptiminsten och Åtta månader

Makrillmiddag för magen, vin för ryggen, Hopptimisten för sällskap, Åtta månader för stimulans av hjärnan, tända ljus för värmen och medicin för hjärtat.

 

Nu ska jag värma på vetekudden och lägga mig i soffan för att försöka hitta en bekväm viloställning med så lite smärta som möjligt.

∼ ♦ ∼

Jag har klickat hem tre böcker som jag ska ge mig själv i julklapp. Och det var fan i mig lättare än att beställa medicin och förnya recept. Jisses så överraskad jag blir när jag får Mattias Edvardsssons bok Goda grannar, Andreas Eks bok Han älskade dem alla och Marie Hermansons bok Längst in i skogen!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett vitt vin: Terre di Mario Bianco

Publicerat den 10 november, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om ett av vinerna i vinlådan Blandat från Italien, nätshoppad hos Vinoteket.


I november planerade jag en härlig söndagslunch med vin av olika slag för mina gäster. Därför beställde jag min tredje låda nånsin från Vinoteket. Den italienska vinsamlingen Blandat från Italien bestod av nio flaskor vin. Sex av flaskorna var rödvin (två av varje). Vidare innehöll lådan två flaskor av ett vitt vin och en flaska bubbel, en grumlig prosecco, enligt beskrivningen.

En låda med enbart italienska viner – kan en köpa nåt bättre? Med ett antal olika viner passar de givetvis till olika sorters ätbart. Ett vin hade jag druckit tidigare och det var det röda vinet Terre di Mario Rosso som fått hela 94 Luca Maroni-poäng. Luca Maroni är enligt Vinoteket en av världens mest högt aktade vinkritiker. Vino.com anger honom som en av de viktigaste, välkända och inflytelserika italienska kritikerna.

Terre di Mario BiancoDen här gången öppnade jag en flaska Terre di Mario Bianco. Vinet är torrt, med hyfsad fruktsyra och medelfylligt. Det är gjort på en blandning av druvor, en så kallad blend. Alkoholhalten ligger på 11,5 procent och sockerhalten är 1,2 gram per 100 milliliter.

En flaska är nedsatt i pris från 129 kronor och kostar 99 kronor. Det finns inte att köpa på Systembolaget utan jag har alltså näthandlat det från Vinoteket.

Vinoteket rekommenderar vinet till kyckling, milda ostar och mager fisk eller som aperitif. Jag drack det till smörgåstårta, skaldjurspaté och räkbakelse – vid olika tillfällen.

Så här skriver Vinoteket på sin webbplats om vinet:

”[…] Läckert uppfriskande aromer av citrus som lime, gul stenfrukt där aprikos och äpple står i fokus. I avslutet framträder en ljuvlig mandelsmak.

Asså… jag är besviken. Jag håller inte med om nåt annat än att vinet var torrt. Jag tyckte det var blaskigt och ganska smaklöst. Det passade något bättre till skaldjurspaté med romsås.  Jag hade också ostar på bordet vid ett tillfälle, men testade då inte vinet till. Kanske hade det passat bäst att bara sippa på. Möjligen skulle jag kunna tänka mig bär till, typ jordgubbar.

Toffelomdömet lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Vinerna i lådan var:

  1. Girovago Il Guardiano dell’Uva Appassimento Salento 2023 (Två flaskor)
  2. Terre di Mario Rosso (Två flaskor)
  3. Sammicheli Rosso d’Italia (Två flaskor)
  4. Terre di Mario Bianco (Två flaskor; Läs inlägget ovan!)
  5. Biasiotto Sui Lieviti Zero 15 Spumante Extra Brut 2016

 

Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 9 november 2024: Jul – med och utan val, men fira gör en inte ensam

Publicerat den 9 november, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Jag förlovade mig i november. Inte bara en gång utan faktiskt två gånger. (Inte samma datum dock!) Växlade ringar, symbolen för evig kärlek. Den första gången gifte jag mig också, en midsommarafton. De flesta vet att kärleken är evig, men föremålen växlar. För mig var det inte annorlunda. Min exfru har inte tillåtit mig att berätta om vad som hände. Hoten och förföljelserna fortsatte under flera år. Fast jag tänker inte hänga ut henne nu heller, trots att det väl är 25 år sen vi separerade. Men den separationen låg till grund för en mycket stor ångest hos mig. Däremot är jag inte längre rädd för henne.

Boken Åtta månader o kaffe på sängen i Ninnimugg

Jag överlevde gårdagen och inledde lördagen på sedvanligt vis – med läsning och kaffe på sängen.

Igår var det min andra förlovningsdag. Dan var bara sorglig, vi skulle ha firat 16 år som förlovade i år 2024. Men var sak har sin tid och nu är en ny tid för oss båda. Jag överlevde gårdagen!

I morse vaknade jag klockan 5.45. Jag gick upp på toa, la mig igen och sov en timme till innan medicinlarmet gick igång. Upp, ta medicin, tvinga i mig Pro Viva – och somna om till klockan 8.30. Så här länge brukar jag inte sova, men smärtan gör mig så trött.

Ett par timmar låg jag och läste. Jag hade sms-kontakt med en före detta arbetskamrat och med vännen FEM. Innan jag klev upp ringde jag till Anna. Vi må ha separerat, men vi brukar kolla av med varandra hur vi mår etc.

Böckerna Andra kvinnors liv och Åtta månader samt ett fat med röda äpplen

Bokbyte från en spännande och underhållande relationsroman till en spänningsroman som utspelar sig inom politiken.

En Margareta uttalade att hon är fascinerad av hur snabbt jag läser. Jag läser kanske något snabbare än andra människor, men jag läser många böcker. Det är i princip det enda jag gör – när jag inte jobbar, påminde Margareta mig om…

Igår blev det därför (för att jag läser många böcker) bokbyte. Jag har låtit drivna författaren Jojo Moyes förgylla mina dagar när jag har haft ont. Andra kvinnors liv är en bok som både är spännande och underhållande – trots att den är en relationsroman. Nu läser jag en spänningsroman som utspelar sig inom politiken. Den är inte lika… lättsam och underhållande, men säkert lika spännande, fast på ett annat sätt. Den romanen var en av dem jag fick i den stora högen från vännen FEM och V när jag precis hade flyttat till Saint Ollie.

 

Lördagsfrukost med ostmackor o spetspaprika Hopptimisten och Åtta månader

Lördagsfrukost.

Klockan närmade sig 10.30 innan jag kom ur sängen. Först hade jag inte ont i ryggen alls, men vartefter timmarna gick kom smärtan smygande. Jag tog en varm dusch och drog på Linnex innan jag satte mig för att äta lördagsfrukost.

Idag blev frukosten inget märkvärdig. Ibland ställer jag till riktiga morgonkalas. Ibland blir det rätt… torftigt. Jag vill liksom inte äta nyttigt när jag har ont, bara gott. Ostmackor med spetspaprika var lite trist lördagsfrukost, men OK. Den matchade trots allt dagen – trist och novembergrå. Det var väl därför jag förlovade mig i november, för att sprida lite ljus och glädje denna mörka månad.

∼ ♦ ∼

Julkulor i grönt och rött

Vackra julkulor i mina favoritfärger, men…

Vinterns stora högtid – julen – närmar sig med stormsteg. Jag blev lämnad av min fru en annandag jul, därav en del av min julångest. Men de kommande åren efter det höll jag ångesten i schack. För jag hade ett val. Jag kunde välja vem eller vilka jag ville fira jul med. Det slets i mig periodvis, från två håll. Kanske var det då mitt hjärta gick sönder. 

Jag mindes min barndoms varma jular med föräldrarna och morföräldrarna. För jul ska firas med familjen, inte med nån annan. En jul ville jag återskapa det, men då hade tillvaron redan börjat visa rejäla sprickor. Det var redan försent. I år blev jag lämnad på nyårsdagen. Från och med nu finns inget val.

Snart är det jul igen. Jag ska tillbringa min första jul ensam sen 2012. Då var jag nyopererad, nu är jag bara ensam. Det går nog bra, det är nog bäst att jag håller mig till mitt eget sällskap. Då kan jag göra som jag vill med julen, det valet har jag åtminstone. Jag ska äta god julmat, dricka julsnaps och mumma och köpa mig några julklappar att öppna. Fira ska jag däremot inte göra. Det finns inget att fira när en är ensam.

Men… några julklappar ska jag ge bort till andra personer. Jag har införskaffat två stycken, en senast idag, som ska åt olika håll. Ryggen var lite vettigare idag och jag måste passa på såna dagar när jag mår hyfsat. Jag tog bilen och åkte iväg.

Årets första julklapp…
…och årets andra julklapp.

När bilen och jag hade återvänt gick jag och slängde sopor innan jag fortsatte till Korgtassen. Jorå, jag var ju där igår, men tror du, kära dagbok, att jag var så smart att jag köpte mat till idag och i morrn då? Nej, så klok var jag inte. Men jag behövde en promenad idag också. Kom hem med ryggsäcken full. Jag passade på att köpa några färdigrätter till frysen. Bra att ha om jag blir sjuk igen. Och så köpte jag leverpastej eftersom doktor O satte ut en medicin jag hade för några år sen – med följd att mina röda blodkroppar behöver lite hjälp att återbildas. Då får jag ta till pastejen! Till middag ska jag äta smårätter, det är det som funkar bäst för mig. Det blir skaldjurspaté med romsås och räkbakelse och ett glas vitt först. Därefter blir det goda ostar med Annas äpple- och ingefärsmarmelad samt ett glas rött. Till i morrn har jag köpt rökt makrill. Den höll på att bli kvar i ryggsäcken, men jag kom på den innan jag satte mig ner.

Lite smått – och gott – till i kväll.
Frysta färdigrätter är bra att ha hemma ifall jag blir sjuk.
Jisses! Höll på att glömma makrillen i ryggan!

 

Lördagsfika med Noisette Hopptimisten o Åtta månader

Lördagsfika med helgens första Noisette.

När klockan var mellan 14 och 14.3o tyckte jag att min dag var slut. Jag kunde lika gärna dra täcket över mig. Men så micrade jag en mugg kaffe och tog fram helgens första Noisette från Butiken på hörnet. Efter det satte jag mig vid datorn och skrev det här.

Och med bilden på lördagsfikat med tända ljus vid köksbordet sätter jag snart punkt för det här inlägget. Mörkret har sänkt sig och jag ska äta.

I kväll fortsätter jag titta på Historien om Sverige och läsa om politiken i Sverige i fiktiv form. Förrädarna såg jag igår och en person där (minst!) gör mig fullkomligt vansinnig. Personen borde lyftas ut ur serien. Om den inte mördas (fiktivt!) eller röstas ut är det nästan så att jag slutar titta. Sen kommer jag på att det här bara är en TV-serie. Jag har ett val, jag bara byter kanal!

∼ ♦ ∼

I morrn är det söndag och jag borde vila lite till inför arbetsveckan, men ska försöka städa och ta tag i strykhögen. Vidare blir det en ny åktur med bilen för… nästa äventyr.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Andra kvinnors liv

Publicerat den 8 november, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en roman om två olika kvinnor.


Jojo Moyes bok Andra kvinnors livSommaren 2024 gjorde jag min tredje omstart av hjärtat. Jag överlevde. Kanske tyckte jag att det var värt att firas. I vart fall köpte jag Jojo Moyes bok Andra kvinnors liv på storpocketrea på ICA Maxi i Gnista. Nu i november tyckte jag att det var läge att läsa boken.

Nisha Cantor och Sam Kemp är nästan jämngamla, 45 respektive 47 år. De lever två helt olika liv. Nisha lever ett liv i överflöd när hennes man plötsligt kopplar bort henne från alla tillgångar. Sam lever ett helt annat liv där det mesta handlar om att få ekonomin att gå runt för familjen. Men så förändras allt när Sam av misstag får med sig Nishas väska hem. Hon hittar ett par skor i väskan och kan inte motstå att prova dem. Plötsligt går hon lite rakare, får större självförtroende och hennes karriär får ett lyft. Nisha, däremot, håller på att förlora allt. Fast med lite hjälp och en plan tänker hon ta tillbaka sitt liv.

Det här skulle kunna vara en ganska trivial historia. Temat är inte på nåt sätt nytt. Det handlar om förveckling på så sätt att två kvinnor råkar förväxla sina väskor på ett gym och det förändrar bådas liv. Men när Jojo Moyes skriver relationsromaner känns det inte billigt, detta till trots. Inte heller det faktum att den ena kvinnan är jätterik och förlorar allt, den andra har dålig ekonomi och är på väg att vinna allt. Det författaren gör är att mycket skickligt lyfta fram hur galet allt kan bli om vi inte kommunicerar med varandra eller vågar konfrontera varandra.

En smått otrolig – och ändå fullt tänkbar – historia spelas upp. Den är spännande, på ett känslomässigt plan. Relationer och barn förekommer, visst, men i kontexten blir det riktigt OK. Skälet är enkelt: i huvudrollerna finns två kvinnor som tar tillbaka sina liv. Eller rättare sagt, det de vill ha av sina liv.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 8 november 2024: Jobb igen – utan applåder och blommor

Publicerat den 8 november, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.


Kära dagbok…

Fredagsfrukost med Andra kvinnors liv Hopptimisten och tända ljus

Kallt och mörkt, men mysigt med tända ljus i Hopptimistens sällskap och andra kvinnor.

Jorå, jag hade bestämt mig. Idag skulle jag gå tillbaka i tjänst. På distans, dock. Jag klev upp 5.45 och hade förstås jätteont i ryggen. Det ignorerade jag. En varm dusch och Linnex brukar lindra, så även en aning idag. Bara det att mitt Linnexstift är på väg att ta slut. Nåja, jag får försöka ta mig upp till hälsokostaffären på gågatan i helgen. Där säljer de Linnexstift till bra pris och dessutom får jag det med mig direkt, vilket jag ju inte få om jag nätshoppar.

För övrigt kom jag ihåg att väga mig efter duschen. Det gjorde jag även förra veckan. Då hade jag gått upp ett kilo. Idag hade jag gått ner det kilot.

Det var kallt, bara två grader, och mörkt när jag klev upp. Nån timme senare steg solen upp. Jag tände ljus vid frukostbordet, men för att kunna läsa behövde jag förstås tända kökslampan sen. Efter frukosten hade jag cirka 100 sidor kvar att läsa om andra kvinnor. Givetvis har jag redan valt ut vilken bok jag ska läsa härnäst.

På golvet med jobbmobilen i handen och hål på ena strumpan

På golvet med jobbmobilen i högsta hugg – och hål på strumpan…

Klockan sju satt jag vid jobbdatorn och hade friskskrivit mig. Det är flera saker en måste tänka på och fixa när en blir frisk (nåja, frisk och frisk…), men jag tror att jag kom ihåg allt. Jag hade inte förväntat mig vare sig applåder eller blommor, men jag har fina arbetskamrater som bryr sig och det räcker långt. Därför mejlade jag chefen att h*n skulle ge dem credd för det.

Efter 30 minuter hade jag jätteont i ryggen igen, så det blev till att resa på sig. Hemma har jag flera möjligheter till mikropauser än på jobbet. Jag kan till exempel bädda, borsta tänderna, vattna krukväxter, diska, tvätta, för att nämna några. Det blir korta, lagom avbrott och jag får sträcka på ryggen. Vetekudden micrade jag flera gånger och la bakom ryggen i skrivbordsstolen. På förmiddagsrasten liksom på eftermiddagsrasten la jag mig på golvet med benen upp på fotpallen. Ryggen tackade mig.

Det var en hel del som hade hänt de här senaste dagarna när jag har varit frånvarande. Jorå, jag har hållit mig från att jobba, jag har varit så dålig. Jag hade lagt in en artikel som utkast innan jag blev sjuk, så en snäll arbetskamrat behövde bara klicka publicera. Men på jobbet är jag inte nån nyckelperson. Trots det (!) har det hänt grejor. Bland annat har jobbet infört ett nytt beställnings- och faktureringssystem. Jag har gjort utbildningen, men när jag kollade den så kallade lathunden som låg i mejlen fattade jag ingenting. Det blir terror igen från mig till den stackars ekonomiavdelningen.

Björkallén på gatan utanför

Björk på jobbet och björk utanför hemmet. Jag bor tre trappor upp och hissen funkade inte…

Solen tittade som sagt fram och jag tog en nypa luft och en liten promenad mitt på dan. Jag behövde handla hem nåt att äta till kvällen. På Korgtassen träffade jag en bekanting från jobbet och fick prata lite på riktigt. Det gjorde jätteont att gå och det känns som om en nerv ligger i kläm. Jag bet ihop och gick en liten extra sväng. Gissar du rätt varför, kära dagbok, kan du få ett gott pris! Som grädde på moset funkade inte hissen när jag kom hem… Men men, jag behöver röra på mig för att motverka proppar.

När jag kom hem gjorde jag ett par mackor och micrade kaffe till skrivbordslunch samt körde igång en maskin tvätt. Tvättkorgen har fyllts på trots att jag har varit sjuk.

Bitmoji Tofflan Bravo

Pengar tillbaka!

En glad överraskning fick jag per mejl på eftermiddagen. Jag har visst betalat för mycket till min hyresvärd och ska få 600 kronor tillbaka. Det dras av i januari. Suveränt ju! Fast… jag lär inte ha extra med pengar efter jul, jag ska ju bara äta lite julmat och köpa typ tre eller fyra julklappar till andra. Samtidigt borde jag nog köpa några till mig själv så att jag är säker på att jag får nåt att öppna. För säkerhets skull köpte jag en rulle julpapper idag. Eftersom det inte blir applåder och blommor till mig på jul heller får jag väl unna mig själv. Nåt mer än en massagekudde borde jag kunna ge mig… Den är förresten redan på väg och det är bra, för jag behöver ge mig den före jul. Jag har också lagt in fakturan för betalning.

Massagekudde från Flowlife

Massagekudden är på väg. Den får bli en tidig julklapp till mig själv. Ryggen tackar mig redan!


Men inte nog med det. Jag har en spännande bok för recension på ingång. Mer om den när den landar här.

∼ ♦ ∼

Det är fredag idag och arbetsveckan är slut. Jag har verkligen inte tagit ut mig i veckan, utan vilat och varit sjuk. Eller… jag är ju sjuk fortfarande. Hjärtat håller sig hyfsat i schack med mediciner och ryggen är fortfarande inte bra. Men jag tänkte i alla fall att jag var värd att äta nåt gott i kväll, så jag har serverat mig smörgåstårta. Jag vågar fortfarande inte öppna nåt bubbel, men jag hade en flaska vitt att öppna. (Mer om vinet kommer senare i ett separat inlägg!) Nu ska jag dricka och äta och ta fredag. Inga applåder, inga blommor men SKÅL för mig!

Kvällens vin, ett italienskt vitt.
Och så Korgtassens smörgåstårta. Skål!


Kvällen ska avslutas i soffan med godis och Förrädarna. Hoppas bara jag slipper se pellejönsen som har ritat på hela sig. Den som inte är kvar i spelet bör inte vara kvar i programmet heller.

∼ ♦ ∼

Idag var en årsdag av det sorgliga slaget. En dag för att bli påmind om mitt misslyckande, mitt tillkortakommande. Men jag överlevde även den här dagen för jag tillät mig att tänka lagom, inte mer, på att det var just den dagen. Gissningsvis är andra desto gladare. Såna som tycker sig vara ofelbara och inte ens kan stava till ordet förlåt, än mindre säga det.

Hjärta på himlen

”I thought that love would last forever. I was wrong…”

I kväll började Allt ljus på Uppsala…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 7 november 2024: Lika jävla illa idag..?

Publicerat den 7 november, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Det är lika jävla illa idag också, så du som snokar kan sluta läsa här. Vad har du för jävla intresse av min smärta? 

Skuggan av olivträdet bakom gardinen i balkongdörren

Har levt i nån jävla skuggtillvaro de senaste dagarna.

Övriga som eventuellt bryr sig ska vi vara rädda om, kära dagbok. Fast jag vet inte hur man är rädd om nån. Jag känner mig mest… rädd. För det mesta vill jag vara ensam när jag har ont eller är sjuk på annat sätt. Kanske för att det alltid har funnits nån som har kommit hem sen. Nu är jag ensam och känner mig bara ynklig i min smärta.

De senaste dagarna har jag levt i nån jävla skuggtillvaro. Försökt hålla humöret uppe. Försökt skingra tankarna kring smärta genom att göra annat. Idag har jag också försökt. Men humöret är nere vid fotknölarna. Jag orkar inte roa vare sig mig själv eller andra och har inte ens försökt få upp humöret över nollan.

Jag vaknade (!) och hade jätteont (jag känner att jag lever). Kunde knappt stå, men ur sängen kom jag. Ynkedomen grinade. Oj så synd det är om mig! Sen skämdes jag. Vad är väl jag mer än en fluga när världen utanför är som den är?

Muminmugg med kaffe på boken Andra kvinnors liv

Svårt att koncentrera mig på bok och kaffe.

Anna hörde av sig i morse per sms och frågade hur jag mår. Hon behöver verkligen inte det, men det är gott att nån bryr sig. Jag har också kontakt med ett par arbetskamrater. Igår önskade en av dem mig god natt och att jag skulle sova gott. Det var länge sen nån önskade mig det. Sån här omtanke betyder mycket mer än nån kan förstå.

Jag försökte läsa och dricka kardemummakaffe på sängen, men jag hade väldigt ont och svårt att koncentrera mig. Efter ett tag steg jag upp och gick ett varv med dammvippan först, swiffermoppen (den torra) sen. När jag går och när jag gör lätta saker känns det som om smärtan minskar. Visst borde jag dammsuga, men det fixar jag inte just nu. Och kanske borde jag gå ut också, men jag är rädd att jag plötsligt ska falla eller inte orka. Det fick räcka med att gå ner för att vittja postboxen, det var några dar sen och jag väntade faktiskt på ett brev. Men nu har en kvart gått och jag ska försöka resa på mig.

Frukost med rostat bröd Annas marmelad Hopptimisten o Andra kvinnors liv

Frukost med Annas marmelad under osten.

Mitt liv är förstås oerhört spännande. (<== ironi) Sen jag skrev sist, det vill säga raden ovan, har jag duschat, ätit rostat bröd och borstat tänderna. På brödet smorde jag marmeladen, som Anna hade kokat på sina äpplen och ingefära, under osten. Jorå, jag lovar dig, kära dagbok, att jag tröstäter. Alla sötsaker är snart slut. Matlådor i frysen finns det några kvar. I morse tog jag fram en låda med spaghetti och kycklingfärs till middag.

Efter frukosten, som jag åt halvvägs in i lunchtid, la jag mig på golvet i arbetsrummet med benen upp på fotpallen. Det är hårt att ligga så, men ryggen gillar det och i cirka fem minuter efteråt – ja, jag lyckades ta mig upp idag också – känns ryggen nästan bra. Sen sätter smärtan klorna i mig igen. Jag lyckades skriva ett långt sms-svar till en kompis medan jag låg där på golvet. Kände mig riktigt… social. (<== ironi igen!)

Tre kuvert

Tre kuvert i postboxen, två ovälkomna och ett välkommet.

Äventyret fortsätter. Jag inte bara tog mig ner till postboxen (med hiss), jag gick över gården till soprummet med några pappersförpackningar och två tomma glasburkar. Det var bra att jag tömde boxen sen, för brevet jag väntade på låg där. Utöver det tyckte Frälsis att jag skulle hjälpa utsatta i jul och min arbetsgivare och Sjukstugan i Backen att jag skulle vara med i en undersökning om hjärtsvikt. Sorry, men dessa två vita kuvert gick fetbort. Jag har fullt sjå att hjälpa mig själv, inte bara i jul, utan alla dar, och hjärtsvikt vill jag inte höra talas om. Det känns inte riktigt OK att bli uppletad så ur vårdens system…

∼ ♦ ∼

Till middagen i kväll gav jag mig en dessert – en av de två kvarvarande Trisslotterna. Om den gav utdelning? Vänta och se i morrn! Jag åt min pasta med kycklingfärs och färgglada tomater och tyckte… eller ville tycka… att jag hade lite mindre ont. Det kanske bara är hjärtat som är lättare..? Smärtan finns kvar, men är inte lika intensiv som i morse. Jag ska fortsätta titta på Historien om Sverige.

Spaghetti och kycklingfärs med tomater Hopptimisten Trisslott o Andra kvinnors liv

Spaghetti och kycklingfärs med dessert, Hopptimisten och Andra kvinnors liv.

∼ ♦ ∼

Ibland tappar jag sugen, bara. Men så visar nån omtanke och nån annan delger mig andras eländen. Och plötsligt… hittar jag sugen igen. I morrn ska jag sätta alarmet på 5.45 och försöka orka jobba hemifrån.

Halvmåne över hustaken

I kväll…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Onsdagen den 6 november 2024: Ingenjävlating mer än smärta

Publicerat den 6 november, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Boken Andra kvinnors liv o kardemummakaffe i brun Muminmugg på sängen

Svårt att koncentrera mig på grund av grym smärta idag.

Fy fan så jag sover! Mycket och länge. Jag stapplar i säng tidigt och vaknar sent. Sover en hel natt. För att inte missa morgonmedicinen har jag ställt mobillarmet på 6.45. I vanliga fall, när jag jobbar, är larmet ställt på 5.45 och jag är oftast vaken innan dess. När jag väl vaknade idag hade jag mer ont än igår. Jag som hade tänkt försöka jobba lite på distans i morgon. Nä, det känns inte riktigt rimligt.

Det var knappt så jag orkade fixa kaffe och att läsa i sängen gick så där. Jag tänkte att genom att läsa lättsam och välskriven skönlitteratur av Jojo Moyes skulle jag kunna fly verkligheten. Icke. Kunde inte koncentrera mig. Smärtan var grym idag. 

Därför bestämde jag mig för att först prova med varm dusch, strålar på det onda och Linnex. Om det inte lindrade mycket fick det bli morfintabletten. Tyvärr vann drogen. Jag hatar att peta i mig tabletter, särskilt när medicinen är utskriven av en doktor som inte känner mig, mina sjukdomar och min medicinska historia. Men nu orkade jag inte stå emot mina principer. Jag åt min fil med magmedicin och sen tog jag tabletten.

Filfrukost med magmedicin i filen o morfintablett bredvid Hopptimistem o Andra kvinnors liv

Filfrukost med magmedicin i filen och morfintablett bredvid.

 

Bitmoji Tofflan med grinningskylt

Vidrigt att vara beroende av andra, men jag är tacksam att Anna ställer upp och erbjuder hjälp.

Anna hörde av sig per sms i morse för att kolla läget och hon blev informerad om när jag tog tabletten idag. Ingen har väl dött av ryggskott, men med de andra sjukdomarna jag har och riskerna med till exempel ett fall är situationen en annan. Kombinationen med övriga mediciner och åkommor kan också vara vansklig. Anna är inte min närmaste anhörig längre – jag har ingen – men hon har nyckel till min lägenhet. Ifall jag ligger här och ruttnar kan hon åtminstone släppa in polis och ambulanspersonal om det skulle behövas för att till exempel frakta bort en död person, det vill säga jag. Det är vidrigt att vara så beroende av andra, men jag är tacksam att hon ställer upp och har min nyckel och att hon erbjuder annan praktisk hjälp om jag behöver. För till skillnad från många andra som bara snokar här och är nyfikna väljer hon att hjälpa mig – så mycket som jag tillåter och hon vill.

Vidare har jag klickat hem en massagekudde från Flowlife. Jag köpte en sån till Anna i julklapp för några år sen, men det är mest jag som har använt den. Och nu när vi har separerat bor kudden med Anna. Dags att skaffa mig en egen, alltså. Jag är inte stolt, men jag utnyttjade ett Black Friday-erbjudande och tjänade 400 spänn på det.

Massagekudde från Flowlife

En sån här massagekudde har jag klickat hem.


Och efter att ha skrivit hit är det dags att ta datorpaus och lägga mig på golvet med benen upp på fotpallen.

Selfie ligger på kelimmattan

En flodhäst på kelimmattan. Och jodå, tackar som frågar, jag tog mig upp.


Vad gäller tabletten som jag var betänksam mot att ta kan jag meddela att den inte gjorde nån som helst skillnad. Smärtan var lika hög som tidigare. Den går ner i benen och jag har svårt att lyfta på dem, det vill säga gå. Värst är det på vänster sida. Lite spejsad kände jag mig efter pillret och pupillerna blev små. Spejsningen berodde nog snarare på att jag är smärtpåverkad. Annars kände jag ingenjävlating. Så frågan är om jag verkligen ska ta fler tabletter eller skita i det.

Det har värkt nästan hela tiden idag. Jag har ansträngt mig för att försöka hitta ett bekvämt viloläge. Det blev på soffan, med micrad vetekudde tillknölad på rätt sätt under ryggen. Jag började titta på Historien om Sverige, serien vars första säsong gick på SvT för ungefär ett år sen. Det finns två säsonger och totalt tio avsnitt (fem per säsong) – som jag då missade de flesta av eftersom separationen med mera tog upp mina tankar. Nu har jag landat och ska försöka se från början. På eftermiddagen såg jag det första avsnittet. Jag vet inte om jag hängde med i allt, men det var ett försök att skingra tankarna på smärtan.

Historien om Sverige

Första delen såg jag i eftermiddag.

Till middag micrade jag sen ICA:s fiskgratäng med skaldjurssås. Jag kompletterade med färska tomater och knäckemackor med kaviar. Mest smakade knäckemackorna.

ICA:s ganska smaklösa fiskgratäng…
…kompletterades med färska tomater och kaviarknäcke.

På det blev det kvällsmedicin innan vetekudden micrades igen och jag la mig tillrätta på soffan igen. Den här dan innebar ingenjävlating mer än smärta.

∼ ♦ ∼

Jag kan fan inte jobba i morrn.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 5 november 2024: Ingen yogamatta, bara äkta kelim, men nya pyjamasbyxor och glada strumpor

Publicerat den 5 november, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 


Kära dagbok…

Muminmugg med kardemummakaffe på boken Drottningen

Läser gör jag lite och spiller kaffe. Bra med bruna påslakan!

Jo tack, jag lever. Men jag har mycket ont, är väldigt smärtpåverkad och oerhört trött. Det blir fortfarande en kvart åt gången vid datorn. Jag försöker läsa – bra böcker, givetvis! – men även det går långsamt. Om kvällarna drabbas jag av nån sorts bulimi. Uttråkad efter att ha vilat en hel dag, säkert. Ändå gick jag och la mig redan 21.30 igår och vaknade inte förrän klockan sex i morse. Jag börjar bli mer och mer olik mig.

Lite smart är jag dock fortfarande, för när jag bäddade rent i fredags (före ryggskottet!) bäddade jag med bruna lakan. I morse spillde min klena hand kaffet på sängen. Inte mycket, ett par droppar bara. Men lyckligvis syns det inte på påslakanet – som ju är lattefärgat.

Annars vet jag inte om jag är så klok. I morse kom svar från doktor O*, ganska näbbigt, tycker patient Tofflan, om att h*n inte skulle ha skrivit ut medicinen om den inte funkade med mina andra mediciner. Min originalfråga svarade h*n inte på och jag orkar inte tjafsa med doktor Dum**. Dessutom behöver jag röra på mig eftersom propprisken är överhängande. Lättare sagt än gjort när rygg och ben inte vill samarbeta. Men jag bestämde mig för att gå till apoteket och hämta ut den där medicinen som innehåller morfin. Sen kanske jag kan flyga till jobbet mot slutet av veckan..? Den enda som har erbjudit hjälp är Anna. Det är jag tacksam för. När en är ensam utan nåt nära socialt nätverk är det besvärligt. Tur att jag har 25 procent finskt blod i mig, för med detta kommer en viss envishet, en viss sisu.

Först tog jag en varm dusch. Det är superskönt när det heta vattnet spolar över det onda stället på ryggen. Efter duschen drog jag på Linnex, så mycket jag kunde. Konstigt att jag har nåt skinn kvar. Därefter grundade jag med fil med magmedicin och så gick jag. Jag behövde handla livets nödtorft också – bröd, Ballerina och bananer – på Korgtassen. Passade på att kolla om hälsokostaffären på Kvarnen sålde Linnex, men det gjorde den inte. Jag har kvar så jag klarar mig ett tag, men jag använder sticket även till hälsporren. (Nu har jag skrivit en kvart. Eller… tjugo minuter…)

Filfrukost med magmedicin i.
Livets nödtorft och varor från apoteket.

För att avlasta ryggen lägger jag mig då och då på golvet med benen upp på en fotpall. Det gick bra att komma både ner och upp idag också. Jag har lärt mig hur jag ska göra. En mjuk yogamatta hade dock varit skönare att ligga på än en fin och äkta gammal kelimmatta, men nu får jag hålla tillgodo med det jag har. Och nya pyjamasbyxor och glada strumpor med stekta ägg på är inte fy skam.

På golvet med benen upp i nya pyjamasbyxor o ägg på Happy socks krycka

Avlastning för ryggen på äkta kelimmatta. Nya pyjamasbyxor och glada strumpor har jag i alla fall.


Efter övningar och avlastning ramlade jag ner i soffan. Konstigt att jag inte får ont av att ligga i den mjuka möblen. Där låg jag och läste och njöt av en spännande bok som närmade sig sitt slut. Jag åt också ett par mackor och drack uppvärmt kaffe – allt liggandes ner.

Boken Drottningen kaffe o smörgås på vardagsrumsbordet

En bra bok, gott kaffe fast uppvärmt och ett par mackor intogs liggande på soffan.


Boken var så spännande och jag läste ut den. Det blev bokbyte. Lustigt hur vissa böcker liksom hakar i varandra fast de är helt olika. Jag bytte från en bok om en drottning till en bok om andra kvinnor.

Böckerna Drottningen och Andra kvinnors liv

Bokbyte från en bok om en drottning till en bok om andra kvinnor.

På eftermiddagen hittade jag en dokumentärserie om tre delar på SvT Play om stalkning som jag började titta på. (Jag kan ju inte läsa hela tiden, som mamma sa.) Efter första avsnittet var jag bra förvirrad kring vem/vilka som var offer och vem/vilka som var förövare. Riktigt otäck är serien – som ju är en skildring av verkliga händelser! Jag är så glad att den galningen jag hade efter mig la av. Men så var jag också öppen om det och konsulterade såväl polis som säkerhetsavdelningen på jobbet.

Till middag idag fixade jag kycklingköttbullar och makaroner. Som vanligt lagade jag för mycket mat, så det blev en matlåda att frysa in. Praktiskt!

Kycklingköttbullar makaroner Hopptimisten Andra kvinnors liv

Kycklingköttbullar och makaroner till middag i sällskap med Hopptimisten och några andra kvinnor.

∼ ♦ ∼

Hur det är med ryggen? Ja du, kära dagbok, tackar som frågar. När jag har legat på golvet en halvtimme eller på soffan och stiger upp känns den nästan helt bra – i typ tio minuter. Sen hugger det till, mest på vänster sida av ryggraden. Det känns också som om jag har träningsvärk i benen. Ljumsken hugger det till i också då och då och även hälsporren gör ont trots att jag inte går så mycket. Igår var jag hemma hela dan och ändå gick jag 1,5 kilometer. Idag har jag varit på apoteket och handlat och hittills har jag gått hela 2,2 kilometer. Inte så att jag precis överanstränger foten. Men röra på mig måste jag ju. Fast med min sedvanliga tur får jag nog propp ändå. Lite trött på eländet är jag, även om jag försöker skämta och hålla humöret uppe. Jag får se om jag tar mitt morfin till natten. Det känns onekligen lite läskigt.

Bitmoji Im sick

I’m sick of being sick.

∼ ♦ ∼

* doktor O = kan tolkas som doktor Noll, men O är bokstaven O
** doktor Dum = okär person får många epitet

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Drottningen

Publicerat den 5 november, 2024 av Tofflan

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den elfte boken i en kriminalserie som ibland utspelar sig i Uppsala.


Jonas Moströms bok DrottningenPlötsligt insåg jag att det har kommit ut en ny del i serien om psykiatrikern Nathalie Svensson och polisen Johan Axberg. Ursprungligen var det två serier som gick samman, men den elfte delen i Jonas Moströms ihopslagna serie, som allt som oftast utspelar sig i Uppsala, har titeln Drottningen. Just för att händelserna utspelar sig i Uppsala tycker jag att det är roligt att läsa böckerna. Men den här gången får jag också besöka Sundsvall och Stockholm.

Sveriges miljöminister försvinner spårlöst efter en kontroversiell invigning av en fabrik i Sundsvall. Nästa morgon hittas ministern nedgrävd i en dynghög. Bara skallen sticker upp. Ansiktet har blivit angripet av afrikanska soldatmyror. En grupp klimataktivister blir genast misstänkta. Nationella gärningsmannaprofilgruppen, där Nathalie Svensson och Johan Axberg ingår, kallas in trots att Johan egentligen är pappaledig. Hennes Majestät Drottningen nås av nyheten om mordet. Detta tvingar henne till en uppgörelse med det förflutna, nåt hon helst velat glömma. Ytterligare ett offer hittas och jakten på den hänsynslösa seriemördaren tvingar in spanarna i ett kaos. Utöver detta får Nathalie och Johan det allt svårare att hålla sitt förhållande och sina känslor vid liv.

Det här är en otäck och spännande historia. Men boken är lite… omfångsrik. Berättelsen innehåller många relationsbitar och bihistorier kring barn. Jorå, visst har de flesta familjer, men inte alla. Och då blir det ganska… tjatigt att läsa om hur tufft det är att vara småbarnsförälder.

Om jag bortser från detta är författaren en mästare på cliffhangers. Flera av kapitlen slutar på det viset och det gillar jag. Ibland funderar jag över hur författaren, som ser så snäll ut på fotona, kan skriva om såna läskiga mordsätt som detta med myrorna. Spännande är det och fartfyllt.

Och trots att boken är så tjock och trots att det är mycket oväsentligt barnprat och relationssnack blir boken bara bättre och bättre mot slutet. Det är en historia med många trasiga människor i. Jag lyckas inte lista ut skuld och motiv – eller varför drottningen är inblandad. Notera att det dock inte är drottning Silvia utan en fiktiv svensk drottning.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Nathalie Svensson- och Johan Axberg-serien:

  1. Himlen är alltid högre
  2. Dominodöden
  3. Midnattsflickor
  4. Trogen intill döden
  5. Skuggorna ruva
  6. Skytten
  7. Kameleonten
  8. Den omänsklige
  9. Blindspår
  10. Rovdjur (Recension)
  11. Drottningen (Läs inlägget ovan!)

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar