Lördag kväll den 24 maj och Mors dag 2025: Hänger med mamma när jag inte tränar på ensamheten

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Ost kex och vin

Åh vilket party igår kväll!

Å vilket party det var igår kväll – NOT! Jag hängde mest över Nattankare. Åt gott gjorde jag, så tillvida pass att jag faktiskt inte orkade nåt annat lördagsgodis än några kex med ost och ett glas rött från Toscana. (Mer om vinet kommer när jag har provat det till nåt annat än ost!) Även Tofflan har med andra ord ett stopp. 

Kex, ost och vin avnjöt jag till säsongsstarten av Saknad, aldrig glömd. Det var en stark inledning. Spännande, ja, och visst, en del relationsbitar också, men inte så att det stör mig. (Det är varken gullegulligt eller überjävligt, bara typiskt vanligt trist, det vill säga med otrohet och lögner som ligger på lur.) Runt klockan 23 gick jag och la mig.

∼ ♦ ∼

Nattankare och kaffe på sängen

Syndaren vaknade sent, men läsning och kaffe på sängen hoppar hon inte över en ledig dag.

Tyvärr vaknade jag även idag, men sent skulle den här syndaren vakna. Visst var jag upp och tog medicin i vanlig tid (6.45) och ett och annat toabesök blev det. Fast… när jag vaknade på rikt den här söndagen tillika Mors dag var klockan 9.30… Så länge har jag inte sovit på… jag vet inte när.

Gissningsvis behövde jag sova. Synd bara att jag vaknade. Jag hade hellre sovit för evigt. Nu gjorde jag inte det så det är bara att bita ihop och köra på ett tag till.

Som vanligt inledde jag med läsning och kaffe på sängen. Den här senaste delen i Strindberg-serien är faktiskt betydligt bättre än delen innan, som jag läste i mars i år.

Söndagsfrukost med Hopptisarna och Nattankare

Söndagsfrukost med Hopptisarna och Nattankare.

Så värst länge låg jag inte i sängen och läste. Jag fick ett sms av en vän och svarade på det innan jag klev upp och åt frukost först, duschade sen. Det var inga problem att få i örhänget idag heller, men igår kom jag fram till att jag inte ska sova med dem i. Därför hade jag två örhängen att trycka i. Det andra hade också gjort en viss åverkan på örsnibben, så mitt beslut är nog smart. Det är mina fina diamantörhängen som jag fick av Anna på 60-årsdagen. Och visst ligger det nåt i att om en vill vara fin får en lida pin.

Annars kände jag mig rätt seg, uppenbarligen till skillnad från mina krukväxter. Idag upptäckte jag en knopp även i en av Saint Pauliorna i köksfönstret. Jag har väl aldrig lyckats med just Saint Paulior tidigare, men dessa tre som bor hos mig har i alla fall överlevt ett år här på Saint Ollie. Precis som jag. Det trodde jag aldrig…

Knopp i en Saint Paulia

En knopp här också, i en av Saint Pauliorna i köksfönstret.


Jag slet åt mig bilnyckeln och tog ut bilen för en åktur
för jag behövde handla. Det är kort arbetsvecka nästa vecka, bara tre arbetsdar för min del, så jag ville köpa hem nåt gott att äta. Det blev sill med tillbehör och det tänker jag äta på min namnsdag – om spriten jag har beställt är klar för avhämtning i tid. Jag har en skvätt kvar i en gammal flaska annars, den räcker säkert. Så särskilt mycket ska jag ju inte hälla i mig när det gäller alkohol. Men inte ens jag orkar vara förnuftig jämt. Handlingen blev för övrigt… enorm. Jag fattar inte, jag tycker jag handlar och handlar och jag är ju ensam. Ändå tar saker och ting slut…

Söndagshandling bröd sill fil mjölk ägg marmelad gräslök dill gräddfil

Enorm söndagshandling…


Söndagsfika med noisette Hopptisarna och NattankareIdag har det varit Mors dag hela dan.
Det var massor av folk som vimsade omkring på City Gross där jag handlade idag. De köpte hjärtformade chokladaskar och rosa prinsesstårtor och jag vet inte vad. Inte tror jag att deras mödrar bryr sig vad de får, att bli ihågkommen är det viktigaste.

Jag kom ihåg mig själv med en rosa Noisette. Nån mamma är jag inte, har aldrig varit och blir aldrig, tack och lov. Barn klarar jag mig utan. Däremot har jag varit en katt-mammis, så det var väl det jag firade.

Och efter allt firande och allt partajande behövde jag som vanligt lägga mig på soffan och vila en stund. Festandet skulle nämligen fortsätta i kväll.

∼ ♦ ∼

Mamma på foton i olika åldrar

Min mamma i olika åldrar.

I kväll äter jag på lokal. I tanken har jag med mig min mamma. Jag är nämligen säker på att hon skulle ha gillat den här maten. Min mamma var väldigt duktig på att laga mat. Det är en gen jag inte har ärvt. Hon provade gärna nya rätter. Men när hon blev ensam slutade hon tvärt att laga mat. Då längtade hon i stället efter riktig skräpmat som pommes frites och pizza. Det åt vi ofta när jag hälsade på hos henne. 

Skulle jag ha tagit med henne ut på restaurang idag hade jag helt klart valt stället jag ska till i kväll, trots att där serveras allt annat än skräpmat. Så när det här inlägget publiceras sitter jag där och låtsas hänga med min mamma. Jag hoppas att alla som har en mamma i livet hänger med sina mammor inte bara idag utan så ofta som möjligt. För en dag är det inte längre möjligt.

I sommar skulle min mamma fylla 90 år. Hon blev 81. I höst är det nio år sen hon gick bort. Mammas födelsedag var i samma månad som min pappa gick bort. Pappas födelsedag var i samma månad som min mamma gick bort. För mig är det ett tecken på att de är tillsammans nu. När jag dör fortsätter jag att vara ensam. Det är det jag har tränat på hela livet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördagen den 24 maj 2025: Inte fler prylar (men böcker och viner är inte prylar)!

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

De fastfrusna o kaffe på sängen

Lördagsinledning.

Snacka om blå litterär period… Jag läser och jag läser och jag läser… väldigt många böcker med blått omslag. Nu är blå en favoritfärg, men ändå… Märkligt är det. Visst fattar jag att det går trender även i bokomslag, men jag har inte tänkt på att det gör det även i bokomslagens färger. Uppenbarligen är det blått som gäller just nu.

Som alltid en lördag inledde jag med läsning och kaffe på sängen. I morse blev det bokbyte igen. Förra veckans bokpaket töms sakta men säkert. Jag har läst ut en blå bok om tidsresor, den första i en ny serie, och grabbat tag i en annan blå bok om familjehemligheter, den femte i en serie.

Böckerna De fastfrusna och Nattankare

Blått bokbyte, från en bok om tidsresor till en bok om familjehemligheter.

 

Lindallén vid Main Street

I lindallén vid Main Street.

Idag hade jag bestämt att gå på trädgårdsfest hos familjen Linné om vädret tillät. Det gjorde det. Däremot hade jag väldigt ont i höger ljumske efter gårdagens wienervals. Och örat… Men det senare hade svällt av. Jag tvättade det noga med tvål och vatten både igår och idag. Dessvärre växer såna där hål snabbt ihop. Idag var det bara till att trycka igenom örhänget igen. Det gick bra även om det förstås gjorde ont. Jag ska definitivt ta ut det till natten. Med lördagsfrukost i magen, örhängen i båda örona och nyduschad klev jag ut i blåsten och knatade upp via lindallén vid Main Street till Svartbäcksgatan och familjen Linnés hem och trädgård.

 

Lördagsfrukost med Hopptisarna och Nattankare

Lördagsfrukost med Hopptisarna och Nattankare var en bra grund före trädgårdsfesten.

Jag var inte ensam på familjen Linnés trädgårdsfest och det gladde mig. Vädret och prognoserna har varit och är väldigt osäkra och en trädgårdsfest går man ju inte till om det regnar. Det var många besökare i Linnéträdgården och en hel del konsthantverkare också. Jag såg ett jättefint fågelbad i metall och jättehärliga keramikägg, men inget fick följa med hem. Nån trädgård att ha fågelbad eller keramikägg i har jag inte. Däremot har jag gott om prylar och det är inga mer prylar jag behöver just nu. (Notera dock att böcker och viner inte är prylar!)

Eftersom jag måste passera genom stan för att komma hem igen – om jag inte ville gå samma väg hem som dit – tänkte jag passa på att göra några ärenden. Men tyvärr är citybutikernas utbud uruselt. Det är jäkligt svårt att gynna cityhandeln då. I vart fall gynnade jag The English Bookshop. Ett besök där var inte planerat utan gjordes spontant liksom ett litterärt inköp – böcker är som sagt inte prylar! – i form av Nita Proses senaste Molly the Maid-bok, The Maid’s secret. Fast det sved lite att betala nästan 50 spänn mer i fysisk butik än på nätet. Samtidigt, ska det gynnas lokalhandel så har jag mina favoriter. (Jag fick nätshoppa övrigt IGEN!)

Men det är inte roligt att gå på fest ensam, inte heller strosa på stan allena och dessutom gjorde ljumsken ont. På hemvägen träffade jag en arbetskamrat i alla fall så att jag fick höra min röst säga några meningar idag. Hemma vilade jag en halvtimme på soffan. Jag hade faktiskt gått en halvmil! Sen värmde jag kaffe och serverade mig lördagsfika i rosa.

Utanför Linnéträdgården såldes pelargoner och ett tag tänkte jag köpa en. Men jag har två hemma och på den ena, den vita, är det faktiskt knoppar. Inte ens pelargoner behöver jag.

∼ ♦ ∼

Idag var det extra lätt med middag – bara att ställa fram mimosasallad och kallskuret. Till det en härlig kall Staropramen. Lite senare, till säsongsstaren av Saknad, aldrig glömd, tar jag troligen en ostassiett och ett glas rött från Toscana. 

Kallskuret kalkon o kyckling mimosa tomater oliver Nattankare öl Hopptisarna

Kallskuret till lördagsmiddag och en härlig, kall öl.

∼ ♦ ∼

I morrn på dan ska jag på en åktur, men på kvällen går jag ut och äter. Jag har bokat bord till mig själv. Mamma är med mig i tanken.

∼ ♦ ∼

På förmiddagen idag hörde en kompis av sig och vi har pratat sen ramadan om att ses och fika… efter ramaden. Troligen blir det av nästa fredag. Jag är ledig då och kompisen jobbar hemifrån, men behöver givetvis en fikarast, påpekade jag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

De fastfrusna

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om första delen i en ny serie av Elly Griffiths.



Elly Griffiths bok De fastfrusnaI februari 2025 kom översättningen av första delen 
i en ny serie av min brittiska favoritförfattare Elly Griffiths. Jag hade kunnat köpa och läsa boken på engelska, men jag tycker också att det är kul att varva läsningen mellan originalspråk och en översättning. I maj landade ett paket från Bokus med De fastfrusna och det blev den första boken i det paketet som jag läste.

Den nya seriens huvudperson Ali Dawson är cirka 50 år och jobbar i London på en avdelning för kalla fall. Just den här avdelningen är nånting extra, för personalen kan resa bakåt i tiden för att leta efter bevis. Alis senaste fall handlar om en underlig aristokrat som blev anklagad för mord år 1850. En konservativ minister, som är hans nutida släkting, kontaktar avdelningen och ber specifikt om Alis hjälp – för givetvis tror ministern att hans släkting är oskyldig. Till saken hör att Alis son Finn jobbar för ministern. När även han dras in i fallet blir det personligt. Och ett delikat problem uppstår, för Ali fastnar på 1850-talet. Och i nutid sker också ett mord.

Att lära känna nya karaktärer när en har älskat en författares tidigare… är svårt. Jag älskade verkligen Ruth Galloway och hennes Nelson (mest Ruth). För Ali Dawson… känner jag inte lika mycket. Hon är en fri fågel samtidigt som hon jobbar som utredare med kalla fall. Tre skilsmässor har hon bakom sig, håret är brandbilsrött i början av boken och sonen Finn…är konservativ. Men Finn tar åtminstone hand om sin mammas katt Terry när hon fastnar i 1850-talet. Jag tycker att karaktärerna är lite för anonyma och jag har svårt för det där med alltför underliga övernaturliga inslag, såsom tidsresor. Boken känns lite trevande och spretig.

Språkligt sett är boken välskriven och den går snabbt att läsa. Kanske hade jag fått en annan upplevelse om jag läst den på originalspråk. För jag känner inte lika mycket för den här nya serien. Ännu.

Men… om boken börjar spretigt tycker jag ändå att den tar sig i slutet. Det blir mindre skämtsamt och mer spännande. Däremot undrar jag lite om One penny black, världens första frimärke, som kom år 1840. Vad jag förstår slutade frimärket att tillverkas efter redan ett år och ersattes av ett rött. Tidsresorna i boken sker 1850… Det finns en del filatelist kvar i mig, trots allt.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Ali Dawson-serien:

  1. De fastfrusna

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 22 maj och fredagen den 23 maj 2025: Gruppdynamik och pågående match

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Jorå, nog såg jag Förrädarna igår. Och jag kan bara säga att vissa fortfarande är kossor, några är helt blåsta och andra är… smarta. Gruppdynamik… Det som gör programmet intressant är att studera gruppdynamiken. Här kan många lära sig, både såna som utbildar sig för att arbeta med människor och de som redan arbetar med människor, men också vi andra människor. Se och lär – av misstag och förfärliga övertramp. Genom att se programmet förstår jag att världen ser ut som den gör. Första lärdomen är att en kan bara lita på sig själv. Den som sviker kan befinna sig i periferin – eller i ens innersta krets. Så… därför är det så skönt att inte längre ha nån familj och därmed inte kunna bli sviken av nån närstående.

Förrädarna

Lita inte på nån…

∼ ♦ ∼

I morse blev det snabbfix i badrummet och frukost på stående fot. Jag och bilen skulle på service. Den här gången var det inte människan som skulle servas utan maskinen. Det var dags för den årliga bilservicen, helt enkelt. Medan bilen undersöktes satt jag i väntrummet med båda mobilerna och De fastfrusna. Det var lite svårt att koncentrera sig på läsningen, för dels stod en TV på, dels spelades det skvalmusik. Och så var där förstås fullt av folk som jobbade eller som var kunder. Ungefär som på jobbet, alltså, så det gick faktiskt bättre än förväntat. Nu har jag förvärvat viss erfarenhet av att inte ha eget kontor utan jobba i kontorslandskap. Kroppen – Tofflan 0-1.

Ren bil i garaget

Bilen hade ”tappat” tre skruvar.

Servicen drog ut lite på tiden och det gjorde mig nervös. Men… det var faktiskt befogat. Det visade sig att nån troligen hade försökt stjäla en strålkastare! En av dem saknade nämligen tre skruvar… För det mesta står bilen i garage, men det händer att den står utomhus också, så det måste vara då det har hänt. Svårt att skilja på mitt och ditt har folk uppenbarligen.

Jag är glad att servicepersonen på Upplands Bilforum upptäckte det hela och kunde skruva fast strålkastaren. Det är det där lilla extra som jag anser är att ha servicekänsla och yrkeststolthet. Tack! 

∼ ♦ ∼

Ont i örsnibben

Aj aj aj. Nu får hålet i örsnibben lufta.

Utöver det fick jag ta tag i… en blodig historia privat när jag kom hem. Pluppen till ett av mina örhängen hade åkt in i hålet i örsnibben och fastnat. Det gjorde… ganska ont. Och ju mer jag rev och rafsade desto ondare gjorde det. Men… jag måste ju få ut plupphelvetet. Blödde som fan, givetvis. Stolt kan jag meddela att jag inte svimmade, vilket jag gör i vanliga fall av blod. Den här gången blödde det mycket – jag äter blodförtunnande –  och jag var förstås ensam. Ingen kunde stoppa flödet – mer än jag. Inte heller då svimmade jag. Kroppen – Tofflan 0-2. (Endast en bild efter operationen – annars skulle jag svimma.) Hålet i örsnibben får nu lufta och läker förhoppningsvis lite innan jag trycker in nåt örhänge igen.

Men jag behövde förstås jobba en del idag också. Det var ändå fredag och ganska lugnt för min del. Promotion var det visserligen, fast det är inget jag jobbar med, jag gjorde annat och är nöjd med att ligga bra till uppdragsmässigt. Så en kort promenad till Butiken på hörnet för sedvanligt inköp av godispåse till helgen hann jag med innan jag åt lunch. Sittande. Två maskiner tvätt jobbade i bakgrunden.


Förundrad noterade jag att beställningen jag gjorde från Apotea igår
eftermiddag redan hade levererats. Det är skillnad mot leveransen från Systembolaget. Jag gjorde en beställning idag på sprit eftersom jag ska fira en av mina namnsdagar nästa vecka. Flaskan ska jag hämta själv på bolaget i Kvarnen. Fast nu är det väldigt osäkert om den hinner levereras före min namnsdag. Hela fyra (4) dar ska Systembolaget ha på sig. Kanske har nåt att lära av Apotea..?

Timmarna gick och arbetsdagen och arbetsveckan tog slut. Jag hasade iväg för att Igor skulle få klippa mig. Det behövdes sannerligen!

Fredagsmiddag med Hopptisarna De fastfrusna o ett glas pinot grigio

Nu är det helg.

Igor tyckte att jag skulle gå och ta en fredagsdryck nånstans efter klippningen. Fast det är inte så kul att göra på egen hand. Ingen gruppdynamik alls. I stället hoppade jag in i en vintageaffär och glodde lite, lämnade namn, mobilnummer och önskemål. Därefter hoppade jag in på en restaurang och bokade bord till mig själv på söndag. Nån mamma har jag tyvärr inte att ta med mig för att fira, men min mamma hade nog uppskattat den sortens mat jag ska äta. Det blir mitt firande av henne.

Fredagsmiddagen var som bekant ordnad redan igår. Efter klippningen vilade jag en stund innan jag dukade fram smörgåstårta och ett glas födelsedagsvin. Och efter maten… dansade jag lite wienervals för mig själv – jag lyssnar alltid på klassisk musik när jag äter på helgerna. Och nu är det helg hos mig. Matchen slutade oavgjort.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… vädret avgör om jag går på trädgårdsfest i morrn eller inte.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ur Livet: Här

Här

Här
är jag
Där
är du

Vi är inte längre
här
Bara jag är
här
Du är
där

JUEH

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Personligt | Lämna en kommentar

Torsdagen den 22 maj 2025: Grön dag och en massa berg

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Regnig, blåsig, kylig och mörk onsdag var det jag vaknade till. Temperaturen höll sig runt sju grader hela dan. Men det var också en väldigt grön dag. Det har ju varit soligt några dar så regnet behövs. Och för min del passade det extra bra idag eftersom jag inte behövde ge mig ut på promenad upp till jobbet i morse. Det var i princip bara att fixa till sig med dusch och hemmauniform, äta frukost och sen sätta sig och jobba. Som vanligt var klockan prick sju.

Hemmakontoret

Hemmakontoret öppnade klockan sju.

 

Då hade jag ändå hunnit riva ur sängen. Jag ändrade nämligen min plan och bestämde mig för att bädda rent redan idag. I morrn ska jag iväg tidigt till bilverkstan och hur länge jag blir där är oklart. Efter det behöver jag jobba fram tills jag ska gå och klippa mig klockan 16. En annan praktiskt bra grej med att jobba hemifrån är att jag kunde starta en tvättmaskin på morgonen. Sen behöver jag inte göra nåt mer än övervaka den och hänga tvätt, vilket jag kan göra under en mikropaus. Det var ganska mycket tvätt i tvättkorgen och mer blev det med dagens lakan… Nu hann jag tvätta såväl lakan som en maskin med mest handdukar.


Idag bestod arbetsdagen bland annat av två Zoommöten.
Efter dessa tog jag en kort rast och hängde tvätt.

Grönt utanför fönstret till arbetsrummet

Min gröna utsikt när jag sitter hemma och skriver.

Därefter påbörjade jag min lilla ”artikelserie” om pristagare. Det blir en sorts personporträtt. Jag och en arbetskamrat gillar att göra dem, men det kräver ändå en del arbete. Förra året tog han tre pristagare och jag två, så i år tog jag tre och han två. Jag förberedde samtliga uppdragskort igår. Artiklarna ska inte publiceras förrän efter sommaren, men då är det perfekt att ha färdiga artiklar att bara publicera – ingen normal människa jobbar väl på semestern..? (Jo lite jobbar jag på semestern, fast jag är inte normal, enligt ett och annat gammalt ex. Men det jag gör är att skannar inkomna mejl så att jag inte drunkar i dessa när jag är tillbaka i tjänst. Jag åtgärdar dem inte, men jag rensar och sorterar.) Jag påbörjade ramartiklar på mina tre pristagare, vilket kan vara skönt att fixa först, innan man kontakter dem man ska intervjua. Senare kontaktade jag den första av dem och fick napp! Artikeln är på gång och även fotografförfrågan är ute.

Det var inte enbart ett tvättberg som byggts upp här. Det fanns ett sopberg också. Delar av det gjorde jag mig av med när jag traskade iväg på lunchen för att ta en kort friskvårdspromenad och därefter handla. Såväl Korgtassen som apoteket besökte jag innan jag satte mig vid köksbordet och åt lunch. Då blev det ett varuberg också. Jisses, jag fattar inte att jag fick hem allt det här i en ryggsäck och en plastkasse… Men jag blev sur för jag fick ingen utlovad medlemsrabatt på 20 procent hos apoteket. En sak jag skulle ha hade de inte heller, så jag nätshoppade den från Apotea. Mina mediciner var dock gratis (jag har frikort) och det är jag väldigt tacksam för – Eliquis (blodförtunnande) är svindyr.

∼ ♦ ∼

Efter arbetsdagens slut tog jag faktiskt itu med ett diskberg. Sen vilade jag en stund på soffan, för idag var jag trött trots att jag hade jobbat hemifrån. Jag ringde till Annas snälla mamma och vi pratade en liten stund. Hon sa spontant att hon tycker att det är roligt att jag ringer och det blev jag jätteglad för att hon sa. Jag tycker själv att det är roligt att prata med henne, men jag vill inte tränga mig på – hon är inte min svärmor längre.

Torsdagsmiddagen blev lika upphetsande som igår, det vill säga Thaisoppa och mackor. Men i kväll åt jag rostat bröd för att variera mig.

Rostat bröd o Thaisoppa med Hopptisarna De fastfrusna o tända ljus

Torsdagsthaisoppa och rostat bröd passade bra denna kyliga majkväll.


Torsdag innebär att det är Förrädarna.
Det ger mig ett par timmars underhållning även om jag tycker att en hel del av dem är… rätt flänga.

∼ ♦ ∼

I morron bitti, före jobbet, ska jag till bilverkstan för att göra årlig service på bilen. Hoppas att det inte är nåt fel på den. För egen del ska jag klippa mig, men det blir efter jobbet.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Snokaren har nu betat av januari 2021. Nu återstår fyra år och fyra månaders blogginlägg. Lycka till! <== ironi Men jag tycker att det är skitdåligt av dig att inte berätta vem du är. Genom att inte göra det avslöjar du att du inte har nåt gott syfte, vilket får mig att fundera över… åtgärder och kontakter.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 21 maj 2025: Grå himmel och blå böcker

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Hopptisarna och filfrukost o The Searcher

Hopptisarna tyckte att jag var dålig som inte läste ut boken igår kväll.

Nej då. Inte fasen orkade jag läsa ut nån bok igår kväll. Jag blev astrött efter middagen och hasade i säng jättetidigt, läste ett kapitel och släckte. Även i natt sov jag med öppet fönster. Det gjorde alls ingenting att temperaturen blivit lägre eller att det regnade. Jag sov som en gris. Ändå kände jag mig lika trött i morse. Varför är det så?

Hopptisarna tyckte att jag var dålig som inte orkade läsa ut boken igår. I morse vid frukostfilen hann jag läsa lite grann, likaså på lunchen. Redan igår kväll valde jag vilken bok jag ska läsa härnäst.

I morse fick jag äntligen ha min regnjacka! Det är lättare att ha den än att bära ett paraply, tycker jag med mina dåliga händer.

Blommande kastanjeträd Västra Ågatan

Kastanjerna vid ån blommar!

En nackdel är dock att jag inte ser så bra åt sidorna om jag har luvan på skallen. Jag stannade redan på Nybron för att slita av mig den – och fota kastanjeträden som nu plötsligt blommar! Det går fort! Efter ett par varma dar är det perfekt med regn, ju. Det regnade inte så hårt när jag gick till jobbet, men det skulle regna mer senare idag. Därför kändes regnjackan nödvändig. Sista biten fick jag sällskap av H. Det är alltid kul att småprata lite, då känns inte vägen så jobbig. Om vägen inte är alltför jobbig så att jag flåsar och knappt kan andas förstås…

Idag hade vi tre möten på raken, nästan, på förmiddagen. Då hinner man inte göra så mycket mer än sitta av tiden. På veckomötet fördelades kommande uppdrag som vanligt. Jag ryckte åt mig några pristagare som det ska göras personporträtt av. Innan jag skrev uppdragskort på dem plus övriga pristagare som min arbetskamrat ska skriva om slafsade jag i mig lunch och läste. Men nej. Jag hann inte läsa ut boken, knappa 20 sidor återstod.

Skrivbordslunch onsdag med The Searcher

Skrivbordslunch idag igen. Jag vill dock meddela att det inte är jag som är stökig utan skrivbordet. Och det beror bland annat på att IT inte har kopplat in skärm och tangentbord. Än.

Eftermiddagen blev hektisk för alldeles för många på avdelningen. Jag var inte inblandad och det är jag glad för. Men jag blev inblandad så tillvida att jag fick försöka lugna ner en och annan person.

Däremot hade jag ett annat… ”problem” som jag försökte dölja hela arbetsdagen. Dessvärre ökade ”problemet” och jag kan gott och väl tillstå att det var skönt att ha en lååång regnjacka. I morse när jag gick till jobbet kände jag hur mina jeans… sprack lite i grenen, eller snarare insidan av ena låret. Jag hade absolut inte tid att gå tillbaka och byta byxor. Nu har jag hängt fram ett par hela jeans till i morrn. Jag skulle behöva en sykunnig person, för jag har två par jeans som nog kan lagas av nån som är mer händig än jag. Men jag har inget socialt nätverk omkring mig och därmed inte heller nån att be om hjälp. Det får vara.

Ett ganska stort hål i mina jeans

Ett ganska stort… ”problem”…

 

Mörka moln över UKK

Grå himmel i kväll.

När jag gick hem, utan att ta för långa kliv, regnade det hårt av och till. Himlen är fortfarande grå nu i kväll. Jag ser verkligen fram emot att slippa gå iväg i morgon bitti. Men jag behöver gå ut en sväng och det får bli på lunchen, till Korgtassen och apoteket. Plötsligt var en massa saker nästan slut eller slut, som bröd, makaroner, pålägg etc. Dessutom behöver jag köpa fredagsmiddag.

Idag när jag kom hem la jag mig på soffan efter att ha packat upp ryggsäcken. Jag läste ut den blåa sökarboken och har bytt till en annan blå bok som handlar om en viktoriansk seriemördare. Det är Elly Griffiths, min brittiska favoritförfattare, senaste spänningsroman. Jag hade kunnat köpa den på engelska tidigare, men nu blev det ett exemplar på svenska. Boken är den första i en ny serie.

Böckerna The Searcher och De fastfrusna

Bokbyte från en blå sökarbok till en blå bok om en viktoriansk seriemördare.

Tråkväder och bara tråkig mat i kyl och frys. Det fick bli soppa och mackor i kväll igen, denna gång micrad Thaisoppa.

Thaisoppa och mackor med Hopptisarna o De fastfrusna tända ljus

Thaisoppa med Hopptisarna och De fastfrusna i kväll.

Magen har varit i olag hela dan och ändå har jag ätit snälla saker och inte för mycket, varken igår eller idag. Men jag ser ett fettomonster i spegeln. Jag har gått upp massor i vikt och det var en av flera biverkningar som jag skrev om på 1177.

”patienten har skrivit om lite biverkningar

som sköterskan hade antecknat i journalen. Återkopplingen till patienten i fråga var noll.

När jag nu är inne på krämpor kan jag dock meddela att såväl rygg som hälsporrefot känns ganska OK.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag läsa lite till samt se ett program om ett historiskt fall på SvT, Brott i krigets skugga. Jag fick en intressant krönika skriven av en författare om recensioner, men tyvärr kunde jag inte läsa den på grund av att upplösningen var för dålig. Ska försöka leta rätt på den på nätet. I morrn väntar jobb på distans, det vill säga hemifrån. Jag ska påbörja en ny ”artikelserie”, tänkte jag.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… På söndag är det mors dag. Mors dag.Två ord. Inte ett. Vad hände med alla jävla särskrivare? Plötsligt skriver ni ihop två ord som ska var särskrivna. 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

The Searcher

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en födelsedagsbok.



Tana Frenchs bok The SearcherTill min födelsedag 2025 fick jag hela sju böcker! 
En hade jag redan läst, tre läste jag i rask takt och den femte att läsa blev Tana Frenchs bok The Searcher. Det var den andra av de två böcker jag fick av Anna. Den första stod på inköpslistan, medan den här boken blev en överraskning. Tack Anna!

Cal Hooper har lämnat Chicago, där han arbetat 25 år som polis, för en irländsk by. Bakom sig har han också en tuff skilsmässa. Cal längtar efter lugn och ro och börjar renovera hus och möbler. Men så söker en pojke upp honom och ber om hjälp. Cal har svårt att säga nej till att försöka hitta sanningen om pojkens försvunne bror. Polisen på orten har avskrivit fallet och menar att brodern har rymt hemifrån. Cal blir engagagerad, vilket sätter honom i fara. För småstadens idyll döljer mörka hemligheter. Människor är inte alltid dem de utger sig för att vara.

Författaren är irländsk-amerikansk, numera bosatt på Irland. Jag har läst en bok av henne tidigare, men hon tycks inte ha slagit igenom så stort här i Sverige. Födelsedagsboken är på engelska och det tar ett tag innan jag kommer in i författarens sätt att skriva. Dessutom är boken skriven på dialekt, vilket gör att jag läser långsamt.

Det här är inte heller nån snabb spänningsroman. Hela första fjärdedelen handlar i princip om samtalen och mötena mellan Cal och Trey och om hur Cal motvilligt åtar sig uppdraget att ta reda på vad som hände med Treys bror. Det som  fascinerar mig här är det faktum att författaren är en kvinna, för det här är så manligt skildrat! Cal fortsätter sina efterforskningar, lugnt och metodiskt, men ändå är det nån som upptäcker det hela och han med flera varnas.

Detta långsamma tempo blir ett skickligt uppbyggande av en spännande stämning. Läsaren vill verkligen veta vad som har hänt Brendan. Men jag tycker, när jag är halvvägs, att det går lite väl långsamt.

Det som har hänt i huvudberättelsen när jag har läst halva boken är att Cal har fått ett uppdrag och han har börjat snoka lite genom att prata med olika människor. När cirka 120 sidor återstår får läsaren en liten överraskning som i alla fall jag skrattar högt åt. Det är kanske det mest… uppseendeväckande som händer fram till dess. Den stora överraskningen kommer emellertid mot slutet. Och ärligt talat är den inte så stor då. Jag har gissat och jag har gissat rätt.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Cal Hooper-serien:

  1. The Searcher (läs inlägget ovan!)
  2. The Hunter

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 20 maj 2025: Arg och härligt fri

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

I natt sov jag med öppet fönster. Det var ljuvligt! Jag var visserligen lite rädd att det skulle flyga in någon randig insekt som sticks – så skedde ju ett antal gånger på Main Street, ibland med enorma blemmor som resultat. En kan nog säga att jag reagerade. Sköterskan på vårdcentralen rekommenderade inte antihistamin. Senaste gången tog jag till sist det i alla fall – och svullnaden gick ner. Skulle kanske ha skickat en faktura på egenvård…

Även tisdagen inleddes soligt. Termometern visade tolv grader när jag klev upp. Duschen kändes extra varm, men det skadade inte ryggen precis. Det känns bra att värma upp den.

Frukost avnjöt jag som vanligt med Hopptisarna och en stunds läsning. Boken är som sagt lite långsam. Nu har jag ungefär 140 sidor kvar att läsa. Och givetvis vill jag veta hur det går, om den försvunne hittas och varför den försvunne försvann.

Tisdagsfrukost med Hopptisarna o The Searcher

Tisdagsfrukost med Hopptisarna och den långsamma boken.

 

Blommande träd

Blommande träd – mitt i stan.

Promenaden upp till jobbet var mycket behaglig. Inte ens hälsporren plågade mig så mycket. (Vill gärna tro att den håller på att läka ut.) Jag hade jackan över en tischa och tröjan i ryggan. Det var rätt tänkt. Lite för blåsigt för enbart tröja i morse, men skönt med tröja och inte jacka när jag går hem. Bara det att jag fick åka bil hem… I morrn och de kommande dagarna ska det bli sämre väder med regn och lägre temperaturer. Skönt att det bara är i morrn jag behöver tänka på ytterkläder som står emot vätan. På fredag åker jag bil till bilservicen givetvis. När jag ska klippa mig, efter jobbet, ska det enligt väderappen inte regna. Vi får se på det… Tyvärr ser det ut som om det ska regna även på lördag. Då får jag skippa trädgårdsfesten, för såna är ju inte lika roliga i regn. Blir till att stanna hemma och tvätta, kanske. Jag ska bädda rent i helgen också, men det gör jag nog på fredag. I morse fick jag i alla fall se ytterligare blommande träd på vägen. Snudd på trädgårdsfest, med andra ord. Fascinerade att de faktiskt finns, mitt i stan.

Spegelblank Fyriså

Spegelblank flod.

Jag fotar som du märker, kära dagbok, mest på morgonpromenaderna. Det är för att jag är helt slut när jag går hem. All kraft och allt fokus går åt till att ta mig hem. (Idag var jag extra tacksam för liften!) När jag sen har vilat en stund på soffan kan jag sätta mig vid datorn eller fixa käk. Denna tröttma slipper jag när jag jobbar på distans. Då känns det som om jag skulle kunna ha ett liv. Bara det att min fritid inte är så rik att jag hittar på några jätteroliga saker. Det blir mest det vanliga i alla fall – läsning, god mat, vin, godis på helgen, handling, tvätt, städning och så vidare. Några kompisar hör aldrig av sig för att prata eller för att de vill göra nåt med mig, så då gör inte jag heller det. Vännen FEM skickar bara bilder på sin sambo när han fipplar med sin mobil när de är ute. Jag vet inte vad jag ska ha såna bilder till. När det gäller vin kan jag dricka mitt eget köpta vin på egen hand och sen sover jag så gott. Just nu träffar jag helst bara Lisbeth (hon som heter nånting heeelt annat), för att vi båda behöver sunt umgänge, dricka vin på stan och prata om våra deprimerande liv med egen sjukdom och närståendes. Det lustiga är att vi inte alls sänker varandra utan effekten blir motsatt: vi lyfter varandra genom att skratta ihop åt Eländet. Tyvärr kan vi inte ses så ofta på grund av Eländet.

Bitmoji Tofflan Current mood

Skitdag.

Idag blev det en riktig skitdag på jobbet. Vi skulle ha ett hybridmöte, men hade ingen möteslokal och tvingades sitta ganska nära fikaytan där folk skrikpratar och skrattar, kaffemaskinerna låter högt och jag hörde fan inte vad de på skärmen sa. Nästa grej var att jag blev påhoppad av en medarbetare på en annan avdelning för att mitt namn stod under en artikel, en artikel där pufftextens radfall inte var OK. Det är en teknisk fråga, vilket medarbetaren borde veta och en fråga som inte kan lösas av skribenten – utan av tekniker/utvecklare. På den andra avdelningen. Efter detta behövde jag ta en dubbel dubbel espresso, för pulsen var uppe i 200, med all säkerhet. Det var gott att också prata av sig med arbetskamrater som har liknande erfarenheter.

Och när alla hade gått på lunch satt jag kvar vid mitt skrivbord och åt och läste. Sakta rann det arga av mig. Jag har bra arbetskamrater!

Jobblunch vid skrivbordet med läsning

Det arga rann av mig på lunchen med en stunds läsning.

∼ ♦ ∼

Eftermiddagen passerade, nästan lika varm som igår. Nu vänter några dars sämre väder, som sagt. Det blir kanske regnjacka i morrn. Jag hade sån väldig tur i eftermiddags att jag fick skjuts hem i U-bilen. Då behövde jag inte vila så länge plus att jag orkade laga mat. Det blev ett kort rotande i frysen innan jag bestämde mig för kycklingköttbullar och makaroner. Tisdagsmiddagen gick snabbt att laga till och jag blev väldigt mätt.

Kycklingköttbullar o makaroner med Hopptisarna och The Searcher

Mättande tisdagsmiddag med Hopptisarna och The Searcher.


I kväll blir det inte många knop gjorda heller.
Igår kväll fastnade jag framför att par TV-program, bland annat ett om nättroll, som intresserade mig en aning. Det tror jag inte sker i kväll. Jag ska försöka sätta fart med boken.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Jag har fortfarande inte hört Sveriges bidrag till årets Eurovisiontävling. Det tycker jag är en stor bedrift. Jag känner mig så härligt… fri!!!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 19 maj 2025: Syrener, prat och lappar

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Måndagsfrukost i maj med The Searcher

En normal måndagsfrukost för mig.

Det var aviserat en solig och varm majdag idag. Redan tidigt i morse var det soligt, men inte särskilt varmt, bara sex grader. Natten var OK, jag sov ganska bra och vaknade till korta stunder endast två gånger. Däremot drömde jag en förfärlig dröm. Jag och Måns Zelmerlöw (!) hade åkt till Sjukstugan i Backen för att jag skulle på nån undersökning där. Sjukhuset såg att mitt hjärta inte slog som det skulle och ville ha mig kvar. Jag stretade emot, för jag hade ju inga grejor med mig. Alltså typ linser, glasögon, mobilladdare, tandborste etc. Dessutom hade vi åkt dit i min bil och den kunde inte stå kvar hur som helst. Personalen tyckte att Måns kunde åka och hämta grejor åt mig, varpå jag deklarerade att vi inte kände varandra! Ja du ser, kära dagbok, vilken soppig dröm. Och stackars Måns Zelmerlöw som blev indragen i mitt liv, han har väl nog på sin tallrik som det är just nu. Oavsett vem som har gjort vad i en separation måste det vara hemskt när ”allt” hängs ut i media, ofta taget ur sitt sammanhang. För min del var det ganska skönt att kliva upp 5.45, fixa till mig, sätta mig vid köksbordet och ha ett normalt umgänge. Med normalt menas normalt för mig, alltså Hopptimisten och Hopptikissen och boken jag läser just nu. Måns Zelmerlöw är tyvärr kvar i sin mardröm.

Syrener i maj

De blommar nu, syrenerna!

Så traskade jag iväg till jobbet, alldeles för varmt klädd, kände jag genast. För temperaturen steg. Nåja, det fick bli att gå i bara tröja hem och knöla ner jackan i ryggan. På väg upp till jobbet brukar jag försöka fota nånting. I morse tänkte jag att jag nog inte får nån bild, alla ”motiv” kändes uttjatade. Tills jag gick förbi ett lila syrenträd – som blommade! Det är den tiden nu. Härligt! Samtidigt slog det mig att jag inte har nånstans utomhus att ta vägen och njuta av säsongen. På balkongen blir det antingen för hett eller för blåsigt. Till Höganäsparken vågar jag knappt gå längre efter knivöverfallet. Men jag har ställt in mig på Linnéträdgården på lördag – om vädret tillåter. Som det verkar nu ska det i alla fall inte regna.

Bitmoji Tofflan Med fingrarna i öronen

Please!

En ny arbetsdag och en ny arbetsvecka. Måndagar är väl som måndagar är mest. Lite trögstartat var det allt, men jag träffade tidigt i morse en favorit från en annan avdelning på jobbet, en avdelning som har flyttat upp till vårt våningsplan.

Idag var det väldigt pratigt och högljutt på jobbet stundtals. Då kan jag inte jobba så bra. Som vanligt är det vissa som utmärker sig. Visst måste man få prata, men bara att sänka rösten gör skillnad för arbetskamraterna runt omkring. Sen behöver man inte heller prata rakt ut om precis allting – eller saker som bara rör en själv. Man måste känna av en aning hur omgivningen är och vad arbetskamraterna gör. En del lyhördhet, alltså och en gnutta vanligt hyfs. Man kan också göra som jag, till exempel, använda lappar.

Hej på kontoret och lunchkasse

Kontorshumor av lägsta graden…


Även idag blev det lunchdags
och som alltid, nästan, numera, intog jag den vid skrivbordet. Då blir jag ensam på arbetsytan och jag får tystnad, lugn och ro nog att läsa några sidor. Idag var det några som gick upp och satte sig på altanen i solen. Det hade nog kanske varit skönt, men solbrillorna låg hemma. Jag skulle i vart fall få sol och ljus när jag gick hem, nån måtta på det nyttiga får det vara.

Skrivbordslunch måndag på jobbet med The Searcher

Skrivbordslunch idag med en stunds läsning.

Och nog fick jag sol och ljus när jag gick hem! Det var asvarmt. Jackan åkte ner i ryggan, men hoodien var jag tvungen att ha på mig. Det var 22 grader… Sånt krävde en liten siesta i soffan när jag hade packat upp.

Sen var det perfekt att äta gazpacho och mackor idag, för gazpachon ska ju ätas kall. ICA:s gazpacho är supergod. Det är lite sting i den och dessutom är det en rejäl portion i ett paket.

Gazpacho och mackor Hopptisarna The Searcher

Gazpacho och mackor till måndagsmiddag med Hopptisarna och The Searcher.

∼ ♦ ∼

Det har varit en ganska bra dag idag. Jag har inte haft mycket ont nånstans, vare sig i ryggen eller foten. Såna där dar är guld värda, för smärta gör en astrött och seg – och orörlig. I kväll är jag mest sunt trött.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Snokaren har nu betat av oktober 2020. Hoppas min dagbok är intressant läsning. Jag tycker att du kan stå för vem du är i en kommentar här. Jag har mina misstankar och har ringat in dig någorlunda. Men ge dig gärna tillkänna – för ordningens skull.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar