Söndag kväll den 15 december och måndagen den 16 december 2024: Lustigt, lustigt…

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Lustigt, lustigt men…  Jag låg på soffan igår eftermiddag och läste och det blev bokbyte. Ytterligare en lånad bok byttes mot nästa lånade, en bok om ett ägg till en bok om en offrad flicka. Spänningsromaner båda två, en svensk och en brittisk. Den har börjat lovande! Inte så lustigt, men vänta, det kommer… Det jag ville säga vara att jag var aningen absorberad…

Tomtekälke med böckerna Nattens öga och Flickoffret

Bokbyte på tomtekälken från en bok om ett ägg till en bok om en offrad flicka.


Söndagen avslutades åter igen med att jag såg
en Beck-film på TV 4, en lite nyare, det vill säga från 2023. Grannen är fortfarande med, han med stänkaren. Jag tänker alltid på Finske Pinnen när Grannen dyker upp, för ibland på kvällarna när jag har besökt Workshop Road har jag blivit bjuden på en stänkare, det vill säga calvados. Hur som helst, igår blev det ingen sprit. Jag nöjde mig med det där glaset vin till söndagsmiddagen. Men… och nu kommer det… under eftermiddagen och kvällen hann det bli rejäl vinter ute med både snö och minusgrader.

Lustigt, lustigt, för i morse hade all snö regnat bort och det var tre plusgrader noterade jag vid frukostbordet. Vad i hela världen..?

Måndagsfrukost med Flickoffret

Måndagsfrukost i december, i morse med Flickoffret.


Sen bar det iväg till jobbet.
Det gick faktiskt att ha gympadojor idag, det var bara halt på gångbanan längs Dag Hammarskjölds väg och på Väderkvarnsgatan. Jag blev medveten om det tidigt och kunde gå försiktigt. Det var en vacker morgon med en riktig fin måne.

Fullmåne Nybron

Fin måne i morse!


På jobbet hann jag stämma av en hel del med Stora A
innan övriga kom. Det känns alltid bra att bolla med honom. Vidare fick jag hjälp att fixa en faktura i det nya systemet. Det var inte så svårt, men man måste ha stor skärm på och det använder inte jag i vanliga fall. Systemet funkar inte på laptop. Utöver det måste en vara inloggad på VPN. Ja ja… Sen blev det fel i alla fall eftersom jag hade glömt att klicka på ett mikroskopiskt plustecken. Lustigt, lustigt, säger jag bara. Dagens agenda omfattade annars ett par möten och sen var det fri hopp och lek. Nästan. Vi har väl alla saker som måste avslutas – den här veckan…

Lunchen blev inte särskilt annorlunda än vanligt, men blev ändå ett välkommet avbrott mitt på dan. Men senare i veckan ska jag försöka äta jullunch i restuaurangen – om jag pallar.

Jobblunch med Flickoffret

En vanlig jobblunch, idag med Flickoffret.

På eftermiddagen gjorde jag klart min artikel och skickade den på översättning. Artikeln ska inte publiceras förrän i januari, men det är skönt att ha den färdig. I morrn ska vi förresten ha avtackning för översättaren. Min artikel blir kanske hans sista jobb för oss.

∼ ♦ ∼

Hemkommen hade jag fått post från min hyresvärd. Inget mer än ett papper om min hyra, men jag begriper mig fan inte på det. Ingen moms var pålagd garageplatsen, men ändå är totalsumman samma. Äh, jag orkar inte, det är så mycket nu kring ekonomi som jag inte begriper. Jag ansökte också om ett registerutdrag ur högkostnadsbasen på mina läkemedel eftersom jag ska ansöka hos arbetsgivaren om bidrag. Förut skickade en in varje kvitto separat, nu ska det ske en gång om året. Lätt att glömma – och det har säkert arbetsgivaren tänkt på. En avi om ett paket hade också kommit. Det får jag ta på hemvägen i morrn, inte 17 går jag ut mer i kväll. Jag har tagit en liten promenad här inne i stället och vattnat krukväxter.

Till kvällsmat/middag bestämde jag mig för grillad kycklingkorv med bröd. Det är enkelt, snabbt och gott. Bra det, för jag är jättetrött och vill kollapsa i soffan och läsa. Jag ska också se Första hunddejten senare i kväll, de är så gosiga, hundarna som söker nya hem.

Tre grillade kycklingkorvar med bröd räksallad bostongurka Hopptimisten Flickoffret

Körv mä brö och tillbehör.


Mitt liv är som synes ganska händelselöst.
Vissa dar orkar jag och gör mycket med mina mått mätt, andra dar orkar och gör jag typ inget. Eftersom jag har jobbat idag och dessutom varit jobbet är jag extra trött. Hälsporrefoten är ond och ljumsken känns av. Jag typ jobbar, äter, läser och sover – och så lite smått däremellan. Men det är som det är. Lustigt, lustigt? Nja, det är bara så här mitt liv är. Och PS! Inget har hänt under misteln än.

Jag under misteln

Här står jag under misteln, men inget har hänt än.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Nattens öga

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om den åttonde – och sista? – delen i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton.



Cilla o Rolf Börjlinds bok Nattens ögaBöcker ger jag gärna bort i present och till jul. Förra året gav jag bort den åttonde delen i en riktigt bra kriminalserie av Cilla ochRolf Börjlind, Nattens öga, i julklapp. Den lånade jag också av Anna häromsistens.

Olivia Rönning och Lisa Hedqvist intervjuar ukrainska flyktingar för att dokumentera övergrepp längs flyktvägen. Då får de höra talas om ett internationellt nätverk som organiserar människohandel.  Och Tom Stiltons partner Luna börjar misstänka att han haft del i ett spektakulärt dödsfall trots att han inte tycks ha dåligt samvete för det. När polisen kommer för att förhöra honom ställs allt på sin spets. Kan hon alls älska en sådan man? I centrala Stockholm störtar en man ner från ett tak efter att ha blivit jagad av två män. Men vem är han och vem jagade honom? Abbas får i samma veva ett oväntat besök av sin mamma. Det blir ett omskakande möte för han har inte sett henne sen han var barn. Varför har hon sökt upp honom? Alla frågor hänger ihop med en lyxjakt på franska rivieran och ett försvunnet Fabergéägg – Nattens öga…

Det här är riktigt spännande – och till att börja med riktigt förvirrande. För allt hänger som sagt ihop. Det är tur att baksidestexten avslöjar det, för annars hade det blivit… rörigt. Trots detta är det ganska rörigt. Samtliga huvudkaraktärer i boken kommer till tals i kapitlen, men kapitlen i sig består inte enbart av en persons göranden och låtanden utan oftast av allas. Det skapar en snabbhet i berättelsen samtidigt som det kan bli just rörigt. Mot slutet känns det dock OK. När knappt 100 sidor återstår vill jag att det ska gå undan så att gåtan får sin upplösning. Och upplösningen blir både äcklig och lite…plötslig.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Olivia Rönning- och Tom Stilton-serien:

  1. Springfloden
  2. Den tredje rösten
  3. Svart gryning
  4. Sov du lilla videung
  5. Kallbrand
  6. Fruset guld
  7. Den barmhärtige samariten
  8. Nattens öga (läs texten ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 14 december och tredje advent 2024: Som en dans hos Frans och nu väntar jag under misteln

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Igår var det dags för årets andra julbord. Anna hade bokat bord åt oss hos Frans Bistro & Bar på Dragarbrunnstorg i Uppsala. Ingen av oss hade varit där tidigare. Det är alltid spännande att prova nya ställen, även om det inte blir så ofta för min del numera. 

Pepparkaka med äldeloströra o glögg julbord Frans

Pepparkaka med ädeloströra och glögg blev startskottet hos Frans.

Vi blev bjudna på glögg och pepparkaka med ädeloströra när vi hade hängt av oss och blivit anvisade vårt bord. Därefter fick vi en kort genomgång av vad som fanns var. Mycket trevlig och uppmärksam serveringspersonal!

Vi delade en kanna mumma till maten och drack snaps, jag två, Anna en. Favoritsnapsen Östgöta sädes fanns förstås inte, så jag tog först en Bäska droppar (BLÄ!) och sen en OP Andersson.

När det gäller maten är jag ju lite speciell och äter mest från den kalla avdelningen, det vill säga sill, ägghalvor, lax etc. Från varma avdelningen provade jag enbart Janssons frestelse. Allt var suveränt gott och jag tog om mat en gång. Sillarna var lite svårfångade i sina byttor och det var svårt att se vad det stod i jätteliten bokstavsgrad på skyltarna (ja, jag hade glasögon på mig). Väldigt trångt var det vid det kalla utbudet, men utöver det fanns inget att klaga på. Dessertbordet var kanske lite snålt med ostar (vem orkar ost efter julbord?) fast desto rikare på sötsaker. Jag tog till och med en klick Ris à la Malta!

Det kostar en del att äta julbord och dricka alkoholhaltig dryck till, så det är tur att en inte gör det för ofta. Men det totala omdömet för julbordet på Frans Bistro & Bar blir det högsta, jag drar inte ens av för de små skyltarna eller den svårfångade sillen! Hit går jag gärna igen och äter nåt annat.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

Anna hade fått sina med fleras julklappar tidigare, men jag hade med mig var sitt paket utan snöre till katterna samt en bok jag lånat och läst ut. Och så fick med mig ett gäng klappar hem från Anna och Tisslingarna. Det var liiite svårt att låta bli att klämma, men jag la dem på en stol i vardagsrummet – jag har ju ingen gran. Dessutom fick jag låna ytterligare en bok av Anna.

Min kväll avslutades i soffan där jag låg på rygg och läste och stoppade en och annan godisbit i truten, tro det eller ej. Allt medan ljuset sprakade så härligt.

∼ ♦ ∼

Halvvägs i Nattens öga o kaffe på sängen

Halvvägs i morse i Nattens öga.

Även igår blev det sent, men i morse kunde jag sova lite längre. Upp och ta medicin förstås som vanligt. Så är det ju jämt numera. En vänjer sig vid det också. Klockan var nästan nio när jag tyckte att det var dags att vakna denna tredje advent. Idag blev det kardemummakaffe på sängen till kriminalromanen jag har lånat av Anna. Jag var cirka halvvägs när jag började läsa i morse. 

Alltför länge kunde jag inte ligga och läsa, för idag skulle jag göra ärenden utanför hemmet. Egentligen ville jag mest stanna inne. Tredje advent var liksom gårdagen grå och trist. Men jag fixade till mig och åt filfrukost med julvörtsmackor. Det är tur att jag fick tag i en kalkon att griljera till jul, för julkycklingen som jag har på mackorna är snart slut.

Frukost tredje advent med Nattens öga o Hopptimisten

Frukost tredje advent med Hopptimisten och Nattens öga.


Mina ärenden…
Ja dels skulle jag ut och köra en sväng för att bilbatteriet inte ska lägga av riktigt än. Det känns lite trist, men samtidigt är det en sån frihet att kunna ta bilen och åka hemifrån, för det är inte alltid jag orkar gå. Idag blev det emellertid både en åktur och en liten promenad. Promenaden gjorde jag först. Jag styrde stegen till Mia Björcks.

Jag under misteln

Ses vi under misteln???

Det var nämligen så att nån sa till mig häromdan att h*n tyckte att jag ska börja dejta. Problemet är bara att jag tror inte att nån är intresserad av en hjärtsjuk Toffla som inget orkar. Dessutom är det som att jag har stängt av vissa känslor – jag är inte ett dugg sugen på att träffa nån ny, jag har fullt sjå att lära mig leva med mig själv. Jag tror verkligen inte på att rusa från famn till famn.

Men… det är alltid trevligt att ha en mistel. Det kan ju vara så att en råkar på nån spännande och intressant person under den och då får en ju pussas…

 

 

Och när jag ändå var hos Mia köpte jag två nya blåa hyacinter så att det ska dofta jul igen till jul. De tidigare jag köpte doftade underbart, men det var till första advent och nu är de utblommade.

Två nya blåa hyacinter från Björcks

Två nya blåa hyacinter från Nya Björck blomsterhandel.


Tredje adventsfika intog jag senare på eftermiddagen.
Det blev en Noisette till kaffet. Jag låg sen på sofflocket och läste. Behövde inte bekymra mig för middagen, för jag tog fram en matlåda ur frysen med ris och kyckling i morse, bara att micra. Det blev ett glas rött till maten och en del av det drack jag till en ostassiett som jag avrundade med.

Det var skönt att vila, jag är så trött hela tiden. Jag tänkte fortsätta på sofflocket när det här inlägget är publicerat. I morrn börjar en ny arbetsvecka, den sista innan ledigheten. Och medan jag har vilat, läst och ätit har snön fallit. Kanske ska jag ställa mig under misteln och vänta på..?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 14 december 2024: Julmöbling före julbord

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Nattens öga och kaffe på sängen ur Förfadernmuggen

Lördagsmorgon med Nattens öga och kaffe på sämngen.

Det blev lite sent innan jag kom i säng igår, men jag vaknade i ganska lagom tid i morse. Efter morgonmedicinen slumrade jag fram till klockan åtta. Då fixade jag som vanligt kaffe och kröp ner i sängen igen för att läsa. Lustigt att börja lördagsmorgonen med en bok som har titeln Nattens öga

Boken har jag lånat av Anna. Och henne behövde jag stämma av ett par saker med, så jag ringde henne. Vi pratade en god stund. Jag insåg att visst, jag är ensam, men för min egen del är det skönast att bara ha mig själv att tänka på i jul. Jag är inte ett dugg stressad inför julen. Den infaller om tio dar och jag ska fira själv. Behöver inte tänka på nån annan vad gäller mat och husrum och klappar, bara mig.

Men idag hade jag bestämt mig för att julmöbla. För även om ingen mer än jag ska vara här i jul vill jag väl också ha lite fint omkring mig.

Min prio när det gäller julpynt är först och främst julfigurerna. Antalet har tyvärr decimerats till sex stycken. De är sköra och går lätt sönder, men dem liksom Union Jack-kulan fick jag upp utan kras. Kulan hänger i vardagsrumsfönstret, julfigurerna i köksfönstret.

I år var ett annat julprio mammas änglar och krubban. Krubban hade jag först tänkt ha nån annanstans, men den blev så bra på ekbyffén. Änglaparaden blev vacker och jag känner därmed att mamma är med mig i jul.


Jag hittade två fina ljus som har varit min mammas i ekbyffén.
De ser ut som julkulor. En är blå och en är röd. Dem ställde jag i vardagsrumsfönstret. Det var en sån grå och trist dag att lite färg sannerligen piggade upp.


I hallen ställde jag min röda kälke,
den som morfar gjorde till mig när jag var barn. På kälken ställde jag ett par lyktor, några tomtar och några julbockar. På arkivskåpet passade en läsande uggla, tyckte jag. Byrån i hallen fick också ett hjärta och en trätomte.


Jag hittade flera fina julbonader som min mamma har sytt.
Alla satte jag inte upp, men en fick låna plats i hallen av en affischtavla och en med domherrar spikade jag upp i köket.

I gästrummet ställde jag ett par små keramiktomtar på farmors sekretär. Arbetsrummet fick inte heller så mycket pynt, bara den gröna julrenen. I dess horn hängde jag en ängel och intill renen och fotona av mina föräldrar och mig ställde jag bokhögen som egentligen är en julgransprydnad.

I sovrummet hamnade ett par keramiktomtar och ett par trätomtar. Trätomtarna på bilden är nog bland de äldsta av mina julsaker. På sovrumsdörren hängde jag en julbonad från mormor och morfar och julstrumpan jag fick som femåring av farmor och farfar. Ifall tomten kommer ska han veta var han ska lägga paketen.

Flest julpryttlar hamnade i köket. Jag monterade änglaspelet och satte i röda ljus. Det brukade jag ha på julbordet för mig och mamma. En liten trästake från mormor och ett par julfigurer ställde jag på fönsterbrädan i köket. Julmagneterna satte jag på kökslampan. Den lilla tomtefamiljen fick plats i kastet på köksväggen och julgrisen med sin fina julrosett fick sällskap av en tomte med träslev. Jag har inte skickat några julkort i år, men jag hängde i alla fall upp julposten. Får väl stoppa nåt gammalt kort i den. Och så var det som sagt så grått och trist idag att jag hängde upp två färgglada girlanger i balkongfönstret.


Jag tyckte att jag hade så många julsaker,
men när jag väl packade upp blev det inte så mycket, bilderna till trots. (Notera att jag inte ställde fram allt.) Det räcker dock gott och väl. Jag ville bara ha lite färg i hemmet. Juldukar på mina två bord och lika många sängbord har jag inte lagt på än. Nåt ska jag väl spara. När det gäller julgran har jag inte bestämt mig än. Jag vill ha en, men en som inte är så stor. Och sen när jag tänker på hur jobbigt det är att bära hem den och sen frakta bort den efter jul känner jag att det nog inte är värt besväret. Ja ja, jag får fundera.

Runt 13-tiden blev det dags för frukostlunch. Jag behövde grunda med nåt inför kvällens julbord. Det blev fil med tillbehör och vörtmackor med julkyckling och julsenap på.

Frukostlunch med julkyckling o julsenap på vörtbröd fil och julstakar Hopptimisten Nattens öga

Frukostlunch med julkyckling och julsenap på mackorna.


Snart är det dags att hoppa in i duschen
och göra mig iordning. Det ska bli spännande att äta på ett ställe där jag aldrig har ätit tidigare. Tyvär regnar det i skrivande stund. Tidigare idag föll en aning snöblandat, nu är det bara regn.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Luciadagen 2024: Luciafint, fridfint och fotfint

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Luciamorgonsfrukost

Fredagsfrukost på Lucia.

Luciamorgon… Jag har uppnått det stadium i livet när jag allt mer noga tänker igenom vad jag vill (och orkar, förstås!) vara med om. För det kan vara sista gången. Det skrämmer mig inte. I stället känner jag nån sorts tacksamhet för att jag får uppleva det och får delta, att jag orkar och kan. Efteråt känner jag mig nöjd och fylls av nåt som kan liknas vid inre frid. Det är som om hela jag känner att det är fullbordat snart, mitt liv och leverne. Mitt verk och min tid på jorden är snart avklarade. Det jag lämnar efter mig ska bli omhändertaget och fördelat enligt min vilja. Och den här dagboken… Än så länge vet jag inte vad jag ska göra med den sen. Jag skriver den ju för nu, inte för sedan.

Den här fredagsmorgonen började som vanligt med dusch och frukost (glömde att väga mig, det är inte viktigt längre). Jag startade datorn, fixade ett par saker, men sen blev det en annorlunda fortsättning.

Jag dukade fram lussekatt och pepparkakor (fast jag egentligen inte var sugen, det var så tidigt), tände ljus och parkerade mig i soffan. SvT 2 bjöd mig på årets Luciatåg. Under en timme njöt jag av vacker och stämningsfull sång och musik från Sätra Brunns kyrka. Tack för att jag fick vara med!

 

Nedtagning av bollar och hjärtan i träd i Uppsala

Hjärtan som tas ner får illustrera hur det känns med ett hjärtpåslag.

Efter promenaden på Carolina Rediviva i onsdags fick jag ett hjärtpåslag. Jag blir inte längre rädd, snarare förbannad. Det känns obehagligt och jag vill bara att det ska gå över. Nån frågade mig igår hur det känns. Det är svårt att förklara. Innan jag fick min hjärtdiagnos kände jag inte att hjärtat skuttade och for lite som det själv ville. Jag trodde att det var oro. Efter diagnosen blev jag mer vaksam, började känna efter. Lyssnade på varje slag mitt hjärta slog. Så kan en inte leva, i alla fall kan jag inte leva så. Nu kommer det påslag då och då, vanligen efter att jag upplevt nåt stressande. Jag kan inget göra åt det, bara ta det lugnt och vänta tills det försvinner. Lite som allmän oro, dårå. Vänta och se. Och dör jag så dör jag. Då behöver jag inte fundera mer. Försvinner det och jag lever, so be it.

Idag blev det i princip endast förmiddagsjobb, för efter lunch var det dags för besök i vården igen, denna gång med fötterna mina. Men jag gjorde i alla fall ett bildval, fixade bilden i rätt storlek och lite annat diverse. Nästa års första intervju är inbokad och det känns bra. Jag tror alltså att jag lever då. Annars är det lite dåligt med framtidstron och jag försöker att inte tänka alltför långt fram i tiden. Ändå tackade jag ja till att gå på en konsert så långt fram som den 1 mars…

∼ ♦ ∼

Fötterna väntar på hjälp

Fötterna väntar på hjälp.

Jag slängde i mig ett par mackor och en varma koppen sparrissoppa innan jag klädde på mig ytterkläder och traskade iväg på onda fötter. Hem skulle jag vända med mindre onda fötter. På utvägen, så att säga, passerade jag bland annat Butiken på hörnet och kunde göra ett inköp (gissa vad!). Utanför grävs det, men det finns faktiskt en smal rimpa att gå på för den som vill ta sig till huset där jag bodde förut. Fast dit skulle inte jag, utan jag skulle över ån. Idag såg den allt annat än inbjudande ut. 

Nä, mina fötter fick skön och varm behandling och gjorde inte lika ont efteråt. Hälsporren känns dock av en del ändå, men det är ju som det är.

På hemvägen gjorde jag ytterligare ett par ärenden – jag var in på apoteket och passade på att köpa julsenap, jag köpte lite duschgrejor på Rituals och fredagsmiddag (smörgåstårtbit, förstås!) och annat gott på Korgtassen. Det gick snabbt och var ändå på vägen.

Gott till helgen och jul

En del gott till helgen, annat till jul.


Jag var hemma redan runt 14.30
och kunde jobba en stund till. Bland annat telefonerade jag med en ergonom som kommer och besöker min arbetsplats på onsdag förmiddag.

∼ ♦ ∼

Men nu är helgen officiellt invigd. I morrn hinner jag kanske fixa en aning julfint här hemma. 

Spisgrisen med rött sidenband

Spisgrisen är redan julfin och med ett rött sidenband runt halsen.


Mest laddar jag laddar dock för julbordet
jag ska äta i morrn kväll. Fast jag behövde ju ändå äta gott (vem äter äckligt om en får välja?) i kväll också. Smörgåstårta och ett glas vitt blev det till middag, kaffe och Noisette till dessert.

Till sista delen av Förrädarna kan det bli nåt annat gott, i skrivande stund inte bestämt vad.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 12 december 2024: 150-åringen och diverse tåg

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det var skönt att slippa gå iväg tidigt i morse. Jag hade fullt sjå att komma upp ur sängen ändå. Det var mörkt och kallt och bara jävligt. Gårdagens lilla rundvandring på Carolina Rediviva var precis vad tant nätt och jämnt orkade med. Det är oerhört ledsamt och deprimerande att inse att viljan finns men inte orken. Jag har blivit orkeslös så fort. Det är bara lite mer än att år sen jag fick min hjärtdiagnos. Sen dess har det mest gått utför. Vissa dar känns det som om jag är 100 år gammal. Jag är 62. När jag skulle fylla 60 var det många på jobbet som trodde att jag skulle fylla 50. Nu tror väl folk att jag ska fylla 150 nästa gång…

Decembermorgon på baksidan mot UKK

Decembermorgonen såg vacker ut, men…


Min dag inledde jag ändå på vanligt sätt,
det vill säga med dusch och frukost och en stunds läsning till filen. Det var inte många sidor kvar i boken och till kvällen läste jag ut den. Redan i morse bestämde jag vilken bok jag skulle läsa härnäst. Det är också en lånad bok. Jag läser fortfarande väldigt mycket, men nu jobbar jag om dagarna så jag hinner förstås inte läsa lika mycket som när jag var sjukskriven. Bara nästan.

Torsdagsfrukost med Döda kvinnor förlåter inte o Hopptimisten

Torsdagsfrukost med Hopptimisten och en stunds läsning.


Efter frukosten satte jag mig vid datorn för att jobba.
Jag hade en del kalendersaker att fixa med och jag skickade en artikel för fakta- och citatgranskning. Två möten hade jag idag, båda på Zoom och båda på förmiddagen. Lunchen åt jag vid köksbordet precis som frukosten, men mitt på dan var det faktiskt soligt, inte kolsvart.

Hemmalunch med mackor Hopptimisten varma koppen och Döda kvinnor förlåter inte

Hemmalunch vid soligt köksbord.


När lunchen var överstökad och disken fixad
gjorde jag mig klar för avfärd i bil till besök i vården. Det var underbart att ha gympadojorna. Fula, men sköna. Besöket gick bra och jag har ytterligare en tid i början av nästa år. På hemvägen passade jag på att handla. Jag hade sett i digitala bladet att City Gross sålde julkalkon (kokt, som man griljerar i ugn som skinka fast det är fågel, alltså). Fast i affären fanns inget sånt. Dåligt, minuspoäng, City Gross, för falsk marknadsföring! Men på Willys hittade jag en julpippi. Den är ganska stor, så nu får jag äta rejält. Och nej. Jag glömde inte att köpa ströbröd. Bara julsenapen som fattas!


Nästa vårdbesök blir i morrn.
 Då ska mina fötter få hjälp. Men dit går jag – och så flyger jag hem. På hemvägen kan jag också göra några ärenden.

På nätet gjorde jag ett par andra ärenden efter avslutad arbetsdag. Men jag jobbade lite när jag kom hem från vårdbesök och ärende. Bland annat bokade jag in det nya årets första intervju. Därefter beställde jag tre böcker. Paniken är nämligen nära och jag behöver säkerställa att jag har bra och spännande böcker att läsa under min kommande långa ledighet. Det blev Glaset mellan dem, I mörkret och Lova mig tystnad – en inbunden och två pocketar till Lucia-rabatt hos Bokus.


Redan i morse tog jag fram en matlåda.
Jag var så sugen på pasta, så middagen blev makaroner och kycklingkorv.

Kycklingkorv o makaroner Döda kvinnor förlåter inte Hopptimisten

En micrad låda kycklingkorv och makaroner blev torsdagsmiddag.


Och medan jag åt läste jag och det blev bokbyte!
Bytet gick från en bok om Stockholmsk kvinnohistoria till en kriminalroman om ett försvunnet Fabergéägg. Båda böckerna gav jag bort i julklapp förra året till Anna. I år lånade jag dem.

Böckerna Döda kvinnor förlåter inte och Nattens öga

Bokbyte från stockholmsk kvinnohistoria till kriminalroman om ett försvunnet Fabergéägg.

∼ ♦ ∼

Jag jobbar på med min årskrönika. Det är inte nåt jag skriver varje år och det är inget jag skriver för att det ska bli läst, jag skriver det för min egen skull. Så att jag sen efteråt kan läsa och begrunda, kanske lära mig ett och annat av årets misstag, skratta åt fina minnen och fälla en tår åt andra.

Vidare funderar jag på huruvida jag ska julmöbla hemma eller inte. Det blir trots allt lite fint och jag behöver inte gå all in. Tyvärr pajade staken i sovrummet idag. Den var min mammas. Jag testade så att ingen lampa bara var trasig, men staken är helt död. Jag vet att jag tidigare tänkte ställa fram mammas änglar på ekbyffén till jul. Då får jag ha mamma med mig ändå. Kanske blir det nåt jag tar tag i under helgen. På lördag har jag ett par ärenden att göra på dan, men de går fort. På kvällen ska jag äta julbord med Anna, så då behöver jag inte komma på nåt att äta till middag. Och tänk på söndag är det redan tredje advent. Då har jag också ett litet ärende att utföra.

Änglar

En del av mammas änglar på en bild från 2016, men den längst till vänster är dock min.


I morrn är det Lucia och Luciamöblat
har jag i alla fall gjort. Jag avviker från traditionen att se Luciatåget på Carolina Rediviva och sitter i stället framför TV:n klockan sju och njuter av SvT:s Luciamorgon som i år är från Sala.

Luciatåget i stringhyllan i köket

Luciatåget hemma är redo för morgondagen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Döda kvinnor förlåter inte

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om första delen i serie historiska kriminalromaner.



Katarina Wennstams bok Döda kvinnor förlåter inteHistoriska kriminalromaner med kvinnor som centralgestalter 
tycks vara det senaste i svensk litteratur. Jag vet inte vem som startade det hela och exakt när, men i oktober 2023 kom Katarina Wennstams bok Döda kvinnor förlåter inte ut. Boken är den första i serien Sekelskiftesmorden och i dess mitt står fyra kvinnor som sammanförs kring ett mord. Jag gav boken till Anna i julklapp 2023, men lånade den strax före jul 2024.

Boken inleds med nyårsfirande – 1895 blir 1896. Men de första timmarna på det nya året hittar den unga Hildur Berggren en mördad kvinna på gården i huset på Söder i Stockholm där hon bor. Det är tydligt och klart att den döda försökt genomföra en illegal abort. Boken skildrar inte enbart mordet som sådant utan även kvinnors villkor under slutet av 1800-talet. Handlingen förs framåt av fyra kvinnor, förutom Hildur, änkefrun Olga Laurell, Fredrika Nilsdotter, som ska bli sällskapsdam i en släktings familj och tjänsteflickan Edit Tapper. De fyra förenas i jakten på vad som har hänt den mördade. Men de söker inte enbart svar, de söker hämnd också.

Det är en flyhänt skribent som har författat den här boken. Det är en fröjd att läsa. Men… det blir lite väl många beskrivningar av miljöer, mode, arkitektur etc. Fint att författaren uppenbarligen har läst på/gjort efterforskningar, men som sagt… lite för mycket av det goda. Eller… inte lite för mycket, alldeles för mycket. Själva huvudhistorien försvinner bakom alla korsetter. Kanske behöver läsaren få veta en massa detaljer för att begripa helheten. Eller så vill författaren briljera med sina efterforskningar och att hon har skaffat sig goda kunskaper. När jag är halvvägs i boken finns ett suspekt dödsfall, men nåt annat har liksom inte hänt.

Samtidigt är det här en bok om Stockholmskvinnors historia. Och det är intressant och lärorikt. Huvudhistorien blir sekundär. Vissa delar av den är smått osannolika, såsom kvinnornas språk (de är ganska obildade och ändå svänger de sig med fina ord) och detta att de fyra kvinnorna från olika samhällsklasser nästan blir kompisar. Men det gör ingenting. Sammantaget är boken intressant, en njutning att läsa och… uppföljaren hoppas jag en del på med tanke på hur den här första delen slutade. Typ… lite mer spänning, tack.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i serien Sekelskiftesmorden:

  1. Döda kvinnor förlåter inte (läs inlägget ovan!)
  2. Död mans kvinna
  3. Begrav barnet i glömska (ännu ej utgiven!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 11 december 2024: Decembermörker och snöskrud, med två öron och bara en käft

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Mörk decembermorgon, men lite varmare. Alltid något. Du måste vara trött på mina mysbilder från köksbordet, kära dagbok. Men det jag vill väl säga med dem att jag försöker göra det trevligt för mig vid mina ensamma måltider. Direkt efter bilderna är tagna tänder jag kökslampan – annars går det ju inte att läsa!.. Boken jag läser nu har fått god kritik och den är också på sitt sätt mysig. Men… lite väl omständlig och detaljrik.  Nåja, boken är tack och lov välskriven, så med sitt omfång på runt 450 sidor går det ändå att ta sig igenom den lätt.

Onsdagsfrukost med Döda kvinnor förlåter inte Hopptimisten vit julstjärna

Mörk decembermorgon…

 

Lite snö i planteringen utanför jobbet

Plantering i snöskrud utanför jobbet.

Men… jag hade tänkt ta en massa fina bilder på decembermorgonen i stan på väg upp till jobbet. Nu blev det inte så på grund av… en olycka, gissar jag. Såväl brandbilar som en polisbil och en ambulans stod i en korsning där det finns ett otroligt dåligt utmärkt övergångsställe. Där finns en skylt och inga vita markeringar på gatan. Jag har bara väntat på att det skulle ske nåt där. I morse hade det tydligen hänt. Jag hoppas att ingen blev svårt skadad. Blåljus fotar jag inte, så i stället blir det en bild på en plantering i snödskrud utanför jobbet.

Idag var det åter en mötesdag. Med tre möten på förmiddagen och ett möte från klockan 14 och resten av eftermiddagen hinner en inte jobba med nåt konkret. Jag håller på med en artikel som jag ska skicka för fakta- och citatkoll i morrn. Utöver det har jag börjat dra i ett gammalt uppdrag som jag aldrig fick napp på.

Det är lite fascinerande hur somliga biter ifrån när de känner sig träffade. Det gör även jag själv. Men det slog mig också under ett av dagens möten hur ofta jag missförstås. Eller… missförstås jag för att jag är tydlig? Asså… vi är utrustade med två öron och bara en käft vardera. Nyttja dem rätt. Mitt budskap.

Lunchen var som vanligt välkommen. Den var likadan som igår. Jag läste och vilade hjärnan. Böcker blir inte arga. Efter det hann jag skriva lite innan det var dags att packa ihop, klä på sig ytterkläder och traska bort till Carolina Rediviva.

Jobblunch på en papperstablett med Döda kvinnor förlåter inte

Jobblunch på en papperstablett. Böcker blir inte arga!

 

Böcker från andra sidan Carolina Rediviva

Att besöka Carolina är som att komma till paradiset för en boknörd.

Att besöka Carolina Rediviva är som att komma till paradiset för en boknörd. Men när boknörden har ett taskigt hjärta blir även ett sånt besök jobbigt. Fan, jag blir ledsen och besviken över att jag har så dålig ork. Vi gick bara i några trappor, typ. Efter den guidade turen var jag så slut att jag höll på att kollapsa och sa flera gånger att jag behövde sätta mig ner. Det verkade som om omgivningen hade selektiv hörsel. Det där med två öron… Jag ville inte sitta ner för att jag var slö utan för att jag faktiskt nästan tuppade av. Till sist gick jag in i kaféet där vi skulle samlas och fika efter guidningen och då fick jag sitta ner. Hade precis satt mig när en person damp ner på stolen bredvid och anropade mig med felbetoning på mitt nick på Instagram. Jag hade så gärna pratat mer, men tyvärr var jag jättedålig. Kanske ska jag skaffa en röd lampa som blinkar? När jag blir andfådd och svimfärdig har jag svårt att prata.


Besöket blev ändå en fin upplevelse,
men jag är glad att jag ska jobba hemifrån i morrn för till jobbet skulle jag aldrig orka ta mig. Efter lunch ska jag på ett besök i vården. Jag tar bilen dit har jag bestämt. Jag vet ärligt talat inte hur jag tog mig hem idag, men hem kom jag. Har jag pressat mig för hårt nu? Får det konsekvenser?

∼ ♦ ∼

Jag vilade en stund när jag kom hem innan jag vek ren och torr tvätt från igår och startade jobbdatorn för att besvara några mejl och skriva det här. Sen blev det kvällsmat. Min pensionerade arbetskamrat Gunilla, som är mycket piggare än jag, tipsade om att lägga ostbågar i tomatsoppan. Det provade jag förstås och det var inte så tokigt. Ett både roligt och smakförhöjande tips.

Tomatsoppa med ostbågar o mackor

Tomatsoppa med ostbågar – både roligt och smakförhöjande.


På kaféet på Carolina gjorde jag en doggy bag
av en lussekatt och två pepparkakor. Det ska jag mumsa på till kvällskaffet!

Pepparkakor o lussekatt

Pepparkakor och lussekatt från doggy bag till kvällskaffet.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag kväll den 9 december och tisdagen den 10 december 2024: Oerhört blå himmel och en gran flög förbi

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Det blev en synnerligen hektisk måndagskväll. Plötsligt hade jag massor att göra hemma – och jag var så trött. Därför glömde jag bort ett födelsedagsbarn som i stället fick ett sms i morse. Men jag tog reda på tvätt, sydde, började skriva en lista, vattnade krukväxterna, fixade käk, diskade, skrev och strax före klockan 20 slängde jag mig i soffan och tittade på hundar på TV. Det ser så mysigt ut med hund. Jag skulle verkligen vilja ha en sån fyrbent kompis och sambo. Samtidigt vet jag att det är stort att ha ett ansvar för ett annat liv. Och så vet jag hur ledsen jag skulle bli om livet drabbades av sjukdom eller så. (Tisslingarna, som nu i och för sig är friska, fick jag ju också separera ifrån i april och jag saknar dem så mycket att jag ibland måste skjuta tankarna ifrån mig.)

Själv är jag inte frisk och om jag inte orkar gå ut och gå med pälsklingen då är det inte rätt att han en sån sambo. Men drömma kan en ju… Och önska att saker och ting var annorlunda. Jag får glädjas åt de människor som får en ny sambo i TV-programmet om hundhemmet. Ibland fäller jag en tår, lite av rörelse, lite av avundsjuka. För vem vill inte vara nåns bästa? Jag vet att jag aldrig blir nåns nummer ett. Jag tror att jag aldrig har varit det heller. Tur att jag har min trägubbe Hopptimisten och min litteratur. De höll mig sällskap i morse vid frukosten.

Tisdagsfrukost med Hopptimisten vit julstrjärna Döda kvinnor förlåter inte

Tisdagsfrukost med min trägubbe Hopptimisten och min bok på gång.

 

Väldigt blå morgonhimmel december 2024

Oerhört blå morgonhimmel i morse.

Morgonen var kall. Vad är att vänta i december? Himlen var oerhört blå, bilden nedan är inte på nåt vis manipulerad eller filterbelagd. Kylan gör mig flåsig och den sista biten till jobbet blir jag riktigt slut. När jag går hem har jag nerför större delen av vägen, men då är jag ju också så trött och färdig att jag bara stapplar in i hallen. Kanske blir det bättre när värmen kommer..? Om jag får vara med då.

På jobbet idag hade jag en intervju på förmiddagen med en spännande person. Jag började skriva artikeln så att den kan fakta- och citatgranskas och sen skickas på översättning innan jag går på ledighet. Samtidigt hade jag ett ärende med IT-supporten som drog ut på tiden. Det blev lunch och därefter fick jag besök. Korrekturläsning fixade jag också på eftermiddagen.

Jobblunch tisdag med Döda kvinnor förlåter inte

Jobblunch med Döda kvinnor förlåter inte mellan intervju, skrivande och besök.


Medan jag stod och jobbade på Stora A:s matta
flög en gran förbi på himlen. Det kanske blir den enda gran jag får se nära mig i år. Visst är jag lite sugen på att ha gran till jul, men vad är meningen med det när det bara är jag? Ensam. Nej, jag menar själv.

Flygplansgranen 2024

En gran flög förbi.

∼ ♦ ∼

Det mörknade på utanför och plötsligt var det dags att gå hem. Även idag var jag übertrött. Dessutom kändes det skitkallt ute. Men hem kom jag. När jag hade tänt alla elektriska stakar och stjärnor, klätt om till hemmauniform och plockat fram rena kläder till i morrn drog jag igång en maskin tvätt. Medan den jobbade satte jag mig vid datorn och knackade ner det här inlägget. 

Problemet middag hade jag redan löst. Idag fick det bli tomatsoppa och smörgås. Det blev soppa över även till i morrn. Det är verkligen perfekt mat när det är kallt.

Smörgås o tomatsoppa vit julstjärna Hopptimisten o Döda kvinnor förlåter inte

Smörgås och tomatsoppa med Hopptimisten och döda kvinnor.

∼ ♦ ∼

I kväll fortsätter jag med årskrönikan. Just nu har det jobbiga kulminerat och det ska bli lite bättre. Belöningen blir en stund raklång i soffan med de döda kvinnorna (= min bok på gång). Jag är kanske halvvägs nu.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 9 december 2024: Alla känner en Anna..?

OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

 



Kära dagbok…

Häromdan hörde jag en chef (säger inte vilken chef!) säga att h*n har namnafasi. Det är en bra beteckning på nåt som även jag lider av: jag är så dålig på att komma ihåg namn. Ärligt talat skäms jag ibland, för det blir ju pinsamt, särskilt på jobbet. En av mina tidigare arbetskamrater hade emellertid ett knep. Hon sa:

”Om du inte kommer ihåg vad personen heter, säg Anna. Alla känner en Anna!

Och nog känner även jag ett antal Annor. Den som är lättast att minnas för mig är förstås Anna som jag var tillsammans med i knappt 17 år. Idag är det Anna-dagen. Jag grattade mitt ex på namnsdagen per sms redan vid frukosten i morse, det kom jag ihåg. Men har du grattat nån, kära dagbok? Du känner säkert nån Anna, för om det är som min arbetskamrat sa, så känner ju alla en Anna. Grattis alla Annor på er dag!

Måndagsfrukost med Hopptimisten och Döda kvinnor förlåter inte

Jag kom ihåg att gratta en Anna per sms redan vid frukosten.

∼ ♦ ∼

Fyrisån decembermorgon 2024

Kolsvart Fyriså denna råniga dag.

Det var en blåsig morgon. Gråkallt. Rånigt. Ändå var det bara nån minusgrad. Jag var glad att jag tog blåa dunjackan. Den behövdes. Och jag var väldigt glad att jag inte halkade ner i den kolsvarta ån. Den var verkligen kolsvart på riktigt och såg iskall ut (jag provbadade inte).

Så gott som hela förmiddagen satt jag i möte. Planeringsmöten tar tid och tre timmar var bokade. Under tiden försökte jag ha en dialog med IT-supporten via min mobil. Det var inte det lättaste. Jag hade haft rätt kring mitt problem ända sen jag felrapporterade det, men supporten gav mig råd som inte fungerade. Ingen lösning idag.

Efter förmiddagens möte var jag helt slut. Vissa möten är givande och bra och jag blir engagerad. Men jag blir också väldigt trött efteråt. Det var fint med lunch som jag som vanligt åt lite avsides i sällskap med min bok på gång.

Jobblunch med Döda kvinnor förlåter inte

Avsides jobblunch.

 

Skylt på jobbet Ett helt vanligt rum

Skulle jag vilja ha på jobbet…

På eftermiddagen blev det mera diversearbete. Ett tillfälle att prata med min chef om anpassningar, såsom ny skrivbordsstol och en matta att stå och jobba på, dök upp och jag högg till. Hon skulle kolla och återkomma – och det gjorde hon lite senare. En ergonom ska komma och jag ska få prova ut grejor innan vi köper. En matta visade det sig att Stora A har som jag kan testa redan nu. Ett par dar räcker. Helst skulle jag vilja ha ett eget kontor, såsom de flesta av oss hade tidigare, men såna rum är det väldigt ont om. På min avdelning finns ett enda sånt enkelkontor och bara två kontor för två personer. Det kanske inte är så konstigt att en blir trött ibland av alla ljud…

∼ ♦ ∼

På hemmafronten fanns det tvätt att vika, en del att lägga undan. Jag väntar till i morrn med att tvätta nästa laddning. I kväll ska jag i stället laga – sy! – mina NYA pyjamasbyxor från ICA Gnista. Asså… stort hål i ena fickan, som synes på bilden, är extra irriterande eftersom jag ville ha pyjamasbyxor med fickor. Ytterligare ett hål i en söm. Nä… snacka om dålig kvalitet. Vidare ska jag skriva en att göra-lista med sånt jag skulle behöva fixa under min långa ledighet. Det blir inga stora och jobbiga saker, mer små saker som inte blir gjorda när jag jobbar för att jag inte orkar om kvällar och helger. Det är också en lista som lite garanterar att jag ska hålla mig sysselsatt och inte älta eller deppa ihop.


Men före handarbete och listskrivning behövde jag fylla på med lite energi.
I kväll fick det bli kycklingkorv med bröd till kvällsmat. Notera också att julstjärnan har repat sig en del.

Tre grillade kycklingkorvar med bröd vit julstjärna Hopptimisten och Döda kvinnor förlåter inte

Kycklingkorv till kvällsmat. Notera att julstjärnan har repat sig.

∼ ♦ ∼

Igår såg jag en Beck-film på TV4men den slutade ganska sent. I kväll nöjer jag mig med Första hunddejten på Sjuan (även TV 4 Play) och att läsa.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar