Ett inlägg om den femte delen i en spännande Ölandssvit.

Redan på juldagen kastade jag mig över den första julklappsboken. Jag fick fem böcker i julklapp, två oväntade och överraskande samt tre som stod på inköpslistan. Benvittring av Johan Theorin blev den jag valde att läsa först, för det var en av de mest önskade böckerna. Tack till Fästmön!

Benvittring är den femte delen i författarens Ölandssvit. Som alltid i svitens böcker är den gamle skepparen Gerlof en av huvudkaraktärerna. Ett stenras på en strand dödar en man. Vissa omständigheter, till exempel en färsk blomsterkrans, några kärleksbrev och gamla kvarlevor från en människa gör att polisen inte är helt säker på att det är en olycka. Polisen Tilda Davidsson, som är släkt med Gerlof, gör en koppling av vissa av fynden till Gerlof.

Det här är en sån där bok som är spännande från början. Läsaren flyttas mellan olika tidsepoker och mystiska dödsfall eller försvinnanden som uppenbarligen hänger samman. Det är mörkt och otäckt på Öland, även i gamla tider. Ett HBTQ-tema finns där längre tillbaka i tiden också. Annars skildras Tildas förhållande till Joakim och bonusbarnen ganska mycket. Det är inget enkelt förhållande, vilket ju är ganska vanligt i såväl litteraturen som i verkligheten. Gamlingarna i boken, även de dementa, skildras varsamt och med värme.

Benvittring är en uppföljare till Rörgast som kom 2013. Rörgast skulle bli den sista boken i serien, men jag hade tur. Den som väntar på nåt gott väntar ofta för länge. Den här gången var det en väl värd väntan.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.