OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om första delen i serie historiska kriminalromaner.

Historiska kriminalromaner med kvinnor som centralgestalter tycks vara det senaste i svensk litteratur. Jag vet inte vem som startade det hela och exakt när, men i oktober 2023 kom Katarina Wennstams bok Döda kvinnor förlåter inte ut. Boken är den första i serien Sekelskiftesmorden och i dess mitt står fyra kvinnor som sammanförs kring ett mord. Jag gav boken till Anna i julklapp 2023, men lånade den strax före jul 2024.

Boken inleds med nyårsfirande – 1895 blir 1896. Men de första timmarna på det nya året hittar den unga Hildur Berggren en mördad kvinna på gården i huset på Söder i Stockholm där hon bor. Det är tydligt och klart att den döda försökt genomföra en illegal abort. Boken skildrar inte enbart mordet som sådant utan även kvinnors villkor under slutet av 1800-talet. Handlingen förs framåt av fyra kvinnor, förutom Hildur, änkefrun Olga Laurell, Fredrika Nilsdotter, som ska bli sällskapsdam i en släktings familj och tjänsteflickan Edit Tapper. De fyra förenas i jakten på vad som har hänt den mördade. Men de söker inte enbart svar, de söker hämnd också.

Det är en flyhänt skribent som har författat den här boken. Det är en fröjd att läsa. Men… det blir lite väl många beskrivningar av miljöer, mode, arkitektur etc. Fint att författaren uppenbarligen har läst på/gjort efterforskningar, men som sagt… lite för mycket av det goda. Eller… inte lite för mycket, alldeles för mycket. Själva huvudhistorien försvinner bakom alla korsetter. Kanske behöver läsaren få veta en massa detaljer för att begripa helheten. Eller så vill författaren briljera med sina efterforskningar och att hon har skaffat sig goda kunskaper. När jag är halvvägs i boken finns ett suspekt dödsfall, men nåt annat har liksom inte hänt.

Samtidigt är det här en bok om Stockholmskvinnors historia. Och det är intressant och lärorikt. Huvudhistorien blir sekundär. Vissa delar av den är smått osannolika, såsom kvinnornas språk (de är ganska obildade och ändå svänger de sig med fina ord) och detta att de fyra kvinnorna från olika samhällsklasser nästan blir kompisar. Men det gör ingenting. Sammantaget är boken intressant, en njutning att läsa och… uppföljaren hoppas jag en del på med tanke på hur den här första delen slutade. Typ… lite mer spänning, tack.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i serien Sekelskiftesmorden:

1. Döda kvinnor förlåter inte (läs inlägget ovan!)
2. Död mans kvinna
3. Begrav barnet i glömska (ännu ej utgiven!)

Livet är kort.