OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det var skönt att slippa gå iväg tidigt i morse. Jag hade fullt sjå att komma upp ur sängen ändå. Det var mörkt och kallt och bara jävligt. Gårdagens lilla rundvandring på Carolina Rediviva var precis vad tant nätt och jämnt orkade med. Det är oerhört ledsamt och deprimerande att inse att viljan finns men inte orken. Jag har blivit orkeslös så fort. Det är bara lite mer än att år sen jag fick min hjärtdiagnos. Sen dess har det mest gått utför. Vissa dar känns det som om jag är 100 år gammal. Jag är 62. När jag skulle fylla 60 var det många på jobbet som trodde att jag skulle fylla 50. Nu tror väl folk att jag ska fylla 150 nästa gång…

Decembermorgonen såg vacker ut, men…

Min dag inledde jag ändå på vanligt sätt, det vill säga med dusch och frukost och en stunds läsning till filen. Det var inte många sidor kvar i boken och till kvällen läste jag ut den. Redan i morse bestämde jag vilken bok jag skulle läsa härnäst. Det är också en lånad bok. Jag läser fortfarande väldigt mycket, men nu jobbar jag om dagarna så jag hinner förstås inte läsa lika mycket som när jag var sjukskriven. Bara nästan.

Torsdagsfrukost med Hopptimisten och en stunds läsning.

Efter frukosten satte jag mig vid datorn för att jobba. Jag hade en del kalendersaker att fixa med och jag skickade en artikel för fakta- och citatgranskning. Två möten hade jag idag, båda på Zoom och båda på förmiddagen. Lunchen åt jag vid köksbordet precis som frukosten, men mitt på dan var det faktiskt soligt, inte kolsvart.

Hemmalunch vid soligt köksbord.

När lunchen var överstökad och disken fixad gjorde jag mig klar för avfärd i bil till besök i vården. Det var underbart att ha gympadojorna. Fula, men sköna. Besöket gick bra och jag har ytterligare en tid i början av nästa år. På hemvägen passade jag på att handla. Jag hade sett i digitala bladet att City Gross sålde julkalkon (kokt, som man griljerar i ugn som skinka fast det är fågel, alltså). Fast i affären fanns inget sånt. Dåligt, minuspoäng, City Gross, för falsk marknadsföring! Men på Willys hittade jag en julpippi. Den är ganska stor, så nu får jag äta rejält. Och nej. Jag glömde inte att köpa ströbröd. Bara julsenapen som fattas!

I väntrummet. Jaa gympadojor funkar bäst för bilkörning.

Julkalkon från Willys!

Nästa vårdbesök blir i morrn. Då ska mina fötter få hjälp. Men dit går jag – och så flyger jag hem. På hemvägen kan jag också göra några ärenden.

På nätet gjorde jag ett par andra ärenden efter avslutad arbetsdag. Men jag jobbade lite när jag kom hem från vårdbesök och ärende. Bland annat bokade jag in det nya årets första intervju. Därefter beställde jag tre böcker. Paniken är nämligen nära och jag behöver säkerställa att jag har bra och spännande böcker att läsa under min kommande långa ledighet. Det blev Glaset mellan dem, I mörkret och Lova mig tystnad – en inbunden och två pocketar till Lucia-rabatt hos Bokus.

Redan i morse tog jag fram en matlåda. Jag var så sugen på pasta, så middagen blev makaroner och kycklingkorv.

En micrad låda kycklingkorv och makaroner blev torsdagsmiddag.

Och medan jag åt läste jag och det blev bokbyte! Bytet gick från en bok om Stockholmsk kvinnohistoria till en kriminalroman om ett försvunnet Fabergéägg. Båda böckerna gav jag bort i julklapp förra året till Anna. I år lånade jag dem.

Bokbyte från stockholmsk kvinnohistoria till kriminalroman om ett försvunnet Fabergéägg.

∼ ♦ ∼

Jag jobbar på med min årskrönika. Det är inte nåt jag skriver varje år och det är inget jag skriver för att det ska bli läst, jag skriver det för min egen skull. Så att jag sen efteråt kan läsa och begrunda, kanske lära mig ett och annat av årets misstag, skratta åt fina minnen och fälla en tår åt andra.

Vidare funderar jag på huruvida jag ska julmöbla hemma eller inte. Det blir trots allt lite fint och jag behöver inte gå all in. Tyvärr pajade staken i sovrummet idag. Den var min mammas. Jag testade så att ingen lampa bara var trasig, men staken är helt död. Jag vet att jag tidigare tänkte ställa fram mammas änglar på ekbyffén till jul. Då får jag ha mamma med mig ändå. Kanske blir det nåt jag tar tag i under helgen. På lördag har jag ett par ärenden att göra på dan, men de går fort. På kvällen ska jag äta julbord med Anna, så då behöver jag inte komma på nåt att äta till middag. Och tänk på söndag är det redan tredje advent. Då har jag också ett litet ärende att utföra.

En del av mammas änglar på en bild från 2016, men den längst till vänster är dock min.

I morrn är det Lucia och Luciamöblat har jag i alla fall gjort. Jag avviker från traditionen att se Luciatåget på Carolina Rediviva och sitter i stället framför TV:n klockan sju och njuter av SvT:s Luciamorgon som i år är från Sala.

Luciatåget hemma är redo för morgondagen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.