Tofflan – the neverending story

Ett inlägg till mamma.

Jag ska betala din begravning själv, mamma, och den ska bli storslagen!

Lilla Mamma, så ledsen jag blev idag! Jag trodde att jag skulle gråta ögonen ur mig när jag hade telefonerat med ditt försäkringsbolag om din så kallade begravningsförsäkring. Den försäkring du betalade på varje månad i minst tio år… Den som skulle se till att du kom i jorden, som du sa. Vet du… den täcker inte ens en tredjedel av begravningskostnaderna! Och det gjorde mig så ledsen, så ledsen. Inte för att det inte trillar in pengar utan för att du, med din lilla pension, betalade in så mycket pengar till Folksam. Du får inte ens tillbaka summan du har betalat, har jag räknat ut. Det är skamligt att lura äldre människor på det viset, för nån begravningsförsäkring var det ju inte utan nån annan typ av försäkring. (För övrigt är Folksam troligen inte det enda försäkringsbolag som luras på det här viset, så ett hett tips för andra som läser det här inlägget är att mycket noga kolla upp vad som gäller.)

Jag ska försöka sälja din fina rollator, mamma, för vet du, än har jag inte nån nytta av den. Och eftersom du har varit så rädd om den sen du köpte den skrev jag ihop följande text och la ut i sociala medier:

”Mammas rollator Carl-Oskar behöver ett nytt hem. Han har korg och lås, är stadig och bra utomhus, särskilt vintertid. Carl-Oskar är ca två år o välvårdad. Nypris ca 3 500kr. Vad vill du ge? Carl-Oskar finns i Motala tills på söndag när han följer med till Uppsala.

Den här bilden på Carl-Oskar la jag ut:

Carl-Oskar behöver en ny ägare.

Sen tänkte jag, mamma, att din mobiltelefon behöver ju varken du eller jag heller längre. Jag köpte en ny iPhone i början av hösten. Den här texten la jag ut om din mobil:

”Mammas seniormobil Doro phone easy 624 söker ny ägare. Mobilen är grafitgrå och inköpt i juli 2015. Det finns garanti kvar till juli 2017. Inte operatörslåst. Nypris: 1 895kr. Vad vill du ge? Mobilen finns i Motala tills på söndag då den flyttar till Uppsala.

Fotot jag la ut till texten var detta:

Mammas mobil behöver också nån ny som tar hand om den.

Den här får jag som tack för att jag har registrerat livsmedel i ett projekt.

Å, mamma, jag hoppas att du inte blir arg för att jag försöker sälja dina saker! Men jag har faktiskt först försökt ge bort dem till nån jag känner. Nu vet jag ingen som behöver varken rollator eller mobil, så då får vi se om jag kan sälja dem, tänkte jag. Det är ju synd om de bara samlar damm hemma hos mig.

Till mig själv har jag beställt en pryl, mamma, men den kostar mig inte en krona. Jag är ju med i ett projekt som handlar om inköp av livsmedel. Varje registrerad vara och kvitto ger poäng som en kan använda för att byta mot prylar. Jag beställde en kolsyremaskin, nåt jag hade tänkte göra länge. Jag hade tänkt att vi kunde göra vårt eget bubbelvatten i jul. Nu får jag dricka det ensam. Eller Anna kanske vill smaka också..?

Ja du mamma, idag var det mest tårar. Det är så vissa dar. Idag var det för att jag tycker att du har blivit lurad, att du har betalat på nåt varje månad som gett dig falsk trygghet och tron att det ska underlätta för mig. Bara för det, mamma, ska du få en hejdundrande begravning. Inte en spänn ska skänkas till nåt välgörande ändamål, det ska vara blommor till dig i mängder! Och jag ska betala allt själv (förutom de blommor som andra människor ger, förstås). Men jag vet, mamma, att du inte kommer tillbaka för det, men du kanske, kanske sitter där nånstans ovan regnbågen och tittar på?

Sen, mamma, blev den här dan lite ljus också. Jag träffade din och min gemensamma vän Jenny och fick bjuda henne på lunch på Ströget! Då piggnade jag till och tänkte att hon måste ha haft precis samma inverkan på dig, mamma – hon gör mig alltid glad, på nåt vis! Och tacksam för den här vänskapen som nu även jag får dela. Så synd, bara, att vi inte kunde luncha tillsammans vi tre nån gång.

Jag fick bjuda Jenny på lunch på Ströget.

Novembersolen tittade fram efter lunchen med Jenny.

När vi skildes åt på torget med en kram vet jag att vi ses igen på fredag. Då kommer Jenny och visar sin respekt gentemot dig på din begravning. Och sen ses vi på söndag när flyttlasset ska gå, för Jenny har ordnat bärhjälp i form av fyra starka mansarmar. Vilken pärla hon är, mamma!

När jag gick från stan var himlen plötsligt lite blå och vet du, novembersolen tittade fram bakom husen på Bispmotalagatan. Jag tog vägen längs med sjön hem och fotade lite. Du skulle ha sett hur vackert det var med solen, vattnet och himlen och alla änder som simmade omkring…

Jag har ringt och pratat med Annas snälla mamma också och jag är lite bekymrad inför deras körning på söndag. Men hon är lugn och trygg och hennes L. har ju varit yrkeschaufför. De är också riktiga pärlor, mamma! (Fast vet du, oturen har varit framme och Anna har ramlat och stukat foten. Mindre bra… Själv har jag bara skoskav på vänster häl och ont i höger stortå på grund av de trasiga vinterskorna jag går i nu.)

Mamma, jag saknar dig!!!

//Din dotter

Livet är kort.