Kära dagbok…

Det började snöa när jag hämtade Anna vid tåget. Det här trädet stod i vinterskurd mot kvällshmlen nere vid centralen.

Det var så skönt att Fästmön kom redan på torsdagskvällen! Jag var och hämtade henne vid Motala central och inte ens Östgötapendeln, som hon åkte sista biten med, var försenad. Just när Anna haltade av började det snöa. Stora, tunga flingor. Vi tuffade hem till mammas lägenhet i bilen, så att Anna fick sätta upp foten en stund och hänga upp kläder medan vi planerade middagen.

Nån hemmamiddag kunde det dessvärre inte bli eftersom det enda som finns här i kokkärlsväg är en kastrull som jag har lånat av vännen Mia. Vi traskade upp till stan på tio minuter. Det gick bra med Annas fot. Där svängde vi in på Restaurang Ming och åt en god måltid. Det blev som en sorts hyllning till lilla mamma, för det var hit hon och jag brukade gå ibland för att äta. Restaurangen är lugn, det är bra och god mat och hyfsade priser. Så var det även igår kväll.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi linkade hem till lägenheten, Anna på sin stukade och lindade fot, jag med mitt skoskav, ond tå och ilsken hälsporre. Kollade lite på TV innan vi bäddade på golvet och slocknade som två ljus före klockan 23.

Det var gott att somna tillsammans i stället för ensam.

I morse vaknade vi ganska tidigt, men jag sov både bättre och längre än på länge. Vi låg och läste en stund innan det var dags att kliva upp till dagens allvarsamheter. Hur det nu ska gå… När det här inlägget publiceras säger vi vårt farväl till mamma.

Två bokmalar läste en stund.

Livet är kort.