Kära dagbok…
En lite kyligare morgon var det idag. Kanske var jag trött för då brukar en vara frusen. Men mina farhågor om att jag skulle få svårt att somna igår kväll efter söndagens sena uppvaknande besannades inte. Jag ägnade min kväll åt att läsa ut en läskig bok och börja på en ny dito. Matlådan som Fästmön hade skickat med mig hem blev finfin söndagsmiddag. Jag skivade vår egen rödlök på ostpajen och klämde ut en skvätt gräddfil ur ett öppnat paket i kylen. Vidare använde jag romburken jag haft sen länge. Och så addade jag små söta babyplommontomater. Till maten serverade jag det sista ur förra helgens rödvinsflaska. Kanske hade det varit godare med vitt vin, men jag är mer förtjust i rött. Innan jag knoppade in såg jag del två av Paula. Det är en riktigt obehaglig och skruvad serie. I kväll går tredje och sista avsnittet. Jag släckte för natten vid 22.30 och då hade jag hunnit läsa cirka 40 sidor i Omgiven av idioter. Jag får mycket att tänka på och bearbeta under sömnen när jag läser den här boken vid läggdags!
∼ ♦ ∼
Måndagar är väl som måndagar brukar vara, men svårt att komma ur sängen hade jag inte. Det skulle i såna fall vara mitt vänsterben som jag har lite ont i. Innan jag la mig igår smorde jag in det med liniment. Vet inte om det gjorde nån större nytta, det gör lika ont idag som igår. Kan muskeln plötsligt ha blivit för kort?
Förmiddagen på jobbet var smått hektisk, men jag levererade efter bästa förmåga allt från uppdateringar till synpunkter på texter. Idag hade jag bara ett möte på hela dan, vilket innebar att jag hann att jobba en del praktiskt. Däremot avsade jag mig att vara sekreterare, det ligger inte på kommunikatörens bord. På mitt bord står dock en liten grunka som mäter temperatur och luftfuktighet. Det visar att jag har varmt och torrt på mitt kontor – 24 grader i temperatur. Temperaturen steg till 25 grader ett tag, medan luftfuktigheten sjönk till 34 procent som lägst. Och då har jag ändå sex krukväxter på rummet som borde få upp procenten…
Eftermiddagens tristaste var emellertid att mina jobbglasögon gick sönder. Jag tappade en skruv som innebar att jag tappade det ena glaset. Det var samma som hände när jag hade ägt brillorna ett par dagar. Som tur var hade jag ett par reservbrillor på jobbet, brillor som dessvärre inte är tillräckligt starka. Detta gjorde att jag fick skynda på en förfrågan om terminalglasögon till min chef. Mina jobbglasögon har trots allt två år på nacken och jag har känt ett tag att jag behöver kolla synen igen. Detta hade jag tänkt ta upp nästa vecka när jag ska ha mitt första utvecklingssamtal med chefen. Nu skrev hon på rekvisitionen redan idag. Det visar att även mindre bra saker kan föra nåt gott med si, trots allt. Jag må ha tappat skruv och glas, men se humöret är på topp fortfarande. (Att jag ibland kan låta ilsk har att göra med att jag är engagerad. Den som känner mig vet att jag är som ett lamm, i själva verket.)
En tappad skruv gjorde att jag tappade ett glas i mina jobbglasögon. Ja, bilden är oskarp. Räkna ut varför.
Hur som helst åkte jag till Stormarknaden där både min f d arbetsgivares optiker finns och min nuvarande. Jag fick snabb hjälp hos Synsam, min f d arbetsgivares optiker och min egen privata, för 25 spänn. Hos min nuvarande arbetsgivares optiker Synoptik fick jag vänta och vänta och vänta. När det äntligen blev min tur fick jag stå mitt ute i affären och viska fram mitt personnummer och andra personuppgifter. Dåligt!!! I vart fall har jag fått en tid för synundersökning nästa måndag. Alltid något.
Jag hann knappt komma hem så ringde min jobbtelefon trots att jag meddelat växeln att jag gick tidigare för dagen. Mycket märkligt. Det måste jag kolla i morgon. När jag hade landat hemma, efter typ fem minuter, ringde jag tillbaka till uppringaren eftersom det var den det var. Det blev en kvarts pratstund i ett tjänsteärende och jag behöver inte känna dåligt samvete för att jag gick för dagen lite tidigare och ordnade med arbetsredskap.
Synsam rules! (Och både läckra och bra glasögonfodral har de också.)
∼ ♦ ∼
På promenad med barnvagn i trafiken kan det vara bra om vagnförare inte glor så mycket i sina mobiler.
Idag avslutar jag med ett litet tips till den vuxna person med barnvagn som gick på gatan med vagnen och glodde i sin mobiltelefon. Särskilt rädd om barnet var du uppenbarligen inte. Om du hade lyft blicken från din mobil kanske du hade noterat att det fanns en alldeles utmärkt trottoar parallellt med gatan. Jag föreslår att du använder den och minskar ner ditt mobilgloende när du är ute i trafiken med din barnvagn i stället för att ge mig som bilist Onda Ögat. Jag följde nämligen trafikreglerna. Dessutom var varken du eller barnvagnen i närheten av min bilfront. Men hade jag varit ouppmärksam…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
En enda bok köpte jag under Pride och det var 
Författaren 
Det handlar mycket om grannar nu. I kväll kikade jag på en thriller på TV3 – som visade sig handla om grannar. Thrillern 
Gå till Toffelprofilen
