Ett rött vin: Borgogno Langhe Rosso 2014

Ett inlägg om ett vin.


 

Borgogno Langhe Rosso 2014

Kvällens vin var en trevlig italienare från 2014.

För ett par veckor sen fyllde jag på mitt vinskåp med fem flaskor rött. Men vinet ska inte lägga där och se snyggt ut, det ska drickas. I kväll korkade jag upp en flaska Borgogno Langhe Rosso 2014. Vinet, italienskt förstås, kostade 109 kronor.

Jag stekte kalkonbröstfilé ganska hårt och kryddigt samt serverade hot béarnaisesås, vitlökssmör och potatisklyftor med skal till. Till den rätt mastiga maten ville jag ha ett vin som var kraftigt, men inte för tungt. Det här vinet är lite mer än halvfylligt, ganska strävt och har liten fruktsyra. Systembolaget rekommender lamm- eller nötkött till vinet.

 

Detta kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, plommon, kanel och vanilj. […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, plommon, örter och vanilj.

Jag kände inte alls vanilj, varken i doft eller smak. Däremot noterade jag tydligt choklad i doft och smak och kanel i smak. Vinet var inte så strävt som jag hade trott. Det kändes nästan fett i gommen och ett tag tyckte jag att smaken närmade sig smörkola.

Det här vinet är prisvärt. Det får inte högsta betyg, men Toffelomdömet blir högt. Kort sagt: ett trevligt vin.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mina drömmars stad (filmen)

Ett inlägg om en film.



Mina drömmars stad filmenI tisdags skulle författaren Per Anders Fogelström ha fyllt 100 år. 
Med anledning av det visade SvT en film baserad på hans litterära Stad-serie. Liksom första boken i serien heter filmen Mina drömmars stad (<== länk till SvT Play). I vintras läste jag böckerna, som under många år stod hemma hos mamma och pappa, ursprungligen hos farmor och farfar. Och nu står de hemma hos mig. I kväll såg filmen.

Filmen blir inte lika detaljerad som böckerna, men som i böckerna får vi följa Henning Nilssons liv och leverne i Stockholm. Henning är en skötsam ung man som sliter hårt med tunga och osäkra kroppsarbeten. Ursprungligen för att försörja sig själv, en föräldralösing som kom till sina drömmars stad som femtonåring. Senare får Henning fru och barn att försörja. Filmen visar Hennings kamp i tillvaron. Även om en som tittare får delar av Sveriges historia blir det självklart inte som i böckerna.

Böckerna i Stad-serien kom ut på 1960-talet, medan filmen gjordes 1976. I mångt och mycket påminner filmen om Vilhelm Mobergs Utvandrarna som filmades även den på 1970-talet. Det är vackert filmat, så vackert att det understundom inte blir riktigt trovärdigt. Den som har läst böckerna, däremot, känner stanken av fattigdom mellan pärmarna. Filmen ger inga såna känslor.

Nä, böckerna är bättre. Filmen, på cirka två timmar och 40 minuter, får trots det ett högt Toffelomdöme, bland annat för skådespelarinsatserna från främst Eddie Axberg. Roligt också att en ung Mona Seilitz har en viktig roll i filmen.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Här kan du läsa vad jag har skrivit om böckerna i Stad-serien:

Mina drömmars stad

Barn av sin stad

Minns du den stad

I en förvandlad stad

Stad i världen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredag kväll den 25 augusti och lördagen den 26 augusti 2017: Kamp med mat, kärringar och ett rent he…m

 



Kära dagbok…

Öl bok och chips

Fredagsmiddag.

Fredagskvällen klarnade upp efter skyfallet, men jag hade bestämt mig: kärringarna och de andra krukväxterna skulle in från ballen*. Ja, jag lär inte sitta där så mycket mer. Det har varit en bedrövlig säsong och jag kan bara önska och hoppas att det är den sista här. Jag släpade och bar och kunde konstatera att Bögaren** och Busk-Margit*** ser ganska risiga ut efter en sommar på min balle, men Ingrid****, däremot… Hon har blivit rak som en flaggstång. Nu hoppas jag att alla tre – och även småttingarna som stod på ballebordet***** ska trivas i köket. Tomatplantan jag fick till födelsedagen av Annas snälla mamma verkar ge ny utdelning, så snart är det dags för skördefest i köket. Efter kånkandet orkade jag inte mycket mer än att hälla upp chips i en skål, öppna en öl och hälla ner mig i bästefåtöljen med en bok. Fast jag skurade faktiskt badrummet och duschrummet/toan först samt dammade. Energi? Nej, övertrötthet, snarare. Eller jag visste att det behövde göras och eftersom det inte finns nån annan här som gör nåt var det bara att bita ihop.

 

Jag med Dramaten.

Jag drar hellre maten hem än handlar från Mat-Hem.

På tal om mat, förresten, ett ämne jag återkommer till rätt ofta trots att jag avskyr matlagning, har jag en märklig diskussion via e-post med Mat-Hem. En gång, för fem (5) år sen, fick jag ett presentkort hos Mat-Hem som sluta jobbet-present. För fyra och ett halvt (4,5) år sen använde jag det presentkortet. Jag har därefter inte handlat av Mat-Hem igen. Därför var det otroligt märkligt att plötsligt få mejl från dem häromdan. Sen dess har jag försökt ha en dialog med Mat-Hem om personuppgifter och PUL, men det verkar totalt omöjligt. Varje gång jag svarar på deras mejl skapas ett nytt ärende och varje gång jag får svar är det från olika personer som lovar att ”lösa det”, det vill säga ta bort mig ur kundregistret. Jag hoppas verkligen att mina uppgifter är borttagna ur Mat-Hems register nu. Men jag hoppas ännu mer att Mat-Hem tar det seriöst det där med PUL. Annars kan det rentav bli skadeståndskrav… Gallring finns det nåt som heter, till exempel. Jag får liksom aldrig några vettiga svar från dem hur de följer PUL. Har du inget bättre för dig kan du läsa Mat-Hems villkor och vad Datainspektionen skriver om hur länge uppgifter i ett kundregister får sparas. Klart är att jag verkligen aldrig mer ska handla hos Mat-Hem…

∼ ♦ ∼

Maja på flyttlåda

Vad är det med katter och lådor..?

När jag hade tjafsat färdigt med Mat-Hem för idag tog jag soporna och gick och slängde dem. Utanför garaget träffade jag en kollega och eftersom jag älskar mitt jobb blev jag stående där pratandes jobb i en kvart. Ute i Förorten väntade vännen Jerry med saker som skulle till återvinning… Tur att det var fint väder idag… Vi åkte och slängde grejorna, lämnade in en del för återanvändning och sen satte Jerry på hurran medan jag hjälpte äldsta bonusdottern med sängbenen. Det var så kul att träffa tjejen igen – sist var nog i julas..? Riktigt go-fika serverades på allen****** och en del njöt av solen medan andra svettades. Kattgubbarna och Maja var förstås med också. Vi misstänker att gubbarna börjar bli lite dementa. Maja visade upp vissa gemensamma drag med sin lillasyster Citrus. Ett par timmar senare, när Jerry farit runt med gräsklipparen, fotat mig, borstat Maja, fikat och burit ut grejor, for jag till Fänriken med mormors skidor och lite annat. Ingen av bonussönerna svarade i sina mobiler, men som tur var hörde den äldste när jag plingade på ytterdörren.


Hemma i Slummen i New Village 
var det lugnt när jag kom hem. Lugnet före stormen? Jag hade bäddat rent och kört och hängt en maskin tvätt innan jag åkte till Förorten, så det som återstod att göra var att dammsuga. Efter det tog jag en välbehövlig dusch innan jag stapplade över till Tokerian (jag har fått ont i vänsterfoten nu) för att kompletteringshandla.

I kväll lagade jag mat. Kalkonen hann nästan inte att tina, men när jag tillagade den blev den rätt supergod. Till pippin åt jag klyftor, vitlökssmör, babyplommontomater och hot béarnaise. Vinet var italienskt, Borgogno Langhe Rosso 2014 – separat inlägg kommer! Som vanligt när håret är nytvättat och jag ska steka transformerar jag mig till en stekare med tvåandrakonsonanter-mössa stekarmössa.


Och nu ska jag sparka igång filmen Mina drömmars stad
(<== länk till SvT Play) som jag spelade in på DVD-hårddisken från SvT i tisdags. Ha en go’ lördagskväll, du som läser min dagbok! Men tro för fan inte att du känner mig bara för att du läser min blogg.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**Bögaren = min fikus
***Busk-Margit = min stora rumsask
****Ingrid = min yuccaplam
*****ballebordet = balkongbordet
******allen = altanen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Omgiven av idioter. Hur man förstår dem som inte går att förstå

Ett inlägg om en bok.



Thomas Eriksons bok Omgiven av idioterGanska lång tid jagade jag Thomas Eriksons bok Omgiven av idioter, med undertiteln Hur man förstår dem som inte går att förstå,
 När den fanns med i utbudet vid årets bokrea i februari skulle jag slå till och köpa den. Fast då köpte ”alla andra” den också. Ett tag gav jag upp om den. Köpte nyutkomna romaner och pocketböcker på loppis i stället – skönlitteratur är väl roligare än en fackbok..? Men så för ett tag sen erbjöd sig en av mina läsare att skicka sitt ex, som hon hade läst, till mig. När boken kom började jag läsa den omedelbart, parallellt med skönlitteratur. Och nu har även jag slagit ihop pärmarna till ”idiotboken”, de sista sidorna läste jag nu på lördagsmorgonen.

Den här boken handlar om kommunikation mellan människor. Människor som är olika. För vi är alla olika och det är inget nytt. Författaren ställer upp fyra huvudtyper som han ger färger och egenskaper. Som läsare får jag tips i hur jag ska bemöta människor som är lika mig själv – eller totalt olika. Eller hur människor reagerar på stress, nåt som är olika för olika typer. Vidare ges jag vissa insikter i hur olika människor angriper – eller tar sig an – arbetsuppgifter.

Jag läste den här boken med blyertspenna. Många markeringar blev det. Den största vinsten blev förhoppningsvis bättre självinsikt. Till att börja med försökte jag nämligen lista ut vilken färg jag är som människa. Inte helt enkelt… Och det kanske är där självinsikten kommer in..? Under läsningens gång försökte jag sen färgkoda människor på jobbet, familjen etc – allt i syfte att bättre förstå varför de – och jag själv – reagerar så (olika) som vi gör.

Den här boken har jag stor nytta av, både i min roll som kommunikatör, men också i rollen som människa. Med all säkerhet köper jag uppföljaren, Omgiven av psykopater, en bok som kom ut i maj i år.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Vilken färg jag är??? 
Tja, jag ser mig som en blandning av alla färgerna, men en hel del rött, en lika stor del gult som blått och en dutt grönt… (Personlighetsklyvning? undrar hobbypsykologen.)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 25 augusti 2017: Städa, städa varje fräääda’…

 



Kära dagbok…

Fruktskål på jobbet

En ska inte överdriva det där med frukt. Men lite piffigt blev det allt på jobbet.

Fredag – och dessutom löningsdag för många. På jobbet blir det alltid en särskild stämning på fredagar. Folk är liksom vänligare och gladare. Ja, alla är ju inte som jag som skulle kunna jobba sju dagar i veckan. Men… även jag behöver dra mig tillbaka och idka hemliv och vila upp mig ett par dagar. Den här helgen står emellertid mest städning på agendan. Inte vet jag om det är att vila upp sig. Jag vet bara att det behöver göras. Bädda rent och tvätta ska jag också. Jag började faktiskt på jobbet idag. Ja inte att bädda rent och tvätta, nån måtta får det vara, men att städa. Det var så fruktansvärt dammigt på kontoret att jag våttorkade ytor som fönsterbrädor, skrivbord, hyllor, tangentbord och skrivbordslampor. Det finns ett och annat att önska vad gäller lokalvården i det nya huset där jag jobbar. Efter tre veckor har mitt kontor blivit dammsuget (jag har heltäckande matta på kontorsgolvet) en gång och det var nog förra veckan. Damma lär jag få göra själv. Så jag tog en pappersservett, blötte den och torkade runt. Den vita servetten blev… svart.  Sen piffade jag lite också – med medtaget grönt glasfat för frukt. Jag lämnade en frukt på fatet – man ska inte överdriva.

Vitt tangentbord

Arbetsdagen passerade raskt och tangentbordet blev avtorkat.

Förmiddagen försvann raskt. Jag var på morgonmöte och fick därefter göra en akutredigering av mitt nyhetsbrev, som skulle publiceras klockan tio, samt på ett par sidor på intranätet. Sen hann jag fika. Zeta bjöd på hallongrottor och jag smockade gladeligen i mig. Det räknas ju som helg nu och då får en sån som jag svulla. Fast… jag tryckte ju faktiskt i mig en bulle redan igår eftermiddag innan jag gick hem… Blodsockret var superlågt då, så jag får väl räkna detta intag som gjort i medicinskt syfte. Sen åkte jag hem och åt tre kycklingkorvar – och blev väldigt pigg. På fredagar brukar jag vara dålig på att laga mat (är jag väl alla dagar…). Det får bli salta chips och öl, tror jag. Jag stannade i alla fall till vid Tokerian på vägen hem för att köpa lite middagsmat till i morgon kväll.


Nä, i kväll blir det ganska lugna puckar
. Det kom ett riktigt skyfall när jag skulle åka från jobbet – litet tidigare idag. Jag funderar på att börja släpa in krukväxterna från ballen*, för jag vistas ju inte där. Tänk, en hel vecka under sommaren 2017 har jag kunnat sitta på ballen och njuta (<== ironi!) – och det var när vännen Mia var här! Jag borde få reducerad månadsavgift av min bostadsrättsförening. Äh, jag kollade lokalblaskans bostadsbilaga på eftermiddagsfikat i stället. Nån gång ska jag väl hitta nåt som passar, nåt ställe utan rökande och högljudda grannar. <== Den åsikten står jag för. Välkommen att rapportera till dem som inte orkar/kan läsa själva!

Om jag pallar i kväll ska jag gå med dammvippan och/eller skura badrummet och toa- och duschrummet. Vid 21.45 sjunker jag i vart fall ner i bästefåtöljen och glor på Vera. Sen lär jag sova gott – ända till klockan sex eller nåt ditåt i morgon bitti. Nåja, då ska jag försöka läsa ett par timmar i sängen innan jag skuttar upp och åker ut till Förorten för att vara behjälplig med rensning där. Sen har jag kanske en stund på eftermiddagen i morgon – eller söndag fram till kvällen – att göra resten av min städning.

Att jag också efter jobbet hämtade fönstertvätten jag fått som premie för att jag är med i en studie om livsmedel blev emellertid en påminnelse om ytterligare städjobb. Fast putsa fönster… det gör jag inte varken i kväll eller i helgen.


Det är nog bara
Pippi Långstrump som städar varje fredag – jag har ju hela helgen på mig…

 

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Ironi, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Larssons födelsedag 2017: Mitt dagliga bröd, det lilla ordet tack och kärlek

 



Kära dagbok…

Jag måste säga att det var bra mycket bättre för mig att äta huvudmålet mat mitt på dagen igår. Till kvällen blev det ett par mackor med mjölk till och det räckte fullkomligt – jag var varken hungrig eller sugen på nåt mer/nåt onyttigt. Sen var brödet jag hade köpt i tisdags väldigt gott, förstås… På bilden nedan ser det ut som jag åt nästan hela limpan igår. Det gjorde jag inte. En del av den gick åt till dagens lunchlåda. Från och med nästa vecka räknar jag med att det blir andra bullar annat till lunch än mackor. På måndag öppnar nämligen vår husrestaurang på jobbet. Då blir det enklare att smita ner där och äta nåt ordentligt till lunch.

Bröd på skärbräda och brödkniv

Mitt dagliga bröd…

 

Två stolar vid skrivbordet

Två stolar för Piff och Puff – som tillfälligt lämnat skrivbordet.

Idag inledde jag min arbetsdag med att pilla med en ny text som delvis skulle ersätta en befintlig på vårt intranät. Jag skapade en undersida dit jag flyttade viss text och jag skapade också speglingssidor på engelska. Sidorna handlar om ett nytt system som ska införas från och med måndag och löpande på hela universitetet till och med september månad. Jag har testat systemet och det jag har provat hittills ger jag högsta betyg. Att jag själv fick gott betyg av projektledaren tar jag till mig och sparar i hjärtat. H*n sa att h*n gillar att jobba med mig, att det är enkelt att samarbeta och att jag får saker gjorda snabbt och smidigt. Vi stämde nämligen av de omgjorda och nya sidorna på intranätet när jag hade gjort dem klara för publicering. Satt som Piff och Puff vid mitt skrivbord. Jag kunde för övrigt kontra med att säga till min kollega att h*n är suverän att jobba med som projektledare – ansvarstagande, en doer och drivande, framför allt.

Resten av dagen jobbade jag med mitt nyhetsbrev som ska publiceras i morgon förmiddag. I samband med det tyckte jag att vi då också ska puffa igen för det nya systemet. Projektledaren skrev en text, jag putsade på den och h*n blev så nöjd att jag fick ett fint tackmejl! Det är för övrigt det andra fina tackmejlet jag får den här veckan. Det andra kom från en annan projektledare som uppenbarligen också är nöjd med mina insatser. Nu skriver jag inte om det här för att skryta utan för att boosta mitt självförtroende kring arbete och samarbete, framför allt. Enligt Den Lille Fjanten* var jag ju inte vatten värd när det gällde detta. Mycket konstigt när jag på mina senaste arbetsplatser fått så mycket credit för just samarbete, flexibilitet och kompetens… MEN… jag vill förstås lägga till protokollet att jag är långt ifrån bäst på mitt jobb, jag kan mycket, men inte alls allt.

∼ ♦ ∼

Det börjar närma sig helg. Jag har en hel del planer för min helg. Dels behöver jag bädda rent, tvätta och städa, dels ska jag hjälpa numera före detta vännen Jerry med att frakta bort saker. En del saker ska till återvinning, en del ska kastas och annat ska till Fästmön. Anna jobbar, men på söndag kväll ska vi stråla samman för en middag. Tänk, då är det tio år sen vår första dejt…

Anna och jag midsommarafton 2008

Anna och jag. Det är den äldsta bilden på oss två tillsammans som jag har hittat i mitt fotoarkiv. Bilden är tagen på midsommarafton 2008, mindre än ett år efter vår första dejt.

∼ ♦ ∼

*Den Lille Fjanten = en person från ett gammalt arbetsliv, en person som förstörde det arbetsliv jag då hade


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Trams, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mycket sevärt på TV

Ett inlägg om ett gäng TV-program.



Jag är ganska petig med vilka TV-program
och -serier jag följer. Min lediga tid är begränsad till kvällar och helger. Då ska mycket annat ske, såväl i hemmet som utanför. Läsning är något jag prioriterar, till exempel. Men den senaste tiden – egentligen både bakåt och framåt – har det gått eller ska det gå många intressanta serier. SvT kör på med sina brittiska miniserier, vanligen om tre avsnitt. Det är alldeles förträffligt lagom, tycker jag. En sån serie är Paula (<== länk till alla tre avsnitten på SvT Play), som avslutades häromdagen. Det var en riktigt skruvad serie om en kemilärare med trassliga relationer och råttor i källaren.  Mycket ruggig!

Paula

Serien Paula är slut, men finns att se på Svt Play.


TV4 startade säsong två av GW:s mord i måndags kväll
med ett avsnitt om Knutbydramat år 2004. Jag kan väl säga att GW och jag är rörande överens om att straffpåföljderna inte känns helt rimliga i förhållande till brotten. Totalt blir det fyra avsnitt. Nästa handlar om mordet på Pernilla Hellgren i Falun år 2000.

GWs mord

Andra säsongen av GWs mord har startat.


I kväll startar TV4 också thrillerserien Farang
. Det är en svensk serie i åtta avsnitt som handlar om en före detta kriminell person som lever utomlands med skyddad identitet. Huvudkaraktären Rickard, spelad av Ola Rapace, blir en dag uppsökt av sin nu femtonåriga dotter. Skådespelarlistan består av både svenska och thailändska skådisar!

Farang

Farang startar i kväll.


Men även TV4 visar brittiskt. 
Kriminalserien Loch Ness har polisen Anne Redford som huvudkaraktär och liksom Cath nedan jobbar hon i Skottland. På torsdag klockan 21 får hon sitt första mordfall. Därpå följer ytterligare fem fall.

Loch Ness

Loch Ness börjar i morgon på TV4.


På måndag kör nästa brittiska thrillerserie igång på SvT 1
. I Lita på mig stjäl sjuksköterskan Cath sin bästa kompis identitet för att starta ett nytt liv som doktor i Edinburgh. Totalt får vi följa Cath i fyra avsnitt.

Lita på mig

Lita på mig börjar nästa måndag.

 

Per Anders Fogelström

Per Anders Fogelström skulle ha fyllt 100 år igår. Med anledning av detta firas Fogelströmåret i år och SvT visade en dokumentär och filmer.

Igår var det 100 år sen Per Anders Fogelström föddes. Fogelströmåret 2017 firas på lite olika sätt. För egen del har jag läst en del av hans böcker nyligen. Igår kväll visade SvT en intressant dokumentär om författaren (^=== länk till dokumentären på SvT Play). Efter dokumentären gick filmen Mina drömmars stad. Dokumentären såg jag, men filmen skulle hålla på en bra stund efter midnatt så den spelade jag in för se i helgen kanske. Tidigare på dagen igår visade även SvT Sommaren med Monika, en film jag såg på TV när jag bodde i England.

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 23 augusti 2017: Fullt, inte tråkigt, och utmaningar

 



Kära dagbok…

Röd mapp och min tjänstemobil

Full rulle – och fullt med röda mappar på jobbet.

Ytterligare en dag på jobbet med full rulle. Nog har jag noterat en och annan som inte har full rulle på jobbet lite här och var i tillvaron. För mig skulle det vara så enormt tråkigt. Andra uppfattar säkert mig som tråkig och jobbfokuserad. Ja det stämmer, jag gillar nämligen mitt jobb och att ha mycket att göra. Nu ska det givetvis inte vara för mycket, men mycket. Inte lite. Viss varningslampa dock på att jag är på väg att bli mitt arbete igen. Jag får se upp med det, vis av erfarenheten vet jag att arbete, det är minsann nåt en inte ska ta för givet att en har.

Min arbetsdag har jag ägnat åt två möten och lunch med en konsult däremellan. Vidare har jag lagt sista handen vid en kommunikationsplan som förhoppningsvis antas av projektets styrgrupp i början av nästa månad. Utöver det har jag jobbat lite med vårt intranät och mitt nyhetsbrev. Nyhetsbrevet är i princip klart att lay outas i morgon eftermiddag. Torsdag förmiddag ska jag försöka uppdatera informationen på intranätet om ett nytt system. Det är lite mickligt, men jag tror nog att jag ska få till det.

∼ ♦ ∼

Bokuppslag

Morgonläsning av skönlitteratur.

Igår hade jag så mycket på jobbet att jag plötsligt insåg att jag hade suttit över tiden. Eftersom jag skulle iväg på ärenden efter jobbet kom jag hem sent. Det var mycket som skulle göras hemma innan jag kunde slå mig ner i bästefåtöljen och glo på en dokumentär. Mer om några TV-program kommer i ett separat inlägg senare i kväll!

När jag inte jobbar läser jag ganska mycket. Som arbetssökande blev läsningen till stor del ett sätt att resa och ett sätt att ha sociala kontakter, om än fiktiva. Idag är läsningen enbart av nöje – och en del nytta. För det händer ju att jag recenserar böcker här. Min senaste recension publicerades strax efter midnatt. Om jag vaknar tidigt på vardagsmorgnarna brukar jag ägna en del av tiden före jobbet åt att läsa. Just nu läser jag två böcker parallellt. Då blir det läsning av skönlitteratur på dagtid och facklitteratur på kvällstid. ”Idiot-boken” kräver nämligen mer eftertanke och att sova på det jag har läst är riktigt bra!

Det händer att jag får förfrågningar om att recensera böcker. Det händer att jag får förfrågningar som inte är förfrågningar utan mera… krav. Ärligt talat väljer och vrakar jag – jag recenserar inte allt jag erbjuds. Det ska passa ihop med mina målgrupper, det ska var litteratur som intresserar mig och det ska vara litteratur av lagom omfång – jag jobbar faktiskt heltid med annat – se ovan! Och när jag får ett mejl med en inbjudan till en mässa, som jag artigt svarar på och tackar nej men i stället erbjuder mig att recensera boken som ska marknadsföras på mässan och inte får nåt svar på mitt sista bud (att jag inte läser e-böcker utan önskar en vanlig bok)… Ja, då faller definitivt lusten att recensera… Visst är jag medveten om att små förlag har små budgetar, men varför är det OK att jag ”gratisjobbar”? Nej, bara för att jag är skribent betyder inte det att jag skriver on demand. Eller gratis. Har förlaget ifråga inte råd att skicka mig en bok tror jag inte att det har råd att skicka mig en läsplatta att läsa på heller – att läsa böcker vid datorn eller via mobilen funkar inte av olika skäl för mig.

∼ ♦ ∼

På Instagram blev jag utmanad igår – och antog utmaningen – att varje dag under sju dagar publicera en svartvit bild från min vardag. Och varje dag ska jag också utmana en ny person att göra likadant. Jag brukar inte gå med på sånt här, men det lät kul. Nu har jag publicerat två bilder hittills och skickat två utmaningar vidare. Tyvärr verkar de jag har utmanat inte tycka att det är lika kul som jag… Nåja, jag tvingar ingen, men att fota svartvitt är ju inga problem idag – när det går att lägga på svartvita filter på sina bilder… Två bilder har jag lagt ut. Den ena visar den knasiga vägskylten jag ser varje morgon när jag kommer till jobbet och varje eftermiddag när jag åker därifrån. Den andra bilden visar fyra generationer, ett foto (svartvitt!) som jag ser från bästefåtöljen varje kväll.

∼ ♦ ∼

Nu blir det några mackor och lite strykning efter det. Tjolahopp!

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Hon som vakar

Ett inlägg om en bok.



Caroline Erikssons bok Hon som vakarFör ett tag sen hittade en alldeles ny bok 
ner i min postbox. Faktum är att boken är så ny att den inte hade börjat säljas än när jag fick den. I söndags kväll öppnade jag Caroline Erikssons Hon som vakar. I måndags kväll hade jag läst ut boken. Det här inlägget är tidsinställt att publiceras den första recensionsdagen. Ett varmt tack till författaren som sände mig boken med en fin hälsning!

Bokens centralfigur är författaren Elena. Hon har separerat från sin man och fått låna ett radhus tillfälligt. Särskilt bra mår hon inte, men hon hankar sig fram med lektörsuppdrag. Och sin syster, som envist tjatar om fredagsmiddagar. En dag råkar hon se in till grannarna mitt emot. Det utspelas ett drama mellan mannen och kvinnan i familjen Storm. Strax därpå tar tonårssonen Leo kontakt med Elena. Plötsligt får Elena mer insyn i familjen än vad hon kanske vill ha. Vad är det egentligen hon har blivit indragen i och vem i den här berättelsen är den… galnaste, mest skruvade? Ja, vem är egentligen vem..?

Det här är en relationsroman men också en psykologisk thriller. Jag tycker ärligt talat att den är rätt konstig – tills jag har cirka 100 sidor kvar. Då skruvar författaren till berättelsen så att den blir en helt annan än vad jag som läsare har föreställt mig. Det oväntade har alltid tilltalat mig när jag läser böcker. Det gör det även den här gången. Hade jag uppfattat det jag trodde var faktafel på sidorna 24 och 25 på korrekt sätt, kanske jag hade fått en ledtråd om hur det skulle bli…

Boken har ett alldeles perfekt omfång, anser jag, på 240 sidor. Jag önskar att fler svenska författare höll sig däromkring. Många skriver på mellan 400 och 600 sidor, varav hälften inte tillför nånting. Hon som vakar blir ruggigt naken och påträngande. Jag gillar också dess form – formatet är ovanligt långsmalt. Omslaget är snyggt och lockar till läsning med fotot på en kvinna som glipar på persiennerna. Och framför allt… boken bekräftar det jag har tyckt i många år: lita inte på grannarna – allt är inte som det ser ut att vara när det gäller dem.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 22 augusti 2017: We HEART Segerstedt, men kommunikation är svårt…

 



Kära dagbok…

Igår kväll blev det riktigt härligt läsväder. Det mörknade tidigt, kom lite regn och så åskade det. Jag läste ut en bok som jag recenserar här på bloggen i morgon (inlägget publiceras strax efter midnatt i natt!) och den och vädret passade perfekt ihop. Lite senare såg jag sista delen av Paula och den var minst lika skruvad som boken jag hade läst ut. Inte så konstigt att jag sov oroligt och drömde om obehagliga saker… Som tur var hade minnet av drömmen bleknat när jag vaknade i morse strax före klockan sex. Jag gjorde några uppdateringar på mobilen innan jag klev ur sängen i morse. Intentionen var att komma tidigt till jobbet, men jag fastnade i min nya bok på gång.


På jobbet var det full rulle
från det jag anlände, vid 7.30. Vårt Servicecenter hade slut på besökskort, varpå jag fick eskortera en tidig besökare till såväl sammanträdesrum som kaffeautomat. Jag själv hade tre möten på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Mellan möten och resten av dagen har jag trampat i några getingbon, men också jobbat med nästa utgåva av mitt nyhetsbrev som kommer ut på fredag förmiddag. Det känns skönt att ligga ett par steg i förväg så att det inte blir panik i sista minuten. Utöver detta har jag harvat med en kommunikationsplan och en projektplan som förhoppningsvis ska antas vid ett styrgruppsmöte i början september. I morgon har vi i projektarbetsgruppen vårt veckomöte och där ska planerna manglas för andra gången nu. Avslutningsvis diskuterade jag några eventuella guider till vårt intranät. Typ en randig och rutig dag på jobbet.

Rutor i ett bord

Randigt, men mest rutigt, på jobbet.


Nästa vecka, på fredag,
ska vi ha invigning av vårt nya, fina hus. Invigningen ska pågå hela dagen, det vill säga från frukost på morgonen till fest på kvällen. Undras om det går/hinns att jobba då också. Jag ska till exempel ha utvecklingssamtal med min chef… Veckan därpå, lördagen den 9 september, ska huset vara öppet för allmänheten under Kulturnatten, kunde folk som har tillgång till Uppsalas lokalblaska läsa i helgen. På Kulturnattens webbplats hittade jag lite information om detta, men jag har inte blivit informerad officiellt sett. Hur det ska gå till vet ingen med säkerhet än. För just på grund av säkerhetsaspekten kan vi inte släppa in folk hur som helst i huset…

We hjärta Segis

Vi gillar vårt nya hus, men av säkerhetsskäl är det låst.

 

∼ ♦ ∼

Vädret har varit fram och tillbaka idag. Det började med igenmulet, men fram på eftermiddagen blev det lite soligt. Jag har gjort några ärenden och bland annat veckohandlat på Tokerian. Efter handlingen kunde jag konstatera att tiden inte gör underverk med alla människor. Innan jag får mig nåt till livs ska jag hoppa in i duschen. I kväll blir det mer läsning, kanske inte enbart böcker utan även andra bloggar. Jag har reviderat listan över bloggar jag läser och ärligt talat… den krymper. Jag ska också kika på GW:s mord som jag spelade in från TV4 igår kväll. Det handlar om Knutbymorden, mord som begicks bara några mil härifrån. Det är ganska skrämmande att tänka att personen som låg bakom morden släpps fri från fängelse om tre år. Och personen som begick morden är utsläpp från rättspsyk sen flera år tillbaka.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis en bildgåta. Vad är fel på bilden???

Skylt MCparkering

Kommunikation är svårt…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Media, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer