Kära dagbok…
Mitt umgänge idag.
Rubriken till dagens inlägg är också underrubriken till den här bloggen. Jag tyckte att den passade så bra den här dagen när i alla fall jag har känt att det är lite vår i luften. Det har varit soligt och ljust hela dan – och jag har haft så roligt umgänge med några av städskåpets höjdare: dammsugaren, dammtrasan och dammvippan. Ja, jag städar visst jämt när det är soligt och fint väder. För vårsolen är ju skoningslös. Varje dammkorn syns – och jag kan meddela att mitt hem hade många såna korn, typ dammråttearméer. Därför har jag sparat lite till i morgon. Då ska det också vara rätt varmt, men mulet. Kan ju vara helt OK att skura badrum och toalett och sånt då. En ska inte förta sig när en har hela två (2) lediga dar.
Min mammas spegel hänger nu i min hall i Uppsala.
Att städa numera tar lite längre tid. Det är inte heller så att jag alltid mår bättre av att städa, som jag gjorde förr. Då var städning ett verktyg för att bekämpa det jobbiga. Idag är städning nåt jag gör för att mitt hem är skitigt. I mitten av november flyttade det ju hit lite fler saker när jag avslutade mammas hem. Därför blir jag ledsen varje gång jag dammar, för jag tänker på min mamma och saknar henne. Att damma de minnessaker som har varit mammas gör också att jag tittar i backspegeln. Minns både sånt som är fint och sånt som är mindre fint. Jag tittar på mammas saker och tänker på sakernas historia. Idag fastnade jag framför mammas hallspegel. Jag vet att hon fick den när hon fyllde jämnt nån födelsedag. Kan det ha varit 50? Eller 60? Ramen till spegeln har mammas initialer i träet upptill. Den är gjord av en bekant till pappa och jag minns att det var lite av en strulputte och att pappa var så nervös att spegeln inte skulle levereras i tid. Det gjorde den. Och nu har den flyttat från Motala till Uppsala och min hall. När jag tittar i den kan jag ibland se minnet av min mamma…
Det finns böcker i alla rum i min lägenhet.
I mitt arbetsrum har jag tryckt in farfars fåtölj, den han fick när han fyllde jämnt (40 år). Det är min läsfåtölj och där satt jag igår kväll och läste, tog en fredagsöl samt ett glas vin och knaprade ostbågar. Jag älskar att sitta bland mina böcker, men nu har det ju blivit så att det inte bara finns bokhyllor i arbetsrummet. Här finns sex stycken, i gästrummet en, i hallen två, i sovrummet en och i köket en. Eh… ja… Sen ligger det böcker lite här och var i resten av lägenheten. Det finns faktiskt inte ett enda rum utan nån bok. Jag börjar så smått inse att jag skulle behöva gallra – annars får jag snart ha böcker i badkaret också (ping Lena!).
Men jag älskar böcker! Jag vill inte skiljas från en enda. Trots det finns det ju faktiskt ett rätt stort problem med böcker: det är jobbigt när en ska damma dem. Har en elva (inte tio, som jag trodde…) hyllor måste en faktiskt då och då damma böckerna.
Gårdagens middagsdisk.
Jag försökte tvinga mig kvar i sängen i morse med kaffe och bok.
Jag kunde ha tagit sovmorgon idag, men vad händer? Självklart säger ögonen ”pling” redan klockan sex. Med alla medel – bok och kaffe – försökte jag tvinga mig kvar i sängen. Nu är jag inte odelat positivt inställd till boken jag läser, så det var inte helt enkelt. Jag har älskat Fredrik Backmans tidigare böcker, till och med den som handlade om fotboll. Men den här senaste handlar väldigt mycket om ishockey. Och det är verkligen inte min grej. Jag kämpar emellertid på och är nu mer än halvvägs i boken. Det händer ju andra saker som inte är hockey i den också. Fast… nja… Jag håller nog med omdömet En man som heter Ove (!) på jobbet gav boken – och han läste inte ens ut boken innan han lämnade tillbaka den.
Yngste bonussonen och hans mamma på väg till tåget. Men var är mammans huvud, tro???
Det var varmt idag och jag tvingades öppna fönster när jag städade. Då insåg jag att fönsterlamporna i köket är jättesnygga men väldigt opraktiska – de måste tas ner varje gång jag ska öppna där. Om jag nu inte vill riskera att de går sönder, förstås, och det vill jag ju inte. Dumt!
Frampå eftermiddagen blaskade jag av mig själv efter städningen för överenskommet var att jag skulle åka och hämta först yngste bonussonen, därefter hans mamma för vidare färd till centralen. De tu skulle nämligen ut och resa på eftermiddagen. Jag hoppas att de har huvudena med sig och hittar såväl hotell som arena. Det ser inte riktigt så ut på bilden – Anna tycks sakna sitt huvud. (Nog är det väl typat att hon måste böja sig framåt just när jag ska fota?!)
Att jag saknar mitt huvud blir tydligt ganska ofta. På hemvägen skulle jag stanna för att handla lördagsgodis samt två väsentliga ingredienser till middagen – lök och margarin. (Ja, jag tänkte överraska mig själv genom att laga mat, spaghetti och kycklingfärs, i kväll.) Men se margarin stod inte på lappen, så självklart glömde jag det. Som tur var hade jag inte hunnit åka från Tokerian-parkeringen. Det blev till att springa (nåja…) in igen och kompletteringshandla. Jag var helt slut när jag kom hem och så värd en sen, men rejäl go-fika. Tack, älskling, för den goda banankakan! Jag behövde äta båda bitarna!
Nu ska jag gå och tända lite lampor innan jag ställer mig vid spisen. I kväll sitter jag som många andra framför TV:n i min bästefåtölj och glor på finalen i Melodifestivalen. Fast ärligt talat glor jag inte på artisterna och jag har bomull i örona – jag ska glo för att se om jag ser Anna och Elias – de ska sitta på första parkett!..
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
I lördags åkte 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 