Kära dagbok…

Det blev ett väldans gissande igår på mitt avlånga rör. Därför känner jag ett visst ansvar att visa dess innehåll. Några snuddade vid det rätta svaret och gissade affisch. Och på sätt och vis är det en affisch, men större: en poster. Jag har tillsammans med en überduktig originalande kollega svettats fram postern och igår levererades den. Eftersom den ska presenteras först den 30 mars får du inte se hela, men storleken är 70 x 100 cm så den är ganska stor. Jag har också klippt bort Lena som håller i den för jag hann inte fråga henne om det var OK att hon fanns på bild på den här bloggen. (Lena var för övrigt den som fick de tre söta tussilagona av sin Lars, bilden jag la ut i torsdagens dagboksinlägg.)

Det var en poster!

Innan jag skulle åka hem igår smet Zeta in på mitt kontor och lämnade nåt. Jag satt med herr Fredag och pratade anslagsansökningar (roligt värre och naturligtvis erbjöd jag, dumma mig, att gratisjobba…), men jag blev förstås väldigt nyfikis. Den gode Zeta känner mig uppenbarligen väldigt väl för det var en skrift/en bok om queerteori. Jajamens, en får tacke! Den ska jag sätta tänderna i när jag behöver få en extra boost av HBTQ.

En queerteoretisk skrift var fin att få av en god vän och kollega.

Jag köpte ost på vägen hem, men sen blev det Tofflisk fredagsmatlagning. Och ja, nu ska jag dela med mig av ett jättebra middagstips. Till det behövs

• en påse ostbågar
• en påse flamin’ hot cheez crunchers
• en öl eller ett glas vin
• tidningen Buffé

Ta fram en fin skål. Blanda de två sorters ostbågarna i skålen. Sprätta en öl alt. häll upp ett glas rött – men italienskt, ska det vara om det är vin. Medtag skål och öl/vin in till läsfåtölj. Öppna tidningen Buffé och läs/titta på alla matbilder medan du äter bågar och dricker öl/vin.

Tofflisk matlagning. Fast jag drack öl till maten, men vin såg trevligare ut på bilden.

Detta blir en fantastisk kulinarisk upplevelse! Jag avnjöt bland annat tacos, nån vegansk auberginerätt och en smarrig oströra igår. Dessutom kände jag mig inte alls så ensam som jag faktiskt var – jag hade ju sällskap av alla som lagade mat i Buffé.

Sen tänkte jag på lilla mamma, faktiskt. Jag minns brickan jag såg på bordet i hennes TV-rum. Där hade hon dukat fram bestick och tygservett i silverservettring, redo för att inta en måltid framför TV:n. Lilla mamma, den ensamheten gör så ont i mig ibland, för jag känner den själv. Min ensamhet är emellertid för det mesta självvald – eller i vart fall har jag större möjligheter än mamma att träffa andra människor och ha ett socialt umgänge. MEN… precis som mamma dukar jag fint, med tygservett och silverservettring, även om jag äter ensam.

∼ ♦ ∼

Min lördag startade på sedvanligt sätt med kaffe och bok på sängen. Det är en fin vana och en härlig start på en ledig dag, tycker jag. Jag läser en historisk deckare nu och hann väl läsa cirka en tredjedel av boken. Det blev ett avbrott för ett samtal med Fästmön eftersom planer skulle smidas inför eftermiddagens utflykt. Jag skuttade sen ur sängen och grundade med en frukost från Zetas härliga pullor i Biskopskulla.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu ska jag sprätta en lördagsöl och fixa med dagens foton. Den som följer mig på Instagram har fått en försmak om vad jag har gjort i eftermiddag. Sen ska jag faktiskt laga mat på riktigt. Jag har tagit fram en kycklingfilé ur frysen och den ska jag steka i min nya panna i icke härsket margarin. GÖR VÅGEN, TACK!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.