Kära dagbok…

Hemstajlning med viss hjälp av Sofia Inredare.

Som sagt, den här helgen har jag varit trött och seg. Nån riktig infektion har ännu inte brutit ut. Det killar i halsen och jag nyser då och då. Det som sänker mig är febern. Inte för att jag har mätt, sånt känner jag som i vanliga fall är lågtempad, precis som min pappa. Jag har därför inte orkat göra så mycket här hemma. Nöjd var jag i alla fall med att ha åkt iväg med grejor till återvinning. Matsalsbordet är fortfarande osålt. Det står nedmonterat i gästrummet för tillfället.

En del plockande har det blivit här hemma i alla fall. Jag har tagit ner klockorna, farmors handdukshållare, datumflickan och anslagstavlan i köket. Anslagstavlan lyckades jag trycka in i förrådet. En del krafs från väggarna i vardagsrummet har också åkt ner i en låda. Jag har gnussat på en del fläckar här och var, men städningen får förstås vänta tills nästa helg – fotograferingen är sen på onsdagseftermiddagen.

Bokbyte igår från en bok om döden IGEN till en bok om förlåtelse.

Jag försökte vila en del igår eftermiddag och kväll. Kanske har jag ingen infektion i kroppen, det kanske är kroppens sätt att säga till mig att ta det lite lugnt. I vart fall läste jag ut min andra bok på raken med döden som huvudtema och började läsa en bok om förlåtelse. Det går framåt, jag närmar mig nästan komedigenren. (<== ironi)

Ett irriterande illamående kommer och går, så det var knappt jag kunde äta den goda maten jag hade köpt igår. Jag tvingade mig i alla fall till att äta en halv portion. Det är bra, för då slipper jag gå ut idag och köpa mat och kan äta andra halvan. De har så mycket gott att köpa i delikatessdisken på Årstahallen och eftersom jag passerade där igår var det lätt att slinka in. Jag köpte en påse smågodis också. Lite senare på lördagskvällen kunde jag peta i mig några bitar, men jag var inte sugen på det heller. Kvällen tillbringade jag i bästefåtöljen där jag faktiskt såg säsongsstarten av Så mycket bättre. Uno Svenningsson var huvudperson och jag gillar många av hans låtar. Sen är det tveksamt om jag fortsätter att se övriga avsnitt. Den här typen av TV-program tilltalar mig sällan.

Halva portionen blir söndagsmiddag idag.

Ytterligare lite senare på kvällen blandade jag till en GT med mycket citron. C-vitamin är ju bra och jag blev så pigg att jag kunde ta en dusch en halvtimme efter midnatt och lägga mig ren och sval i min renbäddade säng. Jag kände mig riktigt obstinat som duschade så sent. Här ska ju vara tyst i huset efter klockan 23, ha ha ha…

Men innan jag kröp ner i sängen förundrades jag över livskraften i två orkidéer jag har i min ägo. En av dem, en gul, fick jag för två och ett halvt år sen av vännen Agneta till min födelsedag. Den blommade då – efter blomningen har den mest bestått av rötter och gröna blad. Tills nu. Nu är den på G! På G är också den tredje av mammas totalt fyra orkidéer som fick flytta till Uppsala. Den står i gästrummet och även den går i gult, fast mer åt gräddgult.

Orkidén från vännen Agneta har många knoppar på väg att explodera.

Den tredje av mammas fyra orkidéer blommar.

∼ ♦ ∼

Söndagsmorgon i randigt och rutigt.

I morse vaknade jag vid sextiden, men somnade sen om till runt klockan åtta. Vid halv nio steg jag upp och startade en tvättmaskin med lakan. Idag följde jag husreglerna – det ska bara vara tyst mellan klockan 23 och 7. Min tvättmaskin är inte tyst, men klockan var ju efter sju, så… Som vanligt fixade jag kaffe på sängen till mig själv och låg sen och läste till tio. Jag plockade lite här, lite där, gnussade på fläckar och jagade dammråttor, var ut med sopor och åt ett par mackor till frukost. Annas snälla mamma ringde och vi pratade ganska länge om flytten, krämpor och roliga aktiviteter. Det är gott att få låna Fästmöns mamma ibland när en behöver prata och en inte har nån egen mamma att tillgå!

Illamåendet är tillbaka med kraft, så jag ska lägga mig raklång och blunda en stund. Jag borde nog gå ut och ta en nypa frisk luft, men jag orkar inte.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.