Kära dagbok…

Whisky och ostringar -är medicin för en Toffla.

När en Toffla känner sig risig är hon inte bara ”lite sjuk”. Jag tror att jag har åkt på nån sorts man cold – eller i vart fall ett tjurigt virus. Jag känner mig trött och illamående, ögon, näsa och hals kliar och jag har ont i musklerna. Virus brukar jag hålla i schack med C-vitamin och whisky. Eftersom C-vitaminen inte har gjort nån nytta fick jag ta till det tunga artilleriet igår kväll, det vill säga whisky. Jag tog två stadiga såna till en skål med ostringar. Sen blev jag varm och så sov jag nästan hela natten. Vaknade inte förrän klockan var över nio, efter ett par kortare uppvaknanden vid sextiden och nån timme senare. Det är läskigt hur bra jag får sova på alkohol…

Jag kan inte säga att jag har fått en förkylning idag, men jag har feber samt symtomen jag nämnde ovan. Vilken jädra tur att jag blir sjuk NU när jag dels har hunnit göra väldigt mycket här hemma, dels har ytterligare en och en halv vecka på mig att göra det sista inför fotograferingen. Det jag orkade göra igår var försumbart, men jag grupperade lite kaffesilver i alla fall. Alltid något.

Jag har grupperat lite kaffesilver på ett bord…

…och på en bricka inför fotograferingen.

∼ ♦ ∼

Lediga dagar ska inledas med läsning och kaffe på sängen. Jag tog en mugg kaffe bara idag och läste kanske högst 50 sidor. Den lilla boken jag läser just nu handlar precis som den jag läste innan om döden och det är tungt. Jag väljer inte alltid rätt/lätt litteratur… Samtidigt har jag inte lust att bara läsa om triviala ting – jag vill ha djup i böckerna.

En bra start på en ledig dag…

…fast tung. Slutet blir ju döden även i den här boken.

Medan jag låg och läste körde jag en maskin tvätt. Jag hade tänkt köra två, men eftersom jag har slängt torkställningen har jag ingenstans att hänga maskin nummer tvås tvätt. Alltså blir det lakanstvätt först i morgon, men de skitiga lakanen ligger i alla fall på tur i badrummet.

Efter frukost tog jag mig i kragen och släpade ut ett andra lass med grejor till återvinning i bilen. Träffade några trevliga grannar vid garaget och de skulle passa på att njuta av det härliga höstvädret. Själv åkte jag till Preem och tankade. Jag fick i alla fall se lite blå himmel. Därefter styrde Clark Kent* och jag till Myrorna i Boländerna som fick en säck med kläder, en kasse med skor, en kasse med handdukar och en kasse med diverse husgeråd. Jag orkade inte gå igenom kassarna en gång till, så jag har säkert slängt sånt jag hade velat spara. Men det finns inte tid, ork eller plats för sentimentalitet i det här flyttprojektet. Som plåster på såren och febern fyndade jag en pocketbok hos Myrorna – fast bara för att den stod på min inköpslista!

Jag fick se lite blå himmel medan jag tankade.

Plåster på såren – och febern.

På vägen hem stannade jag till vid Årstahallen för att köpa med mig lite matvaror och lördagsgodis. De har en sån otroligt fin delikatessdisk där, men det var inte lätt att handla när en mest vill spy. I kväll blir det en kycklinghalva och potatisgratäng till middag – om bara illamåendet går över. Jag var helt slut när jag kom hem och ville helst gå och lägga mig, men gästsängen är belamrad och dubbelsängen är inte bäddad. Jag fick vila vid datorn i stället med en halv mugg uppvärmt kaffe. Det är dags att bädda rent och sen får jag nog lägga mig en stund ovanpå. Det lär inte bli många fler knop gjorda den här dagen.

Här var det belamrat…

…och här var det inte bäddat…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.