Kära dagbok…
Nä det här går inte. Jag kan inte gå till jobbet i morgon. Igår kväll, trots uppiggande saffransbulle, ville jag mest bara gå och lägga mig. Anna lagade mat till sig och vår tvåveckorssambo, medan jag vilade. Efter ett par Englandstabletter slank det ner lika många knäckemackor och en halloumiburgare och jag pallade att stanna uppe och såg en film med Anna, men det var knappt att jag orkade. Det blir till att bita i det sura äpplet och mejla jobbet i morgon att jag blir hemma några dar till. Jag förstod nästan att det skulle bli så här och det var ett smart drag av mig att inte sjukskriva mig när jag hade semester. I såna fall skulle jag behöva jaga en doktor för sjukintyg snart och det vill jag helst slippa. Anna har kvar sin envisa hosta och ytterligare en av som var med på julafton, Biografmaskinisten, är nästan lika
dålig som jag.
I morse ville jag helst stanna kvar i sängen igen och det gjorde jag. Jag har jätteont i magmusklerna efter all hosta och känner även av ryggmusklerna. Jag fixade visserligen kaffe och tog med in till sovrummet, men sen somnade jag ifrån det. Klockan var väl närmare elva innan jag fyllde på muggen med varmt kaffe och läste en stund. Jag hade inte många sidor kvar i boken om en kärlekshistoria. Nu har jag bytt till min fjärde julklappsbok. Det är Stina Wollters bok som jag fick av Anna. Jag har inte orkat läsa så mycket i den idag, så jag kan inte just säga nånting om den ännu.
Idag har jag känt mig som hundraårig. Mini och jag satt en stund i bästefåtöljen medan Anna grejade i köket mest hela dan. Hon hade ju bjudit till Trettondedagsmiddag.
Medan Anna regerade i köket pallrade jag mig ner till källaren med lite sopor. Sen åkte jag bil till Biografmaskinisten. Han var som sagt lika pigg som jag, så vi var väl inte så värst sugna på skoprovning. Nu gick det emellertid bra och vi fick suverän hjälp med såväl skor som sulor hos Intersport i Boländerna. Biografmaskinisten lämnade butiken med sin julklapp från Anna mig – två par skor och ett par sulor.
Hemma på Main Street bjöd Anna sen på utsökt julbord. Jag åt hyfsat och tog två snapsar i hopp om att få en stabilare röst. Det blev definitivt inga snapsvisor idag – jag låter som jag vet inte vad – det vill säga nästan inget annat än MORR! när jag pratar.
Nu är jag helt slut och ska kollapsa i bästefåtöljen.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Är det kanske influensan du har drabbats av? Hoppas att du blir bra snart.
GillaGilla
Det tror jag inte. Jag är typ bara förkyld och hostig en gång i decenniet och då blir jag jävligt dålig. Det var väl dags nu,
GillaGilla