Alla Hjärtans Dag 2019: Skurkar och hjärtan

Publicerat den 14 februari, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Lucifer sover i Annas fåtölj

Somliga sov gott igen efter frukosten…

När jag jobbar börjar jag vanligen klockan åtta. Jag har nära till jobbet, kan gå dit på 20 minuter om det inte är för halt etc. Jag skulle kunna gå upp kvart över sju. I stället har jag ställt larmet på klockan 6.15. Det är så mycket som ska göras innan jag går och jag vill dessutom ha några minuters lugn och ro på morgonen före en hektisk arbetsdag. Lucifer är krånglig just nu och jamar utanför och krafsar på sovrumsdörren med början tidiga morgontimmar. Vi turas om att kliva upp och ge dem mat. Den här veckan har Anna gjort det allt som oftast, så jag gjorde det idag, strax efter klockan fem. Han för nämligen ett herrans liv och till sist står en inte ut utan går upp för att utfodra djuren. Utöver kattmatningen idag tömde jag två kattpottor, sopade hallen och kattoan, duschade, bäddade, kastade pappersförpackning i Städkammaren, fyllde på hushållspapper, såg till att tonåring kom upp ur sängen, packade ner matsäcksdelar till tonåring och mig, diskade lite, borstade tänderna och gick första biten tillsammans med tonåring. Sen jobbade jag åtta timmar, medan somliga hemma intagit en skön fåtölj och redan halvsov när vi gick vid 7.30-tiden. Lucifer är en liten skurk! (Men han är också väldigt söt och jag vill inte sälja honom på Blocket eller kasta ut honom från balkongen trots att jag väser det understundom.)

Arbetsdagen bestod av en rolig blandning även idag. Jag kompletterade min lilla föreläsning igår med en text, diskuterade ett introduktionsmaterial, piskade på (verbalt, inte fysiskt!) en projektledare om att fylla i aktiviteter i en kommunikationsplan, skrev en kommunikationsplan tillsammans med en kollega, hittade en ukulele med mera mera. Visst är jag väl värd att ha en semesterdag i morgon??? Ja! svarar jag med eftertryck på den rätt retoriska frågan.

På IT-avdelningen finns flera skyltar med budskapet Tyst zon.
Men vad är detta? Ett instrumentfodral. Till vad?
En ukulele, förstås.

∼ ♦ ∼

Jag hade en fullspäckad och bra dag igår. Tro det eller ej, men jag lät jobbet gå före ett besök på ett bokantikvariat! Alldeles intill Universitetshuset finns Antikvariat Thomas Andersson. Det är inte alltid öppet – men det var det igår just som jag passerade. Dock på behörigt avstånd på andra sidan gatan. Det var nog tur, för annars hade jag inte kunnat stå emot att gå in. Men jag inser att jag måste skärpa mig när det gäller böcker. Samtidigt är det med sorg i hjärtat jag inte åkte till Sumpan idag för att ta hem mitt arv, en samling… böcker. Jag hade ingen aning om omfattningen, för den frågan besvarade aldrig advokaten, men jag kunde räkna ut att det var en ganska stor samling. Och det får helt enkelt inte plats hur mycket böcker som helst hemma…

Antikvariat Thomas Andersson

Antikvariat Thomas Andersson var öppet igår, men jag stod emot lusten att gå in.

 

Böckerna En högre rättvisa och Rökridå

Bokbyte igår från serievåldtäkter i Uppsala till en deckare om miljöfrågor. Den fina blåmönstrade boken fick jag i julklapp av Anna och den skriver jag om böcker i.

Igår kväll blev det emellertid bokbyte för min del. Jag bytte bok från en om serievåldtäkter i Uppsala till en debutdeckare om miljöfrågor, bland annat. Författaren Krysten Ritter har inte bara ett konstigt namn, hon är skådespelare och fotomodell också. Och 2017 debuterade hon alltså som författare med boken Bonfire, på svenska Rökridå. Sen kollade jag av med Anna om hon inte kunde rekommendera några läsvärda böcker som hon hade med sig i boet, så att säga. Jo då, vi hittade fyra stycken av Carl-Johan Vallgren a k a Lucifer. Eftersom han är östgöte (född i Linköping) bådar det gott.

∼ ♦ ∼

Idag är det Alla hjärtans dag. Vi firar light med hemgjord pizza och hjärtegodis. Mina tankar går främst till alla hjärtan som inte längre slår.

Lås med hjärta

 

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

En högre rättvisa

Publicerat den 13 februari, 2019 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.


Hjorth och Rosenfeldts bok En högre rättvisaI bokhyllorna hemma har fem böcker i serien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman stått ett bra dag. I höstas kom den sjätte boken i serien ut och den hamnade förstås på min inköpslista. Till julklapp fick jag bland annat en peng av Annas snälla mamma och hennes L. Och den pengen gick i sin tur bland annat till en bok, den sjätte delen i Hjort & Rosenfeldts kriminalromaner kring Sebastian Bergman, En högre rättvisa. Efter att ha avslutat Fabian Risk-böckerna av Stefan Ahnhem grep jag mig girigt an den här boken. Nu är även den läsningen avslutad.

 

Sebastian Bergman ligger fortfarande inte bra till bland gänget hos Riksmordkommissionen. Han har gjort sig omöjlig på flera olika sätt, bland annat för att han är sexmissbrukare. Dessutom visade det sig att han är far till en av poliserna i gruppen. Gruppen, vars personer också har sina privata problem, har splittrats, men inkallas till Uppsala för att jobba med en serie våldtäkter. Offren sövs, de får en säck över huvudet och därefter våldtas de. Så småningom inser utredarna att de utsatta kvinnorna inte är slumpvis utvalda. 

Det tar alltid en stund för mig att byta författare, att så att säga komma in i nästa författares sätt att skriva. Det gör det även den här gången. Sebastian Bergman-serien är dessutom skriven av två författare. Men snart är jag uppe i full fart igen. De här böckerna har karaktärsteckningarna som främsta signum. De känns oerhört realistiska – samtidigt som jag tänker att alla människor, även de fiktiva, tycks ha rätt stora problem. Är det (inte) så i verkliga livet också?.. Oavsett detta skrider handlingen framåt snabbt som en biljakt. Det är inte bara Uppsala som är inblandat utan till och med Svenska kyrkan – och en annan kristen församling som påminner starkt om Livets Ord. Det är roligt när poliserna rör sig i kända trakter, men förstås mindre roligt trots allt eftersom det i skrivande stund smyger omkring än man som ofredar kvinnor på riktigt här. Vi får hoppas att detta klaras upp snabbt. Den fiktiva överfallsmannen i boken avslöjas så småningom och det känns i alla fall bra.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en trovärdig och spännande kriminalroman med ett aningen oväntat slut.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 13 februari 2019: Kompisar och kollegor

Publicerat den 13 februari, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

En ny dag när jag vaknade till dropp. Det var regn. Eller snö, för det var vitt på marken igen. Tack och lov var det också plusgrader och sol. Idag har jag inte orkat/haft tid att känna efter hur jag mår – och det är väl bra. Det är bara i obevakade stunder som en kall hand griper tag om hjärtat och kniper till. Av nån anledning hade en person varit inne här på bloggen och läst ett inlägg som triggade igång en del sorgsna tankar när jag själv skummade det. (Ja, jag har full koll på vilka som läser min dagbok.) Detta orsakar inte bara ledsenhet utan även hjärtklappning, men, som sagt, så länge jag är fullt sysselsatt kan jag vända det som gör ont ryggen. Och fortsätta vara ensam och stark.

Lucifer sover på fällen med ryggen mot kameran

Jag försöker hålla mig sysselsatt och göra en Lucifer på fällen – vända det som gör ont ryggen.

∼ ♦ ∼

Idag har det som sagt varit fullt ös på jobbet och jag är ganska slut. På förmiddagen minnesantecknade jag från vårt avdelningsmöte. Detta innebär att inte lyssna så mycket, bara skriva och därefter lägga ut text och presentationer så snart som möjligt. På eftermiddagen deltog jag i en nätverksträff där jag bland annat skulle showa och berätta om mina kommunikationsövningar i teamen på min avdelning. Det var en mycket speciell känsla att föreläsa (!) i tio minuter i lärsosal XI i Universitetshuset för ett tjugotal (?) kommunikatörskollegor på andra avdelningar, institutioner etc på universitetet – dvs riktiga proffs. Tänk om jag hade fått berätta det för mina föräldrar! Att jag, en gång student vid Uppsala universitet, föreläste på detsamma ett antal år senare… Nåja, det var en kort föreläsning om tio minuter, men uppenbarligen gick den hem. På kafferasten ville två kollegor från olika ställen inom vårt universitet engagera mig – varpå jag bad dem att tala snällt med Tjifen.

Välkomnande matta i Universitetshuset…
Innanför den här dörren föreläste jag för ett tjugotal (?) kollegor från andra håll inom universitetet.


Mellan mötet och nätverksträffen jobbade jag med diverse, förstås. Och sen var det dags att gå hem.

∼ ♦ ∼

Igår var Anna ledig. Vad hon gjorde då ska inte jag skriva om i min dagbok, men jag ville ändå nämna att diskmaskinen kördes utan knot liksom en maskin tvätt. Jag tog hand om föregående rena tvätt samt den rena disken och vattnade krukväxter när jag kom hem på kvällen. Mina ben och fötter värkte nåt förskräckligt. Tur att det var två TV-program, Auktionssommar och Brottsjournalen, som jag glodde på så att jag kunde glömma värken för ett tag. Värken har jag känt av lite idag också. I kväll är det nästa laddning ren tvätt som ska tas om hand och sen är det min bok på gång som är min kompis. Den går mot sitt slut och den är så spännande att en kollega höll på att skrämma livet ur mig igår när jag satt och läste de sista fem minuterna av lunchen. Sen visade det sig att hon läser samma bok – fast hon läser audiellt medan hon jobbar. Det kan ju tyvärr inte jag göra.

Avslutningsvis några bilder på några av mina andra kompisar, familjen Katt. I morgon kanske jag har lust och ork att skriva nåt med mer substans.

Tröttnöten Citrus i skrivbordsstolen.
Trötta mamma Mini på vår fådda virkade duk.
Lucifer har en alldeles egen sovstil.
Titta! Han sover med öppen mun!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 11 februari och tisdagen den 12 februari 2019: Belöningar

Publicerat den 12 februari, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Boken En högre rättvisa och frukt o mandelchoklad

Belöningen efter en tur till Hemska Stormarknaden igår kväll.

Det händer ibland att jag efterfrågar applåder för det jag gör. Det händer också att jag får det. Som när jag dammsuger en vardagskväll trots att jag har varit uppe sen klockan sex och dessutom jobbat åtta timmar. Eller som igår kväll, när jag erbjöd mig att åka till Hemska Stormarknaden och handla livsmedel och kattmat och köpa en present. (Nej, presenten var varken till mig eller Anna.) Fast igår efterfrågade jag faktiskt inte applåder, jag åkte iväg ändå. Sen belönade jag mig själv med en stunds läsning av min bok på gång och två rader Frukt & Mandel, en chokladkaka som hade överlevt den gångna helgen. Anna var så trött, tröttare än jag. Hon har ju ett mer fysiskt jobb och när det snarare tycks vara kutym med underbemanning än ovanligt tär det på krafterna. Jag fattar. Själv har jag ett jobb som mer tröttar ut hjärnan. Hade jag inte varit så privilegierad att jag hela tiden haft ett eget kontor, med en dörr som går att stänga, skulle jag inte ha överlevt länge här. Ljud – och oljud och brus – gör mig trött och råddig. Jag behöver ha möjlighet att hålla ihop tankarna i tystnad. Men… visst är jag trött ändå om kvällarna. Huvudet, vill säga, inte kroppen. Den är bara allmänt trött och slö. Anna har varit ledig idag och förhoppningsvis återhämtat sig lite. I morgon har hon ett kort dagpass i stället för ett kvällspass och fredag – söndag är vi lediga båda två. Jag har fått min semester på fredag beviljad. Jag har föreslagit vindsröjning på fredag, men det är högst oklart om vi mäktar med det.

∼ ♦ ∼

Det började bli kallare redan igår kväll och i morse var det närmare fyra minusgrader. Det fick bli dunjackan igen – igår och i helgen hade jag min höstjacka och en av mammas mindre halsdukar i rött. Min mamma klädde så bra i rött, men hon ville sällan ha röda kläder efter pappas bortgång. En kan sörja sin älskade på många vis.

Både igår och idag har det varit soligt och det gör under för humöret, märker jag på mig själv och andra. På jobbet har folk verkat lite gladare. Eftersom jag inte gör nåt nyhetsbrev den här veckan gör jag i stället andra saker. Det tycker jag är roligt, variation förnöjer samtidigt som jag får sånt gjort som jag annars inte riktigt hinner med. För övrigt hann jag också med/belönade jag mig med en liten friskvårdspromenad efter lunch – fisk med grus och koriander – för att tanka ljus och luft i Botaniska trädgården samt även besöka Tropiska växthuset. Underbart!

(Som vanligt, klicka på bilden för att se den större, se hela bildtexten, se bilderna i bildspel och kommentera varje enskild bild.)

Fisk med grus, dvs nötter, och koriander. Jag hade korianderträning på lunchen.
Solen finns! Snön också, tyvärr.
Toffelskugga i Botan.
Levande fiskar utan vare sig grus eller koriander i Tropiska växthuset.
I Tropiska växthusets Victoriadamm planteras i nästa månad fröna till det som ska bli jättenäckrosen Victoria i början av hösten.
Blommande orkidé i Tropiska växthuset.
En till blommande orkidé i Tropiska växthuset.
Blomma i regnskogen i Tropiska växthuset.
En lustig lila blomma med trekantiga blad.

∼ ♦ ∼

Citrus på köksbänken

Citrus fick sitta på köksbänken i morse när diskbänken var upptagen av en stekpanna.

Vi kämpar på, om morgnarna, jag och vår tvåveckorssambo. Nästa vecka vet jag att det är ett välkommet sportlov. Vissa saker oroar mig lite även om jag vet att det inte är mitt problem eller att jag har rätt att bry mig, ens dryfta det här. Så det blir inte mer skrivet om det och bilden som illustrerar detta är på Citrus från i morse. Hon var lite störd av att det låg en stekpanna på ”hennes” diskbänk. I stället fick hon knö ihop sig på träbänken på andra sidan hoarna, bland kaffebryggare och annat störande.

Lucifer höll sig lugn ända till klockan fem den här morgonen. Då klev jag upp och fyllde matskålarna och passade på att gå på toa. Sen lyckades jag faktiskt sova en stund till.

Lucifer och bok

Lucifer höll sig hyfsat lugn i morse. Kanske har litteratur sån inverkan på kattkillen?


Som så ofta hade jag ont i magen när jag kom hem. Inget att skriva mer om här, jag får väl belöna mig på nåt sätt så kanske jag glömmer.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag kväll den 10 februari och måndagen den 11 februari 2019: Kinesiskt och sällskapssjukt

Publicerat den 11 februari, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Vita servetter brutna som båtar

Servettbrytning som gav associationer till nåt mindre trevligt.

Äntligen kunde jag ha mina jympadojor utomhus! Igår kväll, vill säga, i morse vågade jag inte. Igår var det typ fyra grader varmt och på Kungsgatans trottoar var snön borta. Härligt! Mina onda fötter avskyr nämligen vinterbootsen. Det är inte så att de klämmer utan jag får ont under fötterna och i lederna ovanpå fötterna. Inte för små, alltså, utan jag är för tung och fötterna för svaga, helt enkelt. Jympadojor är skor som funkar bäst för mina fötter, helt klart. Hur som helst, iklädd det par jag har hemma (ett par har jag inomhus på jobbet vintertid) struttade jag iväg med mina sambor igår kväll bort till China Garden. Jag hade äran att få bjuda dem på söndagsmiddag. Efter måltiden hördes vi mest kvida om hur mätta vi blev. För som alltid när en äter buffé äter en för mycket. Maten är alltid god här och personalen effektiv. De drar förstås inte särskilt ofta på smilbanden, så det är tur att Anna är underhållande. Hennes associationer när det gällde servettbrytningen till nåt mindre trevligt vågade jag inte skriva rätt ut när jag postade bilden på Instagram för då hade nån säkert blivit kränkt. Roligt hade i alla fall fjortisarna vid bordet bakom/framför vårt. Typ tre rätt högljudda, flamsiga personer som tycktes mer intresserade av trams och sociala medier än matro och ätande. I ögonvrån noterade jag att ansiktsuttrycket på serveringspersonalen skiftade en aning vid anblicken av sällskapet. Men de hade i alla fall trevligt och det hade vi också, tror jag. Vi åt och sen gick vi hem. Anna och jag glodde på ett par inspelningar på den numera fungerande DVD-hårddisken (Brottsjournalen och Saknad, aldrig glömd del 2) innan det blev läggdags.

(Som vanligt gäller att klicka på bilderna för att se hela bildtexterna, större bilder, bildspel och kommentera varje enskild bild.)

Första portionen.
Glass och frukt till dessert.
Ett meddelande i lyckokakan som betyder ungefär att jag ska försöka efterlikna det jag beundrar hos andra… Vilka andra angavs inte och jag funderar, jag funderar…

∼ ♦ ∼

Solen och ett träd vid gamla jobbhuset

Lite vårsol skulle inte skada. Den här bilden är två år gammal snart…

I morse låg temperaturen på strax över nollan, men jag vågade inte ta jympadojorna eftersom väderappen aviserat snö till eftermiddagen/kvällen. Det var annars en ganska ruggig och typisk gråbrun februaridag inledningsvis, med det ljusa inslaget av att detta är Biografmaskinistens födelsedag. Firandet av denne från min och andras sida sker emellertid först på lördag, men jag har grattat och har haft en sms-dialog med födelsedagsbarnet. Och kan du tänka, vårsolen tittade fram nån gång på eftermiddagen!

Jag var trött i morse och hade gärna legat kvar i sängen. Så blev det förstås inte, men kanske på fredag… Jag har ansökt om semester. Inget speciellt eller roligt jag ska göra, jag behöver bara vara ledig.

Kommunikationsplan för ett team

Jag har påbörjat en plan, dock inte för ett team utan för ett projekt.

Min måndag på jobbet flöt på bra. Den här veckan blir det inget nyhetsbrev, vilket frigör tid för annat. Bland annat jobbar jag med göra korrigeringar och uppdateringar av våra texter på intranätet. Dessutom ska ett tjugotal sidor översättas till engelska. Vidare har jag fått en förfrågan om att ta fram en kommunikationsplan och påbörjat detta arbete. Spännande i veckan blir det på onsdag när jag ska ha en dragning på tio minuter för mina kommunikatörskollegor på universitetet om de övningar i kommunikation som jag har haft med teamen på min avdelning.

Jag fick en pratstund med min linsoptiker på eftermiddagen och nu ska jag prova en annan typ av lins. Det är emellertid en beställningsvara som tar cirka två veckor på sig. Förhoppningsvis väntar jag på nåt gott när jag nu får vänta så länge. Men kanske ska jag tagga ner förväntningarna den här gången. Jag har ett synfel som troligen inte går att korrigera med kontaktlinser.

To be continued…

∼ ♦ ∼

Katterna, framför allt Tisslingarna, är väldigt sällskapssjuka just nu. Anna fick knappt duscha igår kväll utan sällskap. Lucifer gick omkring och skrek. I morse var de emellertid tysta och hade ingen jamsession. Men Citrus, som har lite autistiska drag, låg på diskbänken medan jag åt frukost. Lucifer ville vara ännu närmare och la sig på köksbordet – dock först efter min frukost, när jag satt och läste. Min nya bok på gång är spännande, men upplevelsen är tyvärr lite förstörd eftersom jag ser TV-seriens Sebastian Bergman framför mig i form av Rolf Lassgård. Jag har inget emot Rolf Lassgård som skådespelare (vi är för övrigt släkt fast på rätt långt håll), men vill skapa mina egna bilder när jag läser.

I morse låg hon på diskbänken, Citrus, men igår kväll var det fällen som gällde.
Se mig, mammisen!


I kväll behövde vi åka och handla. Inget vi såg fram emot, men katterna måste ha mat, liksom vi själva. Bara att bita ihop och åka iväg, alltså. Jag lät Anna stanna hemma och vila framför spisen mot löfte om att ha kaffet klart till min hemkomst.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Ironi, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lördag kväll den 9 februari och söndagen den 10 februari 2019: Oklart

Publicerat den 10 februari, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Lördagskvällen passerade snabbt. Jag och Mini satt i bästefåtöljen och läste ett par timmar efter maten. Det blev kolgrillad kyckling med tillbehör för min del till lördagsmiddag – och vatten till maten. Jag skulle ju köra bil och åka och hämta hem Anna när hon hade slutat jobba klockan 20. Men en helg utan vin går ju inte. Några fina ostar som Anna hade köpt på Distingsmarknaden samt ett och annat kex sköljde vi ner med en flaska Copertino. Det här vinet har jag druckit flera tidigare årgångar av, senast 2009:an. Detta var 2010. Trots det låga priset, 89 kronor, är det här ett fint vin som passar till det mesta – även till Melodifestivalens andra deltävling i år. Ja, jag behövde vinet, för jag är inte särskilt road av tävlingen. Då var QX-galan, som vi tittade på efteråt, betydligt mer underhållande. Babben Larsson ledde den på ett utmärkt sätt – och hon var alldeles lagom rolig. (Tips till den som skriver så uselt manus till melodifestivalens programledare.)

Mini och jag läste en stund på kvällen.
Kolgrillad lördagsmiddag.
Copertino riserva 2010 blev det först senare på kvällen.

∼ ♦ ∼

Söndag borde vara vilodag, men är en ledig två dagar i veckan känner en konstant dåligt samvete om en inte gör saker här hemma. För att det behövs. Tycker jag. Inte för att nån annan tycker det. Jag inledde i alla fall söndagen på sedvanligt sätt med läsning och kaffe på sängen. Idag vaknade jag vid åtta-tiden, men jag hade kunnat sova minst två timmar till om inte det där samvetet hade funnits. Jag läste ut Motiv X under dan och även om jag retade mig på vissa saker i boken längtar jag till hösten när den femte delen i Fabian Risk-serien kommer. Den bok jag läser nu är Hjorth & Rosenfeldts En högre rättvisa. Det är den sjätte boken i serien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman – och den här boken utspelar sig i Uppsala. Extra kul, det där senaste, förstås. Boken var en del av det jag köpte för julklappspengen jag fick av Annas snälla mamma och hennes L. Övriga fem delar står redan lästa i en av bokhyllorna.

Söndagsstart med Motiv X och kaffe på sängen…
Jag började på kapitel 69 idag…
…och läste sen ut boken. Den jag ska läsa nu är en julklappsbok som ingår i en annan kriminalserie.

∼ ♦ ∼

Men läst och druckit kaffe och skrivit det här är förstås inte det enda jag har gjort idag. På förmiddagen dammade jag. Sen blev det frukostrast vid elva-tiden och då passade jag på att läsa och skriva, förstås. Därefter rev jag fram Helvetesmonstret* och dammsög hela lägenheten. Hur många gånger jag har sopat efter det minns jag inte. Familjen Katt är bra på att sprätta ut sand på det svarta hallgolvet…

Idag har jag provat en för mig ny typ av kontaktlinser, multifokala. Jag hade höga förväntningar och det var dumt: jag är besviken. Det känns inte försvarbart att betala dubbla priset för linser som inte är bättre än dem jag redan har. Kanske skulle jag ha frågat mer om hur jag skulle använda dem, men i princip kan jag inte göra mer än att röra på ögonen, kanske böja nacken upp eller ner. Ingen större skillnad i seendet, bara i priset. Nä, jag lär ringa min optiker i veckan och kolla om det finns nåt alternativ. Annars får det vara och jag får fundera över operation eller inte.

Multifokala kontaktlinser

Multifokala kontaktlinser gör ingen skillnad i mitt seende, bara i priset.

∼ ♦ ∼

I kväll blir det asiatisk söndagsmiddag. Jag har lovat mina sambor buffémat på nån av restaurangerna på Kungsgatan. Det blir enklast så eftersom vi alla tre äter rätt olika mat. Genom att äta buffé kan var och en välja vad just den vill äta.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = dammsugaren, enligt katterna

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Motiv X

Publicerat den 10 februari, 2019 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

Stefan Ahnhems bok Motiv XPå kort tid har jag plöjt en hel serie kriminalromaner av tegelstensomfång*. Jag har alldeles nyss slagit ihop pärmarna till den fjärde och sista boken om Fabian Risk, Motiv X. Nu får jag vänta ända till hösten på att Stefan Ahnhems femte bok kommer ut. Den här fjärde köpte jag till Anna i julklapp förra året. Jag blev intresserad av att göra författarens bekantskap eftersom de övriga böckerna i serien redan stod i våra bokhyllor. Sen var jag fast. Jag fullkomligt slukade böckerna – och älskade dem. Men snälla Forum förlag… korrekturläs era böcker innan ni ger ut dem!!!


Motiv X inleds med ett läskigt mord där en pojke hittas i en tvättmaskin. Samtidigt vakar Fabian Risk vid sin dotters sjuksäng. Och det blir som det blir. Fabian Risk tvingas tillbaka i tjänst, trots att han behöver ägna sin familj all uppmärksamhet. Även Fabian Risks chef Astrid Tuvesson tvingas återvända från privatlivet. Fabians äktenskap med Sonja är på nån sorts stand by, sonen Theodor mår dåligt efter händelserna i förra boken och dottern Matilda är också påverkad till kropp och själ av det som hände. Fallet med den mördade pojken är emellertid märkligt. Handlar det om pedofili eller främlingsfientlighet? En av kollegorna råkar riktigt illa ut. Ovanpå detta håller Fabian på med en egen liten utredning kring en kollegas död. Självmordet har han avskrivit och gärningsmannen är nån i Fabians närområde…

Det här är riktigt spännande – precis som hela serien. Karaktärerna skildras trovärdigt och då menar jag allt från tonårsbarnen till vidriga karlar som utnyttjar sina postitioner. Berättelsen har samma snabba flyt framåt som tidigare. Men… nu börjar jag känna att det är lite för många trådar, ett par bollar för mycket i rullning. Jag får ibland svårt att hålla isär karaktärer och händelser och jag tycker att det är för mycket fokus på Fabians privatliv. Dessutom är även den här boken dåligt korrekturläst. Inte ens stavfelen är rättade. Nåja, jag hoppas att den femte delen ska knyta ihop allt och jag väntar trots allt ivrigt på hösten.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Så här skrev jag om de tre andra böckerna i serien:

Offer utan ansikte

Den nionde graven

Arton grader minus


*tegelstensomfång = en bok som har över 500 sidor 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördagen den 9 februari 2019: Döddag och fynddag

Publicerat den 9 februari, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Morfar och jag i Motala hamn

Morfar, med cigarrett, och lilla Tofflan i Motala hamn. 

Det var nåt bekant med dagens datum och jag kom på det ganska snart. Idag är det 28 år sen min morfar dog. Han gick bort tidigt en lördagsmorgon. Jag hade kommit med veckoslutsbuss till Motala sent på fredagskvällen och skulle hem till morfar på lördagen. Och besökte honom gjorde jag, men då var det försent, morfar hade somnat in. Samtidigt kände jag redan då att det var skönt att hans lidande tog slut. KOL och emfysem är plågsamt. Därför vill jag att alla jag tycker om slutar röka. Snarast.

 


Tänker på dig idag, min snälla, snälla morfar!

∼ ♦ ∼

Motiv X och kaffe på sängen

Lördagsstart med Motiv X och kaffe på sängen.

Tack vare Anna fick jag sovmorgon i morse. Jag vaknade inte förrän klockan nio. Fantastiskt skönt eftersom jag hade varit uppe tidigt hela veckan och gått till sängs så sent som halv ett i natt. Jag startade min dag med läsning och kaffe på sängen, Anna startade sin med ett hemligt projekt – som hon sen avslöjade för mig.

Jag har kommit ungefär halvvägs i Motiv X och den är precis lika spännande som de tre föregående böckerna i Fabian Risk-serien. Tyvärr är även denna fjärde del behäftad med en massa störande korrekturfel. Kanske Forum borde engagera nån annan korrekturläsare, det här är bedrövligt och inte alls kul vare sig för författaren eller för den som ändå lägger ett antal hundralappar på en bok. Jag ska försöka ta mig tid att läsa lite i eftermiddag, även om jag känner att en massa måsten knackar på. I morgon ska jag städa har jag bestämt, men… det är ju aldrig helt fel om en börjar lite smått idag med till exempel dammning eller att skura badrummet…

Jag tog en dusch och tvättade håret, vilket sannerligen behövdes, innan jag kunde sätta mig till dukat frukostbord. Anna fixade äggröra och jag åt min med två rostade mackor. Riktigt smaskigt! Efter tandborstning stövlade jag iväg till Korgtassen för att köpa middagsmat till mig och vår tvåveckorssambo.

Det regnar idag i Uppsala och är plusgrader. Det betyder att en har två val när en går på stans trottoarer:

  1. gå nära gatan för att slippa få snöras från taken i huvudet, men bli nerstänkt av bilar och bussar
  2. gå under taken och riskera att få nåt i huvudet som inte är så skönt, men förbli torr i övrigt.

Så för säkerhets skull gick jag ut en gång till efter att jag hade mellanlandat hemma med matvarorna. Jag gick upp till stan med målet att köpa två pocketböcker och glo lite på Åhléns. På Åhléns fyndade jag två kuddar med leoparder, helt perfekta för soffan i vårt Djungelrum, tycker jag. Anna kanske inte tycker det. Men 50 spänn styck… Håll med om att det var ett kap!

Leopardkuddar till soffan i Djungelrummet

Två leopardkuddar, perfekta till soffan i Djungelrummet, tycker jag.

 

Böckerna Rökridå och Låt oss hoppas på det bästa

Till mig själv!

Om jag köpte böckerna? Ja, visst gjorde jag det! Men först efter att ha fått en pratstund med färgstarka Belgiska Anna som jag träffade på inne på Åhléns. Hon är på tillfälligt besök i stan och åker hem i morgon, så det fick bli en hastig dialog kring det viktigaste. Medan vi samtalade under taket utanför Åhléns ringde Annas snälla mamma. Vi pratade också en stund, men jag kände att det var nåt hon ville fråga om, så jag ringde upp när jag kom hem igen. Däremellan slank jag in på Akademibokhandeln och gjorde dagens nästa fynd: två pocketböcker till vänpris. Den ena boken är en deckare som jag blev väldigt nyfiken på när jag läste om på nätet. Den andra boken är en bok om hur döden bara drabbar en i livet. Jag tror att den kan ge mig mycket. Det enda läsmål jag har angett för 2019 är väl det vanliga: att läsa fler böcker som inte är deckare. Med det här inköpet betalade jag för både en deckare och en självbiografisk bok. Som medlem pyntade jag endast 49 kronor styck för böckerna. Fynd igen, alltså!

∼ ♦ ∼

Lördagen har gått över i eftermiddag. Katterna ligger mest och sover. Citrus har tittat rätt förnärmat på mig eftersom jag fick köra bort henne från skribordsstolen för att skriva det här. Hon la sig på filten ovanpå Annas brudkista och låg och kisade och blängde lite. Om ett par timmar ska vi äta. Det blir kyckling idag igen, fast i annan form än igår. Familjen Katt får nog fisk, tror jag.

Citrus utslagen i skrivbordsstolen.
Bortkörd Citrus ligger och kisar på filten på Annas brudkista.

∼ ♦ ∼

Anna jobbar till klockan 20 och då åker jag för att hämta hem henne i bil. Det ska tittas på sång- och musiktävling på TV genast då. Jag sitter väl med i bästefåtöljen, men fokuserar på ost, kex och vin som jag tänkte ställa fram. Efter tävlingen byter vi till TV4 som visar QX-galan. Jag tror att både jag och Mini föredrar den galan.

Mini vill vara liten ibland.
Njuter med halvslutna ögon på armstödet till bästefåtöljen.
Sen får hon syn på nåt och spärrar upp ögonen.
Till sist kommer hon till ro. Här har hon lagt tassen på min hand också.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, HBTQ, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 8 februari 2019: Februarigrått med slask och lite fritt

Publicerat den 8 februari, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Tulpaner i olika färger

Tulpaner ger lite färg i tillvaron när den är gråbruna februari.

Ja det var förskräckligt så grått det är idag. Och brunt. Och blött. Och halt. Fläckvis. I morse var det snorhalt redan utanför porten och det tog 25 minuter att gå till jobbet. Jag mötte Stora Farbrorn med Stora Hunden och farbrorn klarade sig väl OK, men hunden halkade omkring på gångbanan. Stackars voffsing! S:t Olofsgatan var som vanligt halast. Jag fattar inte, det är ju liksom mitt i stan. Hur svårt kan det vara att sanda? Jag går min numera vanliga vinterväg, dvs gågatan och Mördarbacken*. Där är det barmark mestadels förutom på S:t Olofsgatan och Dag Hammarkjölds vägs gångbana. På hemvägen var det något bättre eftersom det regnade. (Det låter som om jag kan ha guidade turer här i Uppsala…)

Fy 17 för februari och dess gråbrunhet. Det är tur att vi, främst Anna, då och då köper hem tulpaner så att vi får lite färg i tillvaron. Och jag har insett att tulpaner är vackra även när de börjar nicka. (Fast självklart är det inte roligt om de nickar så snart man har tagit hem dem.)

Citrus på duken

En ny duk! Den lägger jag beslag på!

När vi nu ändå är inne på färg kom det ju ett paket häromdan till Anna, mig och Tisslingarna. (Notera Tisslingarna, inte familjen Katt. Men Mini har andra tillgångar – se nedan!) Tanken med innehållet var att det skulle matcha vårt köksmöblemang. Nu gjorde det inte det, utan passade bättre på ett annat ställe. Det blev helt enkelt lilla fröken Citrus som la beslag på den virkade duken. Det var inte riktigt tanken från min sida, men katterna bara älskar dukar av alla de slag. Och virkat, uppenbarligen. Minis favoritställe är fortfarande på min virkade filt i skrivbordsstolen. Lucifer och hon har börjat byta plats med varandra ibland, för de gillar båda två att vara i Bokrummet, medan Citrus föredrar Mellanrummet a k a Djungelrummet a k a Matrummet. Lucifer har hittat ett favoritställe ovanpå Annas brudkista. Där har jag lagt en filt och där ligger han och fullkomligt vräker ut sig ibland. Andra favoritställen i hemmet är förstås fällen i soffan och fällarna i Bruno Mathsson-stolarna i Pojkrummet. De senare är emellertid inte alltid lika tillgängliga eftersom Pojkrummet är upptaget två veckor i månaden.

(Läsa hela bildtexterna, se som bildspel, kommentera bilder, se bilderna lite större – klicka på dem!)

Minis absoluta favoritställe är i skrivbordsstolen, på filten jag har virkat.,
Lucifer sussar gott ovanpå filten på Annas brudkista.
Gos-plutten vräker ut sig. Han har en sån skön stil, Lucifer!

∼ ♦ ∼

Det var så skönt med fredag idag! Jag gjorde roliga saker på jobbet, mitt nyhetsbrev är bland det jag gillar bäst att göra. Och så hade jag en lunchdejt med NK**. Som vanligt var det alltför länge sen. Eftersom jag har varit ett litet under av effektivitet kunde jag ta ut lite flexledigt, det vill säga gå hem redan klockan 14, två och en halv timme extra ledigt. Eller… när jag hade handlat middagsmat, tagit reda på ren tvätt och lagt in, sopat, vattnat krukväxter och varit på toa återstod… en timme… Då satte jag mig ner och skrev det här. Till nästa fredag har jag ansökt om en hel semesterdag. Ursprungstanken var att ta både torsdag och fredag eftersom jag på torsdagen skulle hämta mitt arv i Stockholm. Nu avstod jag emellertid från mitt legat och därmed ansökte jag bara om en dags ledighet. Planen för semesterdagen är mest att ta det lugnt, men också att införskaffa en present eftersom Biografmaskinisten ska födelsedagsfiras i efterskott nästa lördag.

Paket

Ett paket som delades ut förra året kan inte återanvändas.

∼ ♦ ∼

Fast innan dess är det ju en helg och fyra arbetsdagar. Den kommande helgen jobbar Anna så jag och vår tvåveckorssambo får klara oss på egen hand med familjen Katt. Planen för i kväll är att äta grillad kyckling. Resten av helgen är oplanerad både vad gäller mat och andra aktiviteter, men som vanligt behöver hemmet dammsugas och städas. Om vädret tillåter går jag upp på stan ett varv i morgon för att få lite luft, köpa middagsmat och kanske nån bok eller två. Akademibokhandeln har vänpris på två pocketböcker som jag tycker verkar intressanta.

∼ ♦ ∼

Och javisst amatörvärderade jag i Värnamo igår kväll. Jag var riktigt usel och fick endast ett par fullpoängare och många nollor. Men intresset är det inget fel på!

Diplom som antikintresserad i Värnamo 7 feb 2019

∼ ♦ ∼

*Mördarbacken = Carolinabacken
**NK = Närmaste Kollegan vid min förra arbetsplats

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Torsdagen den 7 februari 2019: Händelsefattigt, kan det tyckas…

Publicerat den 7 februari, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Jag halv tre på morgonen svartvit selfie

Möten rör upp känslor och tankar.

Den här veckan är ganska händelsefattig på flera plan för min del. Kan det tyckas. Jag uppfattar den inte som det, men precis allt skriver jag inte om här på bloggen. Bloggen är mest min dagbok, ett ställe som påminner mig om dagar som har passerat, ett arkiv. Livet fortsätter, trots att i alla fall jag många gånger har trott att det ska stanna. Att träffa den före detta kollegan på vägen hem igår, kollegan som jag sist hade kontakt med för tio år sen, rörde förstås upp känslor och tankar. Men som jag sa vid lunchen igår med Lisbeth, en annan före detta kollega från en annan arbetsplats och en kollega på min nuvarande, har jag accepterat och gått vidare. Så storstint så att jag har förlåtit har jag emellertid inte varit. Förlåta Den Lille Fjanten och alla som teg kan jag nog aldrig. Däremot har jag insett att jag har börjat tycka synd om fanskapet. En sån otroligt futtig liten människa. Oavsett detta blev jag förstås glad när den gamla före detta kollegan tog sig tid att prata en stund med mig. Det värmde. Det kändes som om h*n visste att jag hade blivit offrad i nån sorts spel. Frågan är om h*n och fler med h*n vet att jag offrades för att jag kände till för mycket? Skit samma, det är en fråga som aldrig får svar. Jag är bara värmd av att h*n stannade och pratade med mig och inte betedde sig underligt mot mig. Det har varit så många som har gjort så genom åren och så svårt. Det har härdat mig för mycket, jag blir lätt oförskämd – jag misstänker alltid alla jag inte känner väl för att ha baktankar.

∼ ♦ ∼

Stefan Ahnhems böcker Arton grader minus och Motiv X

Bokbyte från en handling där frysboxar är inblandade till en om tvättmaskiner…

På kvällarna läser jag och ser på TV. Kommissarie Bancroft var riktigt spännande igår och i kväll visas det fjärde och sista avsnittet. Kommissarien är verkligen mysko. Antingen är hon en riktigt bra polis eller också är hon skyldig till brottsliga gärningar. Skumt!!! Fast två timmar dessförinnan ska jag förstås glo på Antikrundan och amatörvärdera via appen från bästefåtöljen.

Igår kväll läste jag ut den tredje delen i Fabian Risk-serien och slet genast fram även här (inte bara Bancroft, alltså!) den fjärde och sista delen. Handlingarna går från frysboxar till tvättmaskiner – hemskheterna tycks vara obegränsade. Lite abstinens lär jag få eftersom den femte delen enligt uppgift inte ska komma ut förrän i höst… Men… den som väntar på nåt gott… Märkligt nog har vi ju då och då diskussioner om just hushållsmaskiner på hemmaplanen. En tvättmaskin har vi köpt nyligen, en frysbox funderar vi på att köpa – om vi nu vågar. Diskmaskin står också på önskelistan (vi är rätt trötta på dess pipande). Törs vi, tro, eller har Stefan Ahnhem lyssnat av oss och utgått från våra aningslösa diskussioner? Tänk om höstens bok handlar om diskmaskiner… Hans tidigare böcker är i alla fall skrivna innan vi flyttade till Main Street så han kan inte rimligtvis ha hört oss och inspirerats. Men lite lustigt är det allt.

∼ ♦ ∼

En grå dag med temperatur runt nollan har det varit idag. På jobbet hade jag två möten på förmiddagen. Det ena avlöpte riktigt bra. Under eftermiddagen lay outade jag och korrade mitt nyhetsbrev som ska publiceras i morgon förmiddag. En ganska händelsefattig dag, kan det tyckas, men inte för mig. Som extraknorr på tillvaron spelar jag och en kollega Wordfeud – på engelska. Det är skitsvårt, fast mest roligt och stimulerande.

∼ ♦ ∼

Idag retar jag mig inte så mycket mer än på cyklister som cyklar på trottoaren. Det blir visst allt vanligare. Jag misstänker att orsaken är alla de delade gång- och cykelbanorna som finns. Här i Uppsala tycks kommunen älska dessa livsfarliga stråk. För många cyklister kan inte förstå vad en heldragen linje betyder, än mindre piktogram, vägskyltar, som visar på vilken sida om strecket en ska gå och på vilken sida en ska cykla. Hur svårt kan det vara..?

Går på cykelbanan

En arrangerad bild där jag gör som många cyklister – befinner mig på fel ställe.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer