Vem fan är Tofflan?
En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Läsvärt hos andra!
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
-
-
-
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Lösenordsskyddad: September rain
Publicerat i Personligt
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Den första söndagskvällen i september och Tisslingarnas fjärde födelsedag 2019: Isigt och kattfödelsedag
Kära dagbok…
Gårdagskvällen blev isig. Anna tog resolut tag i kylskåpsavfrostningen efter middagen. Middagen där jag lyckades hälla ut fet grillad kycklingsås över halva köksgolvet… Jag är inte alltid stolt över mig själv, om en säger så. Golvet skurades – och fick sen skuras ytterligare en gång. Det fanns nämligen rätt mycket is i kylen. I morse konstaterade sambon att det hade börjat isa till sig igen. Skälet är att den lilla kylen och den underliggande frysen uppenbarligen hänger ihop mer än bara att den ena står på den andra. De delar idiotiskt nog avstängningsknapp också. Därför blir det till att göra ett nytt ryck i kväll med fokus på frysen och försöka hålla kylen isfri. I ärlighetens namn hoppas jag nästan på att eländet går sönder. Drömmen vore att ta nån duktig inredare till hjälp och rita om köket och renovera det. Lustigt nog träffade jag en granne i morse och vi började prata om just kök. Deras kök är visst originalkök. Snyggt, sa grannen, men inte särskilt funktionellt. Ungefär som vårt, dårå…
Söndagsmiddag med liiite grillad kycklingsås kvar på tallriken…
∼ ♦ ∼
Nu till nåt sköjigare! Idag är det Tisslingarnas födelsedag. De fyller fyra år. Omräknat i människoår blir det… 32 år. Tänk att det är så länge sen Biografmaskinisten var barnmorska och hjälpte Mini att föda (nåja…) Citrus först och Lucifer sen…
Lucifer och Citrus ungefär fem veckor gamla.
Idag är de lite större… Jag brukar faktiskt inte tillåta att Lucifer ligger på köksbordet när jag ska äta vardagsfrukost, men på födelsedagen gjorde jag ett undantag. Han sov så sött och purrade så gott.
En 32-åring sov så sött på köksbordet i morse.
De har två väldigt olika personligheter, Tisslingarna. Lucifer är väldigt sällskapssjuk och vill gärna att vi människor är hemma. Citrus är mera fjär och sitter aldrig i knäet eller så. Men ibland är hon lite lik en hund och går till exempel fot. Fast det tror jag har att göra med att hon är så nyfiken. Annars är hon i mångt och mycket en riktig liten prinsessa.
Prinsessan Citrus.
Stort GRATTIS till Tisslingarna och deras mamma Mini på födelsedagen! Det är tur att ni finns så jag har några ”barn” att älska jag också. Ni har dessutom botat min katträdsla. Födelsedagar är viktiga att fira om de gäller dem som betyder nåt för en. Såna ska uppmärksammas oavsett om de är människor eller katter. Det blev därför nåt extra gott i skålarna i kväll – och kanske lite godis också. Ni berikar mitt liv, kära familjen Katt!
Den stolta modern Mini.
∼ ♦ ∼
Det var lite tungt att gå i morse. Ryggen och ena höften gör ont och Linnex tycks inte hjälpa. Jag undrar hur det har gått för sambon som hade ännu värre smärta. Jag hoppas att hon får möjlighet att kolla upp det via arbetet. Morgonen var kylig och det var skönt med en varm, nytvättad favorittröja på sig. Idag kände jag att jag gärna hade stannat hemma och läst, med boken på mitt nya bokstöd (= Lucifers rumpa).
Ont i rygg och höft idag och hade gärna stannat hemma och läst med boken på mitt nya bokstöd.
På jobbet fick jag nästan börja med ett utredningsarbete idag. Det är lite knepigt när en vet mycket, men ska stå tillbaka för externa utredare. Jag kände i alla fall att jag ville bringa klarhet i ett par frågor och hoppas att jag kommunicerade detta så att budskapet gick fram. Det tar tid och energi, kunde jag konstatera. En andningspaus blev en arbetslunch, trots allt. Jag har utöver detta utfört sedvanliga diversearbeten, till exempel fotografering och dagordningsförfattande. Torsdag den här veckan blir en riktig mötesdag, kan jag konstatera. Det är inte heller vilka möten som helst utan ganska viktiga. Av det skälet och ytterligare annat kan ölkvällen på onsdag flyttas till ett bättre tillfälle.
Arbetslunch och andningspaus med C.
∼ ♦ ∼
Självinsikt är en undervärderad egenskap. Jag erkände till exempel för två av mina chefer häromdan att jag är tidsnegativist. Med detta menar jag att jag ofta säger och tror att jag inte hinner göra nåt färdigt i tid – men sen levererar jag alltid (ta i trä) inte bara i tid, utan i god tid. I morse läste jag ett mejl från nån som uppenbarligen inte har självinsikt, nån som kanske är lite… bortskämd, rentav. På mejlet jag fick, nåt jag inte ska citera här, hade jag god lust att svara
”Det märks inte.
Men jag vill inte fortsätta en diskussion med nån som inte kan ta till sig mitt försök till konstruktiv kritik, kritik som dessutom efterfrågats av ”målsägaren”
”Trist attityd,
säger jag bara, och går vidare.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt
Märkt andningspaus, arbetslunch, avfrostning, ölkväll, barnmorska, berika mitt liv, betyda nåt, bokstöd, bortskämd, bota min katträdsla, bringa klarhet i, budskap, chef, citrus, dagordning, dela avstängningsknapp, det märks inte, diversearbete, dröm, duktig inredare, efterfrågats, en riktig liten prinsessa, erkänna, extern utredare, familjen Katt, födelsedag, fet, fjär, flyttas till ett bättre tillfälle, fokus, fortsätta en diskussion, fotografering, frys, gå fot, glömma, god lust att svara, godis, granne, grillad kyckling, hänga ihop, hjälp, i god tid, inte alltid stolt över mig själv, inte citera, inte funktionellt, inte hinna färdigt i tid, is, katt, katter, kärlek, kök renovera, köksbord, köksgolvet, kolla upp, kommunicera, konstruktiv kritik, kyl, kylig morgon, leverera, lik en hund, Linnex, lova, Lucifer, människor, målsägare, möjlighet, mötesdag, mejl, middag, Mini, nåt extra gott i skålarna, nyfiken, nytvättad favorittröja, olika personligheter, onsdag, ont i höften, ont i ryggen, originalkök, prata, purra, rita om, ryck, säga och tro, sällskapssjuk, sås, sitter aldrig i knäet, självinsikt, skura golv, smärta, snyggt, sova sött, stå tillbaka, ta tid och energi, tidsnegativist, Tisslingarna, torsdag, trist attityd, undantag, undervärderad egenskap, uppmärksamma, utredningsarbete, vardagsfrukost, varm, vet mycket, viktiga att fira, viktiga möten
4 kommentarer
Två viner: Wolf Blass Yellow label sauvignon blanc 2018 och Coste di moro Lunaria Montepulciano d`Abruzzo 2015
Ett inlägg om ett vitt vin och ett rött vin.
Ungdomligt piggt och friskt.
På fredagar när sambon och jag ska äta tillsammans på kvällen bara vi två väljer vi ofta skaldjur eller fisk. På fredagseftermiddagen efter jobbet traskade vi iväg för att se vad fiskdisken på Korgtassen hade att erbjuda. Det var inte mycket – men fullt förståeligt: där byggs om. Ny nya fisk- och delidisken lär bli alldeles fantastisk, tror jag. Stor i alla fall. Nåväl, vi skopade upp ungefär ett kilo räkor i lösvikt.
Till räkorna serverade vi sen chiliaioli, avokado, citron och tomater. Och så ett väl kylt vitt vin från Annas ”lådda”, Wolf Blass Yellow label sauvignon blanc 2018.
Detta australiensiska vin passar till fisk och skaldjur, enligt Systembolaget, så vi åt helt rätt. Druvan vinet är gjord på är cabernet sauvignon, en ganska vanligt druva som ger aromatiska viner.
Alkoholhalten ligger på 12,5 procent och sockerhalten på under tre gram litern. Priset för en flaska är endast 70 kronor.
Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smakt och doft:
”Fruktig, ungdomlig smak med inslag av gröna äpplen, krusbär, citrus och örter. […] Fruktig, ungdomlig doft med inslag av gröna äpplen, citrus, örter och apelsinblommor.
Både Anna och jag tyckte att vinet smakade päron. Det var lätt och friskt och verkligen ungdomligt piggt. Kanske lite för ungdomligt för att passa en tant som undertecknad. Men så har jag lite svårt för vita viner – som jag ju ändå vill dricka till just räkor som en skalar själv.
Toffelomdömet blir medel.
∼ ♦ ∼
Kakao till goda ostar!
På lördagskvällen åt vi ute, men hade anförskaffat oss ett antal svindyra, goda ostar både från Korgtassen och från Ulva marknad att inta senare på kvällen. Och till ostar vill vi definitivt dricka rött vin. Vid fredagsbesöket på Kvarnen blev det även ett besök på Systembolaget där. Fyra röda italienare följde med hem till oss. Ett par av vinerna har jag druckit tidigare, men det vin jag valde för kvällen att lufta till ostarna hade jag inte provat tidigare. Det blev Coste di moro Lunaria Montepulciano d`Abruzzo 2015 som fick göra ostarna sällskap. Vi hade bland annat en vinmarinerad ost, en prisbelönt grönmögelost med vitmögel utanpå och en kraftig engelsk cheddarost.
Systembolaget tycker att vinet ska serveras till lamm, nöt eller smakrika vegetariska rätter. Ost är rätt vegetariskt, så vi gjorde lite rätt. På söndagen blev det även ett glas till grillad kyckling med sallad (vegetariskt) och tzatziki (också vegetariskt).
Alkoholhalten på vinet ligger på 14 procent och sockerhalten på 15 gram litern. Nu läste jag sju gram socker per liter på skylten på Systembolaget, så lite förvånad blev jag allt när jag läste informationen om vinet på Systembolagets webbplats. Priset, 119 kronor, stämmer i alla fall.
Vinet är gjort på montepulcianodruvan, en blå druva som vanligen odlas i sydöstra Italien. Viner som är gjorda på den här druvan blir ofta mörka och djupa till färgen. Vinerna har ofta låg syra och kan med fördel lagras.
Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:
”Fruktig smak med inslag av björnbär, viol, skogshallon, örter och mörka körsbär. […] Fruktig doft med inslag av björnbär, viol, skogshallon, örter och plommon.
Det här vinet smakade kakao, tyckte jag. Riktigt mycket kakao, mörk choklad, tungt. Plommon tyckte jag mig ana i doften. Till såväl ostar som kyckling var det gudomligt. Det här är definitivt ett vin att lägga på minnet och köpa igen.
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin
Märkt alkohol, alkoholhalt, apelsinblommor, aromatisk, Australien, avokado, äta ut, örter, björnbär, blå, Cabernet Sauvignon, chiliaioli, citron, citrus, Coste di moro Lunaria Montepulciano d`Abruzzo 2015, djup, doft, druva, fantastisk, färg, förvånad, fisk, fiskdisk, fredag, friskt, fruktig, gröna äpplen, grillad kyckling, gudomligt, ICA Supermarket Torgkassen, information, Italien, kakao, köpa, Korgtassen, kraftig engelsk cheddar, krusbär, Kvarnengallerian, lagras, lamm, lägga på minnet, lätt, låg syra, lördagskväll, lösvikt, lufta, mörk, mörk choklad, mörka körsbär, Montepulciano, nöt, ny fisk- och delidisk, omdöme, ost, päron, piggt, plommon, pris, prisbelönt grönmögelost med vitmögel utanpå, räkor, rödvin, sallad, sällskap, skaldjur, skåla, skogshallon, skopa upp, smak, smakrika vegetariska rätter, sockerhalt, stor, svindyr, sydöstra Italien, Systembolaget, tant, tomater, Torgkassen, tungt, tzatziki, Ulva marknad, ungdomlig, väl kylt, vegetarisk, vinmarinerad ost, viol, vitt vin, webbplats, Wolf Blass Yellow label sauvignon blanc 2018
4 kommentarer
Helgen den 30 augusti – den 1 september 2019: Vila, värk, marknadsbesök och stadsdito
Kära dagbok…
Ledig helg för oss båda två. Ensamma vuxna hemma. Vi gick till Kvarnen för att införskaffa nåt ät- och drickbart till fredagskvällen främst. Det blev räkor i lösvikt samt goda ostar och fyra röda italienare som fick följa med hem ifall att. Och ifall att blev det på lördagen. På fredagskvällen var vi nämligen väldigt trötta båda två. Vi åt våra räkor och drack ett vitt vin som smakade päron. Mer om vinet kommer i ett separat inlägg senare! Båda hade vi värk här och var, värk som trots vila inte riktigt har velat släppa. Det blev därför tidig sänggång. Och tidigt uppvaknande på lördagen.
Fyra röda italienare följde med hem.
Räkor med gott till.
Fredagsvin.
Lördagsstart.
∼ ♦ ∼
Väderprognosen för lördagen kändes säkare än söndagen, så därför tankade vi bilen och styrde kosan mot Ulva kvarn. Där var det höstmarknad – i stekande hetta. Det kändes… konstigt att titta på vantar och mössor och jultomtar, men där fanns mycket annat som salufördes också. Med hem till oss kom en krydda, choklad och ett par ostar, varav den ena var prisbelönt (grönmögel- OCH vitmögelost). På Ulva diversehandel hittade vi fyra champagneglas till Annas Iittalsamling och dessa tyckte jag skulle få följa med hem.
Det kändes konstigt att glo på vantar i hettan.
Lustiga fåglar fanns det också.
Anna såg fina glas på diversehandeln.
Fyra champagneglas fick följa med hem…
…liksom en påse persillade…
…två goda ostar och lördagschoklad från Augusta Jansson.
Hemkomna från marknadsbesöket var vi törstiga. Jag lockade ut min kära på en GT hos Churchill Arms och hur det nu var så åt vi majskyckling till middag där också. Det var liksom lika bra. Majskyckling är ingen stor pippi, vilket passade oss utmärkt. Då fick vi nämligen plats med både lördagschoklad från Augusta Jansson och goda ostar och rödvin. Mer om vinet kommer i ett separat inlägg! Det blev en lugn läslördag hemma sen, med tvätt som skötte sig själv i bakgrunden. Vi mumsade först på lite choklad och senare på ostar.
En drink före maten…
Anna funderar över näsor, kanske, eller menyn.
Majskyckling till middag.
Läslördag hemma.
Lördagschoklad.
Lördagsvin.
∼ ♦ ∼
Söndagen kom och den var ännu hetare och mer kvav än lördagen. Vi tog det lugnt i starten med läsning och kaffe på sängen. Jag är faktiskt snart halvvägs i tegelstenen jag fick av vännen FEM till födelsedagen – och boken är bra!
Men böcker kan en inte ha på sig och jag behövde jeans. Anna hade spanat in en jacka som hon vill titta mer på. Eftersom säljaren på Carlings var så fruktansvärt oförskämd mot mig och indirekt påstod att jag hade haft ner jeans på golvet när jag i själva verket hade hängt upp jeans som redan låg där, blev det inget handlande där. Det är synd, för snygga kläder har de. Fast har man en taskig attityd mot kunderna förstår jag om affären var ganska tom (vi var de enda två potentiella kunderna där). I stället gick vi till Åhléns där jag fick bra och inte påträngande hjälp av en säljare som visade mig ett storlekstrick värt att minnas. Jag kom hem med ett par nya Levi’s! Det firade jag genom att äta upp marknadschokladen.
Söndagsstart…
…på kapitel 34.
Lite street art emellan.
Levi’s från Åhléns, inte Carlings.
Firande med marknadschoklad.
Nu har jag tvättat en maskin tröjor och har ytterligare en maskin på gång. Det börjar bli dags att fixa söndagsmiddag som blir grillad kyckling, för omväxlings skull (!), sallad och tztziki. Det har åskat och regnat. Vi ska försöka hacka loss is i kylen innan den pajar. Jobbväskan är packad, nya jeansen framhängda och jag är snart redo för en ny arbetsvecka, trots att rygg, höft och ben fortfarande värker.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin
Märkt alkohol, Andarnas labyrint, Augusta Jansson, Åhléns, åska, ben, Carlings, champagneglas, choklad, Churchill Arms, en taskig attityd, ensamma vuxna, fåglar, fira, fruktansvärt oförskämd, gin och tonic, glas, goda ostar, grönmögelost, grillad kyckling, GT, ha ner jeans, hacka loss is, halvvägs, hänga upp jeans, höft, helg, het, ifall att, IIttala, ingen stor pippi, inte påträngande hjälp, italienska rödviner, jacka, jeans, jobbväska, jultomtar, konstigt, krydda, kund, Kvarnen, kvav, kyl, läslördag, lördag, lösvikt, ledig, Levi's, majskyckling, marknadschoklad, mössor, middag, ny arbetsvecka, ostar, paja, persillade, potentiell kund, prisbelönt, prognos, räkor, redo, regn, roman, rygg, sallad, saluföras, samling, säljare, söndag, söndagsmiddag, smaka päron, snygga kläder, spana in, storlekstrick, synd, törstig, tegelsten, tidig sänggång, tom affär, tröja, trött, tvätt, tzatziki, Ulva Diversehandel, Ulva höstmarknad, Ulva Kvarn, väder, vännen FEM, väntar, värk, vitmögelost, vitt vin
Lämna en kommentar
Mitt bokår 2019: Augustiläst
Ett inlägg om böckerna jag läste i augusti månad 2019.
Så är sommarens tredje månad, augusti, till ända, och hösten på ingång. Jag hade semester en stor del av augusti, men kände att jag tog lite semester även från att läsa och skriva. Ibland behöver en mest bara vara i nuet. Givetvis släppte jag inte helt taget om böckerna och med fyra böcker för recension försökte jag skärpa mig.
Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare!
Augustiböcker 2019:
Påbörjad i augusti är min födelsedagsbok från vännen FEM:
Augusti månad inledde jag med kriminalromaner. Totalt läste jag fem kriminal-/spänningsromaner (Den skrattande hazaren, Skuggvinter, Tändstickan, Felsteg, Stormvarning). En av böckerna är dessutom en psykologisk thriller (Skuggvinter). En av augustiböckerna är en historisk roman (Sigillet). En av böckerna är en relationsroman (Kärleken väntar längst ut på grenen). En av böckerna bestod av lyrik (Akut viol). Fyra av böckerna jag läste i augusti ingår i serier (Den skrattande hazaren, Tändstickan. Felsteg, Srormvarning). I augusti blev det sex nya författarbekantskaper (Louise Baumgärtner, Helena Sigander, Lina Hagelbäck, Aline Lilja Gladh, Maria Adolfsson, Mari Åberg). Fyra av månadens lästa böcker fick jag för recension Tack författare! (Skuggvinter, Sigillet, Akut viol, Kärleken väntar längst ut på grenen). En av böckerna (Akut viol) hade första recensionsdag den 7 september och först då publicerades min recension här på bloggen. Bilden på boken ovan är länkad till den. En av böckerna fick jag (Tändstickan) – tack Uppsalaewa! En av böckerna köpte jag ny (Den skrattande hazaren). Två av böckerna köpte Anna och jag ny tillsammans (Felsteg, Stormvarning).
Av månadens åtta lästa böcker fick tre högsta omdöme (Den skrattande hazaren, Felsteg, Stormvarning, Akut viol). Två böcker fick högt omdöme (Sigillet, Tändstickan). En bok fick medelomdöme (Skuggvinter). En bok fick lågt omdöme (Kärleken väntar längst ut på grenen).
Flera av de böcker jag läste i augusti var överraskande bra. Men månadens bästa av dem jag läste är enligt min mening…
Stormvarning av Maria Adolfsson
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner
Märkt Akut viol, Aline Lilja Gladh, Andarnas labyrint, augusti, överraska, Carlos Ruiz Zafón, deckare, Den skrattande hazaren, författare, första recensionsdag, Felsteg, höst, Helena Sigander, historisk roman, Kärleken väntar längst ut på grenen, köpa, Kjell Eriksson, kriminalromaner, läsa, Lina Hagelbäck, litteratur, Louise Baumgärtner, lyrik, Mari Åberg, Maria Adolfsson, mitt bokår, Mitt bokår 2019, mitt bokår augusti, ny, ny författarbekantskap, omdöme, psykologisk thriller, recension, relationsroman, semester, serie, Sigillet, skärpa mig, skriva, Skuggvinter, sommar, sommarmånad, spänningsroman, Stormvarning, tack, Tändstickan, vara i nuet, vännen FEM
4 kommentarer
Torsdag kväll den 29 augusti och fredagen den 30 augusti 2019: Bastu och boostad inför helgen
Kära dagbok…
Igår var det som att vistas i en bastu hela tiden. Ganska varmt och behagligt tycker en del, men det blir lite tufft när en jobbar och måste ha massor av kläder på sig. Idag är temperaturen lägre och luften känns klarare. Jag frös faktiskt nästan när jag gick till jobbet i morse, för jag har inte släpat med mig tröjan direkt den här veckan…
Du stör tycker lilla prinsessan Citrus.
Vi hade en bra kväll igår jag och sambon när vi satt i var sin fåtölj och småpratade lite utan att TV:n var på i bakgrunden. Jag hade väl tänkt läsa i min tegelsten, men jag prioriterade social samvaro med min kära. Idag blir vi ensamma igen, fast den här gången är det visst oklart hur länge. Studiero och logistik handlar det om och även om det gäller en minderårig bör dennes tankar och åsikter om detta övervägas väl.
Katterna var väldigt slöa igår kväll. Gymnasisten gjorde nåt försök att leka med Lucifer. Den senare gjort ett eller två hopp efter leksaken innan han fick nog och la sig på golvet. Lilla prinsessan a k a Citrus låg kvällen till ära inte under farfarsfåtöljen utan i den. På sidenkuddar, minsann. Gissa om jag kom och störde…
∼ ♦ ∼
Dômen var fortfarande där i morse, men himlen var vit.
I morse var det inte mycket till sol. Himlen var snarare vit än blå. Ganska skönt, faktiskt. Det gjorde att arbetsdagen förflöt lättare. Jag jobbade med mitt nyhetsbrev, en dagordning och en webbplats jag är ansvarig för. På webbplatsen bytte jag ut gamla URL:er till ett secure protocol – eller på svenska: jag bytte länkadresser så att det ska vara säkrare för användare att surfa in. Jag började lite igår, men eftersom det pågick ett tekniskt arbete med redirecting (omdirigering till säkra adresser) fastnade jag, så jag gav upp.
Efter lönesamtalet igår, som dessutom blev lite av ett chefsbytarsamtal, kändes jobbtillvaron lite bättre. Tjifen ska tjifa på en annan avdelning från och med september. Kanske kommer h*n tillbaka, kanske inte. Detta plus den stora omorganisationen gör att tusen och en tankar snurrar lite väl mycket ibland. Då är det gott att ha goda arbetskamrater – både före detta och nuvarande, på avdelningen och på förvaltningen – att ventilera med. Vi kan faktiskt peppa och lyfta varandra. Griniga gamla gubbar och gnällkärringar får hålla tillgodo med varandra. Vi andra försöker se saker från olika håll och framför allt, se nåt bra. Nästa vecka ska jag arbetsluncha med en eller två personer, gå ut och ta en öl och prata lite mer avskilt med en annan kollega och även luncha med NK*. Det visade sig att en ny kollega till mig har anknytning till både NK och mig vad gäller en tidigare arbetsplats. Idag blev jag så glad när jag fick en hälsning via min nya kollega, ett positivt omdöme om min jobbförmåga (effektiv) och att det var dumt, fel och konstigt att den arbetsplatsen släppte mig (jag var inte fast anställd). Snacka om att självförtroendet fick en rejäl boost!
Och på tal om kollegor hade nån av dem roat sig med att göra gubben nedan av whiteboardtillbehör, på en whiteboard. Det roliga är att jag genast såg likheten med en livs levande kollega.
Whiteboardgubben är väldigt lik en livs levande kollega.
∼ ♦ ∼
Nu är det helg och vi ska förstås äta nåt gott i kväll. I morgon blir det en utflykt till Ulva höstmarknad. Vi skulle behöva städa och tvätta hemma, men jag vet inte om vi vill slösa bort den enda gemensamt lediga vuxenhelgen i månaden på det…
∼ ♦ ∼
*NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb, den bästa kollega jag har haft
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, Trams, Vänner, Vin
Märkt adress, alkohol, Andarnas labyrint, anknytning, annan avdelning, ansvarig, användare, arbetskamrater, arbetslunch, arbetsplats, äta nåt gott, bastu, blå, boost, chefsbytarsamtal, citrus, dagordning, den enda gemensamt lediga vuxenhelgen i månaden, dumt, effektiv, ensam, farfarsfåtöljen, fastna, fåtölj, förvaltning, fel, frysa, ge upp, gnällkärringar, griniga gamla gubbar, gubbe, hälsning, hålla tillgodo med varandra, helg, hopp, inte fast anställd, jobbförmåga, katt, klarare luft, kläder, konstigt, länkadress, läsa, lönesamtal, leka, leksak, likhet, lilla prinsessan, livs levande kollega, logistik, Lucifer, lunch, lyfta varandra, minderårig, NK, ny kollega, nyhetsbrev, omdirigering, omorganisation, peppa, positivt omdöme, prata lite mer avskilt, prioritera, redirect, roa sig, säkrare, se nåt bra, se saker från olika håll, secure protocol, september, sidenkuddar, självförtroende, småprata, social samvaro, sol, städa, störa, studiero, surfa, svenska, ta en öl, tankar och åsikter, tegelsten, tekniskt arbete, tillbaka, tjifa, Tjifen, tröja, tufft, tusen och en tankar, tvätta, Ulva höstmarknad, URL, utflykt, varmt och behagligt, väder, ventilera, vit himmel, webbplats, whiteboard
4 kommentarer
Ett rött vin: Crognolo 2016
Ett inlägg om ett rött vin från Toscana.
Ett dyrare vin luftades och öppnades på kvällen vid tolvårsjubileet av vår första dejt.
Det har kanske gått en och annan förbi, men… Sambon och jag hade tolvårsdag för vår första dejt nyligen. Planen var/är att fira en annan dag. En sån här viktig dag kan emellertid inte gå obemärkt förbi. Anna trollade fram en flaska rött från Toscana, Crognolo 2016, ur sin ”lådda”, lät det lufta en stund och serverade det sen till ett gäng smakrika ostar av olika sort, några skivor päron, kex och egengjort fröknäcke. Igår kväll körde vi repris. Livet är för kort för att låta bli att njuta.
Lite dumt känns det att skriva ut priset eftersom Anna fick vinet av mig vid nåt tillfälle. Men 189 kronor kostade det. Inte jättedyrt, men lite dyrare än ett vardagsvin. Vinet ingår emellertid i ett specialsortiment som inte alltid finns att köpa på Systembolaget eller i alla dess butiker. Jag tycker att det är roligt att ge bort den typen av vin, eftersom mottagaren troligen inte har smakat eller köpt det tidigare. Det blir liksom lite mer av en överraskning.
Systembolaget tycker att en ska äta lamm, nöt eller vilt till vinet. Det gjorde vi alltså inte, precis som vanligt. Vinet är gjort på druvorna sangiovese och merlot. Sangiovese är en klassisk italiensk druva som är vanlig framför allt i Toscana. Merlot är en druva som är vanlig i Bordeaux, Frankrike. Det är en druva som mognar snabbt och som ger ganska mjuka viner. Tyvärr finns ingen uppgift om sockerhalten, men alkoholhalten ligger på 14,5 procent.
Så här kan en läsa om vinets smak och doft på Systembolagets webbplats:
”Nyanserad, fruktig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, tobak, plommon, kakao och svart te. […] Nyanserad, fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, tobak, korinter, choklad och salvia.
Doft och smak av mörk choklad tyckte jag mig ana. Någon smak av bär, kanske körsbär, kände jag också. Jag tyckte inte att vinet doftade så rikt och inte heller att det var så fylligt som det faktiskt är. Till ostarna passade fint. De olika smakerna kom fram bra. Men det fanns ändå nåt hos vinet som jag saknade. Frågan är vad… Jag kan emellertid konstatera att när vinet serveras ljummet blommar det ut och blir finfint.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin
Märkt alkohol, alkoholhalt, ana, överraskning, blomma ut, Bordeaux, choklad, Crognolo 2016, doft, druva, egengjort fröknäcke, fatkaraktär, finfint, fira, Frankrike, fruktig, fylligt, ge bort, inte dofta så rikt, inte jättedyrt, Italien, italienskt, kakao, köpa, kex, klassisk, korinter, ladda, lamm, livet, ljummet, mörka körsbär, merlot, mjuk, mogna snabbt, nöt, njuta, nyanserad, päron, plommon, pris, rödvin, sakna, salvia, sangiovese, servera, smak, smaka, smakrika ostar, sockerhalt, specialsortiment, svart te, Systembolaget, tobak, tolvårsdag, Toscana, vardagsvin, vilt, webbplats
4 kommentarer
Onsdag kväll den 28 augusti och torsdagen den 29 augusti 2019: Gott om katt, men ingen båt att sitta lugnt i
Kära dagbok…
Ja jisses… värmen… Nu vill jag inte låta gnällig och klaga, men… lite tufft är det att jobba och lite tufft är det för familjen Katt med sina pälsar. Igår hade Anna dragit för gardiner, fällt ner persienner och stängt till ballen*. Där ute blir det som ett växthus och där ute brukar katterna lägga sig. Nu låg två av dem på Bokrumsmattan och en sötnos i egen kupé, det vill säga på en köksstol i Djungelrummet i stället när jag kom hem igår.
Mor (Mini) och son (Lucifer) delade på Bokrumsmattan.
Sötnosen Citrus valde egen kupé i form av sedvanlig köksstol i Djungelrummet.
Min mänskliga sötnos, det vill säga Anna, hade skrivit en lapp åt mig med mathänvisning. Hon försöker uppenbarligen göra nåt åt min underliga kosthållning. Två kycklingspett och två stenhårda bitar vitlöksbröd blev min kvällsmat tillsammans med tzatziki och tomater. Men det var tre till som uppenbarligen var hungriga… Lucifer la sig utanför skafferidörren och skrek, Citrus stirrade ut ömsom sin bror, ömsom mig och Mini satt uppfordrande mitt på köksgolvet och väntade. Hela trion vrålade… MAAAT! NU! Självklart föll jag till föga och utfodrade dem.
Min sambo hade tänkt på mig och min underliga kosthållning…
Att ligga utanför skafferiet och skrika är Lucifers grej.
Citrus stirrar ut en i stället.
Mini sitter uppfordrande mitt på köksgolvet och väntar.
Efter kvällsmaten satte jag fart med läsningen av boken jag fick för recension för ett tag sen. Jag läste ut den, skrev recensionen och bytte från en väldigt svensk relationsroman till en spansk tegelsten på närmare 800 sidor. Tegelstensboken, som ingår i serien De bortglömda böckernas gravkammare, har jag också fått, men i födelsedagspresent av vännen FEM. Min tanke var att läsa den under sommarsemestern. Nu blev det inte så, men eftersom sommaren tycks ha återvänt temperaturmässigt grabbade jag tag i boken. Litteraturkatten Mini hade förstås en tass med i valet på bok att läsa.
Litteraturkatten Mini var med om bokbytet igår kväll.
Somliga lät i stället maten smälta i lugn och ro. När solen försvunnit från ballen drog jag isär gardinerna och ställde ut en påslagen pelarfläkt. Det blev ganska snart drägligt där ute och dit hoppade Lucifer och la sig i soffan. Jag fick klia honom på magen och upptäckte att Anna fått bukt med många av hans tovor.
Somliga smälte maten i lugn och ro på balkongen.
∼ ♦ ∼
Den sista torsdagen i augusti började annorlunda. Mitt första möte för dagen var förlagt på ett annat ställe än på jobbet. Jag hade beslutat att gå direkt till mötet utan att ta omvägen över Segerstedthuset. Detta innebar en extra kvart hemma. Lite extra plats hade inte heller varit fel, men efter att ha lyft bort sex komma nånting kilo katt två gånger från köksbordet gav jag upp. Så stor katt, stor bok, stor kaffemugg och stor skål med yoghurt trängdes på litet köksbord. Uppenbarligen ville Lucifer ha mitt sällskap, för han låg och halvsov och purrade så mysigt.
Stor katt, stor bok, stor kaffe, stor yoghurt – och litet köksbord…
Jag såg Dômen idag på väg till jobbet, men på längre avstånd än vanligt.
Idag gick jag också över ån för att jobba, men över en annan bro än den vanliga. Vanligen traskar jag S:t Olofsbron, idag gick jag Haglunds bro. Jag gick förbi gymnasistens skola (jorå, jag väckte honom innan jag gick hemifrån) och Skolgatan fram till Kyrkogårdsgatan. Detta innebar att jag visserligen såg Dômen idag också, men på ganska långt avstånd. Det var väldigt kvavt, så kvavt att till och med Fyrisåns vatten lockade lite…
Mötet drog ut på tiden och jag var inte på kontoret förrän 10.30, ungefär. Då väntade mitt nyhetsbrev på att bli färdigt för publicering i morgon förmiddag, men jag hann också titta på en prinsessa samt gå på lönesamtal. Om mötena säger jag inte så mycket mer. Det känns oroligt och jag är fundersam, samtidigt som jag fick bra kontakt med nya Högsta Tjifen idag. Det gör att jag försöker göra som de säger, det vill säga sitta lugnt i båten. Problemet är bara… att jag inte riktigt ser nån båt…
Såg ingen båt att sitta lugnt i vid Fyrisån.
∼ ♦ ∼
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, Vänner
Märkt Andarnas labyrint, återvända, balkong, balkongsoffa, bokbyte, bokrummet, bra kontakt, citrus, De bortglömda böckernas gravkammare, Djungelrummet, Domkyrkan Uppsala domkyrka, dra för gardiner, drägligt, extra plats, extra tid, familjen Katt, fälla ner persienner, få bukt med tovor, fundersam, Fyrisån, grabba tag i, Haglunds bro, halvsova, hungrig, kaffe, katt, katter, kärlek, Kärleken väntar längst ut på grenen, köksbord, köksgolv, klia på magen, kontor, kvavt, kycklingspett, Kyrkogårdsgatan, läsa, lönesamtal, liten, litteratur, locka, Lucifer, lugn och ro, lyfta bort, mathänvisning, matta, möte, Mini, mysigt, nya Högsta Tjifen, nyhetsbrev, omväg, oroligt, päls, pelarfläkt, prinsessa, publicering, purra, recension, S:t Olofsbron, sällskap, sötnos, Segerstedthuset, serie, sitta lugnt i båten, skafferidörr, skola, Skolgatan, skrika, skriva, skriva en lapp, smälta maten, sommarsemester, spansk tegelsten, stenhård, stirra, stor, svensk relationsroman, temperaturmässigt, tomat, torsdag, trängas, trio, tzatziki, underlig kosthållning, uppfordrande, vatten, väcka, vännen FEM, värme, växthus, vitlöksbröd, vråla, yoghurt
Lämna en kommentar
Recension: Kärleken väntar längst ut på grenen
Ett recenserande inlägg om en bok.
Just som semestern var slut och en ny termin med fullt-ös-medvetslös på jobbet skulle starta blev jag tillfrågad om jag ville recensera en bok. Jag hade inte tänkt tacka ja, men eftersom jag recenserat författarens makes senaste bok ville jag vara rättvis. Häromdan hittade Mari Åbergs bok Kärleken väntar längst ut på grenen ner genom brevinkastet och nu har jag läst ut den. Tack till författaren!
Den här romanen utspelar sig på 1970-talet. Huvudperson är Annika som lämnar föräldrahemmet, där hon är hårt hållen, för att studera i Malmö till flygledare. Annika är i sena tonåren, tämligen naiv och lite bortkommen, men hon är duktig på det hon vill utbilda sig till. Första dagen möter hon Eva, som ska plugga samma som Annika, men som Annika uppfattar som världsvan och frigjord. De två tjejerna finner varandra och blir bästa kompisar. De går på fester och träffar killar och… tja… Efter en tid blir lycka till sorg och till sist är det reseledare Annika blir.
Jag har lite svårt att komma i sjuttiotalsstämning när jag läser den här boken. Troligen har det att göra med att jag själv var tonåring då. Visserligen kom även jag från ett hem där jag var ganska hårt hållen, men i Metropolen Byhålan gjorde jag på sätt och vis mitt eget lilla uppror – till dess att jag blivit myndig och kunde lämna stan. Bokens Annika och jag torde ha en del gemensamt, med andra ord. Trots det känner jag att karaktären inte är riktigt realistisk – och detta ändå sen jag förstått att Annika ”lånat” en hel del från författaren själv. Nu känner jag inte författaren, men Annika är en inte helt sympatisk person som ofta har nedssättande omdömen om företeelser och människor, framför allt andra kvinnor. De är tjocka, ruggugglor, för snygga, en jäkla subba med mera. Annika själv är bäst i klassen, vill vara klipsk, har lätt för att lära, men är samtidigt i vissa lägen en flickstackare och i mina ögon otroligt uppmärksamhetssökande. Generellt tycker jag att karaktärsskildringarna i boken är något som jag tycker att författaren bör jobba mer med, likaså miljöskildringarna och dialogerna. Dialogerna känns stundtals väldigt styltiga och jag undrar om man verkligen pratade så där när man var tonåring på 1970-talet. Kapitlen där flygledarutbildningen beskrivs känns däremot mycket trovärdiga och rentav spännande. Vilket häftigt jobb!
Boken är full av sexskildringar som jag inte heller riktigt berörs av. Det blir faktiskt alldeles för många underliv för att passa mig.
Det hade nog varit bra med en ordentlig lektörsgenomläsning av manus före tryck. Jag hittar korrekturfel och rena stavfel – vissa ord stavas olika, till och med. När sådant som att inte ens en känd låttitel återges korrekt blir jag lite irriterad. Jag tror att författaren har en del att utveckla och arbeta vidare med, även om jag inser att här finns en intressant historia.
Toffelomdömet blir lågt.
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Personligt
Märkt 1970-talet, Annika, arbeta vidare med, bäst i klassen, bästa kompisar, beröras, berörs inte av, Det man inte anar, dialoger, duktig, en intressant historia, en jäkla subba, Eva, för många underliv, för snygga, föräldrahem, företeelser, fest, flickstackare, flygledarutbildning, frigjord, fullt ös medvetslös, gemensamt, hårt hållen, inte återges korrekt, inte helt sympatisk person, irriterad, jobba mer med, karaktär, känd låttitel, Kärleken väntar längst ut på grenen, korrekturfel, lätt för att lära, låna, lektörsgenomläsning, lite bortkommen, litteratur, lycka, Malmö, manus, Mari Åberg, människor, Metropolen Byhålan, miljöskildringar, myndig, naiv, nedsättande omdömen, omdöme, otroligt uppmärksamhetssökande, plugga, prata, rättvis, realistisk, recension, reseledare, rugguggla, semester, sexskildring, sjuttiotalsstämning, sorg, spännande, stava olika, stavfel, Stefan Åberg, studera, styltiga, tack, termin, tillfrågad, tjocka, tonåring, träffa killar, trovärdig, tryck, uppror, utveckla, världsvan, vill vara klipsk
Lämna en kommentar
Tolvårsdejtens kväll och onsdagen den 28 augusti 2019: Vilka dagar…
Kära dagbok…
Orden i dagens rubrik kan läsas/sägas på flera sätt. Jag kan meddela att tonen inte är helt positiv för min del. Sambon hade ledig dag igår och det innebar som vanligt både roligheter och måsten. Värmen tar på och nån vila och återhämtning hann hon inte med fullt ut. Tur att hon är ledig ytterligare tre dar den här veckan. I vanliga fall är hon ledig en dag per vecka och det räcker inte. Jag fattar inte hur de gör scheman på hennes jobb, men jag skulle inte ens ge mig på att försöka. Det verkar skitsvårt och dessutom blir personalen säkert mer eller mindre missnöjd, aldrig helt nöjd. En dag för vila, återhämtning och stimulans tycker jag, utifrån sett, är för lite.
Jag själv hade haft en hektisk dag på mitt jobb. Med hektisk menar jag flera saker, inte bara mycket att göra. Så när jag kom hem stångades vi lite innan vi satte oss i bilen för att åka på shoppingtur. Nej, det är inte alls det en har lust med när det är skitvarmt ute och en är trött. Men gymnasisten har växt och behövde gympakläder till torsdag och våra katter behövde mat. Bara att bita ihop. När vi sen kom hem vid 20-tiden kunde vi äntligen fira tolvårsdagen av vår första dejt lite grann (mer firande vid annat tillfälle) med först kaffe och nåt sött, därefter goda ostar, kex, fröknäcke, päron och ett svindyrt vin ur Annas ”lådda”. (Mer om vinet kommer vid ett annat tillfälle, när jag har druckit lite mer av det!)
Ett dyrare vin.
Goda ostar, kex, fröknäcke, och päron till vinet.
∼ ♦ ∼
Omöjligt att nå toppen?
Ytterligare en hektisk dag på jobbet idag. Jag hade fyra möten och däremellan jobb som behövde göras. Ett av mötena gjorde mig mycket konfunderad, ett annat gjorde mig glad. I morgon har jag bara två möten, men ett av dem är ett stormöte om vår nya organisation, det andra ett lönesamtal. Viktiga ting! Ibland undrar jag hur tiden räcker till. Våra chefer har ännu fler möten, de sitter i olika möten nästan hela dagar. När hinner de jobba – på kvällar och helger? Som ”vanlig” medarbetare försöker jag att stänga av jobbet efter klockan 17. Ja jag har egentligen bara arbetstid till 16.30. Men klockan 17 vardagar. Helger stänger jag av helt. På längre semestrar försöker jag beta av mejl som inkommer. Jag ställer alltid autosvar till den som mejlar, men jag vill också prioritera och sortera bland mejl – som ofta betyder arbetsuppgifter – så att jag inte drunknar. Ibland kan det kännas onåbart att komma i balans och få tiden att räcka till. Omöjligt att nå toppen, kunna sitta där uppe och ha stenkoll på rubbet. Nej, jag menar inte som chef, utan som medarbetare. Med detta låter jag Domkyrkotornen och dess kran stå för symboliken. Jag fotade dem i morse när jag passerade och skrattade sen när jag kom till jobbet och såg på lokalblaskans förstasida – en bild på Domkyrkotornen och kranen. (En rätt dålig bild, tagen i motljus. Jag är nöjdare med mina faktiskt.) Tänk att jobba där uppe i toppen…
Tänk att jobba där uppe…
∼ ♦ ∼
I kväll måste jag läsa vidare i min bok på gång som jag har fått för recension. Jag vill gärna ha det färdigt före helgen, så att jag kan ägna all ledig tid åt sambon och åt oss. Jag skulle behöva kunna säga
”Vilka dagar!!!
med positiva utropstecken efter den kommande helgen. Som en viss bonus har jag beställt biobiljetter (en premie för att jag är med i en undersökning) till oss. Vi borde för 17 gå oftare på bio när vi bor så här centralt.
Sambon har lämnat kycklingspett och vitlöksbröd åt mig till kvällsmat. Det tror jag att jag verkligen behöver. Vilken dag…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Jobb, Mat, Personligt, Vin
Märkt alkohol, arbetstid, arbetsuppgifter, autosvar, återhämtning, beställa biobiljetter, beta av, bio, bita ihop, bo centralt, chef, Crognolo 2016, domkyrkan, Domkyrkotorn, få tiden att räcka till, fira tolvårsdagen av vår första dejt, fröknäcke, glad, goda ostar, gympakläder, ha stenkoll, hektisk dag, helg, helt nöjd, hinna jobba, inte drunkna, kaffe och nåt sött, kattmat, Kärleken väntar längst ut på grenen, kex, komma i balans, konfunderad, kran, kväll, kycklingspett, ladda, längre semester, läsa, lönesamtal, ledig dag, lokalblaskan, måsten, möte, medarbetare, mejl, missnöjd, missnöjda, motljus, nå toppen, nöjdare, ny organisation, onåbart, päron, personal, positiv, positivt utropstecken, prioritera, recension, roligheter, schema, shopping, skitsvårt, sortera, stänga av jobbet, stångades, stimulans, stormöte, ton, vardagar, värme, viktig, vila, vitlöksbröd
2 kommentarer
Gå till Toffelprofilen
