Ett rött vin: Chianti Il Drago e la Fornace 2017

Ett inlägg om vin.


 

Chianti Il Drago e la Fornace 2017

Ett förånansvärt fylligt och prisvärt chianti.

När jag sist hade en semesterdag, det vill säga på min födelsedag, gick jag till Systembolaget för att köpa hem lite att fylla på skåpen med. Jag köpte bland annat tre italienare – en i lite högre prisklass än de andra två. Igår kväll, ett par timmar efter middagen, luftade jag det ena vinet, en enklare Chianti, Chianti Il Drago e la Fornace 2017Anna skar upp några ostbitar och ett päron och jag serverade vinet till.

Vinet är en nyhet på Systembolaget (började säljas i mars) och kostar 99 kronor.  Druvorna är sangiovese (en ganska vanlig italiensk druva) och trebbiano (en grön druva!).

Detta chianti rekommenderas till fläskkött, fågel eller vegetariska rätter, så lite rätt (!) gjorde vi som åt ostar (vegetariskt) till. (Nej, vi är inte veganer, jag har varit lakto-ovo-vegetarian tidigare. Numera äter jag även fisk, skaldjur och viss fågel.)

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Kryddig smak med inslag av körsbär, salvia, hallon, blodapelsin och kryddor. […] Kryddig doft med inslag av körsbär, salvia, hallon, pomerans och kryddor. 

Jag tyckte att vinet var förvånansvärt fylligt för att vara ett chianti. Det är också kategoriserat som lite mer än medelfylligt hos Systembolaget. Smak och doft var kryddig, jag noterade något bär i smaken. Eftersmaken var inte så lång, men det här är ett vin som får mer än godkänt av mig. Ett klart prisvärt vin!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dagen efter födelsedagen 2019: Firandet fortsätter

 



Kära dagbok…

Äppelträdet har knoppar

Äppelträdet i Slottsträdgården blev beskuret i veckan och har nu knoppar.

Det är faktiskt inte klokt, en kan undra om jag är kunglig eller nåt men firandet av min födelsedag, som var igår, fortsatte idag. Men först arbetade vi lite. Vi var på plats vid Slottet före klockan tio för att ställa in en nyhämtad tårta från Butiken på Hörnet i ett kallt kylskåp. Sen tog vi krattorna och gav oss sta. Det var lite disigt och inte alltför hett – till att börja med. En ganska perfekt dag för trädgårdsarbete, med andra ord. Men först skulle vi göra sammanlagt tre timmars dagsverke i koloniföreningen som representanter för Slottsherrn och Slottsfrun. Och i de rollerna tillbringade vi en del av förmiddagen tillsammans med två systrar 85+ år och plockade pinnar, kvistar och grenar. Annas snälla mamma hade redan varit nere till det som ska bli kase sista april med en kärra grenar från Slottsträdgårdens äppelträd som blev beskuret i veckan. Jag var dit två svängar med fulla skottkärror från allmän mark. Första gången blev jag stoppad på vägen och tillfrågad om jag hade lust att städa toaletter. Det hade jag inte, men om jag hade bott mer permanent i Slottet hade jag kunnat tänka mig att ta en vecka. Nu förklarade jag situationen – och slapp undan med blotta förskräckelsen.

Precis som igår och alla andra dar gäller att en får klicka med musen på bilderna för att se hela bildtexterna, kommentera bilder, se i bildspel och allt vad det nu är.

När dagsverket var utfört serverade Slottsherrskapet kaffe och jag karvade upp tårta. Jag fick en guldig påse med ett vidhängande litet paket. Påsen innehöll en finfin italienare och det lilla paketet ett perfekt presentkort till Blomsterlandet. Men jag fick inte bara paket, jag fick skönsång och varma kramar. Jag känner mig så glad och tacksam för att jag ”har” världens bästa svärmor och bonussvärfar – fast de (ännu) inte är det på riktigt!


Slottsherrskapet skulle fara vidare för att titta på ett fordon, 
men Anna och jag stannade kvar ett par timmar till och njöt i solen. Vi oljade in groggverandan och medan Anna diskade i vatten som jag varit och hämtat rensade jag bort lite torra växtdelar innan vi for hem till familjen Katt och vår tvåveckorssambo. Vi hade visserligen med oss var sin bok, men vi ville hem och softa lite före middagen. Förresten hann jag med bokbyte igår också, från en spännande kriminalare i Thailand till en spännande historia i söderhavsmiljö.


I kväll blev vi en kvartett till middagen hos Alex. Härliga, fina killar, lillebror och storebror!
(Bilderna är utlagda med samtliga personers tillstånd.) Jag tycker att det är så roligt att träffa dem tillsammans och se hur de växer som människor. Och god mat på det! Fast katterna fick nog vänta lite för länge på sin mat, för när jag väl kom hem var det en liten kicka som åt direkt ur burken.

∼ ♦ ∼

Och så en sista hälsning i kväll från oss, fast bilderna är tagna igår kväll. Tre knäpp på två knäppa – fast mest knäpp är den till höger i bild. Den till vänster ser ju normal ut på alla bilder.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Födelsedagen 2019: Tack för en glad dag!

 



Kära dagbok…

Traditioner… vid födelsedagar… Jorå, jag har gjort om mina nu. Försökt göra nåt som är bra och roligt för mig, för det är även en sån som jag värd på sin födelsedag. Därför gav jag mig en semesterdag. Men det handlade egentligen om att det blev mest praktiskt – jag hade tid för skifte av vinterkängor* till sommarsandaler** på Clark Kent*** – klockan åtta i morse.

Fast… jag fick faktiskt paket! Två paket och ett kort som jag visste om. Och när jag klev upp i morse fick jag snabbsång av Anna, ett kokt ägg och ett väldigt tunt och platt paket. Mini ville hjälpa till att öppna, men se snören har jag hört är farliga om katter tuggar i sig, så hon fick nöja sig med att se på.

Precis som igår och alla andra dar gäller att en får klicka med musen på bilderna för att se hela bildtexterna, kommentera bilder, se i bildspel och allt vad det nu är.


I paketet från Anna som jag öppnade
innan hon gick till jobbet låg det ett finfint fodral till Paddy****. Det passade perfekt och nu ser min surfplatta mer seriös ut än den gjorde med ett gammalt örngott som skydd. Tack älskling!


Jag hade tänkt spara och öppna de hårda paketen och kortet
när jag kom hem från bilverkstan, men jag hann göra det efter duschen och innan jag åkte. I det gröna kuvertet låg ett kort från mammakusinen B. Tänk att hon kom ihåg min födelsedag, hon som har tre egna barn och fem miljoner barnbarn! Det gjorde mig så glad. Tack! ❤ Det tjockaste paketet hade kommit ända från Motala. Det var boken Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón som vännen FEM hade skickat och därmed äger jag nu fjärde och sista delen i den serien. Tack min vän, men vet du… En present som är lite finare är att du kommer och hälsar på här en helg i maj!

Det andra hårda paketet innehöll en bok som jag faktiskt hade köpt till mig själv – för halva priset på Drottninggatans bokhandel innan den nya ägaren bestämde sig för att stänga affären i samband med att h*n köpte Studentbokhandeln. (Men Drottninggatans bokhandel ska återuppstå igen fast inte på Drottninggatan – mer information om detta kommer närmare hösten här på bloggen!) Det finns säkert fölk som tycker att jag är knäpp som köper presenter till mig själv. Men jag tyckte att det skulle kännas ledsamt att inte ha ett enda paket att öppna på sin födelsedag och jag visste ju inte att jag skulle få ett par till.


bilverkstan noterade jag att de hade bytt ut 
sina snygga clubfåtöljer i rött skinn mot mer moderna stolar. Inte lika bekväma, men jag behövde inte sitta i en alltför länge under tiden hjulen skiftades. Medan jag väntade läste jag och tog emot grattishälsningar via sms, blogg, Instagram och mejl på mobilen och jag hoppas att jag har kommit ihåg att svara och tacka alla. Att inte bli bortglömd gjorde mig glad. Sen finns det såna som inte hör av sig. Det kan vara glömska likväl som det kan vara medvetet. Om målet med tystnaden var att göra mig ledsen kan jag meddela att målet uppfylldes. Sen försökte jag att inte tänka på vissa numera i mina ögon före detta personer och gjorde andra saker. Jag åkte och tankade efter bilverkstan och därefter fick Clark Kent sig en välbehövlig vårdusch*****. Det var lite läskigt att sitta i bilen under tvätten, så jag spelade Wordfeud och dammade panelen. En summering av förmiddagens bilvård när jag kom hem visade att jag hade gjort av med 1 745 kronor. (Summan inkluderar även betaltning för däckhotell.)


Jag tömde kattpottor och fyllde på sand, 
tog reda på ren och torr tvätt som Anna tvättat igår samt körde en maskin. Tvätten hängde jag, men dammsugning struntade jag i idag – det är ju min födelsedag. Sen gick jag och handlade för att fylla på kyl, barskåp och vinskåp – och ytterligare en tusing gick till det. Tack och lov för Dramaten som jag en gång vidarebefordrade till Anna från vännen Camilla! Utan denna limegröna tingest hade jag aldrig kunnat släpa hem varorna. Citrus ville gärna vara med och packa upp, men det räckte med att hon tippade den tomma kolsyrepatronen jag bytte in idag på hallgolvet igår kväll så det smällde till rejält. Hon kunde ha gjort sig illa, den lilla, men klarade sig.

Det blev en sen lunch idag. Först vid 13-tiden slängde jag i mig en macka inköpt från Butiken på Hörnet och till den bubblat vatten och ett par sidor ur Kallbrand. Plötsligt blev det bråttom, för Anna skulle hämtas i ren bil och slutade 13.30, inte klockan 14… Jag hade glömt…


Det blev ytterligare en tur in till Butiken på Hörnet 
när Anna hade kommit hem, för nåt gott till kaffet ville jag ju bjuda min kära på på födelsedagen. Vi tog betalade för var sin fruktig bakelse och var sin russintopp. Bakelserna var fint dekorerade med gelé och blomma på toppen. Tyvärr var kartongen för liten och allt kletades ut… Till vår tvåveckorssambo, som anlände lite senare, blev det också nåt gott men nåt som förhoppningsvis passade de yngre smaklökarna bättre. Jag beställde en tårta, fast den ska förtäras i morgon i Slottsträdgården. Och en bit ska sparas till Biografmaskinisten som följer med ut på middag i morgon kväll i stället för i kväll när han har annat för sig.

Jag fällde en tår när jag tänkte på lilla mamma och hennes sista födelsedag. Hon hade bett U köpa två bakelser den dan. Kanske trodde hon att nån trots allt skulle komma på besök. Det gjorde det inte. Och den skulden får jag leva med. Att jag inte tog mig tid och försökte få ledigt från jobbet för att åka ner några dar över hennes födelsedag…


Jag blev ännu mer uppvaktad av Anna
för hon hade en ”kvast” med sig från jobbet när jag hämtade henne. Fast det var ingen kvast utan en rulle presentpapper, ett fint kort, en flaska vin och en bok – som inte stod på min inköpslista av det skälet att jag hade glömt bort att skriva upp Camilla Läckbergs senaste… Jaa, jag fyllde 57 år.

Vidare hade det kommit ett kort från mammakusinen C också (syns på bilden ovan vid den rosa påsen!) – med hälsning att han läser min blogg. Tänk att C och B kom ihåg mig på min dag! Tusen miljoner tack, det betyder så mycket!

∼ ♦ ∼

I kväll gick Anna och jag och vår tvåveckorssambo över Kungsgatan för att äta indiskt till födelsedagsmiddag. I morgon blir det middag igen på lokal, alltså. Denna gång inklusive Biografmaskinisten och då vankas det nåt från det italienska köket. Det lär smaka bra efter en arbetsdag i Slottsträdgården med omnejd.

∼ ♦ ∼

Och nu blir det en GT som avrundning på denna min födelsedag 2019. TACK till alla som bidrog till att göra mig glad idag!

∼ ♦ ∼

*vinterkängor = vinterdäck, dubbfria
**sommarsandaler = sommardäck
***Clark Kent = min lille bilman
****Paddy = min surfplatta
*****vårdusch = biltvätt


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Kallbrand

Ett inlägg om en bok.



Cilla o Rolf Börjlinds bok KallbrandVisst är det smart att ge bort saker som en själv vill få tillgång till?
Jag menar, en kan ju låna… I julklapp förra året gav jag Cilla och Rolf Börjlinds senaste bok i serien och Tom Stilton, Olivia Rönning, Mette Olsäter med flera, Kallbrand, till min sambo. Anna läste ut boken för ett tag sen och snabbt som rackarn själv högg jag den.

Det här är en serie kriminalromaner som jag har gillat från början. Det har även gjorts TV-serier på dem och de är väl rätt OK. Tyvärr stör filmatiseringarna mina läsupplevelser eftersom de tar ifrån mig mina föreställningar om karaktärer och miljöer. Men, som alltid, böckerna är bäst. Att sluta ögonen helt för de visuella intrycken går dessvärre inte. Nu har jag i alla fall plöjt boken och verkligen försökt blunda med själen.

Tom Stilton befinner sig i Thailand med Luna hos sin halvsyster Aditi för att återhämta sig. En svårt skadad kvinna ber honom leta upp en person och Tom bestämmer sig för att ta sig an detta. Hemma i Sverige har det sprängts en bilbomb och en hel familj stryker med. Olivia Rönning jobbar med fallet. Polisen tror att det är ett terrordåd. En misstänkt person grips, men är han verkligen skyldig? Olivia hamnar plötsligt i ett sammanhang där sexuella övergrepp förekommer. En kollega avslöjar dessutom att hon har blivit utsatt – av en högre chef. Och nån av dem snubblar över en pedofil. Mette Olsäter planerar sin pension, men innan dess tänker hon se till att de verkligt skyldiga får sitt straff.

Ja, det låter väldigt rörigt – och ändå blir det inte det! Vissa kapitel är väldigt korta och jag tycker att det är mycket tydligt att den här boken är skriven av två personer. Men inte heller det känns rörigt eller stör. Det här är en riktigt spännande kriminalroman av typisk bladvändarsort. Lite många teman har den, men för den som inte har listat ut det kan jag avslöja att allt hänger ihop och klarnar i slutet. Karaktärerna är mänskliga och har realistiska fel och brister – och plusförtecken. Nej, det enda som stör är att karaktärerna i boken antar utseende och kroppsspråk av de skådespelare som gestaltar dem. Tyvärr. Nu är det emellertid inte TV-serien som ska få mitt omdöme utan boken. Den som innehåller lite för många korrekturfel. Det kan jag inte blunda för och det är störande, för boken kostade ändå en del.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vännen Mias födelsedag 2019: Det märks att en blir äldre…

 



Kära dagbok…

Det märks att en inte blir yngre utan äldre. Den senaste tiden har jag blivit lite fundersam hur det står till egentligen eftersom jag ibland säger helt fel ord. Till exempel, jag ska säga ”bord” men säger ”garage”. Igår kväll verkade det ha smittat av sig på min sambo, för hon började på samma sätt. Sen blev vi så trötta att vi gick och la oss vid typ 21-tiden. Innan dess hade vi emellertid utfört en del uppgifter. Anna hade varit på hemligt uppdrag på stan och jag hade dammsugit. Inte konstigt att vi var helt slut i rutan.

Lucifer grät redan när vi borstade tänderna. Vår tandborstning med el-tandborstar tycks ge honom en signal om att nu blir han snart övergiven. Fast grejen är att han inte blir övergiven, han har sin mamma och sin storasyster. Igår tystnade han för att sen börja igen redan halv ett. Jag sov jättedåligt, till skillnad från andra som sov… ljudligt. Och klockan var strax efter fyra när jag gav upp och gick för att utfodra familjen Katt. Det blev också till att torka upp en liten spya i vardagsrummet – det tycks mer vara kutym än undantag. Utekatter spyr med all säkerhet upp hårbollar utomhus, men våra tre katter går ju bara inomhus.

Som vanligt gäller att en får klicka med musen på bilderna för att se hela bildtexterna, kommentera bilder, se i bildspel och allt vad det nu är.


Givetvis somnade jag om lite grann i morse. 
Två timmar senare skulle jag upp. I morse stack jag iväg lite tidigare eftersom jag hade ett avdelningsmötes minnesanteckningar att förbereda så långt det var möjligt. Lucifer satt i köksfönstret och spanade när jag åt frukost. Fåglarna utanför såg visst godare ut än min yoghurt. Citrus var fram och nosade på skålen, men jag hann rycka undan den innan en nyfiken liten tunga hade stuckits ner. Då galopperade hon ut i hallen, in i vardagsrummet och sladdade in i Pojkrummet. För tillfället befinner sig ingen pojke där, vilket gjorde att hon hoppade och studsade i sagda pojkes säng (den som en gång var först min mormors, sedan min). Som tur var hade vi inte bäddat rent i den sängen ännu.

∼ ♦ ∼

Carolina Rediviva med nedräkningsklocka

Den tillfälliga klockan på Carolina Rediviva räknar ner dagarna till sista april. Själv räknar jag upp årsringarna i morgon.

Att en blir äldre, ja… Det är uppenbarligen inte bara afasin som tilltar. Synen blir sämre, till exempel. Och för övrigt haltar jag ju fram med mina onda fötter också. På förmiddagen hade vi avdelningsmöte. Jag förbereder minnesanteckningar så långt jag kan, men skriver resten under mötet och publicerar vanligen två minuter efter avslutat möte. Så också idag. Tanken är att kollegor som inte kan gå på mötet ändå ska få veta vad vi pratade om och se de presentationer i PDF som gavs. Idag missade mina gamla ögon att jag la till ett k för mycket i ordet ”dokumentation”. Gissa var! Ja just det!.. Snabbt som ögat – det ungt sådant, vill säga! – hade en kollega noterat detta och vi fick skratta via mejl ett tag mitt i allt det seriösa. Jaa, även solen har fläckar, dvs även jag kan skriva fel. Men när jag gör det försöker jag få det att bli lite kul i alla fall.

Resten av arbetsdagen gjorde jag inga fler roliga fel, utan jobbade på med mitt nyhetsbrev så att jag med gott samvete kan ge mig en semesterdag på födelsedagen i morgon. Jag ska naturligtvis inte slappa utan fixa med bilen. Jag har också kollat med Tjifen om att få jobba hemifrån sista april. Tänk att det är redan på tisdag! Klockan på Carolina Rediviva tickar ner. Det är bara mina årsringar som ”tickar upp”…

∼ ♦ ∼

I kväll har jag fått en mobil pratstund med min gamla vän Miaför idag är det ju hennes födelsedag. Så här glad var vännen Mia 1976 när hon träffade Kockis:

Mia och Kockis 1976

Vännen Mia och Kockis 1976 – en av mina klara favoritbilder på Mia. Och hon är precis sig lik idag! Kockis, däremot, finns inte längre kvar.

∼ ♦ ∼

Klockan 20.00 står jag med Clark Kent* utanför Äldreboendet och vill inte in ännu, men väl hämta hem min sambo efter att hon har arbetat eftermiddag och kväll.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Trams, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Rösta med Bonniers bokklubbar på Årets Bok

Ett inlägg om böcker, förstås.



Bokklubbar ligger väl inte överst på min topplista
och allra minst såna där kunder som mina vänner har råkat illa ut. Men jag blev ändå så pass intresserad av Årets Bok 2019 som arrangeras av Bonniers bokklubbar att jag beslöt att blogga lite om det. Ett skäl är att det är vi läsare och ingen jury som röstar fram årets bok. Ett annat skäl är att alla de nominerade titlarnas förlag inte ägs av Bonniers (även om det är många böcker från Bonnierkoncernen bland de tolv titlarna). Det är emellertid Bonnier-redaktörer som har valt ut de tolv titlarna en kan rösta på.

Årets bok 2019 Bonniers bokklubbar

De tolv nominerade böckerna.

 

De tolv nominerade titlarna till Årets Bok 2019 är:

  1. De dubbelt så bra, Bengt Ohlsson (Albert Bonniers förlag)
  2. Det som göms i snö, Carin Gerhardsen (Bookmark)
  3. En katts resedagbok, Hiro Arikawa (Nona)
  4. Järtecken, Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag)
  5. Manhattan Beach, Jennifer Egan (Albert Bonniers förlag)
  6. Mörkret, Ragnar Jónasson (Modernista)
  7. Pachinko, Min Jin Lee (Polaris)
  8. Påfågelsommar, Hannah Richell (Forum)
  9. Silvervägen, Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)
  10. Stormvarning, Maria Adolfsson (Wahlström & Widstrand)
  11. Till minne av en villkorslös kärlek, Jonas Gardell (Norstedts)
  12. Vaggvisa, Leila Slimani (Natur & Kultur)

Själv har jag bara läst två av de tolv och dem har jag länkat till ovan. Båda böckerna fick förstås högsta omdöme, så hur ska jag kunna rösta???

Vinnaren utses i september och får som pris en statyett och 30 000 kronor.

Vill du rösta? Gör det senast den 25 augusti på röstsidan! (På röstsidan kan du också läsa mer om respektive bok.)


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 24 april 2019: Mänsklig katt och banan som inte får glömmas

 



Kära dagbok…

Anna och Lucifer äter

Showen Anna äter och Lucifer vill äta Annas mat.

Oj så trött jag var igår kväll! Jag tror att min sambo var det också. Det blev inte många knop gjorda efter klippningen. Jag tog några soppåsar till soprummet i källaren och en påse till soprummet i garaget samt vattnade våra krukväxter. Det är hur dammigt som helst hemma – det liksom ligger ett lager med nästan fett damm över alla möbler och saker. Golven behöver dammsugas. Men, men… i kväll kanske jag har mer energi – min arbetsdag var inte lika hektiskt idag som den var igår.

När jag kom hem igår kväll satt Anna och åt på balkongen. Lucifer ville också gärna äta – hennes mat. Det var en show, kan jag meddela, där Anna balanserade sin tallrik och stundtals stod upp för att äta. Han verkar mest vara intresserad av maten Anna äter. Min mat struntade han i när jag kom ut med två knäckemackor med ost och tre ägghalvor med skagenröra och räkor på…

Ibland undrar jag om den där katten inte skulle vilja vara människa. I morse tog han upp nästan hela köksbordet. Jag hade en liten yta till mitt förfogande där min kaffemugg, min yoghurtskål och min bok precis fick plats. Min frukost verkade inte tilltala herrn nämnvärt. Han låg mest och halvsov och spann och njöt av att jag då och då pratade lite med honom och kliade honom på huvudet eller under hakan.

Lucifer på köksbordet

Vill han vara människa, tro?

∼ ♦ ∼

Värmen håller i sig, men det blev ändå tunnaste svarta Puma-hoodien och min orange, tunna Lyle & Scott-jacka i morse. På vägen hem bara hoodien. Och så mina orange solbrillor, förstås. Andra människor har de mest varierande klädsel. Igår såg jag folk med mössor och vantar, men även en tjej som cyklade i ett tunt linne. Ja, ja, folk får ha på sig vad de vill, fast lustigt hur det kan variera.

Banan

Den här gången ska jag inte glömma min banan på jobbet.

Det här blir en extra kort arbetsvecka för mig. Dels var jag ju ledig i måndags (röd dag), dels har jag semester på fredag. Tänk om en alltid bara hade tre arbetsdagar per vecka… Då skulle i alla fall jag stressa ihjäl mig på jobbet. Just nu jobbar jag med mitt nyhetsbrev. Textmässigt har jag kommit ungefär halvvägs. Nyhetsbrevet ska inte komma ut förrän den 3 maj, men med röda dagar och semesterdagar är det inte många arbetsdagar kvar för mig att jobba med detta. Sista april ska jag jobba hemifrån av arbetsmiljöskäl, men då ska jag främst fokusera på vår språkpolicy och skriva ihop nåt läsvärt till enhetscheferna. Detta innebär att jag har i morgon och måndag på mig, ungefär, att få texterna klara samt en bild så att jag kan börja originala nästa torsdag.

Den här gången ska jag inte glömma min banan på jobbet så som jag gjorde före påsk. Jag kom på det efter nätverksträffen på onsdagen och mejlade snabbt min chef som jag gissade jobbade sent. Jodå, Tjifen var kvar och lovade att ta hand om min kvarglömda frukt så att det inte blev bananflugor på kontoret över påsken. Pinsamt var det, men lite sköj också. Och det är tur att jag har en chef som ofta arbetar på jobbet!..

På tal om ledigheter har jag fått min sommarsemester beviljad. Fem hela lediga veckor har jag att se fram emot. Jag hoppas att jag inte är lika slut som förra sommaren och att den här sommaren blir bättre på alla sätt och vis. Framför allt hoppas jag att den innebär vila, så lite oro som möjligt, tid för återhämtning och, förstås, roliga och stimulerande upplevelser.

Lucifer vid min bok på köksbordet

Jag – och Lucifer! – hoppas att den här sommaren blir bättre än förra sommaren och att den innehåller vila, så lite oro som möjligt, tid för återhämtning och, förstås, roliga och stimulerande upplevelser.


I kväll sitter jag med mina räkenskaper 
och om jag orkar blir det alltså en promenad med helvetesmonstret*. En stunds läsning kan jag också tvinga mig till. Just nu läser jag en bok som jag gav till Anna i julklapp förra året.

∼ ♦ ∼

*helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 23 april 2019: Möten, möten, möten och möten… och ett klipp

 



Kära dagbok…

Idag blev det vardag igen. Till och med katterna visste det, för Lucifer började skrika mycket tidigt i morse efter mat. Katterna har annars låtit oss sova till halv åtta, åtta under våra lediga påskdagar. Det har vi verkligen behövt! Men i morse var det konsert igen och jag skuttade inte precis glatt ur sängen nånstans vid fyra, halv fem för att ge familjen Katt en påse mat att dela på så att det klarade sig fram till frukosten som Anna skulle ge dem. Innan dess hade de väckt oss mitt in natten när vi hörde nåt gå i kras. Jag var övertygad om att det var en av våra fina Upsala-Ekeby-krukor eller kanske kupan till fotogenlampan. Som tur var var det bara en liten påskkruka som gick i tusen bitar. Anna sov dåligt och kanske inte alls efter krukkraset, jag sov ändå ganska OK trots att jag visste att den här dan skulle bli urhektisk på jobbet. Ovan att jobba hann jag bli snabbt – jag glömde både deo och armbandsur i morse… Men jag duschade, borstade tänderna och tömde kattpottorna.

Lucifer och bok på köksbordet

Lucifer hade konsert tidigt i morse. När han sen hade fått mat sov han.

 

Johan Ihre tavla

Johan Ihre var språkforskare här i Uppsala., han dömdes för uppvigling och var bristfälligt renlärig. Men Silverbibeln hade han koll på!

Så nä. Några raster har jag inte haft idag mer än 15 minuter lunch. Det betyder att jag inte har haft några tillfällen att skriva ner utkast eller anteckningar till ett blogginlägg. I kväll orkar jag inte skriva så mycket mer än detta för mig ovanligt korta inlägg.

Min förmiddag bestod av tre möten. Jag besökte bland annat Engelska Parken och Ihresalen för första gången. (Nej jag dansade inte rumba.) Där var det stormöte om den nya organisationen. Och jag fick veta vem hr Ihre var som bonus. Sen fick jag en kvarts lunch, alltså. Jag behövde jobba en stund med en kommunikationsplan innan eftermiddagsmötet (om översättningar på vårt intranät) som började klockan 13. Där jobbade vi på bra och kunde belöna oss med en bit tårta nånstans i mitten. Det var nämligen avtackning för en av våra direktörer idag. Och det passade ju verkligen bra med lite tårta efter allt påskgodis.

Blåbärsprinsesstårta

Det passade bra med tårta efter allt påskgodis.

∼ ♦ ∼

På vägen hem slank jag in till Igor och blev klippt. Det behövdes! Och så postade jag snigelpost till nån som är mycket äldre än jag – hela 366 dagar.

Nyklippt 23 april 2019

Klippt idag. Och trött, som synes.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Annandag påsk 2019: Bara bra saker. Nästan

 



Kära dagbok…

Det är så härligt med påsken för den består av fem dagar och de flesta av dem är lediga dagar. Idag var det emellertid den sista av dessa. Hur jag nu ska orka (!) jobba i tre hela dagar övergår mitt förstånd (<== ironi). På fredag har jag semester och då passar jag på att få hjulskifte på bilen, fylla år och lite sånt. En perfekt dag att vara ledig, alltså. För på lördagen ska vi upp tidigt igen och åka till Slottet eftersom det är allmän städdag för ”oss” med udda husnummer. Vi tänkte passa på att göra lite annat då också, till exempel olja in trallen på ”groggverandan” och äta tårta. All work and no fun går ju inte. Anna har beställt jord idag som levereras söndagen den 5 maj och då är jag där och tar emot.

Idag har vi gjort fem bra saker:

  • tagit det lugnt inkl. bytt bok från en bloggbok till en kriminalroman
  • gjort en utflykt till Ulva Kvarn
  • åkt till Slottet
  • satt upp farmors och farfars kristallplafond i sovrummet
  • ätit påskmat och klarat Kinderegg-provet

Här kommer några bilder från vart och ett av tillfällena. Som vanligt gäller att en får klicka med musen på bilderna för att se hela bildtexterna, kommentera bilder, se i bildspel och allt vad det nu är.

Tagit det lugnt:


Gjort en utflykt till Ulva Kvarn:


Åkt till Slottet:


Satt upp farmors och farfars kristallplafond i sovrummet:

Farmors och farfars kristallplafond

Farmors och farfars kristallplafond är justerad och uppsatt i sovrummet.


Ätit påskmat och klarat Kinderegg-provet:


Ja det har varit en fin och vilsam, rolig och skön påsk 2019. 
Nu är det dags att återgå i arbete för några dar innan det är dags för nästa ledighet. Tack alla inblandade, det vill säga Anna och jag.


Bara en sak var dålig:

Lucifer spydde världens största hårboll i kväll. (Nej, ingen bild.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Jobb, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

När du läser det här

Ett inlägg om en bok.


Mary Adkins bok När du läser det här

Det var nånting som lockade mig att köpa Mary Adkins bok När du läser det härJag tror att det var kombinationen kort liv och bloggare som gjorde mig intresserad. Inte är jag nån jättestor fan av feelgoodromaner, men ibland, särskilt när de lutar åt feelbad, kan de göra mig mycket nyfiken. Detta blev den fjärde och sista boken i månadens Bokus-paket. Nu ska jag ligga lågt med bokinköp ett tag – en vecka, eller så.

Jade har förlorat sin syster och Smith sin bästa kollega när Iris Massey dör bara 33 år ung. Bland hennes efterlämnade saker på PR-byrån hittar praktikanten Carl en önskan från Iris om att Smith ska ge ut hennes blogg i bokform. Bloggen, som hon började skriva när hon fick veta att hon var sjuk och skulle dö. För att få ge ut bloggen i tryckt form måste Smith Iris systers godkännande. Och Jade vill inte detta. Romanen består till stor del av mejlkonversationer mellan Smith och Jade, framför allt samt Iris blogginlägg.

Jag trodde nog att den här boken skulle vara mer… sorglig. Visst inser jag att både Jade och Smith hanterar sin sorg genom sina mejlerier till varandra. Men det är ändå på nåt vis som att sorgen inte riktigt släpps fram. Jag saknar, blogginläggen till trots, Iris närvaro boken. Det är ett intressant grepp att låta storyn växa fram genom främst mejl, men… Tyvärr var mina förväntningar lite för höga – eller för annorlunda, kanske. Jag blir inte riktigt fångad av boken och det tog tid för mig att läsa den trots att den borde vara snabbläst på grund av sitt omfång och hur den är upplagd.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar