Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Tömt för vintern.

Igår när jag kom hem från jobbet, senare än förut, nåt som numera är kutym, hade Anna startat ett av sina hemmaprojekt. Och matlagningen. Så vi åt den goda marknadslaxen först, gav katterna mat och röjde i köket innan jag ville dra mitt strå till stacken och ”hjälpa till”. Anna hade börjat tömma balkongen för vintern. Balkongen är visserligen inglasad, men där finns saker som inte bör stå i vinterkyla. Det var inte så lätt att fortsätta när oktobermörkret hade sänkt sig, men med gemensamma krafter dammsög och rollade vi bort alla (nåja…) katthår från soffdynorna. Vi höll till i vardagsrummet. Jag var uppe på vinden två gånger med dynor. Dessa är nu paketerade i en svart plastsäck, en Bauhauskartong och en blå IKEA-kasse. Balkongen i sig ska förstås dammsugas och göras ren, men det är inget som går att göra när det är mörkt. Det viktigaste var nog att få dynorna inomhus innan det blir vinter. I vintras hade vi en annan kudde ute och den visade sig ha blivit mögelangripen…

Efter avslutat projekt var vi båda helt slut. Vi hällde i oss kvällskaffe och en och annan godisbit och till Brottsjournalen blev det ost och var sitt glas Amarone. Sen sov i alla fall jag gott i natt och ända till klockan sex, ungefär.

∼ ♦ ∼

Läsning och kaffedrickning före klockan åtta.

Idag är det onsdag och vanlig arbetsdag, men jag har jobbat på distans. Det vill säga hemma. Bostadsrättsföreningen aviserade häromdagen att det skulle komma hantverkare som skulle lufta element radiatorer och åtgärda icke fungerande sådana. Vi har en stor lägenhet, med fem rum och kök och två våtutrymmen. Samtliga har element radiatorer utom gästtoan. En del i huset har lika stor lägenhet som vi, andra mindre. Därför var det förstås svårt för hantverkarna att säga exakt tid. Det enda som var klart var att arbetet skulle påbörjas efter klockan tio. Med tanke på att vi har tre katter som är livrädda för okända män (!), dörrklockor och porttelefonsignaler kollade jag av med nya chefen om det var OK att jobba hemifrån. Det var det.

Jag steg upp i vanlig tid och duschade och tvättade håret samt klädde mig och bäddade. Vem vill vara oklädd och ha obäddat sovrum när det kommer hantverkare? Dessutom hann jag ner till soprummet med två soppåsar samt en påse kiss och bajs från kattpottorna.

Tyvärr började jobbandet inte så bra, för e-posten och e-kalendern krånglade idag igen. Men jag fick ändå en hel del gjort och så småningen fungerade tekniken dessutom. Nån bild på det jag jobbade med blir det inte, men jag kan avslöja att jag började min dag med läsning och kaffedrickning vid köksbordet precis som vanligt. Klockan prick åtta startade jag hemmadatorn och började jobba. Vid halv tio tog jag fikapaus, nåt jag inte alltid hinner göra numera på arbetet.

Mini försökte sno tillbaka skrivbordsstolen och hovrade runt den då och då.

Det gick bra att jobba hemma och det var hyfsat lugnt i huset. Arbetsro är inte nåt jag riktigt känner på jobbet längre och det kan vara skönt att få det hemma, elektroniska aviseringar till trots. Magen har fortsatt att krångla och i morse reagerade den igen negativt. Då var det extra skönt att vara hemma. Den enda som inte var helt nöjd var Mini, som tvingades avstå från sin skrivbordsstol (som egentligen är min). Att ligga på en filt ovanpå Annas brudkista var inte riktigt lika bra, tyckte hon. Men Mini höll mig sällskap hela förmiddagen medan jag jobbade – och varje tillfälle och möjlighet att sno tillbaka skrivbordsstolen tog hon. Hon liksom hovrade runt stolen och mig understundom, pep och lät, och nästan hoppade upp. Men att jobba med en katt i knäet går inte.

Mini var inte helt nöjd med sin tvångsförflyttning till Annas brudkista.

När radiatorhantverkarna kom på eftermiddagen var emellertid varken Mini eller hennes barn så kaxiga. Det tog en stund att fixa vissa av elementen radiatorerna, men i de flesta rum hade vi åtminstone förberett så att det inte stod en massa grejor i vägen. På två av elementen radiatorerna hade stiften fastnat. Det beror på att vi har kalkigt vatten här i Uppsala och på att vi inte rört på termostaterna. Då har stiften en tendens att fastna i kalk och elementen radiatorerna förblir iskalla. Värmen kom direkt så snart det var fixat så nu är vi redo att möta vintern även inomhus, inte bara på balkongen.

Katterna blev som förutspått livrädda när hantverkarna kom. Vi har ju inget stort socialt umgänge och katterna tycker att främlingar är läskiga, speciellt män. Mini och Citrus sprang i panik kors och tvärs över hela lägenheten medan Lucifer gömde sig. När hantverkarna hade gått fick jag leta efter alla tre kissar och locka fram dem med både kattgodis och kattmat. Mini repade sig först och intog resignerat skrivbordsstolen i Pojkrummet i stället. Citrus smög sig fram och lät sig bli klappad och kliad. Men Lucifer var rädd länge efteråt.

Mini resignerade och tog en annan skrivbordsstol i besittning.

Citrus kröp fram och lät sig klappas och klias.

Men Lucifer var rädd länge efteråt.

∼ ♦ ∼

På lunchen åt jag en matlåda med rester från helgen samt läste ut en riktigt sorglig, men bra bok. Nu har jag bytt till en spänningsroman på engelska. Båda böckerna har barnanknytning…

Lunch i matlåda hemma vid köksbordet…

…och under lunchen blev det bokbyte.

På eftermiddagen fylldes mitt litterära förråd på. Genom brevinkastet kom ett blått paket. Paketet innehöll boken Granne med döden som Vargnatt så snällt hade skickat mig. Tusen tack!!!

Det kom ett blått paket…

…från Vargnatt med boken Granne med döden.

∼ ♦ ∼

Jag hann även läsa lite information från mitt fack under dagen. Det har sina fördelar att få jobba ostört, då blir det tid över för sånt som kanske inte är högsta prio dagligdags. Extra kul var det att se bilden från 1979 när homosexuella uppvaktar Barbro Westerholm på Socialstyrelsen angående sjukdomsklassificeringen av homosexualitet. Två månader senare, på min pappas födelsedag det året, ströks homosexualitet ur sjukdomsregistret. Det är bara 40 år sen, glöm inte det.

Det är bara 40 år sen homosexualitet ansågs vara en sjukdom.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.